Vecka 35

Veckan började som sig bör i Mariehamn och med besök från riket. Det var nämligen stora utskottet som var på besök, det efter sex års ansträngningar med att få dem till Åland. Ålands riksdagsledamot har en särskild plats i stora utskottet, eller Europautskottet som det egentligen handlar om. Anledningen till det är antagligen något sorts plåster på såren för att Åland inte har en plats i Europaparlamentet, men de två storheterna har ingenting med varandra att göra. I stora utskottet kan man påverka vad regeringen skall föra fram för åsikter i ministerrådet, men Europaparlamentet är en helt annan sak och visserligen har vi alla kontakter med europaparlamentarikerna, men inte på några formella grunder. Det som dock mötte stora utskottets medlemmar på samtliga möten med åländska politiker under denna måndag var frågan om en åländsk medlem av Europaparlamentet det mest centrala. Vad tänker stora utskottet göra åt saken? När får Åland en plats i Europaparlamentet? Den frågan ställer jag också varje gång vi har en minister, vanligtvis statsministern, i utskottet och det handlar om Finlands plats i parlamentet. Att frågan är viktig för Åland finns det alltså ingen som är omedveten om, men tyvärr kan inte stora utskottet göra mycket åt saken. Det ärendet måste Åland få regeringen att ta på allvar, eller få stöd för ute bland politiska vänner i Europa.

Dagen var lärorik för utskottsmedlemmarna, men det gavs också möjlighet till trevlig avkoppling i Vikingabyn!

Sedan blev det för omväxlings skull en dag i Helsingfors. Det var nödvändigt för att inte glömma att det finns en sådan stad. Visserligen råder det ingen tvekan om att riksdagsarbetet skall skötas varje dag, sedan må det vara fråga om session eller sessionsuppehåll, men det kan vara bra att se staden ibland, och särskilt bra att göra det just när Utrikesministeriet har alla ambassadörer hemma från hela världen. På en enda kväll kan man få kontakt med alla världens hörn, och avklara mycket som annars skulle bli ogjort. Mycket av det här ambassadörsmötet handlade uppenbarligen om Team Finland-strategin – den som lever får se…

Och sedan var det dags för ännu en dag som fick sin början i Helsingfors och sitt slut i Helgebodafors, enkelt kan man tycka, bil, flyg, bil, färja och bara 500 km ytterligare med bil och sen ser man Norge, visserligen via Åland och en liten överraskning för alla parter tror jag.

Parlamentarismen breder ut sig

Parlamentarismen breder ut sig kan man konstatera efter att Cameron fört ett eventuellt ingripande i Syrien till Westminster och fått ett nej och sedan kopierats av Obama som gör samma sak, underställer frågan Capitoliums godkännande. Vart är världen på väg? Skall beslut om att gå i krig fattas på demokratisk väg? Skall inte Amerikas president i framtiden våga dra in landet i det ena vansinniga kriget efter det andra utan att fråga folkets representanter om deras syn på saken. Vart är vi på väg?

Jag har redan ett antal gånger konstaterat att det är hög tid att dra vidare. Men vänta lite, det är bra att ha tak över huvudet innan snön kommer! Tur att det finns villiga kattdjur som tar på sig den uppgiften.

Nu återstår att gripa sig an budgetdebatten. Mer kan ni läsa t.ex. på Finansministeriets hemsida eller på Svenska riksdagsgruppens hemsida .