Spalt/krönika till Tidningen Åland samt Nya Åland

Borde vi göra mer för den åländska mjölken i riksdagen?

De åländska mjölkböndernas situation har oroat Åland den senaste tiden, och det med all rätta, situationen är bekymmersam, och kan dessutom sägas vara unik. Och man kan fråga sig hur det blivit så?

Att vi idag lever i en globaliserad värld vet vi och vi är därför utsatta för en helt annan konkurrens än tidigare, vilket är på både gott och ont. Som konsumenter kan vi få billigare produkter än tidigare, men det innebär i praktiken också många gånger att vi överger våra lokala producenter utan att tänka på hur vi skall klara oss utan dem i en krissituation. De är den viktigaste faktorn i vår försörjningsberedskap. Mjölken gick tidigare inte att frakta hur långt som helst till rimliga transportkostnader. Marknaden var begränsad och konkurrensen var därför relativt liten, men så ser inte världen ut idag. Mjölkpriserna var dessutom tills nyligen reglerade av EU och detta styrmedel gjorde det möjligt för mjölkbönderna i riket och även på Åland att klara lönsamheten.

Då EU gick in för att från och med den sista mars i år avreglera mjölkpriset så blev utbudet ett helt annat än tidigare och priskonkurrensen knivskarp. Det ökade utbudet har pressat ner mjölkpriset i hela EU-området. I praktiken är det svårt att påverka marknaden med nationella åtgärder.

Att bedriva jordbruk, eller vilket annat företag som helst för den delen på en ö, är en större utmaning än någon annanstans, inte bara på grund av transportkostnaderna utan i Ålands fall också på grund av de starka marknader som finns i vår omgivning.

Mjölkpriset styrs idag av utbud och efterfrågan och det gäller för alla de stora aktörerna att få avsättning för sina mjölkprodukter även utanför landets gränser. Till exempel konstaterade svenska Arla i tidigare prognoser att deras kärnmarknader var Sverige, Danmark, Finland, Holland, Storbritannien och Polen, men att deras tillväxtmarknader var Ryssland, USA och Kina.

Så resonerades det alltså innan EU införde sanktionerna mot Ryssland. Hur effektiva sanktionerna är och huruvida man kan skapa respekt för folkrättsliga regler med införande av sanktioner är en fråga som inte skall avhandlas i det här sammanhanget. Klart är dock att det efter avregleringen av marknaden har en förödande effekt på mjölkböndernas situation.

Åland hade redan tidigare ett högre mjölpris än i omkringliggande regioner och sanktionerna har därför haft större inverkan här. Det har tvingat fram åtgärder för att rädda situationen. Srg (Svenska riksdagsgruppen) har två platser i regeringen, vilket gör gruppen till en stark aktör i finsk politik. Ordföranden för Sfp (Svenska folkpartiet) försvarsminister Carl Haglund har genom sitt agerande och personliga intresse för inte bara bönderna i riket, utan minst lika mycket för bönderna på Åland, varit synnerligen aktiv i att få tillstånd en lösning på problemen.

Srg är en liten riksdagsgrupp bestående av nio ledamöter som representerar Sfp och den åländske ledamoten, vilket tillsammans blir en grupp på tio riksdagsledamöter. Att gruppen består av tio ledamöter är en förutsättning för att vi skall få en ordinarie plats i samtliga utskott, men bara en. Det i sin tur innebär att vi i vårt utskottsarbete måste ta tillvara varandras intressen. För Ålands del är det viktigaste att få en plats i grundlagsutskottet som kan sägas vara Ålandsutskottet och där självstyrelsereformen inom något år skall slussas igenom, men den som innehar platsen måste vara beredd att arbeta lika intensivt med frågor som inte alls rör Åland.

Vad gäller bevakningen av mjölböndernas intressen i riksdagen är det en fråga för jord- och skogsbruksutskottet och Finansutskottets jordbruksdelegation. Srg:s representant där heter Mats Nylund. Han är själv bonde, producentordförande och medlem i Svenska lantbruksproducenternas centralförbunds (SLC) styrelse och samma sak gäller gruppens andra bonde Tomas Blomqvist, även han är producentordförande och styrelsemedlem i SLC.

Finlands regering har tagit mjölkböndernas ekonomiskt utsatta situation på allvar. Redan på hösten så beslöt regeringen att ge ett krisstöd på 20 miljoner euro som till största delen går till mjölken. I riksdagens budgetbehandling så sköts det till ytterligare 2,5 miljoner euro för att undvika en nedskärning av stödet till mjölkproduktionen. Det formella beslutet om utbetalning fattades i regeringen i torsdags den 12 februari. Regeringen har också med riksdagens stöd i ryggen utverkat ett krisstöd till mjölksektorn på 10,3 miljoner euro. Dessutom har man i två omgångar satsat pengar i ett betydande program för export av livsmedel till nya marknader där livsmedelsförädlarna själva är med. Naturligtvis så täcker tilläggsstöden inte på långt de prissänkningar som uppstått men det är inte så att vi vilat på lagrarna, och vi fortsätter att vara aktiva.

Elisabeth Nauclér, riksdagsledamot
Mats Nylund, riksdagsledamot

Election portrait: Elisabeth Nauclér, the voice of Åland islands in the Finnish Parliament

An interview is like an adventure game: you begin with your quests, your questions, and then you find yourself transported in the past and the future, in strange places, you meet adventurers and sailors, and sometimes you find more answers than what you were looking for. And at the end you are happy, and slightly disoriented to come back to reality, which was my case when stepping down the stairs in front of the Finnish parliament after meeting Elisabeth Nauclér.

She is the only Finnish Parliament member representing a very special autonomous purely Swedish-speaking region of Finland that consists of an archipelago of more than 6 500 islands in the Baltic Sea, separated from the coast of Sweden by 38 kilometres of open water to the west, and contiguous with the Finnish Archipelago Sea.

In order to understand what Elisabeth does in the Parliament, you have to travel in time back at least to the end of World War 1. After Finland proclaimed its independence in December 2017, there has discussions with Sweden, who was interested in the future of Åland islands due to their strategic position commanding the access to Stockholm harbour; and an overwhelming proportion of the almost purely Swedish-speaking population was in favour of joining Sweden. But it had been part of the Russian Grand-Duchy of Finland before the independence, and in addition Sweden being neutral was not so popular among the allies who won the war, so the League of Nations decided in 1921 that the islands would remain a province of Finland, with the condition – imposed by Sweden – that the archipelago would stay demilitarised (more precisely non-fortified) as it was since 1856 and that it would benefit of an extensive autonomy.

Finland complied and provided a statute defining this autonomy. Globally, the only substantial decision of the League of Nations was satisfyingly implemented, and there is not a lot of discussions about it any more.
The autonomous status of the islands, which in some way makes Finland a federal state even if the Åland Islands are the only autonomous region, was revised in 1951 and 1991 through Finnish legislation, and confirmed within the treaty admitting Finland in the European Union. An interesting fact is that, due to its legal autonomy, it was only possible to include the Åland islands in the EU because its Parliament had voted in favour of it after two referendums: it has been an exception among the territories with a special status in the Nordic countries, such as Greenland and the Faeroe Islands. And one of the main tasks accomplished by Elisabeth Nauclér in the Parliament is to ensure that Åland’s autonomy law is correctly implemented and respected when drafting other regulations, in order to protect the autonomy of the archipelago.

Nordic and international

Elisabeth is clearly a very special person, and it is difficult not to respect her strength, her willpower and her dedication to her islands, visible even when giving an long interview quite late after a full day in the Parliament, and doing everything she could in order to explain and justify Åland Islands’ views on the relation with mainland Finland.

It is quite difficult to find somebody more Nordic: she was born in Sweden, from a Swedish father and a Norwegian mother, and lives in Finland. In her childhood, she could see Norway from the windows of her Swedish house; she studied law in Sweden, met an Ålander, learnt Finnish in Uppsala and Helsinki Universities and settled in Mariehamn where she began in 1979 as a legislative draftsman for the Government of Åland, before becoming notary for the Parliament of Åland from 1983 to 1985. Her legal background is clearly an asset for representing Åland in the Finnish Parliament.

She adds to this CV a solid international experience, as she went on to become Secretary of the Åland Delegation to the Nordic Council from 1985-1999, while also working as a Civil Affairs Officer with the UN peacekeeping operation in former Yugoslavia from 1996-1999. Therefore she is used to political negotiation at high level in the field of international relations, a necessary skill in her position considering Åland’s islands international status.

Then there is the person, which is clearly determinant and does not hesitate to intervene in the Constitutional Committee of the Parliament to prevent infringements to the autonomy, and she stresses the excellent support she needs and gets from Åland’s government and civil servants. Because, even if Finland is a peaceful country, there has been in the past cases where an intervention in the Parliament has been necessary. She likes to say: “When it is used correctly, law is the best weapon to win battles”, and she has not lost many.

Gaming, sea birds and wind turbines

When she was Head of the Åland’s administration, there has been some agitation around the online gaming. In Åland islands, where the gaming tradition is quite strong according to Elisabeth, gaming activities are under the control of PAF, a NGO which was founded in 1966 to bring all the different Åland organisations under one roof. An independent allocation board distributes all the PAF profits to non-profit associations, organisations and good causes on the Åland Islands.

But with the development of online gaming, there was a conflict: the Finland 2001 Act on Gaming made the Finnish mainland organisation RAY the sole official provider of online gaming for the mainland – and a monopoly. However, because of better odds and prizes, many mainland Finns shunned RAY for PAF, causing officials at RAY to push for legal action. It took the form of a Parliamentary amendment which would have infringed Åland’s autonomy.
It was finally President Tarja Halonen who deferred the proposed act to the Supreme Court, with a satisfying result for Åland islands: the amendment was withdrawn. The two monopolies are however threatened by the EU who is pushing for opening the market. But, as Elisabeth Nauclér indicates: “it is better to have a public gaming system that you can control and whose gains can benefit the population, than to let it to organisations whose ethics and practices may be dubious”.

Another major issue in her days in the Åland’s administration has been the question of sea birds hunting, a holy matter for islanders. In Åland, springtime hunting has been a cultural practice for centuries but was at some moment regulated (and forbidden) by an EU Directive that countries had to implement in the national legislation. Finland prepared a law to that effect and it was finally adopted, when the Åland island government would have preferred to have another discussion with the European Commission, who considers Finland as a whole and has not yet totally understood Åland island specific international situation. There has been anyway a strong opposition to this measure in the Åland Islands, with the threat of an expensive fine by the European Commission. It has even facilitated the arrival of the Independence Party in the Åland’s Parliament.

Elisabeth Nauclér had recently to fight for wind turbines. This time, the Finnish administration, when preparing a law to facilitate the investments in wind turbines by private companies, indicated in the explanatory text presenting the law that the investments on Åland’s territory was simply not covered by the law. Elisabeth Nauclér, knowing that this disposition, which was a disadvantage for Åland islands, was clearly illegal and obtained that it is withdrawn from the text, with the support of the Ministry of Justice.

This wind turbines case brings her to remark that Finland could think in a different way and enjoy the benefits that the Åland Islands are bringing to the country by supporting its development, instead of trying to simply apply the general rules of the mainland to a place which is very different and should benefit from more freedom. In the case of the wind turbines, she stresses that Finland has committed to attain a high percentage of renewable energy, and that there is a lot of wind in the islands: Åland could be the Finnish pilot region in this domain, and help the whole Finland to reach its EU objectives. But officials from Ministries are not always in line with this practical approach.

April elections in the context of the preparation of a new autonomy act for Åland

Now, Elisabeth Nauclér is facing the April elections, with 2 lists in competition for only one position, and a limit of 4 names on each list, a specificity of the region. In practice, it means that even the majority of parties support her list, she is also in competition with the other people on her list. After eight years at the service of Åland in Helsinki, she wants to continue to participate in a major project for the Åland Islands: a new law on autonomy is in a preparatory phase, and the next 4 years are going to be crucial.

The preparation of the new law has already begun. The initial phase of the preparation was handled by Finnish authorities with limited collaboration with Ålanders, but the situation is now better and clearer: on 19 September 2013, the Government appointed a Parliamentary Committee to draw up a proposal for the reform of the system of self-government in Åland. The Committee consists of representatives from all parliamentary groups as well as the political parties in Åland. It is headed by President Tarja Halonen, who, after her intervention in the online gaming case, is seen as a real-life hero in Åland. Elisabeth Nauclér is an observer in the Committee.

From an outsider point of view, it is true that questioning the existing law may be useful, more than 25 years after the last serious revamping, as the world has certainly changed. In addition, Finland is in the European Union with Åland islands. It also can be felt by an external observer that the present act is presented in a way which is facilitating conflicts: it has a list of matters which are under the responsibility of Åland authorities, and a list of matters under the responsibility of the Finnish state. But when something has been forgotten or is new, the responsibility is not defined, as it is the case for Internet matters, and it may lead to difficulties and in some cases conflicts.

It is probably for this reason that Åland authorities try to push the Finnish state to define clearly what they consider their responsibility (such for example as defence, foreign affairs…) and the rest would be under the responsibility of the Åland Islands. The Committee has already provided its preliminary report, which is not yet defining precisely what will happen, but has laid down some principles. In particular, it is planned that:
“The Act on the Autonomy of Åland should be shorter and less detailed than the current Act, and rather lay down framework regulations defining Åland’s status and autonomy guaranteed by the Constitution. The Act on the Autonomy of Åland should be supplemented with one or more acts enacted in the ordinary legislative procedure with the approval of the Åland Parliament”.

It also contains provisions on an increased autonomy on economic matters, and the possibility for Åland to “be able to decide on its own to what extent it takes over new powers from the State”, after “negotiations and an agreement with the State, in order to establish the administrative and economic consequences of the delegation of powers”.
Elisabeth Nauclér being an observer in the Committee is following its work, which will allow for her to be consulted on request, and, if she is elected at the right time, to be in the Parliament when the new act will be discussed.

A dedicated politician with a good dose of sisu

On more general matters linked to politics, she is not involved in the same way than mainland politicians, in particular on this large group of topics which fall under the responsibilities of the Åland’s government, such for example as municipal organisation or health and social affairs. She has shown an interest on equality matters, as a member of the Employment and Equality Committee of Parliament.

But she is not expressing herself on Finnish internal topics in these domains, but she made some interesting comments linked to the specificity of Åland on immigration and on Russia. Concerning immigration, she noted that the sensitivity in the islands is quite different from the mainland, as it has always been a multi-ethnic and multicultural place: among the almost 30 000 inhabitants, you can find over 90 nationalities and 40 languages. This comes from the fact that Åland has always been an open society. She added that she is herself an immigrant, and the only Finn by naturalisation elected in the Parliament.

The relations with Russia are another specificity of Åland Islands, as she pointed: there is a Russian consulate in Mariehamn whose main role is to supervise the demilitarisation of the islands, in application of the existing international agreements, as the Åland archipelago is key for the naval domination of the Baltic Sea.

I have also discovered during the interview and its preparation some of Elisabeth’s personal characteristics, that are certainly useful in her activities, and also makes meeting her an interesting experience. She has what is in Finland called “sisu”, determination and patience. All her activities in the Parliament prove it, but also she is to my knowledge the only elected politician in all Finland who has in the last years published an article on her blog every week (except some summer holidays), to report to her electors about her activities.

If you go through it (here) and you understand Swedish, you will learn also that she has a strong sense of humour tainted with a bit of feminism for example when she mocks slightly a draft law in discussion where it is planned that citizens over 65 years would not have to pay for fishing licenses, officially because it is a good activity for men in this age. She is asking herself: is it fair, when it advantages men? So what kind of activity would be the equivalent for women?

And also I find it quite revealing that she expressed on her website her support for Jutta Urpilainen, ex-leader of the Social Democratic Party, indicating that she finds her attitude “brave and admirable” when, after having been replaced and removed from the political scene in a not so elegant way, Ms Urpilainen has just sat in the Finnish Parliament as a modest member and has refused the consolation of a nice and well-paid job in the European Investment Bank in Luxembourg. Elisabeth Nauclér notes sarcastically that offering a top job abroad is one way to get rid of strong women.

Ni kan hitta intervjun här http://finlandpolitics.org/2015/02/09/election-portrait-elisabeth-naucler-the-voice-of-aland-islands-in-the-finnish-parliament/

Bäste David!

Finlands regering har gått in för att vindkraft är ett bra alternativ för att åstadkomma ett hållbart samhälle och jag är av samma åsikt. Regeringen har i regeringsprogrammet sagt att vindkraftverk skall anläggas på ”de bästa och mest vindstarka områdena” i Finland, och dit hör enligt alla mätningar Åland.

I riket finns fortfarande av olika orsaker ett stort motstånd mot vindkraftverk. På Åland finns inte längre något sådant motstånd, tvärtom vill de flesta se vindkraften utbyggd, det skulle vara till nytta för alla och ändå händer ingenting. Jag försäkrar ingenting kan vara mer frustrerande än denna process.

I det första utkastet till proposition till lag om stöd till produktion av el från förnybara källor stod det att Åland inte skulle kunna komma ifråga för stödet. Det hindret undanröjdes ur lagtexten, men ingick fotfarande i motiveringarna till i propositionen (RP 152/2010) då den kom till rikdagen. Det hindret undanröjde grundlagsutskottet vid behandlingen av lagförslaget 2010 (GrUu 37/2010), för övrigt ett av de svåraste ärenden i grundlagsutskottet under min tid som riksdagsledamot.

Jag har i anföranden i riksdagen och på min hemsida (www.naucler.ax) redogjort för alla turer och skall inte tynga det här brevet med alla detaljer, men det kan sammanfattas så att justitieministeriet i ett utlåtande redan 2009 sagt att det är möjligt att lösa frågan, grundlagsutskottet 2010 har sagt att det är möjligt att lösa frågan, Ålandsdelegationen 2010 har sagt att det är möjligt att lösa frågan och slutligen bad näringsministeriet om Justitiekanslers utlåtande 2012, och även han sade att det var möjligt.

För att det inte skulle råda någon tvekan om att den politiska viljan finns, uttalade sig också statsminister Katainen och sade, att de eventuella hinder som kvarstod skall undanröjas, för att möjliggöra för riket att investera i åländsk vindkraft. Tjänstemännen gavs följaktligen i uppdrag att lösa de tekniska problemen och här är vi. Det hör inte till min roll att ingripa i den processen, men väl följa den genom att först varje månad och senare varje vecka ställa frågor, både till tjänstemän och till politiker.

Man måste ha tålamod i det här uppdraget, men någonstans går gränsen, och den är för mig nu överskriden. Jag anser att det är dags för dem som konkret arbetar med frågan att redovisa var i processen ärendet befinner sig, vilka hinder som ännu behöver undanröjas och hur tidtabellen ser ut.

Tack för ditt engagemang!

Elisabeth Nauclér, riksdagsledamot

Tack Runa Lisa för din insändare som tar upp en viktig fråga. Det är helt obegripligt varför Finlands riksdag inte har simultantolkning när landet är tvåspråkigt. I Sydafrikas parlament finns simultantolkning till elva språk även på åhörarplatserna, det kunde grundlagsutskottet konstatera vid sitt besök för något år sedan. I Kosovos parlament finns simultantolkning till flera språk, däribland serbiska och det trots deras närhistoria och förhållande till Serbien. I Finlands riksdag finns ingen simultantolkning alls och konsekutivtolkning bara när någon talar enbart svenska. Jag gör det när jag inte håller Svenska riksdagsgruppens gruppanförande eller på annat sätt för gruppens talan, men de gånger det hänt under min tid i riksdagen att någon annan talat bara svenska är lätträknade.

Att många människor inte kan gå in i sitt två språkiga hemlands parlament och inte förstå vad som sägs är enligt min mening ett demokratiunderskott. Under frågestunden på torsdagar är platserna för allmänheten upptagna av många skolklasser, men inga åländska. Under min tid i riksdagen har utrustning för simultantolkning installerats, men hittills endast använts två gånger och då för att någon talat engelska, som t.ex. FN:s generalsekreterare. Under Paavo Lipponens tid som talman studerades andra parlament i två- eller flerspråkiga länder. Under Sauli Niinistös tid som talman införskaffades tolkutrustningen, och nu under Eero Heinäluomas tid är det dags att något händer. Jag har förklarat för honom hur plågsamt det är att känna att man tar dubbelt så lång tid som de andra talarna, och att jag ofta känner mig till besvär, men att mina finska kollegor i riksdagen uppmanat mig att inte ge upp. I sammanhanget kan nämnas att det alltid blir stor succé varje gång jag säger någon mening på finska i plenum.

Gruppens initiativ, och mina insatser, har lett till att en arbetsgrupp nu tillsätts och förhoppningsvis kommer vi snart att se en ändring, men det krävs tålamod i de här frågorna. Inte över 100 år som riksdagens historia sträcker sig över för då fanns inte simultantolkningsanläggningar, men ändå alldeles för länge den saken är klar.

Elisabeth Nauclér
Riksdagsledamot

Dålig arbetsmoral?

Det har ifrågasatts varför jag inte infann mig i riksdagen för behandlingen av det ekonomiska stödpaketet till Spanien. Själv anser jag att jag befunnit mig i riksdagen varje minut för behandlingen av det här ärendet.

Åland har en särskild plats i stora utskottet där EU-ärenden behandlas. Avsikten är att den åländske riksdagsledamoten skall ha möjlighet att följa europeiska frågor eftersom dessa i Ålands fall går via ministerierna i Helsingfors. Jag skall kunna alarmera ministerierna eller de åländska myndigheterna om allt inte går som det skall. Platsen är inte en ordinarie plats, jag får inte rösta, inte ersätta någon, men ställa frågor och diskutera som alla andra. Jag har valt att inte bara använda platsen för att följa åländska frågor utan följa alla ärenden. Svenska riksdagsgruppens ordinarie plats innehas av Astrid Thors och genom vårt samarbete har jag enligt min åsikt stort inflytande både i för Åland särskilt viktiga frågor och i även andra ärenden. De som sitter i stora utskottet är mer insatta i den ekonomiska krisen i Europa än den vanlige riksdagsledamoten. Sitter man dessutom som jag i grundlagsutskottet och där behandlar den författningsrättsliga sidan av ärendet, som framför allt skett i Finland och Tyskland, eller sitter man som Astrid Thors i finansutskottet kan man inte ha bättre förutsättningar.

Stora utskottet sammanträder utanför sessionsperioden, men inte bara rent fysiskt. Vi är dessutom uppkopplade 24 timmar i dygnet sju dagar i veckan. Vi måste vara nåbara hela tiden. Det kommer ett meddelande på telefonen att man genast måste koppla upp sig för att t.ex. läsa en redogörelse som finansministerns tjänsteman skrivit mitt under toppmötet. Statsministerns meddelanden från något möte länkas direkt vidare. Vi kan och måste hela tiden följa allt. Alla sådana handlingar är hemliga och bara tillgängliga för utskottets medlemmar. Stora utskottet fattar beslut på riksdagens vägnar och därför detta intensiva arbete. Jag alltså valt att följa detta tempo trots att jag inte har rösträtt.

Den ekonomiska krisen, stödpaketen, hörande av ministrarna Vanhanen, Katainen, Urpilainen, Grekland, Spanien, Cypern, redogörelser av Greklands finansminister, amerikanska finansexperter, jag har deltagit i allt och anser mig mycket insatt. De sista timmarna och minuterna före Finland slöt separatavtalet med Spanien och plenum ägde rum var vi, men även de övriga medlemmarna av Svenska riksdagsgruppen, ytterst aktiva. Jag hade beredskap att förflytta mig till Helsingfors trots att jag alltså hade haft möjlighet att under arbetets gång få fram mina synpunkter. Jag hade också beredskap för att hålla riksdagsgruppens anförande om inte den ordinarie medlemmen hunnit tillbaka till Finland. Jag deltog i utformningen av gruppanförandet, och hade inga synpunkter jag inte fick fram.

Det kartlades vem som kunde vara på plats. Eftersom jag fått fram mina synpunkter, inte hade några från gruppen avvikande åsikter, inte hade något behov av att frondera i frågan, rösta mot regeringen eller gruppen, hålla något anförande med en avvikande åsikt, eller att regeringens förtroende var beroende av min röst gjordes den bedömningen att min, liksom Stefan Wallins, närvaro inte var nödvändig.

Det är helt rätt att det inte bara handlar om ”att trycka på knappen”. Det handlar om att vara anträffbar och beredd att ta sitt ansvar 24 timmar i dygnet sju dagar i veckan. Jag har under hela mitt yrkesliv ofta blivit tillsagd att ta det lite lugnare, inte tro att allt är så viktigt, någon gång måste du vara ledig etc., men aldrig tidigare har jag hört att jag skulle ha dålig arbetsmoral. Det är en ny upplevelse.

Att jag befann mig i Sverige och hade en bilkörning framför mig på dryga 1000 km saknar betydelse. Det är mitt val och var på inget sätt ett hinder för mig. Det är visserligen sant att resan mellan Mariehamn och Helsingfors blivit besvärlig sedan Air Åland slutade trafikera linjen, men just för att jag inte skall komma ens några minuter för sent till grundlagsutskottets möte på tisdag morgon och just för att jag inte skall gå ens några minuter för tidigt från stora utskottets möte på fredag eftermiddag har jag begärt och fått tillstånd av riksdagen att varje tisdag morgon och varje fredag eftermiddag flyga till och från Helsingfors via Stockholm, för sådan är nämligen min arbetsmoral.

Elisabeth Nauclér

Det brukar sägas att statsöverhuvudet är Finlands och Ålands President, och det säger en del om hur man på Åland ser på presidenten och vilken tilltro man har till ämbetet, långt större tilltro än till statsrådet. Vad beror det då på att presidenten är så betydelsefull för Åland, och varför är det så viktigt att jag röstar. Finlands president gavs vid självstyrelsens tillkomst i Genève 1921 en mycket viktig roll, den som ytterst avgjorde om åländska lagar kunde träda ikraft eller inte. Den rollen kunde ges åt Finlands president eftersom presidenten hade en så stark ställning i landets statsskick.

Ursprungligen garanterades självstyrelen av den klagorätten till Nationernas förbund eller internationella domstolen i Haag. När klagoinstrumenten efter andra världskriget försvann fick presidenten egentligen en ännu viktigare roll i självstyrelsesystemet. Och presidenterna har hittills tagit det ansvaret och förstått att slå vakt om självstyrelsen. Varje president har med tiden vuxit in i rollen som självstyrelsens garant och förstått vikten av vara bra insatt i åländska frågor. Det har kanske just därför visat sig vara till stor nytta att ha en f.d. justitieminister som president. Visserligen har alla presidenter vuxit in i rollen, men det är ändå en fördel att ha en president som från början känner väl till denna presidentens viktiga roll.

Bara en gång i historien har Finlands president fört en lag som stiftats av riksdagen till Högsta domstolen för prövning om riksdagen hade hållit sig inom sin lagstiftningskompetens, och det var en kvinna som vågade sig på den manövern. Det har inte visat sig vara en nackdel att vara kvinna i det här sammanhanget, tvärtom.

Många i Finland förstår inte det här med självstyrelse och tror att Åland är en del av Finland precis som vilken annan landsända. När man skall argumentera i sådana fall har det visat sig vara bra med internationella jämförelser och det har också de som förstått självstyrelsens innersta väsen förstått. De har t.o.m. förstått att man kan använda sig av Ålands självstyrelse i andra internationell sammanhang. För detta ändamål är det till stor fördel med en president som har internationell erfarenhet, och det har nog i det här valet samtliga kandidater vill jag påstå, förutsatt att man räknar det nordiska samarbetet till internationellt samarbete, och det borde man inte göra. Det nordiska samarbetet är för Åland en hemmamarknad, en inrikesfråga. För ingen är det nordiska samarbetet så viktigt som för Åland, ingenstans är förståelsen så stor som här.

Hur är det då med svenska språket. Det är självfallet ingen nackdel om presidenten har svenska som modersmål, men det viktigaste är att ha förståelse för Ålands självstyrelse som bygger på att ålänningarna garanterades att för alltid förbli svenskspråkiga om de så vill, och ha alla kontakter till riket på svenska. Det gäller alltså att vara säker på att den man röstar på är en stark föregångsfigur på det här området.

Hela Ålands självstyrelseordning är en form av minoritetsskydd, och skall man vara beredd och stå på barrikaderna och slåss för en minoritet då kan det vara bra att ha erfarenhet av minoritetsfrågor. Så här kunde jag fortsätta och kretsa kring den åländska självstyrelsens alla stöttestenar, och det är ur åländsk synpunkt det absolut viktigaste att välja en president som känner till Ålands självstyrelse i detalj, som är beredd att stå på barrikaderna för att försvara den, som är beredd att lyfta fram den som exempel i på den internationella arenan, att i det sammanhanget vara beredd att tala om det som fungerar bra såväl som det som man misslyckats med. En president som har en öppen inställning till att utveckla självstyrelsen på samma sätt som är fallet i andra länder. En president som har en sådan utrikespolitisk och försvarspolitisk insikt att Ålands självstyrelse kan passas in i det sammanhanget, en internationell brobyggare såväl som någon som med kraft kan företräda Finland i alla sammanhang. Vi skall ha en president som i ekonomiska och andra problematiska sammanhang skall kunna ena landet med den begränsade makt presidenten numer har. När inte makten längre finns gäller det att ha förmågan att använda andra förmågor.

Vad drar vi för slutsats av det här? Presidenten skall ha erfarenhet av internationellt samarbete, ha goda insikter i självstyrelse och minoritetsfrågor, gärna erfarenhet av internationell krishantering, vara beredd att stå upp för Ålands självstyrelse, vara nordisk, europé och van att röra sig på ett globalt plan.

När det inte gått att få förståelse för de åländska frågorna hos regeringen i Helsingfors har det alltid funnits en utväg, man kunde ringa Kekkonen och så ställde han allt till rätta. Den tiden är tyvärr till ända. Det går inte längre att ringa till Kekkonen, han svarar inte och just därför är det så viktigt att just du går och röstar på någon som blir en bra president för Åland på söndag.

Ämnet för motionen är viktigt och mycket aktuellt. Kvinnor världen över skall ha rätt att bestämma över sin egen kropp, och rätt att säga nej. Så långt var alla eniga och riksdagens lagutskott, som behandlade frågan, har i andra sammanhang uttryckt samma åsikt. Men när det gäller frågor som berör Åland, begär substansutskottet utlåtande från grundlagsutskottet som är riksdagens ”ålandsutskott”.

Utskottsmedlemmarna hade före ärendets behandling under informella samtal en välvillig inställning till hur lagtingets initiativrätt skulle tolkas. Enligt huvudregeln tolkar grundlagsutskottet grundlagen, medan Ålandsdelegationen och vid behov Högsta domstolen tolkar själstyrelselagen, men i det här fallet hänvisas det i grundlagen till självstyrelselagen, som är en speciallag som har företräde framför grundlagen. Av självstyrelselagens lagtext får man intrycket att lagtingets initiativrätt är mycket vidsträckt, men om man går till lagens förarbeten ser man att så är det inte tänkt, istället är initiativrätten rätt så inskränkt.

Grundlagsutskottet begärde utlåtande av fyra sakkunniga professorer, som samtliga var eniga. Lagtinget hade inte behörighet att väcka initiativ av den här typen. Grundlagsutskottet skall inte ta politiska hänsyn utan göra juridiska bedömningar, och det fanns inte utrymme för någon annan tolkning. Det är viktigt för den fortsatta tilltron till utskottet att denna princip hålls i helgd och utskottet har sedan valet haft problem på just denna punkt. Det har röstats i frågor där minoriteten inte haft något stöd av de juridiskt sakkunniga för sin åsikt. Det i sin tur gör att det ställs krav på att Finland borde ha en författningsdomstol. Om det skulle vara till fördel för Ålands del kan diskuteras.

Olyckligt är dock att grundlagsutskottet i det här fallet kom att tolka självstyrelselagen, även om tolkningen säkert var den rätta, eftersom den uppgiften borde vara förbehållen Ålandsdelegationen. Jag vill inte här spekulera i möjligheten att i det här fallet föra grundlagsutskottets tolkning till Hösta domstolen.

Varför var det då inte möjligt att ta detta initiativ när det i självstyrelselagen sägs att ”Lagtinget kan väcka initiativ i frågor som hör till rikets lagstiftningsbehörighet”?

Frågan har fått en utförlig behandling i grundlagsutskottets utlåtande. Där konstateras att lagtingets initiativrätt gäller frågor som är av särskild betydelse för landskapet, men här handlar det om en totalrevision av strafflagens bestämmelser om sexualbrott. Det är första gången det händer att lagtingets initiativ förkastas i riksdagen, och det här initiativet skiljer sig från tidigare genom att det inte innehåller utkast till lagtext, utan bara nämner vissa problemställningar eller åtgärder. Och utskottet säger därför att det liknar den typ av åtgärdsmotion som Ålands riksdagsledamot i likhet med alla andra ledamöter har rätt att väcka.

Lagtexten ger stort utrymme för en vidsträckt tolkning, och jag hade hoppats att eftersom ett enigt lagting anser att frågan är mycket angelägen, så skulle det räckt för att uppfylla kriterierna för vad som är av betydelse för landskapet, men det fick inte stöd av de inkallade sakkunniga.

Åländska frågor är svåra för riksdagen och det är inte ofta ett lagtingsinitiativ gått detta öde till mötes, och det i sin tur var troligen anledningen till att ett misstag begicks. Grundlagsutskottets utlåtande gick till lagutskottet som behandlade initiativet och förslog att det skulle förkastas. Ärendet fanns på dagordningen till plenum, men naturligtvis skulle inte initiativet ”förkastas” utan termen borde ha varit att det ”inte skall tas upp till behandling”. Ärendet avfördes från dagordningen, och går nu tillbaka till lagutskottet för ny behandling. Det kommer på nytt upp i plenum, men då utan behandling och utan möjlighet för ledamöterna att debattera ärendet.

Det är självfallet mycket beklagligt att initiativet inte kommer att behandlas i riksdagen, samtidigt som man kan konstatera riksdagens lagutskott i olika sammanhang lyft fram behovet av en samlad utvärdering av strafflagens bestämmelser om sexualbrott och behovet att justera straffskalorna. Frågan finns också intagen i regeringsprogrammet.

Den slutsats man kan dra av den här övningen är hur viktigt det är att vi här på hemmaplan diskuterar igenom och kommer överens om vilken som är den bästa strategin för att uppnå resultat i olika sakfrågor i riket. Är det lagtinget som skall föra initiativ till riksdagen, är det landskapsregeringen som skall föra fram angelägna ärenden till respektive minister, är det riksdagsledamoten som skall agera genom åtgärdsmotioner eller är det kanske dags att på nytt ha en aftonskola med Finlands regering kring åländska frågor som under förre statsministern Lipponens tid? Oavsett vad svaret är visar det på behovet av nära och täta kontakter mellan de inblandade.

Elisabeth Nauclér
riksdagsledamot

9 oktober 2011

Regeringens skrivelse till riksdagen med anledning av Ålands lagtings initiativ som innehåller en hemställan om att regeringen ges i uppdrag att företa en översyn av strafflagens bestämmelser om sexualbrott samt att därefter vidta kompletterande åtgärder
Övrigt ärende Ö 1/2011 rd
Lagutskottets betänkande LaUB 3/2011 rd
Grundlagsutskottets utlåtande 3/2011 rd

Vecka 11

Och det är inte Muammar Gaddafi och hans politik jag talar om, men det återkommer jag till senare.

Förra veckan avslutades med valmöte i Kökar och fortfarande har jag bilden av den ensamme mannen ute på isen som klättrar ombord på färjan. Det händer inte ofta och den här gången hände det två gånger både vid Finnö och Husö. Färjan går inte in till kajen utan en ensam man går ut på isen, färjan stannar upp och tar ombord resenären. sdasas

Jag måste bara konstatera att jag är i teknikens våld trots att jag använder både penna, papper, bordstelefon och rund klocka med urtavla. När mobilen ger upp ena veckan och datorn bryter ihop nästa vecka då börjar man undra om det kan vara ett omen att det är dags att sluta, eller som någon säger uppmuntrande det är dags för dig att byta till en ny telefon och en ny dator. Hoppas att de har rätt. Hur som helst blir det därför en kort och sen veckoredogörelse. sdasas

Vecka 9

Så kom då den stora dagen då vi skull presentera Åländsk samlings valprogram, möta pressen, låta oss fotograferas, filmas m.m. Det gick inte så bra Axel Jonsson hade fastnat i Istanbul på hemresan från Tanzania och så var vi bara tre. Efter diverse isproblem kom han ändå fram och det blev fotografering sent på kvällen. Vid det laget var inte frisyren vad den var borde varit, men förhoppningsvis är det inte vad som finns utanpå som räknas i riksdagsvalet utan vad som finns inuti huvudet. Eller som Ole Norrback formulerade det politiker som bygga landet inte steka plättar i TV.

Morgonen började dock med att YLE:s svenska A-studio kom hem till mig och filmade och intervjuade. De fortsatte sedan att följa upptakten i det åländska riksdagsvalet i två dagar. Resultatet kan ses på onsdag (9/3) i TV 1 kl. 20.30 i nyheterna och i A-studio samma kväll kl. 21.05. sdasas