Vecka 45
Veckan började som sig bör i Mariehamn med det vanliga månatliga mötet med lantrådet och entourage. Våra möten har länge, allt för länge, och för mycket handlat om Ålandsbilden i riket. Den behöver förbättras, det är alla eniga om. Det dyker upp fler och fler exempel på fatala grodor som visar att inte ens de mest garvade politikerna har ett hum om vad Ålands självstyrelse handlar om. Hur andra självstyrande områden i världen har sitt ordnat eller hur Ålands självstyrelse finansieras t.ex. Och det handlar inte om språket, fördomarna och de felaktiga bilderna är nog lika många hos dem som har svenska som modersmål. Men vad skall vi göra åt det? På det här mötet presenterade landskapsregeringen sin syn på hur det här problemet skall hanteras. Särskilt viktigt är det nu inför självstyrelselagsreformen.
Vad de ville har de skrivit ner i budgeten för 2015 och där står så här: ”Kommunikationsenheten omstruktureras under år 2015 för att stärka Ålandskontoren och renodla mediahanteringen i regeringskansliet. Ålandskontoren har en central roll för Ålandsbilden och verksamheten ska koordineras med marknadsföring av Åland. Målet är att fördjupa kunskapen om och förståelsen för Åland och självstyrelsen samt få till stånd ett smidigt samarbete med externa kontakter.”
Sedan talade vi om alla de problem med material som inte finns på svenska och som det hör till riksdagsledamoten att engagera sig i. Pharma Fennica, God medicinsk praxis, god revisionssed och mycket mer därtill. Tidningsmomsen och inmatningstarifferna är favoriter i repris på våra möten.
Zonta
En lunch med Zontas styrelse stod sedan på agendan. Vad kan Zonta göra på det lokala planet, och hur kan det arbetet föras vidare ut på i första hand distriktsnivå? Åland är ett föregångsland när det gäller vad som skall finnas för att Istanbulkonventionen skall kunna ratificeras eftersom här redan finns tillräckligt många skyddshem eller platser och här finns en telefonlinje dit man kan ringa 24/7.
Kunde Åland också bli ett modellområde när det gäller det som CEDAW vill se förändrat i Finland? Till förädnringar som CEDAW vill se hör att det måste bli ett slut på medling i fall där mannen misshandlat kvinnan i ett parförhållande. Eller för att ta ett aktuellt ämne hur kan man på Åland komma till rätta med att kvinnor har så mycket lägre lön än män.
Sedan var det bara att bege sig till kyrkan för att lyssna på prästen Mårten Andersson som höll en gudtjänst med anledning av lagtingets högtidliga öppnande. Sedan var det dags att gå till lagtinget och lyssna till landshövdingen som återigen måste öppna lagtinget eftersom Republikens presiden som så många gånger tidigare hade förhinder. Vi fick också lyssna till den nyvalda talmannen som i sitt tal konstaterade att det nu är bevisat att en ålänning inte kan bli vald till medlem av Europaparlamentet, och att det därför måste krävas att Åland blir en egen valkrets i EU-valet. Jag delar inte den åsikten att det skulle vara den enklaste vägen. Motståndet mot att ge Åland en plats i EU-parlamentet är alltför stort i riket, eftersom det från finlandssvenskt håll antas att det då skulle innebära att Sfp:s mandat skulle gå förlorat, och den här gången tog dessutom Sfp sitt mandat utan Ålands medverkan. Nej, istället tror jag att strategin måste vara att försöka bearbeta på ett internationellt plan, men det krävs en långsiktig strategi där alla drar åt samma håll. Det kan inte vara så att någon grupp skall lämnas orepresenterade i det europeiska samarbetet. Vid senaste utvidgning fick Sverige en av de extraplatser som delades ut till de underrepresenterade, varför höll sig inte Finland framme i tid och fick en av dessa platser?
Som belöning för att man lyssnat på prästen, landshövdingen och talmannen belönades man med att åldertalmannen bjöd alla gäster på tårta och kaffe. Och något stärkande kunde behövas innan lövkrattandet tog vid. Det blev bara ett par timmar eftersom mörkret tog vid, mena ack så mycket större högar.
Och då var det dags att gå och lyssna till partiledardebatteran som arrangerats av Ålands näringsliv. Den handlade om krångel och byråkrati som Åland har, men lätt kunde ändra på och bli ett modellsamhälle på det här området. Debatten kom också att handla om näringsrätten. Det fanns de som ville göra sig av med näringsrätten så snabbt som möjligt, lite aningslöst kanske. Hur skulle då vårt samhälle sett ut om vi inte haft näringsrätten? Rätt använt är näringsrätten ett instrument genom vilket man kan åstadkomma en hel del, flygförbindelser till exempel, som på Air Ålands tid.
Svenskadagenfirande som hette duga
Som bekant firas inte svenska dagen på Åland och inte heller i Sverige, eller som man brukar säga: här är alla dagar svenska. Kanske borde man istället fira finska dagen, men då är väl 6 december ett lämpligare datum än 6 november. Den 6 november ordnar Finlands svenska folkting mottagning, liksom ett antal andra föreningar, sammanslutningar etc. Det är prisutdelning, festtal, seminarier, samt sång och underhållning för den som så önskar. I år höll Finlandssvensk borgerlig samling ett seminarium och Svenska dagens huvudfest hölls i Raseborg, eller Ekenäs som det hette när det begav sig. Där stod Lill Lindfors för underhållningen och det verkar ha varit mycket uppskattat. För min del blev det varken medaljer, festtal eller underhållning, inte ens ett litet glas skumvin som det heter när man firar svenska dagen i Finland. Att det inte heter så i Sverige måste jag erkänna att jag inte upptäckte för än jag fick det serverat för mig. Min dag var nämligen så späckad av utskottsmöten, gruppmöte och plenidebatt att det inte var möjligt att slita sig ens en sekund.
Trots det fick jag vara med om ett firande av svenska dagen utan motstycke vågar jag påstå. En upplevelse antagligen bara justitieministern och jag fick det tvivelaktiga nöjet att bli delaktiga i. Hon i regeringsbåset i plenisalen och jag i mitt rum på 9 kvadratmeter i väntan på att få tala om en ändring av självstyrelselagen. Finland har självstyrelse och tillhör ett land där det måste finnas rum för minoritetslösningar, där det är högt i tak och alla blommor får blomma. Debatten på svenska dagen har visat på något helt annat. Visserligen var de flesta av utfallen riktade mot det politiska partiet ”RKP” och inte mot finlandssvenskarna och ännu mindre mot Åland, men stämningen kändes olustig. Förevändningen för debatten var den s.k. ”Närpeslagen” eller ”Lex Närpes”, en ändring av språklagen som skall göra det möjligt för en enspråkig kommun att välja att bli tvåspråkig trots att, i det här fallet förfinskningen inte nått så långt att det skulle vara nödvändigt enligt lydelsen i den nuvarande språklagen. Att Närpes har en sådan önskan beror i sin tur på att de i så fall skulle få de ekonomiska tillägg som tillkommer tvåspråkiga kommuner. Men debatten kom att handla om allt annat mycket, t.ex. om undervisningen i skolan som naturligtvis inte hörde hit. Det var en beklämmande debatt och jag skall inte använda ord som hatspråk eller rasism, men visst är det frestande att ta till dessa ord för att beskriva stämningen.
Det enda nya som framkom i debatten var att vi som lyssnade numer vet att Teuvo Hakkarainens mosters man är den enda svenskspråkiga i hans Viitasaari, men att han trots det är en hyvens man.
Ändring av Självstyrelselagen och borttagande av lästavgiften
Sedan var det dock dags att säga några väl valda ord om den ändring av självstyrelsen som är uppe till behandling i riksdagen. Ändring av självstyrelsen är ingen enkel sak och det fanns säkert de som undrade varför i all världen man ställer till med en sådan procedur när det är snart är dags med en revision av självstyrelselagen på riktigt så att säga. Den här ändringen sammanhänger med att Ålandsdelegationen konstaterat att saker och ting inte ligger rätt till. Landskapet handhar uppgifter som hör till riksdagens lagstiftningsbehörighet och som lagts på kommunerna, då är det inte bara att tro att det går att flytta över uppgifterna på landskapet utan att först ändra på självstyrelselagen. Två tredjedels majoritet i riksdagen, två beslut med val emellan och sedan också antaget av lagtinget med kvalificerad majoritet. Ingen lätt sak, men det är inte heller meningen att det skall vara när landet har två parlament. Det blev en lektion i självstyrelsekunskap.
Och därefter några ord under första behandlingen av förslaget att skrota lästaavgiften. En avgift som uppburits sedan evärderliga tider, men som inte längre anses tidsenlig och inte längre uppfyller grundlagens krav. Det är ingenting att säga om att uppbärandet av avgiften upphör och också helt på sin plats att de organisationer som fått del av lästavgiften som fiansiering för sin viktiga verksamhet kompenseras med medel i statsbudgeten. Men som vanligt är Åland ett specialfall, i det här fallet handlade det om Ålands sjöräddningssällskap. Alla som tidigare fått del av medlen skulle kompenseras, utom Åland sjöräddningssällskap var det tänkt i det första utkastet till förslaget, men det kunde jag verkligen inte acceptera och efter diverse samtal så kom Åland sjöräddningssällskap med. Men varför inte på samma nivå som sin motsvarighet i riket? Man aser att man inte får tillräckligt med medel om man jämför med de många utryckningar Ålands sjöräddningssällskap faktiskt gör; av samtliga sjöräddningsfall utför man 10% av fallen, men får inte motsvarande andel. Varför kan man verkligen fråga sig.
Ungern
Viktor Orbán har kritiserats mycket för sin användning av den kvalificerade majoriteten till att sätta allt möjligt bakom grundlagsskydd. Det kan man alltså göra om man har majoritet och väljer att använda sig av den på ett sätt som kanske inte kan anses som helt demokratiskt på sikt. Efter valet har dock Orbán en rösts övervikt för att uppnå denna kvalificerade majoritet och tvingas väl ta det lite försiktigare. Det senaste uppmärksammade fallet Orbán gjorde sig känd för var skatten på cybervärldens produkter. Han ångrade sig och tog tillbaka förslaget. Genomförandet av åtgärderna får stor uppmärksamhet liksom den internationella kritiken. Venedigkommissionen har inte alltid varit nådig, men vad händer sedan när Ungern faktiskt rättar sig efter kritiken? Ja, inte får det någon större uppmärksamhet det kan konstateras. Det finns ett och annat att säga om den grävande journalistiken.
Ungrarnas situation i Rumänien, behandlingen av ändringen av samelagen i riksdagen, revisionen av självstyrelselagen och mycket mer därtill hann jag diskutera med Ungerns ambassadör om under en träff med ungersk paprikasalami.
Pensionärernas pengar
Riksdagsledamöterna var under veckan inbjudna till TELA, som Arbetspensionsanstalten förkortas på finska. Informationen handlade om den nya lag som är på kommande. Vem bestämmer över pensionärernas pengar? Förvaltas pensionärernas pengar av pensionärerna? Det kanske vi får svar på en dag.
Under den här riksdagsperioden finns det tre motioner med mer än 101 namnunderskrifter, och det finns en oskriven regel inom riksdagen att har en motion över 100 namnunderskrifter så skall den behandlas. Den som har mest har 120 underskrifter, alltså en klar majoritet i riksdagen. Den handlar om just pensionärernas inflytande över sina egna pengar. Hur skall det gå med den? Kommer den att behandlas i enlighet med reglerna? Den som lever får se.
Interpellation
Under veckan hölls interpellationsdebatt och också interpellationsomröstning. Interpellanterna kritiserade regeringen för den ekonomiska situationen i landet. ”Finland har under åren 2008-2013 förlorat över 70.000 arbetsplatser” konstaterades. Talet finns att läsa på nätet. Det var sagt innan Talvivaara och konkursen, men trots det klarade sig regeringen, men med mycket knapp majoritet.
Torsdagens frågetimme inställdes och kom att bara handla om Talvivaara och vad som skall hända där. Staten kommer att blöda. Det finns enorma miljövärden som skall säkras så att inget får lämnas åt slumpen, det har statsministern liksom den nykläckta miljöministern lovat.
We love Taxes
Attac hade årsmöte, och undertecknad blev återinvald i styrelsen. Vid årsmötet höll ordföranden en liten presentation av kampanjen ”We love taxes”. Tyvärr är det allt för mycket i den här debatten som handlar om kritik av skatteparadisen utan en kritisk granskning av de självständiga stater som tillåtit att dessa områden fått utvecklas i den riktning de gjorts, och sedan skyller man alla ekonomiska tillkortakommanden på dem. Det är kanske inte utan anledning som avlägset belägna öar med dyra kommunikationer tillåtits utveckla en viss form för lindrigare beskattning, precis som den som har långa arbetsresor får göra större reseavdrag i beskattningen. Då finns det kanske större anledning att ifrågasätta vad man tillåtit små områden i Europa att tillämpa för regler och det var ett av de stora samtalsämnena under veckan. Vad har man hållit på med i Luxemburg?
Utskottsarbetet
Grundlagsutskottet har mer arbete än på länge och vi har den här veckan varit tvungna att förlänga arbetsdagarna med att börja våra möten en eller en och en halv timme före utsatt tid. Samelagen, faderskapslagen och ändring av lagen om grundläggande utbildning och gymnasielagen (som handlar om minsta elevantal i undervisning av andra religioner) skall alla få sin behandling av grundlagsutskottet.
Stora utskottets möte på onsdag var den stora nyheten i media, och då kan man verkligen fråga sig vad som är det viktigaste i det här landet. Vi hörde både statsministern och finansministern och mötet drog ut på tiden. Som vanligt är vid sådana tillfällen ber då utskottsrådet om tilläggstid till talmannen så att plenum kunde skjutas upp ett visst antal minuter och så skedde, men av någon anledning gick inte detta sms, eller var det mejl, eller var det rörpost, eller var det en budbärare, tja vem vet, men i alla fall gick det inte fram, och plenum började trots att ingen av oss var på plats, och däribland alltså finansminister Antti Rinne som skulle svara på interpellationen från oppositionen. Talman Heinäluoma fann ingen annan utväg än att be statsminister Stubb att läsa upp regeringens svar. Det blev många pressmeddelande om vad som skett och slutate naturligtvis med det lakoniska att riksdagen skall se över sina interna rutiner för att händelsen inte skall upprepas. Men före det hade det förekommit lika många spekulationer om vad som kunde tänkas vara orsaken till att finansministern inte var på plats. Ryktet sade att man var så oenig inom regeringen om formuleringen och att Rinne därför varit så försenad för att slippa läsa texten, men det var bara en av de fantasifulla förklaringarna som alltså saknade verklighetsbakgrund.
En vanlig familj
Det finns mycket mer att säga om vad som hände i riksdagen innan det för min del bar av till Szczecin. Kvinnonätveket åt frukost med representanter för några organisationer som företräder t.ex. regnbågsfamiljer och vi filosoferade om vad en vanlig familj är och för den som inte vet så är det ett par av olika kön som är gifta och har två barn. De är helt friska och alltid lyckliga och överens…
Szczecin
Därmed var veckan slut och det blev flyg till Berlin och direktbuss till Szczecin. Det blev några museibesök och mycket kretsade i staden om att det nu förflutit 100 år på dagen sedan första världskriget avslutades, men också att det förflutit 75 år sedan andra världskriget och invasionen av Polen. Det kan vara bra att påminnas.
Staden är härjad av krig och har genomgått en period av kommunistarkitektur som många gärna varit utan, men trots det kan man konstatera att staden har många vackra hus kvar, eller rättare sagt återförda.
Helgens höjdpunkt var nog operabesöket. Det var Donizettis Napój miłosny, som var på Opera na Zarmkus repertoar denna lördagskväll. På svenska heter den Kärleksdrycken och är en av favoriterna i repris.
