Vecka 25

Ålands fredsinstitut

Veckan började med intervju till något som skall bli en historik över Ålands fredsmuseum. Den 24 oktober 2012 på FN-dagen är det exakt 20 år sedan institutet öppnades. Anledningen till att jag intervjuades var naturligtvis att jag gjorde den utredning som ledde till att institutet upprättades, eller som den hette ”Ålands fredscentrum – En utredning om möjligheterna att upprätta ett fredsinstitut på Åland och en kartläggning av redan förefintliga fredsinstitut i Norden och övriga Europa”. Det var många motstridiga viljor och mycket fintande och taktikerande i början, och institutet kom nog inte alls igång för att utredningen gjordes, snarare tvärtom. Den kom igång tack vara handfasta personer som inte lät sig stoppas av att några ville utreda i all evighet, eller styra över det i helt annan riktning. Men institutet kom igång och jag fick uppdraget att bli ordförande för det forskarråd som inrättades. Tyvärr blev min tid där alldeles för kort på grund av att jag drog ut i fält. Det blev inte som planerat sex månader i krigets forna Jugoslavien utan tre och ett halvt år. Mycket av det tänkta och planerade blev därför för min del ogjort.

Men hur var det då tänkt att själva institutet skulle gestalta sig och hur blev det? En sak som jag var helt säker på redan då var att något fredsmuseum skulle det inte vara. Det hade varit ett av förslagen efter att beslutet om att Nordens institut skulle inrättas på Åland, men innan det genomförts. Ett fredsmuseum var tänkt att torpedera idén om ett Nordens institut, och det ville ingen. Först skulle vi ha ett Nordens institut och sedan skulle vi ha något som skulle ha med fred att göra, ha Ålands självstyresle, demilitariseringen och neutraliseringen som utgångspunkt, men inte ett museum, och så blev det. Vad det stod i utredningen, ja, det kan den som orkar läsa i ÅUS 1988:3, och den som inte orkar får vänta tills historiken kommer.

Ålandsseminarium i Genève

Veckan fortsatte därefter med ett internationellt symposium i Genève av Utrikesministeriet och Geneva Centre for Security Policy med rubriken ”Ninety years after the Åland Islands Settlement-Challenges and Prospects for Peace Mediation”. Institutet som förkortas GCSP har som ledord ”Impartial, Inclusive, Influential”.

Där fanns många pålästa insatta, kunniga talare och panelister som fredsinstitutets direktör, lantrådet, utrikesministern och flera därtill, men om man får tillåta sig lite kritik och det måste man ibland, ärlighet varar längst, så finns det alltid deltagare i sådana här sammanhang som har en otillåtet dålig kunskap om både historien, utvecklingen och den nutida situationen och som därför inte tillför mycket utan utmålar en glansbild som inte kan intressera en enda person i något konfliktområde. För att göra ett trovärdigt intryck gäller det att vara ärlig, att inte bara berätta det som man lyckats med utan också berätta om det som man inte lyckats med. Det är lika viktigt om man skall ge råd till andra, och bistå dem i att inte göra samma misstag. Och sist men inte minst visar alla sådana här övningar att påminna om att varje stat med en minoritet för alltid måste ta ett ansvar för minoriteten om det inte skall gå snett.

Alla dessa institut…

Och varför hade man då valt detta institut (GCSP) och vad gör de? Det kan tyckas vara många olika institut som sysslar med fred och så är det. När Finlands mission i Genève tillsammans med landskapsstyrelsen ordnade det första seminariet i december 1999 valde vi att samarbeta med WSP – International. Den som då skrev det som sedan skulle bli den seminarierapport vi publicerade heter, Scott M. Weber, en person som jag länge kom att stå i kontakt med. Han återfinns idag som Director-General på Interpeace. Och vad gör de? På hemsidan står det “Interpeace is an independent, international peacebuilding organization and strategic partner of the United Nations.” Och huvudkontoret återfinns I Genève. Under de år som gått sedan 1999, och på rekommendation av min närmaste chef inom FN, Sergio Vieira de Mello har jag oftast haft kontakt med HD Centre for humanitarian dialogue. Och vad gör man där? På hemsidan skriver de “Centre for Humanitarian Dialogue is an independent mediation organisation, based in Geneva, Switzerland, dedicated to improving the global response to armed conflict. ” Men den här gången hade man alltså valt att samarbeta med något som heter GCSP (Geneva Centre for Security Policy) .

För att bedöma vilket som är det bästa ur åländsk synpunkt måste man nog vara expert.

Åter i Helsingfors

Onsdagen i Helsingfors var späckad med möten. Det känns att det är de sista självande dagarna. Stora utskottet fick en halvtimme med Joseph P. Quinland, direkt från Wall street i alla avseenden. Vi fick en klar bild av hur man i bankkvarteren på Manhattan ser på möjligheten för en valuta som Euron att överleva i ett område som inte är en federation.

Greta Lohiniva

Snabbt vidare till stora utskottet och grundlagsutskottet, allt handlar naturligtvis om stabiliseringspaketet. Dock inte lunchmötet med Anna-Maja Henriksson. Det handlade om allt som har med Åland att göra, och det är mycket. Det blir vindkraft, utjämingsbelopp, självstyrelslagsreform och mycket mer därtill på en timme. Sedan var det bara att springa tillbaka till ytterligare ett möte i stora utskottet innan det var dags för plenum och pensionärskaffe för Greta Lohiniva. Så otroligt unga pensionärerna har blivit nuförtiden, annat var det förr. Då var det ålderstigna generalsekreterare som gick i pension, men nu visade det sig inte bättre än att även den ålderstigne generalsekreteraren fanns på plats och minsann inte alls var så åldersstigen som man kunna förvänta sig efter alla dessa år, tvärtom. Jag harr alltid varit mycket nära knuten till Greta alltsedan vi började arbeta tillsammans 1983. Det var före den nuvarande självstyrelselagens tid och det gamla stelbenta systemet då varje utgiftspost i landskapets budget skulle jämföras med exakt en och samma utgift i riksbudgeten. När jag blev delegationssekreterare vid den då nyligen inrättade delegationssekretariatet vid Ålands delegation i Nordiska rådet (nuvarande delegation kan ni hitta här) måste det finnas en jämförelsetjänst i riket och det blev Greta Lohinivas tjänst som biträdande generalsekreterare. Så när Greta fick höjd lön så fick också jag med mer eller mindre automatik höjd lön. Så var systemet då, alltså långt före klumpsummans tid. Nu har alltså min parhäst redan gått i pension.

SORTU legaliserat i Baskien/Spanien

I staden fanns den dagen också den representant från Baskien som är deras lobbyist i Bryssel och ofta kommer till Helsingfors, men under det här besöket i riksdagen kom ett för dem glädjebesked. De har fått ett nytt vänsterparti med självständighet på programmet legaliserat. Meddelandet kom när vi satt där. Själv är jag varken särskilt långt ut till vänster eller intresserad av självständighet, men jag anser att de som har den åsikten skall få ha den åsikten utan att hamna i fängelse eller råka ut för annat elände så länge de inte tar till våld. Partiet heter SORTU. Det var alltså Spaniens författningsdomstol som fattat det avgörande beslutet.

Europeiskt nätverk mot trafficking

Plenum med omröstningar på förslag av oppositionen och ett extra möte i stora utskottet innan det var dags att bege sig av på den långa resan hem. Men en sak hanns med på morgonen nämligen ett kort möte i riksdagen med representanter för de parlamentariker som bildat ett europeiskt nätverk mot trafficking. En del gamla bekanta från det möte jag deltog i tidigare under året i Haag och nya ansikten. De kom nu till Helsingfors för att bekanta sig med situationen i det land som alltså har en oberoende rapportör i Eva Biaudet. I Finlands riksdag har vi kommit fram till att vi inte skall bilda någon ny grupp för de riksdagsledamöter som är särskilt villiga att engagera sig i denna fråga. Den grupp för mänskliga rättigheter vi har under ledning av Ilkka Kantola är särskilt väl lämpad att ta hand om denna uppgift.

Tillbaka till Åland

Den långa resan ja. Utan Air Ålands flyg går den med tåg till Åbo via Långnäs och buss till Mariehamn i den sena natten. Enda sättet att få med sig allt det bagage som skall tas hem över sommaren. Övervikt hade man aldrig hört talas om på Air Åland de 2-3 gånger i året det kunde bli aktuellt, annat är det nu.

Sedan var det midsommar och vackert väder, man kunde sitta ute i trädgården med goda vänner. Det var bara att försöka bortse från alla de sniglar som gör sitt intåg i vårt kvarter.

Vecka 24

Valen i Frankrike och Grekland

Veckan började med att Franske ambassadörens inofficiella besök fortsatte, och passade det inte bättre att fortsätta självstyrelsefirandet än under porträttet av Julius Sundblom. Det sägs att banden mellan Frankrike och Åland stärkts efter champagnefyndet. Förhoppningsvis inte bara genom att ålänningarna dricker mer champagne utan också att ålänningarna talar mer franska. Första rundan i parlamentsvalet i Frankrike ägde rum den 10 juni, men var naturligtvis inte så intressant som andra rundan den 17 juni. Det är 577 ledamöter som skall väljas till Frankrikes nationalförsamling. Och hur skall det gå för president Hollandes förra hustru Ségolène Royal nu när presidentens nuvarande hustru gått ut och stött hennes motkandidat i La Rochelle, ja det sysselsätter de franska journalisterna mer än något annat. Det valet avslutade alltså vecka 24, men helt i skuggan av det grekiska valet kan man konstatera.

I Serbien valde man ny president samma dag som fransmännen valde Hollande, eller Oland som det skrivs på serbiska, icke att förväxla med Åland, men för att spara på utgifterna slog man samman alla val, lokalt, regional, nationellt och presidentval. I Grekland däremot ser man tydligen inget behov av att spara på utgifterna. Det här är som bekant det andra parlamentsvalet på mycket kort tid.

Det är svårt att säga vad som överskuggar vad. Det franska presidentvalet överskuggade det serbiska, det grekiska parlamentsvalet valet överskuggar det franska, de ekonomiska svårigheter människorna i Salo, Uleåborg, Esbo, ja hela Finland står inför överskuggar den ekonomiska krisen i Spanien. Det räcker knappast med en hjälpinsats i Spanien, men hur skall det gå i Finland. En analytiker säger i Hbl att det går inte att ha folk i ledningen på Nokia som vill fortsätta att bo i USA om företaget skall återfå fotfästet och återigen bli en finsk framgångsfaktor om än i mindre skala än hittills. Ett uppseendeväckande uttalande i den globaliserade värld vi anses leva i, men nog så sant enligt min syn. Samma gäller nog för flera företag på Åland också. Det är svårt att få den solidaritet och det lokala tänkande som i andra sammanhang visat sig vara en framgångsfaktor om ledningen inte finns i landskapet.

Mer lokal förankring hos företag viktigt!

Om Nokia kunde man kanske säga att det behövs lite finsk sisu igen, dock inte Suomen sisu. Min kollega i stora utskottet Juho Eerola, en hejare på karaoke för övrigt, har lämnat just Suomen sisu för att bli så rumsren att han kan väljas till ordförande i riksdagens förvaltningsutskott. Här är återigen frågan vad överskuggar vad?

Indisk delegation till riksdagen

Kort vecka i riksdagen på grund av att Samlingspartiet höll sin partikongress. För de som sitter i stora utskottet blev dock veckan precis så lång som alla andra veckor. Och efter allt detta när tystnaden lagt sig över riksdagen fanns det ytterligare tid för att ta emot en delegation från Indien som är här i Finland för att delta i en kongress och studera det finska utbildningssystemet. Att de kom att ta kontakt med mig och ville besöka riksdagen är i sin tur en följd av något som antagligen kallas ”networking”. Efter ett seminarium i New Dehli om självstyrelseordningar för Tibet kom jag strax före mitt flyg skulle gå hem att ha small-talks på en gårdsfest i kanske 30 minuter med någon som visade sig vara en pensionerad general som var på FN-uppdrag, stor Tibet kännare, skrivit flera böcker om utrikespolitik, Nordenkännare, skrivit om vår utrikesminister etc. Detta korta möte har senare lett till regelbundna kontakter per mail, men också sammanträffande med både Stubb och Tuomioja när de besökt Dehli och nu en delegation hit till riksdagen.

Teaterföreställning och valresultaten

Slutet på veckan blev också en bit självstyrelsefirande, nämligen en teaterföreställning i Mariehamns stadshus – Danat ur havsvågors stränder. Robert Liewendahl är värd allt beröm, och skådespelarna med för den delen! Alla som inte kan självstyrelsens historia borde se den, och andra med för den delen.
Och under pjäsens gång hade röstresultaten hunnit komma per sms. Hollande tvingas inte till någon ”cohabitation” med de konservativa, bara hemma med Valérie Trierweiler och det kan bli nog så påfrestande om man skall tro fransk press. Hon har redan hunnit finnas på Elycée-palatsets hemsida som landets första dam, men också hunnit bli borttagen. Snabbt marscherat må man säga. Tur att han får det lättare på jobbet. Och i Grekland vann inte de mest EU-fientliga, men blir det nu lättare att bilda regering än förra gången? Den som lever får se.

I Helsingin Sanomat 14.6 beskriver riksdagsledamot Elisabeth Nauclér på ledarsidan, som såkallad gästpenna, bakgrunden till Ålands önskan om en självstyrelsereform och innehållet i det betänkande som den parlamentariska arbetsgruppen på Åland gav i oktober 2010. Ledarsidan skall väcka debatt, så hon beskriver också besvikelsen på Åland över att den kommitté som justitieministeriet tillsatte består av endast representanter för partierna i riket, hon frågar också om det är möjligt med en självstyrelsereform i dagens politiska klimat i Finland.

SKRIFTLIGT SPÖRSMÅL
Ändring av inkomstgränsen för personer som lyfter pension för arbetsoförmåga
Till riksdagens talman

Vi närmar oss en tid då all arbetskapacitet måste utnyttjas. Då de stora åldersgrupperna börjar gå i pension innebär det att 10 000 arbetstagare försvinner från arbetsmarknaden per år. Det räcker inte att höja pensionsåldern eller att få ut de unga vid lägre ålder i arbetslivet. Siffrorna talar sitt klara språk; årligen pensioneras 28 000 personer på grund av arbetsoförmåga, en tredjedel på grund av psykiska problem. För tillfället lyfter nästan 20 000 unga vuxna arbetsoförmögenhetspension, och denna siffra ökar årligen med 4000. Den förlust dessa unga vuxnas oförverkligade arbetsinsats in-nebär för samhället beräknas uppgå till sju miljarder euro. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att det inte endast handlar om en ekonomisk förlust för samhället. Den mänskliga förlusten är minst lika betydande, att vara utan meningsfull sysselsättning är förödande för den psykiska hälsan och leder i det långa loppet till utslagning.
I den pågående diskussionen om behovet att förlänga arbetskarriärerna skulle det vara klokt att beakta den outnyttjade arbetskapacitet som för tillfället ligger utanför arbetsmarknaden till följd av arbetsoförmåga eller rehabilitering. Enligt beräkningar som VATES-stiftelsen tillsammans med Centralförbundet för mental hälsa gjort, skulle det vara möjligt att ta till vara den arbetskraftsreserv som 30 000 pensionerade p.g.a. arbetsoförmåga utgör. För att få dessa personer tillbaka till arbetsli-vet krävs naturligtvis flera åtgärder och ändringar, inte minst attitydförändringar. Vissa tar det lång tid att genomföra eller att ändra på, men det finns också sådana konkreta åtgärder som genast går att vidta, vilka med omedelbar verkan skulle förbättra sjukpensionärers möjligheter att delta i arbetslivet. En sådan åtgärd är att ändra på den inkomstgräns, som stipulerar när en person går miste om sin arbetsoförmögenhetspension.
Det har visat sig vara svårt att kombinera pension för arbetsoförmögenhet och lön, särskilt då pensionen betalas i form av folkpension. Funktionshindrade och långtidssjuka personer har ofta inte en sådan arbetserfarenhet som förutsätts för att få arbetspension. Därför erhåller dessa personer of-tast pensionen i form av folkpension. Inkomstgränsen för folkpension är 687,74 euro i månaden. Ifall en person förtjänar över denna inkomstgräns förlorar han eller hon pensionen i sin helhet. Detta sporrar inte att återvända till arbetslivet.
För att åtgärda detta problem har VATES-stiftelsen och Centralförbundet för mental hälsa fö-reslagit att Folkpensionsanstalten skulle ta i bruk en förmån för deltidsarbetsoförmögenhet. Genom denna förmån skulle personer som lyfter pension för arbetsoförmögenhet ha möjlighet att jobba på deltid och samtidigt lyfta en del av pensionen. Denna möjlighet skulle öka sysselsättningsmöjlighe-terna, särskilt för unga personer med funktionshinder eller mentala problem. Möjligheter av denna typ finns redan t.ex. i Sverige och Norge. I Sverige har man ett smidigt system, där pensionen grad-vis minskar i takt med att inkomsterna ökar
På Åland har man mycket goda erfarenheter av projekt där man inom ramen för Ålands han-dikappförbund erbjuder arbete till personer med olika slag av funktionsnedsättning. Denna typ av verksamhet är både samhällsekonomiskt lönsam och till fördel ur ett individuellt och socialt per-spektiv, men också här upplevs beskattningsreglerna som ett stort hinder.

Då tröskeln att komma in i arbetslivet blir lägre är det även annars lättare att vara delaktig i samhället. Detta förhindrar även utslagning. Många fördomar och negativa attityder som råder i samhället skulle antagligen försvinna och ändras, om t.ex. fler funktionshindrade personer skulle få möjlighet att delta i arbetslivet.

Med hänvisning till det som anförs ovan får jag i den ordning 27 § riksdagens arbetsordning fö-reskriver ställa följande spörsmål till den minister som saken gäller:

Vilka åtgärder ämnar regeringen ta för att skapa ett sådant smidigt system för återgång till arbete som möjliggör arbete på deltid, utan att pensionsförmånen helt dras in?

Helsingfors den 12 juni 2012
Elisabeth Nauclér / sv

Riksdagsledamot Elisabeth Nauclér lämnade den 12.6 in ett spörsmål som gäller möjligheterna att sysselsätta den stora arbetskraftsreserv som de personer utgör som för tillfället är pensionerade på grund av arbetsoförmåga. Enligt beräkningar kunde omkring 30 000 av dem kunna komma tillbaka till arbetslivet. Det handlar om en stor ekonomisk förlust för samhället och den mänskliga förlusten är minst lika betydande. Att vara utan meningsfull sysselsättning är förödande för den psykiska hälsan.

För att åstadkomma detta krävs både statliga åtgärder och attitydförändringar. Nauclér föreslår att regeringen till att börja med skulle ändra inkomstgränserna vad gäller pensionärer, idag är inkomstgränsen för en person med folkpension 687,74 euro i månaden, förtjänar man mera förlorar man pensionen i sin helhet. Staten kunde till exempel ta genom beskattningsåtgärder göra det möjligt att jobba deltid och samtidigt lyfta en del av pensionen.
Nauclér hänvisar till Åland där har man goda erfarenheter av olika sysselsättande projekt, men där skattereglerna upplevs som ett stort hinder.
Att komma in i arbetslivet gör att man blir delaktig av samhället och förhindrar utslagning, många fördomar och negativa attityder skulle säkert försvinna om flera funktionshindrade personer fick möjlighet att delta i arbetslivet.

Nauclér frågar därför vilka åtgärder regeringen tänker vidta för att möjliggöra deltidsarbete, utan att pensionsförmånerna dras in. Regeringen bör komma med sitt svar inom 30 dagar.

- Detta är en både aktuell och viktig fråga som snarast måste få en fungerande lösning, säger Elisabeth Nauclér. Jag har fått både inspiration och information i ärendet av tidigare föreståndaren Curt Lindgren och alla övriga aktiva vid Fixtjänst i Mariehamn, där jag också gjorde den arbetspraktik som ungdomsorganisationen Allianssi kräver av oss ledamöter.

Spörsmålet i sin helhet finns under rubriken riksdagsinitiativ.

Vecka 23

Möten med talmannen och lantrådet

Veckan började med en traditionell måndag i Mariehamn. Det innebar möten med en politisk grupp, vilket den här gången var Ålands framtid och min kumpan från riksdagsvalskampanjen Axel Jonsson som nästan blev suppleant till riksdagen, men inte riktigt nådde fram. Till lagtinget bar det dock ända fram.

Talmannen stod också på programmet. Sådana möten hålls för att man skall kunna utbyta information om kommande möten och sammanjämka strategin i kontakterna med riket. Den ene börjar och den andre fortsätter. Vad skall vi ta upp med presidenten och vad skall vi inte ta upp. Det kan gälla talmans besök, presidentbesök, utskottsbesök eller det kommande besöket av riksdagens Ålandsforum, den grupp som kommit till som vängrupp med Ålands lagting. I veckan kunde man läsa att det finns planer på en liknande grupp i Sveriges riksdag. En väldigt välbesökt ny vängruppen i riksdagen är en vängrupp för närmat, startad av Anne Kalmari, och nu skall Ålandsforum föra en riktig närmatsresa till Åland. Tanken är nämligen att vi under den helg som det på Åland hålls ”Öppna gårdar” under Skördefesten (21-23 september) skall besöka inte bara gårdarna och bekanta oss med närmaten utan också träffa kollegor i lagtinget.

Polisen på Åland

Måndagen räckte också till för ett besök hos nye polismästaren. Att Åland har en egen polismyndighet är helt unikt. Åland är ett av de få självstyrande områden som har en egen polismyndighet och det gäller det att slå vakt om. Vi handhar också många av de uppgifter som hör till rikets lagstiftningsbehörighet, men genom en s.k. överenskommelseförordning har även de uppgifterna hamnat hos vår egen polismyndighet. Idén med att ha en egen polismyndighet är naturligtvis det är polisen är en av våra egna, någon som vi högaktar och respekterar. Poliserna representerar inte någon överhet som kommer utifrån och slår ner på oss. Så har det inte alltid varit i Ålands historia, men så är det idag. Låt oss fortsätta på den vägen.

Air åland kom tillbaka!

Och så tisdag morgon, med den sedan länge invanda rutinen att ta flyget från Mariehamn till Helsingfors och så blev det nu också, men via Stockholm. Enda sättet för mig att kunna åka till Helsingfors på tisdag morgon och hinna i tid till mötet. Det innebär att stiga upp en halv timme tidigare och vara i Helsingfors en timme senare än tidigare. Snälla Air Åland kom tillbaka.

Grundlagsutskott och firanden av nationaldagar

Grundlagsutskottet har som alltid den här tiden många frågor på gång, och våra sammanträden blir både långa och invecklade när så många sakkunniga skall höras och sedan måste vi ha synpunkter på de sakkunnigas utlåtande och sedan de sakkunnigas synpunkter på de nya förslagen, jag så fortsätter det och vi får se hur det slutar. Den här tiden är det mycket firande. Många länder har sina nationaldagar nu eller flyttar sina nationaldagar till den här tidpunkten. Dock icke Frankrike och USA, men väl Canada och andra. Det blir lite väl mycket av det goda och särskilt om man skall göra ett seriöst arbete i riksdagen. Några få blev det dock, nämligen engelska ambassadens firande av drottningens 60 år på tronen, och Sveriges nationaldag, dock inte i den vackra trädgården på Sveriges generalkonsulat i Mariehamn, men väl ett varv ner till Senatstorget. Samtidigt pågick ett plenum som hade en oerhört lång talarlista, dock inte undertecknad eftersom debatten gällde kommunreformen i riket. Frågan är nog så allvarlig, men själv har jag i det här skedet inget att tillägga. Som sagt var det blev mycket firande den här veckan.

Urpilainen som stand-in istället för Katainen

Statsministern hade sin sommarfest på Villa Bjälbo trots att han var i USA så Jutta Urpilainen fick hoppa in som stand in. Ytterligare en inbjudan tackade jag ja till eftersom den var mycket hedrande och man inte gärna vill missa något som har med Balkan att göra, nämligen statministern Nikola Gruevski från ett land vars namn man inte får säga var i Finland tillsammans med sin minister för utrikesinvesteringar. Marknaden är helt klart intressant för många länders investerare, plattskatt och många andra för expanderande företag intressanta fördelar berättade statsministern om som alltså kommer från det land som inte får uttalas utan i stället måste man såga något som låter som ett tandkräms märke FYROM, sedan må domstolar i Haag säga vad de vill. Man skulle tycka att Grekland har annat att fundera på än namnet på grannlandet just nu, men icke så.

Ålands självstyrelsedag

Firande ja, naturligtvis finns det firande och firande. Drottningen har suttit på tronen i 60 år, men vad är väl det jämfört med den som suttit på tronen i 90 år. Det åländska självstyrelsejubileet fick naturligtvis extra glans av att både talmannen österifrån Eero Heinäluoma och talmannen västerifrån Per Westerberg besökte Åland och högtidligheterna här. I den östra rikshalvans riksdag har det nyligen gått ut ett påbud om att vi inte skall använda Ipad eller Smart-telefoner under frågestunden eller andra evenemang som är TV-sända, det ger intryck av att vi är oartiga mot de som talar. Men vad händer just innan vi skall gå in till högtidsplenum? Jo, talman Heinäluoma undrar hur det går med arbetet i stora utskottet nu. Vi visste ju båda att finansministrarna skulle ha sitt telefonmöte om stödet till Spanien just kl. 17.00 finsk tid, och mycket riktigt just när festplenum började var alla i stora utskottet uppkopplade för att godkänna eller motsätta sig skrivningarna. Och så var även jag mitt under Ålands lagtings festplenum. Kungen i det land jag växte upp hade som valspråk ”Plikten framför allt” får jag väl försvara mig med.

Dagen igenom var det många välgångsönskningar, högtidstal och god mat. Kvällens middag intogs i sällskap med de tre talmännen. Och särskilt hade vi förmånen att av den västra talmannen få oss till livs initierade och insatta analyser av olika politiska skeenden som satta i sin rätta historiska inramning fick en viktigare innebörd för omgivningen än vad man kan förstå om man inte har den historiska kunskap som talmannen från väster har. Vi välkomnar sådana talmän i alla led. Som tur är kommer han tillbaka i augusti tillsammans med ytterligare några talmän, nämligen de nordiska och de baltiska.

GRECO

Placeringen bredvid Per Westerberg gav mig också möjligheten att tala om de erfarenheter jag hade av de möten vi haft i riksdagen i österled tillsammans med GRECO (Group of States against Corruption). Vad har vi för regler för att folket skall få insyn i vad vi sysslar med och vad vi har för bindningar som sitter i parlamenten. Måste vi ha regler för allt eller kan man räkna med att folk ändå uppför sig. Sverige har nog ganska många regler visade det sig. Regler som man inte har i Finland, men som faktiskt alla hörsammade förra valperioden, nu finns det i nuvarande riksdag tre som inte uppfyllt dessa rekommendationer. Skall vi andra nu påtvingas regler bara för att tre personer låter bli att göra något som de inte är tvungna till? Nej, är mitt spontana svar, eller som engelsmännen säger ”we have traditions and we behave” om man däremot inte har några traditioner och inte vet hur man uppför sig ja, då finns det ett behov av tvingande regler.

Två viktiga möten

Två nog så viktiga händelser den här veckan var mötet med arbetslösas riksförbund. Åland har som tur är inget sådant förbund, och man skulle hoppas att de inte behövdes någon annanstans heller, men så ser inte verkligheten ut. Den andra viktiga händelsen var att utrikesministern tillsammans med ett imponerande antal ministrar presenterade handlingsplanen för genomförandet av 1325 och den måste nog läsas i sin helhet. Ett viktigt dokument som man får hoppas har den ekonomiska uppbackningen för om inte så blir det inte mycket mer än ett papper.

Ålands plats i Europaparlamantet

Och så händer det meddelandet kommer om att Åland förlorat sin plats i Europaparlamentet, inte så uppmuntrande precis. Vad gör vi nu? Lagtinget har nyligen fattat beslut att nu skall det göras något åt att Åland som det enda område i Europa som har en så stark konstitutionell ställning och har en egen plats i parlamentet, och så blir vårt stöd i Bryssel ordförande för SFT. Det finns inget annat att göra än att lägga upp strategin för hur den här frågan skall kunna lösas i Helsingfors.

Sist men inte minst kunde vi i vårt hem välkomna ett antal i franska språket väl bevandrade ålänningar hos oss i vårt hem för att träffa Frankrikes ambassadör och fru Eric Lebédel som är i landskapet på besök.

Varifrån kommer veckans rubrik? Jo, från Radio Vegas svar på sin egen fråga vilket område i USA skulle man säga att är USAs Åland och svaret blev Hawaii. USAs Åland heter Hawaii, eller Finlands Hawaii heter Åland om man så vill.

Senaste vecka höll riksdagen remissdebatt om förslaget till lag om Centret för konstfrämjande och till vissa lagändringar i samband med detta (RP 52/2012). I propositionen föreslås det att det inrättas ett ämbetsverk med namnet Centret för konstfrämjande. Centret ska ha regionala verksamhetsställen. I anslutning till centret ska det finnas förtroendeorgan med självständig beslutanderätt, nämligen konstrådet, statliga konstkommissioner, regionala konstkommissioner och särskilda nämnder.
Konstkommissionsväsendets konstfrämjande verksamhet förtydligas genom att förtroendeorganens bedömningsuppgifter och centrets myndighetsuppgifter separeras från varandra.
Ålands riksdagsledamot Elisabeth Nauclér deltog i debatten och sade att det finns många bra lösningar i förslaget men även flera oklarheter, i synnerhet sammanslagningen av konstkommissionerna verkar märkliga och har väckt diskussion och osäkerhet bland berörda. Motiveringen i förslaget är att man vill skapa ett flexiblare system, antalet kommissioner och sektioner skall regleras i en förordning, som ännu inte är färdig.
Centret för konstfrämjande skall även ha vissa kulturfrämjande uppgifter, men det framgår inte av texten vad som menas med detta.

Ledamot Nauclér uppmanade därför utskottet att i beredningen noga sätta sig in i vad som skall regleras i den planerade förordningen, i synnerhet vad gäller antalet kommissioner och sektioner, samt de så kallade regionala filialerna. Också centrets kulturfrämjande uppgifter bör utskottet bekanta sig med. Det är viktigt att utskottet tar tag i dessa öppna frågor och att konstutövarna själva får komma till tals i ärendet.
Ledamot Nauclér bad också kultur- och idrottsminister Arhinmäki om en närmare förklaring.

Minister Arhinmäki poängterade i sitt svar att man försöker sträva till en så flexibel lösning som möjligt, konstkommissionerna kommer att vara l7 – 10 och man strävar i sammansättningen att anpassa sig till ett förändrat konstområde, där också nya konstarter uppstår.
Efter att ledamot Nauclér påmint ministern om sin fråga om tidtabellen för förordningen, försäkrade han att utkastet är så gott som klart och förordningen kommer att finnas tillgänglig då utskottet inleder behandlingen av lagförslaget.

Närmare information ger riksdagsledamot Elisabeth Nauclér, tfn 050 512 1984 och
bildkonstnären Rita Jokiranta, som ordförande i Mediakonstsektionen, medlem av Statens fotokonstkommission, Tfn 0400 722669

Nedan finns Nauclérs anförande. Hela debatten går att läsa på riksdagens hemsida pleniprotokoll PTK 61/2012.

Elisabeth Nauclér /r: Ärade herr talman! Den proposition vi nu har framför oss har många arbetat väldigt länge med och åsikterna har gått isär. Det handlar om att modernisera ett system som är från 60-talet och för det inrättas ett ämbetsverk med namnet Centret för konstfrämjande. I anslutning till centret ska det finnas ett förtroendeorgan med självständig beslutanderätt, nämligen konstrådet, statliga konstkommissioner, regionala konstkommissioner och särskilda nämnder. Inte så lätt att hänga med i svängarna för den vanlige lagstiftaren.
Konstens autonoma ställning föreslås bli stärkt. Den kollegiala bedömningen bevaras inom förtroendeorganens beslutsfattande sägs det i propositionen. Det är lättare att få ett grepp om och verkar vara en bra lösning. Likaså att beslutsrätten överförs från statsrådet och ministeriet till konstrådet är bra.
De stora linjedragningarna och syftet med förändringarna kan man förstå utan att vara specialist på området. Men för den som inte har erfarenhet av arbete inom den här sektorn är en del svårförståeligt helt enkelt därför att så många frågor ska regleras i en förordning som man inte ännu sett något textförslag till. Det kommer knappast att vara möjligt för utskottet heller att göra en bedömning av de olika bestämmelserna utan att få veta hur förordningen ska se ut.
Det som oroat många av de som arbetat länge inom den här sektorn är den begränsning av antalet konstkommissioner som föreslås i 6 §. Den nuvarande praxisen om nio konstkommissioner har väckt diskussioner på grund av sammanslagningar som många funnit märkliga. Hit hör sammanslåendet av media med fotokonst och cirkus med danskonst. Vem talar då för vem kan man fråga sig.
Det finns anledning för utskottet att närmare se på antalet konstkommissioner, sektioner och hur detta kommer att återspeglas i förordningstexten, som alltså inte finns att tillgå ännu. Jag förstår att tanken är att ha ett flexiblare system, men det innebär inte att det inte borde presenteras vid riksdagsbehandlingen av lagen eftersom det skapat en sådan osäkerhet hos de berörda.
Andra exempel på frågor som är öppna, men som ska regleras i förordningen och som utskottet borde bekanta sig med är just de så kallade regionala filialerna, som är ett oskrivet blad som vi hörde. Ytterligare vill jag påpeka på något som jag anser att utskottet borde se på och det är förslaget att Centret för konstfrämjande förutom konstfrämjande uppgifter ska handha vissa kulturfrämjande uppgifter. Vad som exakt menas med det är svårt att utröna.
Det som sagt var är glädjande att ministern är här på plats och kanske minister Arhinmäki närmare kan förklara för oss vad kulturfrämjande uppgifter ska innebära.
Det är som ledamot Korhonen sade många frågetecken och det är viktigt att utskottet tar tag i de här sakerna och att de konstutövande själva får komma till tals också vid utskottsbehandlingen då det fortfarande är så mycket oklart.
Herr talman! Jag uppmanar utskottet att bereda propositionen på ett sådant sätt att riksdagen får en bild av helheten innan lagen antas.
Elisabeth Nauclér /r: Herr talman! Tack minister Arhinmäki för svaren! Trots de här klargörandena så finns det fortfarande en hel del frågetecken som inte är uträtade och jag undrar: finns den här förordningstexten som förslag och kommer den att presenteras för utskottet så att det blir möjligt att få en helhetsbild?

Vecka 22

Veckan började med det månatliga mötet med lantrådet och inte helt oväntat talade vi om alla turer om vindkraften och om tillsättandet av den grupp som skall se över bestämmelserna om avräkningssystemet och som också senare i veckan presenterades för allmänheten. Att den avräkningsgrund som enligt självstyrelselagen ligger till grund för det ekonomiska system som finns mellan riket och landskapet framgår klart av självstyrelselagen, trots det har det aldrig gjorts fast lagen trädde ikraft för snart trettio år sedan. Men nu har alltså finansminister Jutta Urpilainen sett till att gruppen blir av.

Det mötet följdes av möten med Liberalernas och Centerns lagtingsgrupper. Möten som är viktiga om det skall finnas en förståelse för vad som händer i riksdagen i grupperna och viktigt för den som sitter i riksdagen att veta vad som sägs i lagtinget. Inte helt överraskande kom det att en hel del handla om den formella gången i de fiskeärenden som Finland och Åland förhandlat fram gemensamma positioner för i EU om och som sedan riksdagen ensidigt ändrat utan att några nya förhandlingar skett mellan landskapet och riksmyndigheterna. Vad blir fortsättningen? Måste statministern kalla till rådslag med justitieministern, jord- och skogsbruksministern och lantrådet så som det föreskrivs i den manual som finns utarbetad för just de här problematiska fallen. Eller skall Finland gå med två positioner till Bryssel? Ja, det återstår att se när de två parterna analyserat den nya positionen.

ÅEA och torv

Sedan var det dags för ett besök hos Ålands Elandelslag (ÅEA). Det handlade naturligtvis om energi som vid så många andra möten senaste tiden, om svårigheterna i förhållandet riket-landskapet i frågan om vindkraft. Om kärnkraften blev det nästan inte alls tal den här gången eftersom andelslaget inte har några sådana intressen längre. Däremot talade vi desto mer om torven eftersom ÅEA har intressen i fastländska Kanteleen voima som producerar energi av torv. Torven är något man ser väldigt olika på i Sverige och i Finland. Här klassas den som fossilt bränsle och något det finns mycket motstånd mot, mest p.g.a. att återväxten av torv är mycket långsam. Visserligen tillkommer det dubbelt så mycket torv per år än vad som förbrukas, men förnyelsen sker naturligtvis inte på samma ställe som torvbrytningen skett. I Sverige ser man lite annorlunda på det och utfärdar gröna certifikat för elproduktion av torv trots att förekomsten är mycket mindre i Sverige, men naturligtvis därför också av mindre betydelse för landskapsbilden. Ja, det är mycket många får lära sig vid sådana besök, kunskap som man har nytta i vid arbetet med dessa frågor i riksdagen.

Transportproblem

Och sen gick flyget till Helsingfors, just det kl. 17.00 på måndag bar det iväg till Helsingfors med Flybe för nu har vi ingen fungerande flyglinje som passar för riksdagsarbetet varken på tisdag morgon eller på fredag kväll. Man kan åka hur man vill till riksdagen inom landet, men inte via utlandet. För riksdagsarbetet passar nu nästan ingenting. Att ta färjan är långt från det optimala då man är sent i Helsingfors på tisdagen om man tar måndagsfärjan från Mariehamn, och kommer hem mitt i natten om man tar färjan från Helsingfors till Åland på fredag eftermiddag. Fyra nätter hemma och tre i Helsingfors skulle bytas ut mot fem i Helsingfors och två i Mariehamn. Det blev ett undantag beviljat att åka via Stockholm den här veckan, men får se om tillståndet förlängs nästa vecka. På så sätt kunde jag åka hem på fredag efter stora utskottets möte och bara komma hem två timmar senare än tidigare och bara åka 30 min. tidigare på tisdag och komma i tid till grundlagsutskottets möte, men båda vägarna med Air Åland via Stockholm!!

YLE i grundlagsutkottet

Förutom det fortsatta arbetet i utskottet där vi i grundlagsutskottet bl.a. lägger pannan i djupa veck, och inte bara vi utan också de juridiskt sakkunniga, över YLE:s föreslagna förhandsprövning innan nya verksamhetsformer inleds. Skall man inte kunna besvära sig över ett sådant? Jo, det borde man naturligtvis kunna göra till den del man är part och fått avslag, å andra sidan skall väl bolaget kunna bestämma internt om sina verksamhetsformer utan att någon skall ha besvärsrätt över det och kunna föra ärendet till domstolsprövning Ni kan hitta regeringspropositionen här). Ja, den som lever får se hur det går.

Ester Miiros och Skärgårdssamarbetet

I övrigt så fick vi besök i riksdagen av Ester Miiros, som försöker få någon klarhet i fortsättningen för Skärgårdssamarbetet. Ett nordiskt samarbete som betytt så mycket för de regioner som ingått och som varit en viktig del i Nordiska ministerrådets arbete, där Åland varit den sammanbindande länken mellan Stockholms och Åbolands skärgårdar, med sitt sekretariat i Mariehamn. Och där så många uppskattade och viktiga kontaktnät och verksamhetsformer fötts. Hur hade vi annars haft en aning om vad Skärgårdssmak är för något. Nu känner vi snålvattnet rinna till bara vi hör ordet. Landskapsregeringen har lämnat samarbetet, men kvar står alla de åländska skärgårdskommunerna för vilka det här inneburit så mycket. Nu vår vi se om det blir någon fortsättning.

Kosovo, Sydossetien och Abchazien

Georgien firade den här veckan sin nationaldag och invigde då sin parlamentsbyggnad som lär vara allt annat än färdig så det får nog bli en återinvigning i höst. I Helsingfors firades dagen dock i ett färdigt hus. Visserligen har Georgiens ambassad alldeles nyligen öppnats i Helsingfors så där finns nog inte ännu något hus att fira nationaldag i och ambassadören kom från Stockholm. Samma dag nåddes vi av nyheten att Serbiens nyvalde president Nikolić varit i Moskva och lovat president Putin att erkänna Sydossetien och Abchazien. Ingen glad nyhet att höra för världen och inte särskilt smart heller om man betänker vad logiken leder till nämligen att då måste väl Serbien erkänna Kosovo också, eller kanske tvärtom, kanske väldigt smart om det är vad det leder till. Men enligt Nikolić fanns det inget samband mellan de här tre utbrytarstaterna, bortsett från att Kosovo erkänts av ett stort antal stater och de andra av knappast någon alls, men det är väl skilt det.

Timo Soini fyllde år

Efter att vi druckit födelsedagskaffe med Timo Soini, sjungit och firat, och jag för min del med en present från Tjudö vingård, nämligen en flaska päronlikör Pärkäle så blev det att via en diskussion med Stefan Wallin om Finlands insatser i Afghanistan och hans erfarenheter från den resan samt om NATO-mötet i Chicago förflytta sig till Ålandskontoret för en kväll med Kristdemokraterna. Det var nu deras tur att komma till oss och bli uppdaterade om senaste nytt. Vi hade förberett oss för att allt material och all information skulle finnas på finska, men döm om vår förvåning då det visade sig att alla gärna ville tala svenska.

Monti II

En debatt i YLE:s svenska program Slaget efter tolv kom att handla om den s.k. Monti II-rapporten där Finland gjort en subsidiaritetsinvändning, med andra ord anser man att ämnet skulle hanteras bättre på nationell nivå än på europeisk. Men vad handlar det då om? Att dra in strejkrätten säger en del. Nej, att klargöra de oklarheter som uppstod efter en dom mellan Viking Line och ITF (International Transport Workers Federation) säger andra. Nej, det var oklart före domen, men nu vet vi vad som gäller säger en tredje. Klart är nog att det inte skulle blivit klarare, att rapporten var så slarvigt gjort och ifrågasattes så av alla parter att det inte var dags för några sådana beslut nu. Men borde man då inte ha en gemensam syn på de arbetsmarknadsrättsliga frågorna i Europa om vi skall ha en gemensam ekonomisk politik och ett Euroområde? Jo, det anser jag, men inte än och inte på basen av det här förslaget anser jag. Den andre debattdeltagaren ordförande Sture Fjäder från AKAVA ansåg nog att den frågan kan tas om hand på ett EU-plan först långt, långt senare, kanske inte ens inom överskådlig tid. Vi har våra traditioner i Finland och de sina i Europa för att inte tala om hur det är i de nya EU-medlemsstaterna.

Förutom det vanliga arbetet i stora utskottet, med hörande av fem ministrar i stora utskottet och en omröstning i plenum blev det före den märkliga hemresan över Stockholm också en lunch i Kvinnonätverkets arbetsutskott under vår nya ordförande Annika Saarrikko och vi planerade höstens arbete med många intressanta aktiviteter bara vi får en sekreterare!!

Pressmeddelande 1/6 2012
Riksdagsledamot Elisabeth Nauclér. Ålands representant i Finlands riksdag
Publiceringsfritt: genast

*******************************************************************************
I onsdags var det Kristdemokratiska riksdagsgruppen som stod i tur att få en dos Ålandsinformation av riksdagsledamot Elisabeth Nauclér och Britt Inger Wahe på Ålandskontoret i Helsingfors. Ledamot Nauclér redogjorde för Ålands särskilda ställnig och självstyrelselagens uppdelning av lagstiftningsbehörigheten mellan Ålands lagting och Finlands riksdag och redogjorde för hur man hanterar detta i praktiken. Hon presenterade även mycket utförligt behovet av en reform av självstyrelselagen och den åländska kommitténs betänkande. Det har skett en stor utveckling i samhället sedan den nuvarande lagen trädde ikraft 1993, bland annat har EU-medlemskapet redan krävt flera ändringar av lagen och det åländska förslaget strävar till en smidigare förfarande vad gäller ändringar och kompetensöverföring i framtiden. Gruppordförande Peter Östman ingår i den parlamentariska kommittén här i riket och han var mycket intresserad och tacksam att på detta sätt få mera information om bakgrunden till förslaget.

Britt Inger Wahe redogjorde för befolkningsstatistik och inflyttning, sysselsättningsstatistiken och för några frågor som varit aktuella i mediedebatten i riket på senare tid, bland annat flaggningsprinciper, värnplikten, ålänningarnas deltagande i hemvärnet och kriget och den aktuella servicestrukturreformen, som väckte stort intresse. Deltagarna hade många frågor i relation till den pågående kommunreformen här i riket.

Både ledamöter och tjänstemän deltog, stämningen var mycket god och deltagarna konstaterade att mötet var både intressant och givande, det är en mycket god idé att på detta sätt ge en samlad och mångsidig bild av Åland.

*********************************************************************************

Mer information ges av Elisabeth Nauclér på tel.nr 094323047 eller per
e-post elisabeth.naucler@riksdagen.fi.