Pressmeddelande 10.5.2012

Eurovision Song Contest hålls i år i Baku i Azerbajdzjan och Finlands representant Pernilla Karlsson åker till Baku redan denna veckas lördag 12.5.2012.

Samtidigt som förberedelserna för sångfestivalen pågår, är situationen gällande de mänskliga rättigheterna i landet inte tillfredsställande.

Landets regering är auktoritär och många politiska aktivister har attackerats eller fängslats. Riksdagsledamöterna Astrid Thors och Elisabeth Nauclér träffade Pernilla Karlsson samt YLE:s producent Maija Aho för att informera dem om det politiska läget i Azerbajdzjan.

- Det var finländaren Anders Chydenius som lanserade offentlighetsprincipen och därför har vi också särskilt ansvar för yttrandefriheten, säger Thors. Därför ville vi också uppmärksamma Pernilla på situationen och berätta lite mera om det politiska läget i landet.

Thors fungerar även som viceordförande i det liberala europeiska partiet ELDR. ELDR har under våren initierat kampanjen ”Douze Points for Freedom” för att öka den internationella medvetenheten och påtryckningarna på den azerbajdzjanska regeringen.

Elisabeth Nauclér besökte Azerbajdzan senast i början på april.

- Man skall alltid våga fråga om människorättssituationen i landet, det visar att man är medveten om problemen, redan det räcker långt i många fall, kommenterar Nauclér.

För tilläggsuppgifter:
Riksdagsledamot Astrid Thors, 050 512 1580 Riksdagsledamot Elisabeth Nauclér, 050 512 1984 Internationell sekreterare Krista Simberg, 045 355 9340

2:a april deltog Elisabeth i ett konfliktseminarium ”CONFLICT, RESOLUTION AND RECONCILIATION IN THE CONTEMPORARY WORLD” i Baku som delvis handlade om Nagorno-Karabakh och hur Ålandsexemplets kan inspirera till en lösning av konflikten mellan Azerbajdzjan och Armenien. Seminariet annordnades av Alexanderisntitutet och SAM (Center for Strategic Studies under the President of the Republic of
Azerbaijan). I seminariet deltog också bl.a. utrikesminister Erkki Tuomioja och ambassadör Heikki Talvitie.

I Alexanderinstitutets 2:a nyhetsbrev för 2012 kan man läsa om seminariet samt om Elisabeths och Barbro Sundbacks deltagande i expertpanelen. Ni kan hitta nyhetsbrevet här

Mer information ges av Elisabeth Nauclér (elisabeth.naucler@riksdagen.fi) eller av undertecknad på gustav.blomberg@riksdagen.fi

//Riksdagsassistent Gustav Blomberg

Pressmeddelande 14/5

Riksdagens stora utskott behandlade senaste fredag frågan om en gemensam fiskeripolitk för EU. Detta EU-ärende har tidigare behandlats i Jord- och skogsbruksutskottet, där utskottet i sitt betänkande valde att gå emot statsrådets förslag; där svenska riksdagsgruppens representant i utskottet, ledamot Mats Nylund lämnade avvikande åsikt.

När stora utskottet i fredags behandlade ärendet påpekade Ålands riksdagsledamot Elisabeth Nauclératt detta är ett ärende som särskilt berör Åland; Ålands landskapsregering har deltagit i beredningen av ärendet och haft samma ståndpunkt som jord- och skogsbruksministeriet. När nu Stora utskottet stod i beråd att göra en ändring i förslaget ansåg ledamot Nauclér att Ålands landskapsregering borde höras på nytt, Finland är skyldigt att särskilt föra fram landskapets synpukt i rådet.
Ärendet ansågs särskilt brådskande, Stora utskottet kunde inte vänta på en återremittering till ministeriet och landskapsregeringen, därför fick jord- och skogsbruksministeriet i uppdrag attt kontakta Åland för att lösa frågan.

”Det är första gången som det händer att Stora utskottet ändrar i ett förslag i ett EU-ärende som utarbetats gemensamt med Åland, det är viktigt att det nu fastslås hur man skall gå till väga i de fall riksdagen ändrar en gemensam position, eftersom detta inte finns reglerat i justitieministeriets anvisningar gällande Ålands ställning i lagberedningen och i EU-ärenden ” kommenterar ledamot Nauclér.

Närmare information ger riksdagsledamot Elisabeth Nauclér, tfn 050 512 1984.

Vecka 19

Dagen efter valnatten

Veckan började alltså i Serbien, ett uppvaknande dagen efter valnatten som kändes ganska bra. Valresultatet berättade jag om redan i förra veckobrevet och den nya vallagen som innebär att kvinnor kvoteras in. Det borde alltså bli 33% kvinnor minst, men i praktiken blir det antagligen lite mindre. En del kvinnor kan bli ministrar och ersätts inte nödvändigtvis av en kvinna etc. Slutresultatet blir alltså något mindre, det gissades på ca 28% om ett år. Vi får väl se.

Måndagen ägnade jag åt att träffa olika kvinnor som är betydelsefulla för det projekt som vi alltså skall medverka i och som handlar om att stimulera de kvinnor som nu kommit in och som inte har någon eller mycket liten politisk erfarenhet. Förhoppningen är att de skall förstå att det är de som valts in och att de har ett ansvar inför sina väljare. De skall inte i första hand sluta och ersättas av en man. Istället bör de ta sitt ansvar. Det här problemet i Serbien är nog inte bara ett problem för kvinnor utan också för män. När landet bara är ett enda valdistrikt så finns det inte alls på samma sätt som här orsak att träffa väljarna och hålla kontakt med väljarna. Det har liksom varit partiet som man blivit ditsatt av och det har inte upplevts som att det var väljarna. Vi får väl se vad vi kan göra.

Efter att vi träffats och haft en s.k. debriefing efter valet så var det dags för möten med Natalia Mićunović direktör för The Directorate for Gender Equality. European Movement besöktes och dess chef Maja Bobić var ytterligare en kvinna som kunde tillföra mycket av hur saker och ting fungerar. Det blev återigen ett möte med Sonja Licht och hennes personal vid Belgrade Fund for Political Excellence. Det senare besöket var långt och med många synpunkter på det fortsatta samarbetet och synen på möjligheterna att få till en regering inom en rimlig framtid. Det verkar finnas alla förutsättningar för det. Med på det besöket var Finlands ambassadör Pekka Orpana. Mellan alla dessa möten fanns det också tid för en lunch med Serbiens före detta Helsingforsambassadör Vera Mavrić som alldeles nyss återvänt till Belgrad efter tre år i Helsingfors. Vädret var strålande, maten utmärkt på en av de centralt belägna restauranger som besöks av ministeriefolk. In, om man kan säga så om en utomhusrestaurang kom också statsministern med alla sina livvakter.

Vera

Men det var inte nog med trevliga måltider den dagen. kvällen avslutades hemma hos filmregissören Goran Radovanović, just det, mannen som fick Vera statyn i Mariehamn 2006 och som visade en film från Castros Cuba idag nu senast på filmfestivalen i Mariehamn. Där fanns allt som skall finnas på ett serbiskt bord; pršut, ajvar, kajmak och allt annat som hör till. Men ingen rakija, men varför skall man dricka det när det fanns kusinens alldeles utmärkta vin. Kusinen som alltså fått ge namn till vinet Radovanović är ägare till ett mycket känt vinhus i Serbien. Och vi kunde fortsätta tala om de kommande filmplanerna, så om det inte direkt handlar om Åland så i alla fall indirekt. Och nu kan jag intyga att Vera fått ett bra hem i Novo Beograd. Jag har inspekterat det.

Tisdag

Följande morgon stod tidigt en träff med vicetalmannen Gordana Ćomić, vicetalman, omvald och mycket nöjd med valresultatet. Hon kommer från Vojvodina, är en av de starka kvinnor man talar mycket om och har stora förhoppningar om att göra storverk, och för övrigt en gammal bekant eftersom hon sitter i Serbiens OSCE-delegation. Vi träffades i parlamentet och fick en bra pratstund om hur hon såg på valresultatet och vad vi kunde förvänta oss av den närmaste tiden. Vi talade särskilt om det kvinnliga nätverk som finns i riksdagen och som finns även i Serbiens parlament, men inte formaliserat. Allt detta innan hon sprang ut till den väntande bilen för ett snabbinkallat möte med president Tadić.

De inplanerade organiserade mötena avslutades sedan med en lång och intressant diskussion med Nevena Petrusić, Commissioner for Protection of Equality, (man kan jämföra uppdraget med Jämo i Sverige). Hon avger årligen en berättelse till parlamentet, men den har de två första åren inte resulterat i mycket diskussion precis. När den senast avgavs fanns det tre ledamöter på plats, två som läste tidningen och en som talade emot berättelse. Får se om det blir bättre nästa år.

Ett världskänt Balkancafé

Det finns ett café på Balkan som är känt för att man där löser världsproblemen över, förr en kopp turkiskt kaffe, eller inhemskt som det kallas, numer alltmer espresso, cappucino, macchiato och andra kaffesorter som visar att man tillhör Europa. Där sitter professorer aktiva eller pensionerade, ambassadörer, nog mest pensionerade, diplomater, politiker, författare, akademiker och som det heter på Balkan intellektuella, författare, kändisar och så bara vanliga världsförbättrare. Caféet återfinns i Belgrad på hotell Moskvas terrass. Där kan man möta sina vänner, den ene flykting från Kroatien och numer historielärare på musikgymnasiet i Belgrad, den andre professor och före detta ambassadör i Frankrike. Dagen innan satt vid bordet bredvid mig fyra äldre vithåriga damer som säkert också kunde betecknas som en del av intelligentian, det framgick av deras konversation. Men vad som också framgick vid en närmare blick var att en av damerna på den armbandsprydda vänsterarmen, också hade intatuerat det så kännspaka numret som judar fick i förintelselägren. Och jag tänkte vem kunde med den erfarenheten vara lämpligare än hon att lösa världsproblemen.

Tillbaka till Helsingfors

Och så tillbaka i Helsingfors. Första morgonen långt seminarium om vad man som riksdagsledamot bör känna till och framför allt förhålla sig till juridik, juridik och juridik.

Kökar skola kom på besök och det gjorde också en bekant japansk professor Masako Ikegami från Stockholm, mycket insatt och kunnig när det gäller Ålandsfrågor. Hon har anordnat seminarier på Åland med Kurilerna och lösningen av den konflikten som jämförelseobjekt. Nu skulle hon medverka i ett seminarium som bar titeln ”Disarmement for Development”. Hennes inlägg återfanns under rubriken ”Possibilities for Peaceful Solutions and Disarmement in The South China Sea” och innehöll många farhågor för säkerhetssituationen i denna del av världen. Amerikanarna drar sig tillbaka från de baser de traditionellt hållit till vid och hit hör Okinawa för att ersättas av kinesiska styrkor.

Dramatik under slutet av arbetsveckan

Efter Srg:s (Svenska riksdagsgruppens) möte på torsdag stod det klart att det resultat statsrådet framförhandlat med landskapsregeringen om EU:s gemensamma fiskeripolitik inte skulle komma att hålla i riksdagen, och vad gör man då. Det finns ett sätt man skall gå tillväga på, men det tog inte hänsyn till möjligheten att riksdagen skulle ändra beslutet. Det fick snabbt bli ett pressmeddelande för att försöka reda ut vad som egentligen hände (ni kan läsa pressmeddelandet på hemsidan inom kort eller antagligen i Nyan eller Ålandstidnignen). Ärendets behandling fortsätter.

Bussfärd på fiskrens

När veckan var över så kunde den som ville och det vill jag och också Ville, alltså Ville Niinistö åka miljöbussen Torgunn som går på fiskrens till Gastronomen, alltså ÅCA:s biogas- och reningsanläggning som fått Östersjöfondens Ålandspris. Det var mycket intressant och imponerande, underligt bara att man inte tagit sig till anläggningen utan att det måste komma en riksdagskollega hit för att man skall komma dit.

Och så avslutades då veckan med inte bara trädgårdsarbete utan också lekamlig och andlig spis i form av Östersjöfondens prisutdelning med musik och tal och slutligen även en utsökt måltid. Den ena pristagaren var en gammal bekant från ett antal gemensamma nordiska eller Östersjöseminarier. Hon arbetade tidigare vid Helcom i Helsingfors i 14 år och fick priset för att hon där så framgångsrikt medverkat till att få fram handlingsplanen för Östersjön. Hon heter Anne Christine Brusendorff och återfinns nu i Köpenhamn vid ICES, förkortning av International Council for the Exploration of the Sea.

Vecka 18

Veckan började med Valborg, eller det som kallas klämdag. Nu hade jag trots att det var en klämdag bokat in mig för diverse möten och då kunde det inte bli en långhelg. Ett möte med Ålands handelskammare hade länge varit på tapeten och blev nu av. Det finns alltid många frågor som rör skattegränsen, svenska språket, och andra problem som skall lösas i Helsingfors eller Bryssel som är på tapeten. Vi bestämde att jag skulle få tillfälle att möta en större grupp av handelskammarmedlemmar i höst.

Efter första maj i ett strålande väder i Mariehamn blev det flyget till Mariehamn och två ganska vanliga dagar av riksdagsarbete. Utskotten sammanträdde som vanligt. Mycket av arbetet inom Svenska riksdagsgruppen (Srg) fortsatte att handla om den för finlandssvenskarna så viktiga kommunreformen, men utan att det egentligen känns som att man kommit närmare en lösning på problemet. Det känns ibland för en utomstående som konsten att tvinga någon att frivilligt gå med på en lösning. Frivillighet är nyckelordet i reformen. Om ni bara ser till att ni kommer överens om hur ni vill att sammanslagningen skall se ut så kommer ni inte att tvingas till något. All kommunsammanslagning är ett hot mot frivilligheten, och den här reformen mer än någon annan.

Reformeringen av självstyrelselagen

En annan process som fortsatte den här veckan är arbetet i den grupp riksdagsledamoter som av sina politiska partier fått i uppdrag att sätta sig in i behovet av en reform av Självstyrelselagen. Med andra ord en process som förhoppningsvis så snart som möjligt skall avslutas så att den grupp som verkligen skall behandla den här frågan tillsätts. Båda parter måste vara med för att man skall kunna få till stånd någon dialog. It takes two for a tango. Åland är en del av Finlands bränd eller hur man vill säga det. Sätten är många, men alla syftar till samma sak nämligen att få till ett mindre strikt system, eller man kan rent av kalla det en systemförändring som bygger på gemensamma beslut och förtroende. Den som lever och arbetar med frågan får se hur det går.

Valens tid

Sedan tog valens tider över. Den som liksom jag ansett att François Hollande är en slätstruken, och jämfört med sin tidigare hustru Ségolène Royale, verkligen en blek företeelse fick ändra sig efter den enda stora och avgörande duellen mellan Sarkozy och Hollande. Visserligen handlade debatten alldeles för mycket om ekonomi och siffror för att riktigt engagera den vanlige väljaren, men Hollandes fräcka utspel fick honom att framstå som en betydligt tuffare politiker än vad vi tidigare sett. Det visade sig vara någon som är beredd att ta över efter Sarkozy, och det bar ända fram hade det vid det här laget visade det sig.

Det som däremot inte bar ända fram var den grekiska politiken. De två regeringspartierna gick mot en brakförlust. Stackars de som vann är man beredd att tillägga. Har Greklands öde och diskussionerna tidigare varit väl framme så är det nog ingenting mot vad vi nu i värsta fall kan råka ut för.

Merkel har spelat en roll dessa valtider, hon har blandat sig i det franska valet på ett sätt som många anser vara att blanda sig i inrikespolitik. Hon hade också ett eget val på halsen, ett val som inte alls var så oviktigt, nämligen delstatsvalet i Schleswig-Holstein. Det var en av byggklossarna i frågan om Merkel skulle utlysa nyval.

Rapport från Serbien

Frankrike, Grekland och Tyskland, men var skulle jag befinna mig denna valdagarnas valdag om inte i Serbien. Min del i detta val bestod alltså i att jag som valobservatör for till Serbien. Vi var två som for från Finlands riksdag Kimmo Sasi och jag, men vi representerade olika organisationer. Jag var där som valövervakare från OSCE:s parlamentariska församling och Kimmo som valövervakare från Europarådet. Vi åkte alltså helt separat, ingick i olika observationsteam etc., men genomgången av det politiska läget i landet, möten med representanter för press och frivilligorganisationer var gemensamma. Anledningen till att jag den här gången valde att delta i en valövervakningsmission trots att det kom att gå någon plenidag beror helt enkelt på det faktum att jag tillfrågats om, och tackat ja till, att bli koordinator för det projekt som just startats i Serbien och som syftar till att få mer kvinnor med i politiken. Eller för att vara mer precis: få de kvinnor som nu genom det nya valsystemet kvoteras in, saknar den nödvändiga kompetensen, men har alla förutsättningar att nå resultat bara de får lite hjälp i början. Med andra ord att fylla gapet mellan kvantitet och kvalitet, och det är här det är tänkt att Finlands riksdag skall komma in. Jag skulle alltså bli koordinator för projektet i Finland. Under mina många resor till Serbien har jag lärt mig att varje människa är ett ”projekt” och så känns det verkligen som. Alla är kreativa och försöker komma på nya idéer som man kan få stöd för, naturligtvis allt som oftast har man förhoppningar att få utländska pengar. Det är en vanlig företeelse bland de människor jag rört mig med. Det kan handla om mänskliga rättigheter eller demokratiserringsprocesser, men alla människor som kan gå på två ben är ett potentiellt projekt. Kanske är jag också nu ett projekt när jag sagt ja till den här uppgiften. I mitt tidigare liv som tjänsteman var jag alltid försiktig med att säga ja till olika uppdrag innan jag var säker på vad det handlade om, som politiker säger jag däremot ja till allting. Nu är jag alltså ett projekt som vandrar på två ben.

Valövervakningsuppdraget kombinerades alltså med en mängd möten med kvinnor som hade något att tillföra ämnet. Och den mest akuta frågan nu var att aktivera kvinnor för att på så sätt Serbien verkligen kommer att kunna få den reform som nu genomförs att få någon betydelse i praktiken.

Serbien består av ett enda valdistrikt och där man röstar på parti och inte på kandidater. Dessutom har partierna haft möjlighet att sätta in de personer de tyckt lämpliga utan att ta hänsyn till någon slags ordningsföljd på kandidaterna. Det här har av förklarliga skäl varit mycket kritiserat. Det har inte ansetts motsvara de krav man har rätt att ställa på en modern demokrati. Man måste veta vem man röstar på, rösterna kan inte ägas av ett parti som gör vad de vill med platserna, ställer upp kandidater som aldrig haft för avsikt att komma in parlamentet utan bara dra in någon annan, ja jag höll på att säga någon annan lämplig karl, för det är i själva verket vad det i stora drag handlat om.

Nu har en ny lag kommit och den innebär att partierna måste respektera vilken ordning kandidaterna uppställts på partiets lista, och var tredje kandidat måste vara en kvinna. Det måste framför allt vara lika många. Männen klagar på att det inte finns kvinnor som vill ställa upp, men då får man helt enkelt avstå från att ställa upp så många manliga kandidater. Får man bara tag på tio kvinnliga kandidater till en lista med 16 manliga kandidater, ja då är inget annat att göra än att ta bort sex av de manliga kandidaterna, för det skall vara paritet. Men framför allt så går det inte längre att hoppa över kvinnor och påstå att de inte vill medverka. Det har alltså införts en kvotering som få är nöjda med, men som tyvärr är ett nödvändigt ont som bara måste accepteras, annars kommer vi inte framåt. Nu gäller det att göra det bästa av saken och det är där vi kan komma in från finskt håll.

Själva valet i Serbien var det mest komplicerade man haft eftersom det samtidigt hölls fem, eller åtminstone fyra lite beroende på hur man räknar, samtidigt. Presidentval, parlamentsval, regionalt val i Vojvodina, kommunalval och stadsval. Ingen kunde med säkerhet säga vilka kandidater som kommit in eftersom rösterna bara tillfaller partierna, men en sak var åtminstone säker. Radikalerna nådde inte upp till rösttröskeln och fick inte in någon medlem i parlamentet. Undrar vad Seselj nu säger där i sin fängelsehåla i Haag. Nåja det är nog ingen håla, men kanske ändå sämre än det arbetsrum med luftkonditionering han lyckats skaffa sig som professor vid juridiska fakulteten i Belgrad. Ett rum som förövrigt nu tillhör en gammal bekant till mig, en bekant jag träffade första gången när temperaturen i arbetsrummen på juridiska fakulteten hade sjunkit långt under det acceptabla. Det var hösten 1993 och landet var under sanktioner. Nu säger han till radikala parlamentariker han träffar att hälsa Selselj när ni ser honom i Haag att luftkonditioneringen fortfarande fungerar bra. Det enda arbetsrum på fakulteten som är utrustat med luftkonditionering.

Det blev dött lopp mellan Tadić och Nikolić och följaktligen krävs det en andra omgång i presidentvalet http://www.dn.se/nyheter/varlden/tadic-och-nikolic-till-andra-omgangen. I Frankrike däremot blev det klart och över allt kunde man läsa om ”Oland” för så stavas Hollande i Serbien. Inte en av de personer jag sammanträffat med under mitt besök där har inte vetat vad ön jag kommer från heter, men nu blir det konkurrens.

Pressmeddelande

Riksdagsledamöterna Elisabeth Nauclér (sv) och Kimmo Sasi (saml) reser till Serbien för att övervaka landets parlaments- och presidentval. Valen hålls söndagen den 6 maj.

Nauclér övervakar valen i egenskap av representant för Europeiska samarbets- och säkerhetsorganisationen OSSE. Sasi representerar Europarådet.

Ytterligare information:
Riksdagsledamot Elisabeth Nauclér, tfn 050 512 19 84
Rådet för internationella ärenden Gunilla Carlander, tfn 050 324 30 19

Pressmeddelande 3/5 2012
Riksdagsledamot Elisabeth Nauclér. Ålands representant i Finlands riksdag
Publiceringsfritt genast

———————————-

14 stycken finskastuderande sjundeklassister plus lärarna Camilla Franzas och Karin Nordberg vid Kyrkby högstadium kom på besök till Helsingfors och riksdagen på torsdag förra veckan. Besöket var en del i deras finskaundervisning blev en riktigt lyckad tillställning.

Efter att de hade fått en väl utförd guidning i huset träffade de Elisabeth i svenska riksdagsgruppens grupprum som berättade litet om hur arbetet på riksdagen gick till. Efter det blev det en livlig frågestund där eleverna frågor om allt möjligt som hörde riksdagen till. Eleverna stormtrivdes av allt att döma, i alla fall enligt deras lärare Camilla Franzas, som efteråt skrev att eleverna aldrig kunnat ana att de skulle tas emot så varmt och engagerat på riksdagen. Förhoppningsvis får vi se dem nästa år igen.

Andra besöksmål eleverna fick nöjet att bekanta sig med i Helsingfors var bland annat konstmuseet Kiasma, Helsingfors domkyrka och Senatstorget.

—————————————

Mer information ges av riksdagsassistent Gustav Blomberg på tel.nr. 094324047/e-post gustav.blomberg@riksdagen.fi

Vecka 17

Efter en lugn måndag med bilkörning tvärs igenom Sverige där det är som bredast blev det några bråda dagar i riksdagen.

I riksdagen ägde den stora gränshinderdebatten rum. De nordiska samarbetsministrarna hade kommit överens om att lämna rapporter till sina respektive parlament (riksdagens kan ni hitta här). Riksdagen höll sin debatt den här veckan och Ålands lagting hade sin 20:e april (lagtingets rapport kan ni hitta här).

Men jag måste säga att jag har engagerat mig väldigt lite i nordiska frågor under min tid i riksdagen. Jag har arbetat med nordiska frågor i över 20 år och jag är inte säker på att man skall komma som politiker där man en gång arbetat som tjänsteman. I Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet har Åland direktrepresentation, något unikt i internationella sammanhang. De beslut Nordiska ministerrådet fattar binder inte de självstyrande områdena inom de områden de har lagstiftningsbehörighet utan att de anslutit sig till beslutet enligt Helsingforsavtalet, helt utan motsvarighet i resten av världen för självstyrda områden. Det är med andra ord från Åland den nordiska politiken skall drivas och inte genom Ålands riksdagsledamot. Det finns så många andra områden där Åland inte är representerat och som man kan få del av genom Finlands riksdag så koncentrationen måste läggas på dessa områden i första hand. Men när det nu var nordisk gränshinderdebatt och Ole Norrback satt på åhörarplats gick det liksom inte att låta bli att säga något. (Ole Norrbacks utredning om gränshinder kan du hitta här och mitt tal här)

Eftersom president Niinistö den här veckan hade sin middag för alla beskickningschefer ackrediterade till Finland vimlade Helsingfors av ambassadörer den här veckan, inte bara de som annars finns på plats utan även alla som har Finland som sidoackreditering. Så var Azerbajdzjans ambassadör från Stockholm på plats och vi bildade en vängrupp i riksdagen. Han fanns också på plats under seminariet Barbro Sundback och jag medverkade vid i Baku nyligen. Han hade särskilt fäst sig vid Barbros inlägg om hur man finner den rätta tidpunkten för när det är möjligt att lösa en konflikt, men inte hunnit delta i diskussionen för då var utrikesminister Tuomioja redan på väg ut och de som var i hans följe måste bara haka på hur intressant det än var. Vi fick också besök av Georgiens ambassadör som även han säkert gärna skulle se att det grundades en vängrupp.

I egenskap av nybliven kontaktperson för Svenska riksdagsgruppen med DEMO (Partiernas internationella demokratisamarbete) var jag för första gången med på deras möte. De är de finska riksdagspartiernas samarbetsförening och dess syfte är att främja demokrati genom att genomföra och stöda samarbetsprojekt mellan de finländska politiska partierna och politiska rörelser i utvecklingsländer.

Grundlagsutskottet behandlade en ändring av fiskelagen den här veckan, och det fick mig att skriva en reservation. Det återkommer jag till, eftersom grundlagsutskottet bara skrev ett utlåtande till substansutskottet, men jag blev ensam, väldigt ensam om att slå vakt om Finlands grundlag. Enligt min mening är det väldigt farligt att på det här sättet öppna fördämningarna, men det återkommer jag som sagt var till.

Vi är tre riksdagsledamöter som ställt tre frågor som egentligen alla härrör från Ålands företagarförening, Thomas Blomqvist ställde en fråga om Brister i tullens kommunikation på svenska, Peter Östman frågade om Brister i Finpros svenskspråkiga service och själv frågade jag om Finlands Standardiseringsförbunds (SFS) enspråkiga verksamhet och kommunikation.

Mina båda kollegor fick svar på sina frågor (länk till Blomqvist svar hittar ni här, men Östmans fråga hittar man inte på riksdagens hemsida p.g.a. tekniskt fel). Tyvärr har inte ministeriet hunnit besvara min fråga ännu, så jag fick nöja mig med utrikesminister Erkki Tuomiojas svar på min fråga om självsantändningarna i Tibet.

Slutligen måste jag berätta om en klass som studerar finska Kyrkby högstadium kom på besök till riksdagen på torsdagen och stormtrivdes verkar det som, i alla fall enligt deras lärare Camilla Franzas som efteråt skrev att ”eleverna aldrig kunnat ana att de skulle tas emot så varmt och engagerat på ett ställe som Finlands riksdag”. Av så varma ord blir man naturligtvis glad av.

Pressmeddelande 26/4 2012
Riksdagsledamot Elisabeth Nauclér. Ålands representant i Finlands riksdag
Publiceringsfritt genast

Pressmeddelande: Åland – ett utomhusmuseum med gränshinder

———————————-
Den 25:e april debatterade riksdagen i Finland gränshinder i Norden. Debatten är ett led i de temadebatter om gränshinder som har hållits i alla Nordiska parlament mellan 11:e och 25:e april i år. Sist ut var alltså Finland i onsdags (Åland hade sin debatt 20:e april). Regeringens redogörelse för arbetet att motverka och eliminera gränshinder lästes upp av Europa- och utrikeshandelsminister tillika Nordisk samarbetsministern Alexander Stubb. Debatten blev populär med över 40 talare och Elisabeth Nauclér var en av dem

Åland är ett verkligt gränsområde med täta transporter västerut och österut. Vi som bor på Åland vet att om man vill studera gränshinder på ort och ställe så är Åland den bästa platsen.

Under turisthögsäsongen på Åland och andra orter i riket behövs mycket säsongsarbetskraft, vilket medför att det finns stort intresse av att söka sig till oss. Men de som väljer att sommarjobba på Åland/i Finland drabbas olyckligt nog av en finsk källskatt om 35 procent.

- Visserligen går det att återfå skatten, men att betala 35 procent på den lön som överstiger 510 euro i månaden är mycket, och det gör det inte intressant för en ung sommararbetande studerande, menar Nauclér.

Andra problematiska gränshinder är de nationella pantsystemen, de nordiska certifikat och yrkesbevis som bara delvis eller inte alls är giltiga i Finland och att vissa yrkesgrupper inom sjukvården samt massörer med finsk examen får skattelättnader medan de som är utbildade i ett annat nordiskt land inte får det. Returglasproblematiken illustrerar hur komplicerat det kan vara i Norden. I dag enbart är det nationella pantsystem som sköter pant och uppsamling av burkar och pet-flaskor, vilket medför bland annat att man inte kan panta i Finland köpta burkar i andra nordiska länder. Den redan betalda panten blir kvar i inköpslandet och returburken blir avfall i ett annat land om man tar den med sig.

- Nauclér berättar att ålänningarna alltid har på grund av språket stått nära Sverige och på grund av statstillhörigheten nära Finland, och på Åland kan man verkligen se vad gränshinder ställer till med för den enskilda medborgaren i vardagslivet. Ja, Åland är som ett enda stort utomhusmuseum med gränshinder!

—————————————

Mer information ges av Elisabeth Nauclér på tel.nr 094323047/e- post elisabeth.naucler@riksdagen.fi, eller av riksdagsassistent Gustav Blomberg på tel.nr. 094324047/e-post gustav.blomberg@riksdagen.fi

Mer information om gränshindersdebatterna i de nordiska parlamenten kan ni hitta här

Statsrådets redogörelse till riksdagen om gränshinder i norden kan ni hitta här

Elisabeths tal i sin helhet kommer här:

Elisabeth Nauclér /r: Herr talman! Norden består av fem länder och tre självstyrande områden med egen lagstiftningsbehörighet. Alla åtta lagstiftande områden har olika administrativa traditioner. Tre länder och ett självstyrt område är medlemmar i EU medan de andra står utanför. Att det mot den bakgrunden finns olikheter i lagstiftningen är helt naturligt, och följaktligen stora utmaningar när det gäller att eliminera gränshinder i Norden.

Jag anser mig själv ha stor erfarenhet på området. Jag är född i det område som kallas Arko, Arvika-Kongsvinger-regionen, med norsk mor och svensk far. Jag har svenskt medborgarskap och jag har finskt medborgarskap och därtill åländsk hembygdsrätt. Jag är född i ett område där det i portmonnän fanns två olika fack för två olika slags valutor och så har jag fortsatt att framleva mitt liv genom att jag bosatte mig på Åland.

Åland är ett verkligt gränsområde med täta transporter åt båda hållen. Ålänningarna har alltid på grund av språket stått nära Sverige och på grund av statstillhörigheten nära Finland. Om man vill studera gränshinder på ort och ställe så är Åland den bästa platsen. Den är som ett enda stort utomhusmuseum med gränshinder. Där kan man verkligen se vad gränshinder ställer till med för den enskilda medborgaren i vardagslivet. Ung studerande eller gammal pensionär, det spelar ingen roll, gränshindren hör till verkligheten. Det skulle gå att tala om gränshinder ur åländskt perspektiv i timmar, så det är omöjligt. Jag ska här bara ta några exempel, men några exempel som är dagsaktuella och konkreta.

I Norden har vi länge trott att vi har haft fri rörlighet och gemensam arbetsmarknad för våra medborgare. Under turisthögsäsongen på Åland och andra orter i riket behövs mycket säsongsarbetskraft, vilket medför att det finns stort intresse av att söka sig till ett grannland för att få arbete eller för arbetsgivarna att söka sig till ett grannland för att få arbetskraft. Särskilt viktigt är det att ungdomar med rötterna i ett annat nordiskt land får en möjlighet att sommararbeta där. Det kan gälla barn till finländare bosatta i Sverige som vill arbeta i Finland, eller barn till ålänningar bosatta i Sverige som vill arbeta på Åland. De drabbas av en finsk källskatt om 35 procent. Visserligen går det att återfå skatten, men att betala 35 procent på den lön som överstiger 510 euro i månaden är mycket, och det gör det inte intressant för en ung sommararbetande studerande som behöver pengarna tills terminen börjar. Detta är ett typiskt exempel på nordiskt gränshinder som med lätthet skulle kunna elimineras.

Vi har länge arbetat för examensgiltighet och det gäller i dag till exempel inom sjukvården och för massörer. Samtidigt finns det skatteregler i Finland som innebär att de som har finsk examen får skattelättnader medan de som är utbildade i ett annat nordiskt land inte får det. Självfallet upplevs orättvisan mer när det sker inom ett så litet område som Åland, när man på grund av språket ofta utbildar sig i Sverige eller i ett annat nordiskt land. Det här gäller naturligtvis inte bara på Åland, utan det är många i Finland som studerar i andra nordiska länder och sedan inte fullt ut får samma ställning som personer som erlagt sin examen i Finland – ett problem som med lätthet måste kunna avhjälpas. Även om vi i princip har nordisk examensgiltighet finns det exempel på olika typer av nordiska certifikat och yrkesbevis som bara delvis eller inte alls är giltiga.

Det som kan verka vara ett litet problem men som illustrerar hur komplicerat det kan vara i Norden är frågan om returglas. Det som kallas Gränshinderforum uppmärksammade för något år sedan systemet för återvinning av burkar och pet-flaskor. I dag är det enbart nationella system som sköter pant och uppsamling av burkar och pet-flaskor, vilket medför bland annat att man inte kan panta i Finland köpta burkar i andra nordiska länder. Den redan betalda panten blir kvar i inköpslandet och returburken blir avfall i ett annat land om man tar den med sig.

Det går att som nordiskt dryckesföretag ansluta sig till det nationella pantsystemet, men det är väldigt kostsamt och byrokratiskt att göra det och det medför att så gott som bara de stora dryckesföretagen kan expandera utanför den egna nationella marknaden. Det nationella pantsystemet är konkurrensbegränsande och utgör ett handelshinder. Ett gemensamt nordiskt pantsystem skulle vara en vinst för såväl miljö som konsumenter.

Det finns ännu inget europeiskt pantsystem, och i väntan på det kunde vi skapa ett nordiskt som skulle kunna ugöra en modell för ett europeiskt system. Åland skulle vara ett ytterst lämpligt område för ett sådant pilotprojekt. Minister Stubb är en känd europé och har större förutsättningar än många andra att ta sig an detta problem och ge ett nordiskt bidrag till europeisk politik.

Ni kan hitta talet här

Vecka 16

Veckan började i Mariehamn och innehöll diverse olika praktiska och andra möten. En lång intervju med en studerande som ville veta hur man ”brändar” Åland. Vad är varumärket Åland? Finns det ett varumärke som täcker in hela Åland. Bra fråga tycker jag. Svaret är ja och nej. Det gör ju inte det, lika litet som det finns ett begrepp ett varumärke som står för allt svenskt. Det finns så många Sverige och det finns så många Åland. Väldigt mycket kan saluföras av kungafamiljen som står för varumärket Sverige. Samtidigt måste man fråga sig vad har Ikea och H&M med Dag Hammarskjöld och Raoul Wallenberg att göra. Samma är det med Åland, vad har glatt leende turister framför en enarmad bandit på en färja på väg till minisemester på Åland med civil krishantering där man drar nytta av Ålandsexemplet i ett krigshärjat område med flyktingar att göra. Egentligen ingenting annat än att båda behövs. Vi behöver glatt leende nöjda turister på Ålandsbesök och vi är skyldiga att dela med oss av det vi fått oss tillgodo av det internationella samfundets förmåga att lösa konflikter. Ett minoritetsskydd och en självstyrelse som inneburit förutsättningar för dagens affärsliv. Vill man spetsa till det kan man säga att det handlar om en skyddad verkstad, men det är att ta i eftersom alla minoritetsskydd innebär någon form av fördelar för vissa människor som behöver en form av kompensation för den nackdel det alltid innebär att vara en minoritet. Det är alltså inte ett samhälle med fri konkurrens som i andra delar av EU. Båda delarna är en del av Ålands varumärke, båda behövs, men det blir ingen seriös Ålandsbild om de sammanblandas.

Långt inlägg om några frågor i en intervju, men en problemställning som ständigt dyker upp. Vi säger också att Åland är en del av Finlands varumärke, och då blir frågan ännu svårare. Vad av allt det som är Åland är en del av varumärket Finland? Och vilken del av varumärket Finland?

I Helsingfors några dagar och sedan Värmland

Under min korta närvaro i Helsingfors den här veckan så fanns diverse möten och möjligheten att lyssna till goda föredragshållare som talade om Ryssland efter presidentvalet och om förhållandet Ryssland och Finland efter valet, särskilt handlade den del jag hann vara med på om de affärsmässiga kontakterna mellan Finland och Ryssland.

Stora delar av Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet hade farit till London och Irland på studieresa så jag fick ensam ta emot en delegation från Sydkorea med medlemmar från deras parlament som ville studera Finlands jämställdhetspolitik.

Trots att det blev ett kort besök i Helsingfors hann jag med att tala i plenidebatten (första behandlingen) om Europarådets konvention om bekämpande av människohandel.

Resten av veckan blev en enda lång tung resa till Värmland, en av många långa resor tvärs över Sverige, där Sverige är som allra bredast, men denna gång för att följa med på min systers sista resa.