Vecka 21

Veckan började egentligen ganska lugnt i Mariehamn, förutom att jag engagerade mig i inspelningen av filmen om en pojke från Kosovo, serb i Kosovo, som tillsammans med sina föräldrar därför lämnar Kosovo och flyttar till Serbien. Där visar det sig dock att han är vad man med ett riktigt fult och elakt ord kallar ”shiptar”, öknamnet på kosovoalbaner. Pojken är inte hemma någonstans. Som om finlandssvenskarna inte längre skulle känna sig hemma i Finland där det kallas hurrit och välja att flytta till Sverige, men där är de inte heller välkomna utan kallas finnjävlar. Det senare är som tur är bara ett påhittat exempel, men ni förstår liknelsen. Hur det är att vara en minoritet utan stöd någonstans. Filmen planeras av vinnaren av Vera-statyetten på Åland 2006. Det kan vara bra att ibland applicera förföljelse eller andra svårigheter på människor i sin egen omgivning. Vi får se hur det går om det hittas medel för filmen.

Frankrikes nye president

Euroobligationer eller Stafettkarneval kunde vara rubriker på den här veckans händelser. Att dramatiken med euron fortsatt den här veckan har knappast undgått någon. Nyval i Grekland, ingen regering, en ny president i Frankrike som slagit på stora trumman före valet om att han vill se Lissabonfördraget omförhandlat och inte bara det utan även den tyska grundlagen ändrad och det blir nog nästan lika svårt som att ändra den finska grundlagen, om än inte riktigt. I Finland skall nämligen grundlagsutskottet säga sitt först, medan det i Tyskland sker en efterhandskontroll. Men så långt som till någon sådan juridisk prövning går det antagligen inte för det sätter nog den politiska viljan stopp för. Och Finland kommer helt säkert att höra till de allra ivrigaste motståndarna. Vi hade Katainen i Stora utskottet på ett extra möte före resan till sina kollegor i Bryssel på onsdag morgon. Vi kände oss nog ganska lugnade, om nu något till äventyrs varit orolig före mötet.

Stafettkarnevalen och besök till riksdagen

Stafettkarneval ja, det innebär att många skolungdomar är i Helsingfors, och den här gången hade tre av de åländska skolklasserna hittat till riksdagen. Det är verkligen glädjande att få besök hemifrån. Jag brukar säga att även om man inte är intresserad av politik så är det värt att komma bara för att se huset som i sig är så vackert, men det visar sig att i själva verket är de flesta intresserade av vad vi håller på med här. Ingen elev har hittills somnat när jag berättat om mitt arbete. Kanske är det husväggarna som smittar av sig.

Till besökarna hörde den här veckan Lag- och kulturutskottet från Ålands lagting. De sammanträffade inte bara med lagutskottet och kulturutskottet utan även med grundlagsutskottet. Inte heller de somnade när jag berättade för dem om mitt arbete.

Riksdagens grupp för globala frågor

Genom att det första jag gjorde före grundlagsutskottets möte på tisdag gå på ett möte med Riksdagens grupp för globala frågor blev invald i dess styrelse. Gruppen hade ett särskilt program på det som kallas Världen i byn som hölls i centrala Helsingfors i helgen.

Den arabiska våren

Med våren följer internationella besök, eller kanske är det i fotspåren på den arabiska våren. En tunisisk professor i juridik och en journalist/aktivist, som deltog i en konferens om Constitutional design hållen i Helsingfors universitet av Venedigkommissionen tillsammans med CoE Foundations och IACL (The International Association of Constitutional Law), besökte den tunisiska vängruppen på riksdagen. Vi fick en bra bild av hur lagstiftningsarbetet fortgår efter det val jag hade fått möjlighet att övervaka. Kvinnornas ställning är inte förändrad och ingen Sharialag har införts, men allt hänger hela tiden på ett år. Det finns fundamentalistiska krafter som är beredda att ta många steg bakåt, men som tur är orkar det civila samhället hålla trycket och protesterna uppe. Yttrandefriheten och alla andra mänskliga rättigheter är hela tiden hotade.

I Marocko är läget lite annorlunda. Där finns det nu en demokratisk grundlag och kungen har inte längre den makt han tidigare hade. När kungen hade något att säga till om sade han att han vill se ett antal kvinnor i regeringen och då blev det så, närmare bestämt sju i den förra regeringen. Nu är det inte längre kungen som befaller utan nu styr den politiska viljan. Därför finns det i dagens regering en, ja en, av 31 ministrar. Den politiska viljan vill inte ha några kvinnor, så kan det gå. Vi hade även ett möte i Marockos vängrupp den här veckan, liksom i Cuba-gruppen.

Kubavängruppen

Den gruppen besöktes av en parlamentariker från Kuba med särkskilt intresse för film och filmindustrin på Kuba. Det är ett annat kapitel som jag inte skall gå in på här. För övrigt har Goran Radovanovic gjort en film om Kuba som han visade på Vera-festivalen i Mariehamn i år (ni kan hitta filmen i programmet på Veras hemsida). När man har sådana personer skall man passa på att ställa de rätta frågorna och det gjorde vår ordförande Aino-Kaisa Pekonen, nämligen frågan om tillgängligheten till Internet på Kuba. Svaret var långt och omständligt. Beroende på att Kuba har en helt annan teknik, analog och inte digital, måste hela systemet göras om för att man skall kunna få tillgång till Internet, men för övrigt finns det tillgängligt i vetenskapligt syfte, för undervisningen etc……

Eurovision song ”context”

Viktigt att ställa frågor är det inte bara för dem som möter parlamentariker från Kuba utan också för de som åker till Baku och det har det varit många som gjort den senaste tiden. Det verkar som att all uppmärksamhet kring melodifestivalen har gett en viss form för European vision context. Enligt nyheterna har politiska fångar släppts och nu skall Hillary Clinton dit, och inte heller det skadar i sammanhanget.

Möten om utvecklingen av självstyrelsesystemet

Några möten i Helsingfors som handlat om den fortsatta utvecklingen av självstyrelsesystemet har det blivit, bl.a. i form av en pratstund med ålandsministern och en med statsministern. På hemmaplan har landskapsregeringen tillsatt en grupp som vid behov skall kunna bistå landskapsregeringen med att ta fram uppgifter i den här frågan. Den grupp som arbetar i riket har såvitt bekant är ytterligare ett möte i vår, sedan blir det även för dem sommaruppehåll.

Kvinnonätverket

Under veckan arrangerades som vanligt den stora grönsaksmässan. Vi fick alla några tomater från Närpes, vackra blommor som prydde oss så väl att vi lät föreviga dem. Denna dag togs nämligen liksom för fem år sedan en bild av kvinnorna i riksdagen. Vi har ett kvinnligt nätverk i riksdagen som nu leds av Annika Saarikko (centern). Vi är 85 idag och fler än någonsin tidigare. Själv har jag suttit i nätverkets arbetsutskott under hela min tid i riksdagen och ser nätverket som en inspirationskälla för kvinnor i många andra länder, inte minst i Serbien och säkert även i Nordafrika.

Fiskeguider

Debatten kring ändringen av fiskelagen och hur det nu blir tillåtet för näringsidkare att utan tillstånd bedriva näring på annans vattenområde utan tillstånd var inte särskilt uppbygglig. Jag kan bara konstatera att tur att inte lagen gäller på Åland. Här hålls grundlagens äganderättsskydd fortfarande i helgd. Som jag sade i debatten: ”Kan jag öppna ett café i min grannes trädgård utan hans eller hennes tillstånd bara för att det ökar sysselsättningen i villakvarteret?”. Ni kan hitta debatten och mitt inlägg här.

Roligare händelser

Som tur var kunde veckan avslutas med något trevligare, nämligen en middag hemma hos landskapets generalkonsul och i sällskap med ett förskräckligt stort antal honorärkonsuler och före detta konsuler som alla gjort stor nytta för Sverige i Finland.

Men det roligaste som hände den här veckan var nog att Torild Skards bok kom ut. Det skedde i Oslo, jag kunde inte vara där, men inte heller någon av de tre finländska kvinnor som hon skriver om i boken nämligen President Tarja Halonen och de två tidigare statsministrarna Anneli Jäätteenmäki eller Mari Kiviniemi, däremot fanns förre statsministern Gro Harlem-Bruntland och förre presidenten Vigdis på plats. Boken är en källa till kunskap som det saknas motsvarighet till.

Pressmeddelande 23/5 2012
Riksdagsledamot Elisabeth Nauclér. Ålands representant i Finlands riksdag
Publiceringsfritt genast

———————————-
Från åländskt och finlandssvenskt företagarhåll har man på senare tid lyft fram stora brister i tullens, Finlands standardiseringsförbunds (SFS) och Finpros svenskspråkiga kommunikation och verksamhet. Detta har utmynnat i tre skriftliga spörsmål som Peter Östman från kristdemokraterna samt Thomas Blomqvist, Elisabeth Nauclér och Lars-Erik Gästgivars från svenska riksdagruppen lämnat in till regeringen.

Av svaren på de skriftliga spörsmålen framgår klart att det finns stora brister vad gäller servicen på svenska hos alla tre organisationer.

En viktig uppgift för tullen är att främja en smidig utrikeshandel. Tullen har därför kontakt med företagare gällande olika bestämmelser när handeln går över Finlands statsgräns. I samband med detta har myndigheten i flera fall brustit i sin svenskspråkiga kommunikation. Av förvaltnings- och kommunminister Henna Virkkunens svar framgår att man vid ministeriet är medvetna om problemen, tullväsendets förvaltningsstruktur skall förnyas och en regeringsproposition bereds som bäst vid ministeriet och kommer att lämnas till riksdagen under vårsessionen. I planeringsarbetet har man tagit upp hur tullförfarandet kan ordnas inom ramen för en rikstäckande verksamhet, så att språklagens krav vad gäller service på svenska och samiska uppfylls.

Liknande kritik riktar ledamot Nauclér i sin fråga mot Finlands standardiseringsförbund (SFS). Arbetsminister Lauri Ihalainens säger i sitt svar att SFS är en privaträttslig förening vars verksamhet inte är lagstadgad, utan bedrivs inom den privata sektorn som en frivillig verksamhet, trots dess stora betydelse för näringslivet. SFS sköter de viktigaste administrativa uppgifterna i anslutning till standardiseringsfrågor och upprätthåller det nationella standardiseringssystemet, men verksamheten omfattas inte av lagen om standardisering. SFS får statsstöd, men inte tillräckligt för att föreningen skulle vara skyldig att betjäna eller informera på svenska enligt språklagen. Arbets- och näringsministeriet anser dock att det är viktigt att information om standardiseringsverksamheten ges också på svenska och minister Ihalainen lovar att man tillsammans med SFS skall undersöka möjligheten att tillhandahålla information på svenska på SFS:s hemsida.

Finpro saknar svenskspråkig service vad gäller främjandet av företagens internationalisering som utgör ett centralt element i den statliga verksamheten på näringslivsområdet. Näringsminister Jyri Häkämies skriver i sitt svar att man gjort Finpro uppmärksam på bristerna och krävt att de ska tillhandahålla expert- och rådgivningstjänster även på svenska för finländska företag. Finpro har tagit till sig kritiken, bl.a. ska deras webbsidor översättas till svenska.

- På det här sättet har språkproblemen belysts i ett större sammanhang, detta gäller ju inte bara Åland, och det är i sig glädjande med gemensamma aktioner. Även om man i svaren inte lovar omedelbara förändringar, siktar man på förbättringar och det framgår klart att myndigheterna nu är medvetna om problemen, säger Elisabeth Nauclér
—————————————

Mer information ges av Elisabeth Nauclér på tel.nr 094323047/e- post elisabeth.naucler@riksdagen.fi, eller av riksdagsassistent Gustav Blomberg på tel.nr. 094324047/e-post gustav.blomberg@riksdagen.fi

Ni kan hitta de skriftliga spörsmålen + svaren på dem här:
- Tullen http://www.eduskunta.fi/faktatmp/utatmp/akxtmp/ss_227_2012_p.shtml
- Finpro http://www.eduskunta.fi/faktatmp/utatmp/akxtmp/ss_228_2012_p.shtml
- SFS http://www.eduskunta.fi/faktatmp/utatmp/akxtmp/ss_238_2012_p.shtml

Vecka 20

Kalla krigets ishockey

Eftersom jag inte följer med vad som händer i ishockeyvärlden så har inte veckan varit lika spännande för mig som för många andra. Jag lyckas inte uppbåda det riktiga intresset för det som enligt mig har alldeles för starka nationella övertoner. Detta trots att jag som barn tillsammans med min pappa såg alla matcher i bardomens svartvita TV-apparat. Jag kunde namnen på de olika kedjorna i de kanadensiska, sovjetiska, tjeckiska lagen. Då fanns definitivt också de nationalistiska övertonerna, men då var det liksom tillåtet på ett annat sätt. Det kalla kriget pågick och gjorde idrotten mycketspännande. Det var helt klart vi och dem. Jublet visste inga gränser när Tjeckoslovakien vann över Sovjetunionen, fast man skall naturligtvis inte blanda ihop idrott och politik. Eller ska man det? Hur är det med schlagersångtävlingar, skall man blanda ihop sång och politik? Ja, det är en fråga många sysselsätter sig med just nu. Att inte ha bojkottat Sydafrika under Apartheidtiden skulle varit fullständigt otänkbart enligt mitt synsätt, men hjälper man inte i vissa fall de människor som sitter fängslade på grund av sina åsikter genom att de får uppmärksamhet från omvärlden, något som annars aldrig skulle ha hänt. Jo, så är det.

General Ari Puheloinen kom till Åland

På Åland borde varje år ha två maj månad. Det är nämligen då alla vill komma hit, och det kan man förstå – naturen är vackrare än någonsin. På måndag kom kommendören för Finlands försvarsmakt general Ari Puheloinen. Han hade som militärer brukar ha vid sådana tillfällen en stilig uniform. Får man ha uniform på det demilitariserade och neutraliserade Åland kanske någon frågar sig. Jo, det får man. Det är syftet det handlar om. Man får gärna komma till Åland för att gifta sig i uniform om man så vill, men man är inte välkommen ens i pyjamas om syftet är militärt, t.ex. försvarets rekognoseringar eller övningar. Det här var ett högst vänskapligt besök, och sådana är ytterst välkomna. Bristen på kunskap finns i alla led.

Det är först när militären kommer hit och får tala med folk som de får en riktig uppfattning om hur ålänningarna ser på demilitariseringen och neutraliseringen. Det handlar inte om att Åland skall försvaras med något traditionellt regelrätt territorialförsvar. Det är de internationella dokumenten som skall försvaras och respekten för dem upprätthållas. Själv tillhör jag dem som anser att försvarsmakten borde använda sig av artikel 6 i Ålandskonventionen för att ge ytterligare innehåll i de diskussioner som förs om solidaritetsparagrafer i dagens Europa. I kretsen av signatärmakter återfinns bara stater som idag är medlemmar av EU.

Grundlagsutskottets besök till Åland

Så var det dags för grundlagsutskottets traditionella besök till Åland. Ett sådant besök görs under varje valperiod eftersom grundlagsutskottet är Ålandsutskott och alla måste ha insikt om åländska frågor. Det var alltså en resa för att lära sig om Ålands självstyrelsesystem. För den som följer dagspolitiken var det ganska klart att man skulle ta upp vindkraften, inmatningssystemet och självstyreslelagsrevisionen, men det var nog inte lika klart för gästerna. Det är faktiskt bara två av de som är medlemmar i revisionsgruppen som nu var med till Åland och jag tror att ledarskribenten Lampi dragit för stora växlar på vad grundlagsutskottets ordförande sade om revisionsarbetet. Han är bara en person i en kommitté som knappast ens kommit igång med arbetet.

Helgens bestyr på hemmaplan

Händelsevis hade jag ett möte inbokat med fiskarbasen och det var på sin plats med tanke på det ståhej som uppstod när stora utskottet gick och ändrade på den position som statsrådet kommit överens med landskapsregeringen om, dock klart till det bättre än vad Jord-och skogsbruksutskottet tänkt sig. Men om landskapsregeringen anser att det stämmer överens om vad man tidigare hade kommit överens om det återstår att se. Fortsättning följer.

På hemmaplan hann jag också med två besök hos de politiska grupperna i lagtinget. Det blev ett möte med Moderaterna och ett med Socialdemokraterna. Vi skulle haft mer tid, den saken är klar. Vi måste sluta just när diskussionen var som intressantast, men det visar att mötena behövs. På kvällen blev det naturligtvis Centers vårstämma. Det passade extra bra eftersom den hölls i det nyöppnade Sjöfartsmuseet som jag ännu inte hade hunnit bekanta mig med.

Kort vecka på riksdagen

Den här veckan blev det verkligen en fransysk visit i Helsingfors. Jag följde med mina kollegor i grundlagsutskottet med färja på tisdag kväll för att återvända samma kväll, men några utskottsmöten och ett par omröstningar i plenum och en hel massa praktiska saker som skulle redas ut förstås.

Och den enda dagen jag var i Helsingfors var avsedd för att vi i OSCE-delegationen skulle få träffa de som gjort valrapporten över Finlands senaste riksdagsval. Till de saker man kritiserar hör att inte officerare får ställa upp som kandidater i val i Finland, och fortfarande bristen på transparens i valfinansieringen. Den här gången besöktes Åland, och har också omnämnts på flera ställen i rapporten. Som tur är utan några kritiska påpekanden.

Och så bjöd naturligtvis veckan på det traditionella besöket av mina vid det här laget grönländska goda vänner. Och av Ane fick jag en gåva som man sällan har möjlighet att få, vackert stickade armledsmuddar av tunt myskoxgarn. Den som verkligen skulle behöva sådana är Sveriges drottning Silvia. Jag läste nämligen i veckan om hennes handledsproblem, något som är vanligt förekommande hos äldre damer kunde man läsa, och hon är väl kanske en äldre dam även om det är svårt att tro. Hon avbildades med bandage vid fyra olika tillfällen, och prins Charles sades ha blivit mycket förvånad när han skulle handkyssas och hela handen var täckt av bandage. Med en myskoxemudd skulle han säkert ha satt upp en annan min. Ja, allt detta har jag läst i den kolorerade veckopressen eftersom jag var hos hårfrisörskan och klippte mig den här veckan. För det är ju bara där man läser sådana tidningar ni vet…..

Pressmeddelande 10.5.2012

Eurovision Song Contest hålls i år i Baku i Azerbajdzjan och Finlands representant Pernilla Karlsson åker till Baku redan denna veckas lördag 12.5.2012.

Samtidigt som förberedelserna för sångfestivalen pågår, är situationen gällande de mänskliga rättigheterna i landet inte tillfredsställande.

Landets regering är auktoritär och många politiska aktivister har attackerats eller fängslats. Riksdagsledamöterna Astrid Thors och Elisabeth Nauclér träffade Pernilla Karlsson samt YLE:s producent Maija Aho för att informera dem om det politiska läget i Azerbajdzjan.

- Det var finländaren Anders Chydenius som lanserade offentlighetsprincipen och därför har vi också särskilt ansvar för yttrandefriheten, säger Thors. Därför ville vi också uppmärksamma Pernilla på situationen och berätta lite mera om det politiska läget i landet.

Thors fungerar även som viceordförande i det liberala europeiska partiet ELDR. ELDR har under våren initierat kampanjen ”Douze Points for Freedom” för att öka den internationella medvetenheten och påtryckningarna på den azerbajdzjanska regeringen.

Elisabeth Nauclér besökte Azerbajdzan senast i början på april.

- Man skall alltid våga fråga om människorättssituationen i landet, det visar att man är medveten om problemen, redan det räcker långt i många fall, kommenterar Nauclér.

För tilläggsuppgifter:
Riksdagsledamot Astrid Thors, 050 512 1580 Riksdagsledamot Elisabeth Nauclér, 050 512 1984 Internationell sekreterare Krista Simberg, 045 355 9340

2:a april deltog Elisabeth i ett konfliktseminarium ”CONFLICT, RESOLUTION AND RECONCILIATION IN THE CONTEMPORARY WORLD” i Baku som delvis handlade om Nagorno-Karabakh och hur Ålandsexemplets kan inspirera till en lösning av konflikten mellan Azerbajdzjan och Armenien. Seminariet annordnades av Alexanderisntitutet och SAM (Center for Strategic Studies under the President of the Republic of
Azerbaijan). I seminariet deltog också bl.a. utrikesminister Erkki Tuomioja och ambassadör Heikki Talvitie.

I Alexanderinstitutets 2:a nyhetsbrev för 2012 kan man läsa om seminariet samt om Elisabeths och Barbro Sundbacks deltagande i expertpanelen. Ni kan hitta nyhetsbrevet här

Mer information ges av Elisabeth Nauclér (elisabeth.naucler@riksdagen.fi) eller av undertecknad på gustav.blomberg@riksdagen.fi

//Riksdagsassistent Gustav Blomberg

Pressmeddelande 14/5

Riksdagens stora utskott behandlade senaste fredag frågan om en gemensam fiskeripolitk för EU. Detta EU-ärende har tidigare behandlats i Jord- och skogsbruksutskottet, där utskottet i sitt betänkande valde att gå emot statsrådets förslag; där svenska riksdagsgruppens representant i utskottet, ledamot Mats Nylund lämnade avvikande åsikt.

När stora utskottet i fredags behandlade ärendet påpekade Ålands riksdagsledamot Elisabeth Nauclératt detta är ett ärende som särskilt berör Åland; Ålands landskapsregering har deltagit i beredningen av ärendet och haft samma ståndpunkt som jord- och skogsbruksministeriet. När nu Stora utskottet stod i beråd att göra en ändring i förslaget ansåg ledamot Nauclér att Ålands landskapsregering borde höras på nytt, Finland är skyldigt att särskilt föra fram landskapets synpukt i rådet.
Ärendet ansågs särskilt brådskande, Stora utskottet kunde inte vänta på en återremittering till ministeriet och landskapsregeringen, därför fick jord- och skogsbruksministeriet i uppdrag attt kontakta Åland för att lösa frågan.

”Det är första gången som det händer att Stora utskottet ändrar i ett förslag i ett EU-ärende som utarbetats gemensamt med Åland, det är viktigt att det nu fastslås hur man skall gå till väga i de fall riksdagen ändrar en gemensam position, eftersom detta inte finns reglerat i justitieministeriets anvisningar gällande Ålands ställning i lagberedningen och i EU-ärenden ” kommenterar ledamot Nauclér.

Närmare information ger riksdagsledamot Elisabeth Nauclér, tfn 050 512 1984.

Vecka 19

Dagen efter valnatten

Veckan började alltså i Serbien, ett uppvaknande dagen efter valnatten som kändes ganska bra. Valresultatet berättade jag om redan i förra veckobrevet och den nya vallagen som innebär att kvinnor kvoteras in. Det borde alltså bli 33% kvinnor minst, men i praktiken blir det antagligen lite mindre. En del kvinnor kan bli ministrar och ersätts inte nödvändigtvis av en kvinna etc. Slutresultatet blir alltså något mindre, det gissades på ca 28% om ett år. Vi får väl se.

Måndagen ägnade jag åt att träffa olika kvinnor som är betydelsefulla för det projekt som vi alltså skall medverka i och som handlar om att stimulera de kvinnor som nu kommit in och som inte har någon eller mycket liten politisk erfarenhet. Förhoppningen är att de skall förstå att det är de som valts in och att de har ett ansvar inför sina väljare. De skall inte i första hand sluta och ersättas av en man. Istället bör de ta sitt ansvar. Det här problemet i Serbien är nog inte bara ett problem för kvinnor utan också för män. När landet bara är ett enda valdistrikt så finns det inte alls på samma sätt som här orsak att träffa väljarna och hålla kontakt med väljarna. Det har liksom varit partiet som man blivit ditsatt av och det har inte upplevts som att det var väljarna. Vi får väl se vad vi kan göra.

Efter att vi träffats och haft en s.k. debriefing efter valet så var det dags för möten med Natalia Mićunović direktör för The Directorate for Gender Equality. European Movement besöktes och dess chef Maja Bobić var ytterligare en kvinna som kunde tillföra mycket av hur saker och ting fungerar. Det blev återigen ett möte med Sonja Licht och hennes personal vid Belgrade Fund for Political Excellence. Det senare besöket var långt och med många synpunkter på det fortsatta samarbetet och synen på möjligheterna att få till en regering inom en rimlig framtid. Det verkar finnas alla förutsättningar för det. Med på det besöket var Finlands ambassadör Pekka Orpana. Mellan alla dessa möten fanns det också tid för en lunch med Serbiens före detta Helsingforsambassadör Vera Mavrić som alldeles nyss återvänt till Belgrad efter tre år i Helsingfors. Vädret var strålande, maten utmärkt på en av de centralt belägna restauranger som besöks av ministeriefolk. In, om man kan säga så om en utomhusrestaurang kom också statsministern med alla sina livvakter.

Vera

Men det var inte nog med trevliga måltider den dagen. kvällen avslutades hemma hos filmregissören Goran Radovanović, just det, mannen som fick Vera statyn i Mariehamn 2006 och som visade en film från Castros Cuba idag nu senast på filmfestivalen i Mariehamn. Där fanns allt som skall finnas på ett serbiskt bord; pršut, ajvar, kajmak och allt annat som hör till. Men ingen rakija, men varför skall man dricka det när det fanns kusinens alldeles utmärkta vin. Kusinen som alltså fått ge namn till vinet Radovanović är ägare till ett mycket känt vinhus i Serbien. Och vi kunde fortsätta tala om de kommande filmplanerna, så om det inte direkt handlar om Åland så i alla fall indirekt. Och nu kan jag intyga att Vera fått ett bra hem i Novo Beograd. Jag har inspekterat det.

Tisdag

Följande morgon stod tidigt en träff med vicetalmannen Gordana Ćomić, vicetalman, omvald och mycket nöjd med valresultatet. Hon kommer från Vojvodina, är en av de starka kvinnor man talar mycket om och har stora förhoppningar om att göra storverk, och för övrigt en gammal bekant eftersom hon sitter i Serbiens OSCE-delegation. Vi träffades i parlamentet och fick en bra pratstund om hur hon såg på valresultatet och vad vi kunde förvänta oss av den närmaste tiden. Vi talade särskilt om det kvinnliga nätverk som finns i riksdagen och som finns även i Serbiens parlament, men inte formaliserat. Allt detta innan hon sprang ut till den väntande bilen för ett snabbinkallat möte med president Tadić.

De inplanerade organiserade mötena avslutades sedan med en lång och intressant diskussion med Nevena Petrusić, Commissioner for Protection of Equality, (man kan jämföra uppdraget med Jämo i Sverige). Hon avger årligen en berättelse till parlamentet, men den har de två första åren inte resulterat i mycket diskussion precis. När den senast avgavs fanns det tre ledamöter på plats, två som läste tidningen och en som talade emot berättelse. Får se om det blir bättre nästa år.

Ett världskänt Balkancafé

Det finns ett café på Balkan som är känt för att man där löser världsproblemen över, förr en kopp turkiskt kaffe, eller inhemskt som det kallas, numer alltmer espresso, cappucino, macchiato och andra kaffesorter som visar att man tillhör Europa. Där sitter professorer aktiva eller pensionerade, ambassadörer, nog mest pensionerade, diplomater, politiker, författare, akademiker och som det heter på Balkan intellektuella, författare, kändisar och så bara vanliga världsförbättrare. Caféet återfinns i Belgrad på hotell Moskvas terrass. Där kan man möta sina vänner, den ene flykting från Kroatien och numer historielärare på musikgymnasiet i Belgrad, den andre professor och före detta ambassadör i Frankrike. Dagen innan satt vid bordet bredvid mig fyra äldre vithåriga damer som säkert också kunde betecknas som en del av intelligentian, det framgick av deras konversation. Men vad som också framgick vid en närmare blick var att en av damerna på den armbandsprydda vänsterarmen, också hade intatuerat det så kännspaka numret som judar fick i förintelselägren. Och jag tänkte vem kunde med den erfarenheten vara lämpligare än hon att lösa världsproblemen.

Tillbaka till Helsingfors

Och så tillbaka i Helsingfors. Första morgonen långt seminarium om vad man som riksdagsledamot bör känna till och framför allt förhålla sig till juridik, juridik och juridik.

Kökar skola kom på besök och det gjorde också en bekant japansk professor Masako Ikegami från Stockholm, mycket insatt och kunnig när det gäller Ålandsfrågor. Hon har anordnat seminarier på Åland med Kurilerna och lösningen av den konflikten som jämförelseobjekt. Nu skulle hon medverka i ett seminarium som bar titeln ”Disarmement for Development”. Hennes inlägg återfanns under rubriken ”Possibilities for Peaceful Solutions and Disarmement in The South China Sea” och innehöll många farhågor för säkerhetssituationen i denna del av världen. Amerikanarna drar sig tillbaka från de baser de traditionellt hållit till vid och hit hör Okinawa för att ersättas av kinesiska styrkor.

Dramatik under slutet av arbetsveckan

Efter Srg:s (Svenska riksdagsgruppens) möte på torsdag stod det klart att det resultat statsrådet framförhandlat med landskapsregeringen om EU:s gemensamma fiskeripolitik inte skulle komma att hålla i riksdagen, och vad gör man då. Det finns ett sätt man skall gå tillväga på, men det tog inte hänsyn till möjligheten att riksdagen skulle ändra beslutet. Det fick snabbt bli ett pressmeddelande för att försöka reda ut vad som egentligen hände (ni kan läsa pressmeddelandet på hemsidan inom kort eller antagligen i Nyan eller Ålandstidnignen). Ärendets behandling fortsätter.

Bussfärd på fiskrens

När veckan var över så kunde den som ville och det vill jag och också Ville, alltså Ville Niinistö åka miljöbussen Torgunn som går på fiskrens till Gastronomen, alltså ÅCA:s biogas- och reningsanläggning som fått Östersjöfondens Ålandspris. Det var mycket intressant och imponerande, underligt bara att man inte tagit sig till anläggningen utan att det måste komma en riksdagskollega hit för att man skall komma dit.

Och så avslutades då veckan med inte bara trädgårdsarbete utan också lekamlig och andlig spis i form av Östersjöfondens prisutdelning med musik och tal och slutligen även en utsökt måltid. Den ena pristagaren var en gammal bekant från ett antal gemensamma nordiska eller Östersjöseminarier. Hon arbetade tidigare vid Helcom i Helsingfors i 14 år och fick priset för att hon där så framgångsrikt medverkat till att få fram handlingsplanen för Östersjön. Hon heter Anne Christine Brusendorff och återfinns nu i Köpenhamn vid ICES, förkortning av International Council for the Exploration of the Sea.

Vecka 18

Veckan började med Valborg, eller det som kallas klämdag. Nu hade jag trots att det var en klämdag bokat in mig för diverse möten och då kunde det inte bli en långhelg. Ett möte med Ålands handelskammare hade länge varit på tapeten och blev nu av. Det finns alltid många frågor som rör skattegränsen, svenska språket, och andra problem som skall lösas i Helsingfors eller Bryssel som är på tapeten. Vi bestämde att jag skulle få tillfälle att möta en större grupp av handelskammarmedlemmar i höst.

Efter första maj i ett strålande väder i Mariehamn blev det flyget till Mariehamn och två ganska vanliga dagar av riksdagsarbete. Utskotten sammanträdde som vanligt. Mycket av arbetet inom Svenska riksdagsgruppen (Srg) fortsatte att handla om den för finlandssvenskarna så viktiga kommunreformen, men utan att det egentligen känns som att man kommit närmare en lösning på problemet. Det känns ibland för en utomstående som konsten att tvinga någon att frivilligt gå med på en lösning. Frivillighet är nyckelordet i reformen. Om ni bara ser till att ni kommer överens om hur ni vill att sammanslagningen skall se ut så kommer ni inte att tvingas till något. All kommunsammanslagning är ett hot mot frivilligheten, och den här reformen mer än någon annan.

Reformeringen av självstyrelselagen

En annan process som fortsatte den här veckan är arbetet i den grupp riksdagsledamoter som av sina politiska partier fått i uppdrag att sätta sig in i behovet av en reform av Självstyrelselagen. Med andra ord en process som förhoppningsvis så snart som möjligt skall avslutas så att den grupp som verkligen skall behandla den här frågan tillsätts. Båda parter måste vara med för att man skall kunna få till stånd någon dialog. It takes two for a tango. Åland är en del av Finlands bränd eller hur man vill säga det. Sätten är många, men alla syftar till samma sak nämligen att få till ett mindre strikt system, eller man kan rent av kalla det en systemförändring som bygger på gemensamma beslut och förtroende. Den som lever och arbetar med frågan får se hur det går.

Valens tid

Sedan tog valens tider över. Den som liksom jag ansett att François Hollande är en slätstruken, och jämfört med sin tidigare hustru Ségolène Royale, verkligen en blek företeelse fick ändra sig efter den enda stora och avgörande duellen mellan Sarkozy och Hollande. Visserligen handlade debatten alldeles för mycket om ekonomi och siffror för att riktigt engagera den vanlige väljaren, men Hollandes fräcka utspel fick honom att framstå som en betydligt tuffare politiker än vad vi tidigare sett. Det visade sig vara någon som är beredd att ta över efter Sarkozy, och det bar ända fram hade det vid det här laget visade det sig.

Det som däremot inte bar ända fram var den grekiska politiken. De två regeringspartierna gick mot en brakförlust. Stackars de som vann är man beredd att tillägga. Har Greklands öde och diskussionerna tidigare varit väl framme så är det nog ingenting mot vad vi nu i värsta fall kan råka ut för.

Merkel har spelat en roll dessa valtider, hon har blandat sig i det franska valet på ett sätt som många anser vara att blanda sig i inrikespolitik. Hon hade också ett eget val på halsen, ett val som inte alls var så oviktigt, nämligen delstatsvalet i Schleswig-Holstein. Det var en av byggklossarna i frågan om Merkel skulle utlysa nyval.

Rapport från Serbien

Frankrike, Grekland och Tyskland, men var skulle jag befinna mig denna valdagarnas valdag om inte i Serbien. Min del i detta val bestod alltså i att jag som valobservatör for till Serbien. Vi var två som for från Finlands riksdag Kimmo Sasi och jag, men vi representerade olika organisationer. Jag var där som valövervakare från OSCE:s parlamentariska församling och Kimmo som valövervakare från Europarådet. Vi åkte alltså helt separat, ingick i olika observationsteam etc., men genomgången av det politiska läget i landet, möten med representanter för press och frivilligorganisationer var gemensamma. Anledningen till att jag den här gången valde att delta i en valövervakningsmission trots att det kom att gå någon plenidag beror helt enkelt på det faktum att jag tillfrågats om, och tackat ja till, att bli koordinator för det projekt som just startats i Serbien och som syftar till att få mer kvinnor med i politiken. Eller för att vara mer precis: få de kvinnor som nu genom det nya valsystemet kvoteras in, saknar den nödvändiga kompetensen, men har alla förutsättningar att nå resultat bara de får lite hjälp i början. Med andra ord att fylla gapet mellan kvantitet och kvalitet, och det är här det är tänkt att Finlands riksdag skall komma in. Jag skulle alltså bli koordinator för projektet i Finland. Under mina många resor till Serbien har jag lärt mig att varje människa är ett ”projekt” och så känns det verkligen som. Alla är kreativa och försöker komma på nya idéer som man kan få stöd för, naturligtvis allt som oftast har man förhoppningar att få utländska pengar. Det är en vanlig företeelse bland de människor jag rört mig med. Det kan handla om mänskliga rättigheter eller demokratiserringsprocesser, men alla människor som kan gå på två ben är ett potentiellt projekt. Kanske är jag också nu ett projekt när jag sagt ja till den här uppgiften. I mitt tidigare liv som tjänsteman var jag alltid försiktig med att säga ja till olika uppdrag innan jag var säker på vad det handlade om, som politiker säger jag däremot ja till allting. Nu är jag alltså ett projekt som vandrar på två ben.

Valövervakningsuppdraget kombinerades alltså med en mängd möten med kvinnor som hade något att tillföra ämnet. Och den mest akuta frågan nu var att aktivera kvinnor för att på så sätt Serbien verkligen kommer att kunna få den reform som nu genomförs att få någon betydelse i praktiken.

Serbien består av ett enda valdistrikt och där man röstar på parti och inte på kandidater. Dessutom har partierna haft möjlighet att sätta in de personer de tyckt lämpliga utan att ta hänsyn till någon slags ordningsföljd på kandidaterna. Det här har av förklarliga skäl varit mycket kritiserat. Det har inte ansetts motsvara de krav man har rätt att ställa på en modern demokrati. Man måste veta vem man röstar på, rösterna kan inte ägas av ett parti som gör vad de vill med platserna, ställer upp kandidater som aldrig haft för avsikt att komma in parlamentet utan bara dra in någon annan, ja jag höll på att säga någon annan lämplig karl, för det är i själva verket vad det i stora drag handlat om.

Nu har en ny lag kommit och den innebär att partierna måste respektera vilken ordning kandidaterna uppställts på partiets lista, och var tredje kandidat måste vara en kvinna. Det måste framför allt vara lika många. Männen klagar på att det inte finns kvinnor som vill ställa upp, men då får man helt enkelt avstå från att ställa upp så många manliga kandidater. Får man bara tag på tio kvinnliga kandidater till en lista med 16 manliga kandidater, ja då är inget annat att göra än att ta bort sex av de manliga kandidaterna, för det skall vara paritet. Men framför allt så går det inte längre att hoppa över kvinnor och påstå att de inte vill medverka. Det har alltså införts en kvotering som få är nöjda med, men som tyvärr är ett nödvändigt ont som bara måste accepteras, annars kommer vi inte framåt. Nu gäller det att göra det bästa av saken och det är där vi kan komma in från finskt håll.

Själva valet i Serbien var det mest komplicerade man haft eftersom det samtidigt hölls fem, eller åtminstone fyra lite beroende på hur man räknar, samtidigt. Presidentval, parlamentsval, regionalt val i Vojvodina, kommunalval och stadsval. Ingen kunde med säkerhet säga vilka kandidater som kommit in eftersom rösterna bara tillfaller partierna, men en sak var åtminstone säker. Radikalerna nådde inte upp till rösttröskeln och fick inte in någon medlem i parlamentet. Undrar vad Seselj nu säger där i sin fängelsehåla i Haag. Nåja det är nog ingen håla, men kanske ändå sämre än det arbetsrum med luftkonditionering han lyckats skaffa sig som professor vid juridiska fakulteten i Belgrad. Ett rum som förövrigt nu tillhör en gammal bekant till mig, en bekant jag träffade första gången när temperaturen i arbetsrummen på juridiska fakulteten hade sjunkit långt under det acceptabla. Det var hösten 1993 och landet var under sanktioner. Nu säger han till radikala parlamentariker han träffar att hälsa Selselj när ni ser honom i Haag att luftkonditioneringen fortfarande fungerar bra. Det enda arbetsrum på fakulteten som är utrustat med luftkonditionering.

Det blev dött lopp mellan Tadić och Nikolić och följaktligen krävs det en andra omgång i presidentvalet http://www.dn.se/nyheter/varlden/tadic-och-nikolic-till-andra-omgangen. I Frankrike däremot blev det klart och över allt kunde man läsa om ”Oland” för så stavas Hollande i Serbien. Inte en av de personer jag sammanträffat med under mitt besök där har inte vetat vad ön jag kommer från heter, men nu blir det konkurrens.

Pressmeddelande

Riksdagsledamöterna Elisabeth Nauclér (sv) och Kimmo Sasi (saml) reser till Serbien för att övervaka landets parlaments- och presidentval. Valen hålls söndagen den 6 maj.

Nauclér övervakar valen i egenskap av representant för Europeiska samarbets- och säkerhetsorganisationen OSSE. Sasi representerar Europarådet.

Ytterligare information:
Riksdagsledamot Elisabeth Nauclér, tfn 050 512 19 84
Rådet för internationella ärenden Gunilla Carlander, tfn 050 324 30 19