Vecka 12

Det skall sägas från början att det här är ingen vanlig vecka. Gustav är på semester och jag skall själv sätta in min text på min hemsida. Det är ingen enkel sak, i alla fall inte att döma av de instruktioner jag fått. Jag undrar verkligen om det kommer att lyckas.

Veckan började som sig inte bör i Helsingfors, men dagen tillbringades ändå i Mariehamn. Det blev en tur och retur resa till Åland, och det hade inte blivit annorlunda om Air Åland funnits kan för klarhetens skull tilläggas. Det var möte med Självstyrelselagskommittén och planerna går vidare för hur man från åländsk sida vill att arbetet skall göras i den blandade kommitté som det är tänkt att skall tillsättas före midsommar(!) och framför allt under vems ledning arbetet skall bedrivas.

På måndagen kom också två PRAO från Strandnäs skola för att följa med vad vi gör i riksdagen och på Ålandskontoret. Milton Manngård och Otto Johansson fick säkert lära sig en hel del, men inte särskilt mycket av mig. Det var en vecka då mötena låg tätt efter varandra om inte på varandra, tidiga morgnar och sena kvällar på ett sätt som inte gav mig tid att ägna mig åt att tala mycket med dem. Det går inte att räkna upp allt, men några axplock.

I stora utskottet handlade det naturligtvis mycket om Cypern, och det mesta som sades är redan överspelat, allt vi diskuterade har funnits i någon form i nyhetsflödet. Ett resultat har uppnåtts, men det blir en interpellation för regeringen i alla fall. Interpellationerna duggar tätt. En omröstning om regeringens boendepolitik hölls på fredag, en dag jag var borta från riksdagen och det har jag på allt sätt undvikit när det gäller interpellationer, men så måste det bli då Självstyrelsepolitiska nämnden vid lagtinget kallade hem mig. Det handlade om den fråga som vi inte haft uppe i grundlagsutskottet därför att den inte hörde hemma där, nämligen frågan om huruvida internationella avtal som i riket antagits genom förordning under den förre självstyrelselagen och därmed enligt den inte skulle föras till Åland för godkännande är i kraft eller inte i landskapet. Själv tillhör jag den generation jurister som alltid hävdat att så inte är fallet. Och den saken är det inte grundlagsutskottet som har tolkningsföreträde på.

En av de internationella gäster som Stora utskottet hörde den här veckan var EU-ministern David Lidington. Han gav en bra förklaring till varför det nu måste anses rimligt att låta engelsmännen ha folkomröstning om sin EU-tillhörighet. Nämligen att engelsmännen inte fått säga sitt om EU på väldigt länge. Nya fördrag innebärande stora förändringar som Lissabon, Maastricht och Nice hade tillkommit utan att engelsmännen hade fått säga sitt, medan t.ex. irländarna hade genom folkomröstning fått säga sitt. Det har blivit vanligare med folkomröstningar i Storbritannien; man folkomröstat om Scotlands ställning etc. Han ansåg det i enlighet härmed vara helt logiskt att man nu skulle få folkomrösta också om sin framtid i EU, även om det innebär att olika mer eller mindre seriösa grupper i andra länder anser att även andra länder som Finland borde ge medborgarna möjlighet att göra samma sak.

Likaså hade vi Ungerns EU minister på besök, och hon försökte svara på all den kritik som riktas mot Ungern på grund av deras ändring av grundlagen. En i och för sig mycket intressant historia om vad som tillhör en permanent ändring av grundlagen och skall hanteras som en sådan och vad som skall anses som en temporär ändring. Om den frågan har inte Venedigkommissionen ännu sagt sitt, men ministern gav ett svar och frågan är komplicerad, men intressant. På vilka grunder bad Europarådets Jagland ungerska parlamentet att inte anta lagändringen? Ja, den frågan fick vi inget svar på, och frågan är hur insatta är vi egentligen i Ungerns konstitutionella problem, eller hoppar vi bara på kritikernas vagn utan att sätta oss in i problematiken.

Till veckans besök hörde också ett möte inom Loviisan Rauhafoorumi där jag sitter med i delegationen. Mötet hölls på Lappträsk civiltjänstcentral. Men kvällen var inte klar för det. Väl tillbaka i Helsingfors fick det bli ett möte med den delegation från Georgiens centrala valnämnd som skulle besöka Åland följande dag för att studera det åländska valsättet. En ovanligt väl påläst delegation och det var därför ett sant nöje att svara på deras frågor och förhoppningsvis ge dem en bra start på ålandsbesöket.

Professor Peter Wallensteen var i staden och talade vid flera tillfällen om hur han använt Ålands självstyresle i sitt arbete med att få till stånd en själstyrelseordning för Bougainville, för övrigt mycket ovanligt att i Helsingfors tala om att fallet Åland kunnat användas. Det talas, som Mikael Wigell skrivit i den artikel vi kunnat läsa om i tidningarna nyligen, det väldigt lite om i Helsingfors, eller rent ut sagt man förtiger Ålands självstyrelse som företeelse allt mer. Peter var inte ensam, där var också den amerikanske professorn Edward Luck, tidigare rådgivare åt FN:s generalsekreterare i frågan om det som kallas R2P, eller Responsibility to Protect, ni vet det som under bombningen av Serbien kallades Humanitarian Bombing…..

På Ålandskontoret infann sig ett antal socialdemokrater för att höra om både det ena och det andra i frågan om aktuella frågor på Åland. Tyvärr råkade det sammanfalla med en debatt som gjorde att flera i sista minuten måste hoppa av. Våra PRAON var i alla fall med och fick svara på flera frågor om varför så många åländska ungdomar väljer att studera i Sverige och varför de inte gör militärtjänstgöring.

Efter allt detta och mycket mer därtill var det dags att fara till Värmland där så många saker väntade ogjorda. För att få den rätta påskstämningen fick gula blommor och annat som hör påsken till följa med, allt fanns alltså att tillgå, utom en liten detalj, det fanns inget VATTEN. Inte på lördag och inte på söndag och inte på……Fortsättning följer nästa vecka.

Pressmeddelande 22/3 2013
Publiceringsfritt: Genast

*******************************************************************************
Den 18-22 mars 2013 gjorde vi våran Prao på Riksdagen och Ålandskontoret i Helsingfors. Vanligtvis går vi i årskurs 9 i Strandnäs skola men denna vecka var vi i Helsingfors. Vi har varit både på Ålandskontoret och Riksdagen. På onsdagen fick vi delta då Socialdemokratiska riksdagsgruppen som representerades av Jouni Backman, Ilkka Kantola och Tuula Väätäinen besökte Ålandskontoret. Även Christian Beijar från åländska Socialdemokraterna deltog. Riksdagsgruppen fick information och fick ställa frågor om Åland. Elisabeth Nauclér berättade om Ålands historia och besvarade riksdagsmännens frågor.

I riksdagen har vi fått göra pressklipp, ta ut allt som handlade om Svenska riksdagsgruppen eller Elisabeth Nauclér ur ålandstidningarna, till svenska riksdagsgruppens gruppmöte. Vi har även fått mycket information om riksdagen och vilka som tar hand om ärenden som gäller Åland. VI har fått träffa så gott som alla assistenter och även många ledamöter från Svenska riksdagsgruppen. Vi träffade även Svenska byrån som bland annat översätter riksdagens ärenden till och från svenska.

Det har varit mycket lärorikt och intressant att få vara i riksdagen. Vi har fått bättre insikt i hur det politiska systemet i Finland fungerar och vilket tidskrävande arbete det faktiskt är att vara riksdagsman. Riksdagsbyggnaden är en mäktig byggnad och att få vistas i den har varit en upplevelse i sig. Det enda problemet vi stött på har varit att det kan vara svårt att göra sig förstådd på svenska. Då våra finskakunskaper är begränsade har vi ett antal gånger blivit tvungna att prata engelska. Många försökte tala svenska så gott de kunde och vi försökte på finska ibland.

Men överlag har det varit en mycket positiv och givande vecka och vi skulle starkt rekommendera denna praoplats till andra politiskt- och samhällsintresserade ungdomar.

Milton Manngård och Otto Johansson

*******************************************************************************

Mer information ges av Gustav Blomberg på tel.nr. 094324047 eller per e-post gustav.blomberg@riksdagen.fi.

Vecka 11

Veckan började som sig bör i Mariehamn. Det blev ett möte med landskapsregeringen och klart stod att det blir en aftonskola utan vindkraften. Jag har av rikssidan ofta blivit tillsagd att ta det lugnt och att man behöver tid, men kanske inte fyra år kan det tyckas.

Det är många saker som skall hinnas med på kort tid vid kontakterna hemmavid. Det gäller de frågor jag arbetar med från morgon till kväll, men som kanske inte alltid finns på dagordningen hemma.

.ax

Om jag skulle skriva en riktigt spännande thriller från verkligheten så skulle det vara boken om hur Åland fick AX-koden. Den historien kantas av omöjliga hinder som skall övervinnas, och nya som dyker upp, om hur tillfälligheterna och en spanjors kärlek till en tyska har avgörande inflytande på sakernas överraskande och oförutsedda lösning. Hur vi kan komma längre om korten spelats rätt i fortsättningen etc. Men den skulle också handla om vad som inte är särskilt spännande nämligen att försöka leva upp till samma strikta krav som länder gör, att säga att vi är lika seriösa som andra seriösa områden, självständiga stater eller självstyrda områden, Danmark eller Färöarna. De som bor och verkar på Åland skulle ha AX. Landskoden skulle inte säljas som i fallet Tuvalu (TV) och Nauru (NU), självständiga stater som sålda sig och sina domännamn. Eftersom de var självständiga stater och hade rätt till koderna kunde inget göras, men ack så mycket problem det innebar för oss som inte hade rätt till en kod utan skulle förhandla oss till en. Slutresultatet var inte helt perfekt, soldiariteten fanns kanske inte fullt ut på Åland. Hur som helst vi fick vår kod och har ändå ganska bra vårdat den. Nu är det andra tongångar. Det verkar som att koderna kommer att bli till salu, inte bara på Åland utan generellt i Finland, men frågan är då kommer det att innebära att respekten för koderna och för dess användande blir urvattnat? Och att det kommer att finnas riktiga koder och låtsas koder, riktiga republiker och bananrepubliker?

I RIKSDAGEN

Måndagen fick också ägnas åt att skriva svar på en insändare som ifrågasatte om riksdagsledamoten verkligen gjort något i frågan om tolkning i riksdagen, och det hade hon.

Måndagen slutade inte som den gör för andra riksdagsledamöter, nämligen en måndag natt hemma, det var på Air Ålands tid det. Nu slutade måndagen med flyg till Helsingfors. Det gick inte att vara en minut försenad till grundlagsutskottets möte på tisdag morgon. Nu var vi 17 personer på plats och kunde alltså besluta att stasminister Katainen skulle ges tillfälle att avge ett svar på riksdagsledamot Hakkarainens och några andra riksdagsledamoters anmälan. Svaret kan lämnas skriftligt eller muntligt eller både och, och det enda rimliga var att det skulle bli först efter Påskuppehållet. Mer dramatiskt än så var inte behandlingen och beslutet, men det var svårt att bana sig väg in i rummet eller komma ut på grund av allt kamerafolk och journalister som bevakade grundlagsutskottets behandling av ärendet.

Olika utländska beskickningar börjar intressera sig för den information från utrikesministeriet som de fått de senaste dagarna och som finns på dess hemsida innebärande att utrikesministeriet gått inför alternativ ett, nämligen att ingenting göra, och låta oklarheterna vara kvar mellan demilitariseringszonen och gränsen för Ålands självstyrelse. Ja, visst kan man försöka förklara, men svårt är det särskilt med tanke på att det avgavs ett enhälligt betänkande innebärande att oklarheterna skulle redas ut, Åland skulle vara Åland kort och gått.

Det har varit mycket Latinamerika den senaste tiden (inte bara att Chavez dött), också vid Helsingfors universitet. Dels hölls en föreläsning i Studia Latinoamericana av Nicaraguas ambassadör Ricardo Alvarado, förövrigt tidigare professor vid universitetet i Managua, under rubriken ”Central America and the European Union: Some Reflections and Perspectivs”. Centralamerika och EU slöt ett associeringsavtal år 2012 vilket utgör en hörnsten i relationen mellan de två regionerna, och förväntas bli till stor nytta för medborgarna. Den som lever får se.
Det andra evenemanget på universitetet var ett symposium som fått titeln ”Falkland Islands or Islas Malvinas – Self-determination or Decolonisation?”, och handlade om folkrätt. En övning helt i min smak. Professor Marcelo Kohen från Genève, med rötter i Argentina försökte finna en konsekvens i de beslut som fattats av det internationella samfundet, inom ramen för FN eller utanför. Vad har sagts i besluten om självbestämmanderätten? Vad innebär det när man säger ”vad folket önskar”? Folkomröstning? Och vilket är folket? Och innebär rätten till självbestämmande automatiskt självständighet, eller innebär det kanske bara att folket har rätt att bli bra behandlade? Några har fått självständighet andra inte. Fall som Västsahara där man inte kan enas om vem som hör till det folk som får rösta diskuterades och Östtimor som fick självständighet utan att ha så klar skrivning i FN resolutionen som andra har behandlades, men naturligtvis sist men inte minst Falklandsöarna och dess folk som argentinarna naturligtvis hävdar att inte är något folk. Hur som helst veckans omröstning gjorde att de t.o.m. slog den omdebatterade siffran ”96% av de hemmahörande röstberättigade” som Åland kan uppvisa. På Falklandsöarna vill 98% eller lite mer tillhöra Storbritannien, men cirka 40% av detta ”folk” har bott där kortare tid än 10 år. Liksom i fallet Åland har kontinentalsockeln varit med i debatten. Vart hör Åland rent geografiskt? Vart hör Falkland/Malvinas, som var det diplomatiska namnet för dagen? Och vart hör då Karelen? Är det folket som bestämmer vart ett territorium hör eller är det ett territorium som bestämmer vart folket hör?
Utrikespolitiska beslut är folkrättsligt inkonsekventa, en professor i folkrätt har därför till uppgift att förklara konsekvensen i dessa inkonsekvenser. Det gjorde Martti Koskenniemi med sin vanliga elokvens.
Helsingfors är fullt av intressanta föresläsningar, seminarier, symposier etc. så det gäller att vara mycket selektiv och sparsmakad annars kan man fylla tiden med att bara lyssna på andra intressanta talare.

Ett intressant möte ordnades av Europarådsdelegationen med utrikesminister Tuomioja som talare under rubriken ”Ihmisoikeudet Suomessa ja maailmalla – Mitä uutta ihmisoikeusselonteko tuo?”. Det hanns med, men inte mycket av det stora seminarium som ordnades under rubriken ”Partnership in Transition: The Nordic Countries and the Arab Spring. Och den som antagligen många med mig hade sett fram emot att få höra Meherezia Laabidi fastnade i snöstormen i Frankfurt.

Seminarium i Subotica

Själv lyckades jag ta mig ända fram till Subotica sent på fredag kväll trots de bilder man kunde se på TV om hur det såg ut i snöstormens Ungern strax på andra sidan gränsen. Det snöade hela vägen från Belgrad till Subotica och många var de ambulanser som kallats ut till olycksplatser längs vägen. De har också vinterdäck, men knappast som våra nordiska vinterdäck. Med tanke på vad vi såg hade jag ingen anledning att klaga på att jag blev av med mitt bagage i Wien, men det är retligt att komma fram till en plats där man förutsätts göra en insats, ha något väl förberett inlägg, material med sig etc., när tankarna är på annat håll. Helgen gick åt till att jaga en väska som aldrig kom fram, sedan skaffa det allra nödvändigaste, klara sig utan dator, utan laddare till telefon och iPad etc. etc. Målet var alltså Subotica, en vacker stad i norra Serbien, varifrån IFK Mariehamn fick en fotbollsspelare, Dejan Kerleta, för ett antal år sedan. Att träffa honom skulle vara ett bra sätt för mig att öva språket och naturligtvis hade jag gärna träffat honom på hemmaplan så att säga, men tyvärr följde han de råd många följer, svara aldrig på samtal från okända utländska nummer så det blev ingen kontakt vilket vi båda var väldigt ledsna över när vi insåg hur nära det varit.

Jag hade för övrigt en beställning från de åländska journalisterna som besökte mig i riksdagen på fredag etfermiddag att intervjua den förre Mariehamnsspelaren, men det blev alltså inget av med det.

Subotica är en vacker stad, med ett vackert sekelskiftesstadshus, och bilden från mitt hotellfönster var betagande med snötäcket.

Seminariet var alltså det tredje i den serie av seminarier för serbiska kvinnliga politiker och som delvis finansieras med finska medel. Detta var det sista seminariet i Serbien; i maj bär det av till Finland och det som de flesta ser som en belöning på arbetet. Det här seminariet gick under rubriken:

Žene za demokraciju i jednakost

Seminar III

Ženska parlamentarna mreža: Ka uspešnoj saradnji sa nezavisnim telima, OCD i medijima

Men om man som åtminstone äldre i Serbien gör, använder kyrilliska bokstäver då heter det så här:

Зене за демократију и једнакост

Семинар 3

Зенска парламентарна мреза: Ка успењној сараднји са негацусним телима, ОСД и медијима

Kan jag då skriva med kyrilliska bokstäver, som för övrigt inte är de samma som används för att skriva ryska? Nej. Det kan jag inte, men med min iPad och serbisk stavningskontroll vågar jag i alla fall göra ett försök.
Det finns i Serbien en diskussion om det kyrilliska alfabetet kommer att överleva i datavärlden. Vi får väl se, men många säger att personliga saker skriver de med kyrilliska bokstäver, handskrivna brev etc., men på datorer etc. mer och mer med latinska bokstäver.

Seminariet avslutades med två grupparbeten. Det ena redovisades med latinska bokstäver och det andra, som ses här på bilden, med kyrilliska bokstäver. Förr användes båda alfabeten och alla förstod varandra, men så är det inte längre.

Tack Runa Lisa för din insändare som tar upp en viktig fråga. Det är helt obegripligt varför Finlands riksdag inte har simultantolkning när landet är tvåspråkigt. I Sydafrikas parlament finns simultantolkning till elva språk även på åhörarplatserna, det kunde grundlagsutskottet konstatera vid sitt besök för något år sedan. I Kosovos parlament finns simultantolkning till flera språk, däribland serbiska och det trots deras närhistoria och förhållande till Serbien. I Finlands riksdag finns ingen simultantolkning alls och konsekutivtolkning bara när någon talar enbart svenska. Jag gör det när jag inte håller Svenska riksdagsgruppens gruppanförande eller på annat sätt för gruppens talan, men de gånger det hänt under min tid i riksdagen att någon annan talat bara svenska är lätträknade.

Att många människor inte kan gå in i sitt två språkiga hemlands parlament och inte förstå vad som sägs är enligt min mening ett demokratiunderskott. Under frågestunden på torsdagar är platserna för allmänheten upptagna av många skolklasser, men inga åländska. Under min tid i riksdagen har utrustning för simultantolkning installerats, men hittills endast använts två gånger och då för att någon talat engelska, som t.ex. FN:s generalsekreterare. Under Paavo Lipponens tid som talman studerades andra parlament i två- eller flerspråkiga länder. Under Sauli Niinistös tid som talman införskaffades tolkutrustningen, och nu under Eero Heinäluomas tid är det dags att något händer. Jag har förklarat för honom hur plågsamt det är att känna att man tar dubbelt så lång tid som de andra talarna, och att jag ofta känner mig till besvär, men att mina finska kollegor i riksdagen uppmanat mig att inte ge upp. I sammanhanget kan nämnas att det alltid blir stor succé varje gång jag säger någon mening på finska i plenum.

Gruppens initiativ, och mina insatser, har lett till att en arbetsgrupp nu tillsätts och förhoppningsvis kommer vi snart att se en ändring, men det krävs tålamod i de här frågorna. Inte över 100 år som riksdagens historia sträcker sig över för då fanns inte simultantolkningsanläggningar, men ändå alldeles för länge den saken är klar.

Elisabeth Nauclér
Riksdagsledamot

Pressmeddelande: Ledamot Nauclér i plenidebatt om beskattningen av ren äppeljuice

I samband med plenardebatten om riksdagsledamot Ilkka Kanervas lagmotion (LA 2/2013) om att undanta kolesterolsänkande hälsodrycker från punktskatten på sötsaker, glass och läskedrycker tog ledamot Elisabeth Nauclér upp frågan om beskattningen av färskpressad äppeljuice. Den nu gällande punktskatten betraktar nämligen också ren, pressad äppeljuice som läskedryck.

En arbetsgrupp vid finansministeriet har gjort en utredning som skall ligga till grund för en eventuell ny sockerskattelag, där syftet är, förutom att öka statens skatteintänkter, också att främja hälsosamma kostvanor. Nauclér ansåg att man nu bör ta tillfället i akt att rätta till detta misstag i de nuvarande lagen, trots att också den aktuella utredningen föreslår att äppeljuice skall betraktas och beskattas som läskedryck. Äppeljuice utan tillsatser stärker individens hälsa och borde alltså inte omfattas av punktskatten.

I den fortsatta debatten uttalades inget direkt stöd för Nauclérs förslag, medan däremot Ilkka Kanervas lagmotion stöddes av flera ledamöter, dels för man ansåg att förslaget var välmotiverat, men också på grund av att detta var ledamot Kanervas första lagmotion under de trettioåtta år han verkat som riksdagledamot.

Elisabeth Nauclér ger gärna närmare information vid behov, tfn 050 512 1984

Kopierar nedan in ledamot Nauclérs hela taltur, hela protokollet går att läsa på riksdagens hemsida.

Elisabeth Nauclér /r: Herr talman! Nu när ledamot Kanervas lagmotion om att kolesterolsänkande drycker borde undantas från den nuvarande punkskatten på sötsaker, glass och läskedrycker diskuteras kan jag inte låta bli att påpeka det mycket märkliga i att färskpressad juice, helt utan tillsatser, också betraktas som en läskedryck i denna lag och därmed blir beskattad som läskedryck.
Enligt lagen tar man till och med ut punktskatt på mineralvatten. Så egentligen är benämningen på lagen missvisande från början då den heter ”Lag om punktskatt på sötsaker, glass och läskedrycker”. Lagen sträcker sig alltså längre än vad namnet på den först ger uttryck för. Bakgrunden till varför man utökade beskattningen av de här produkterna var att staten ville få in mer skatteintäkter.
Däremot slipper företag skatten om de producerar högst 50 000 liter. Men flera av vårt lands äppeljuiceproducenter producerar i dag mer än 50 000 liter.
Bara för några dagar sedan kom sockerskattearbetsgruppens utredning gällande beskattningen av socker i syfte att utöka statens skatteintäkter och att främja hälsosamma kostvanor. En ny sockerskattelag verkar vara på väg och det finns nu chans att rätta till misstag från den nuvarande lagen, men även i denna utredning föreslår man att äppeljuice ska vara beskattad. Hur ren pressad äppeljuice inkluderas i denna beskattning är för mig helt obegripligt.
Det finns i dag en betydande produktion av färskpressad äppeljuice i vårt land som enbart innehåller äpplen, inga tillsatser, inga onyttigheter. Denna äppeljuice omfattas i dag av sockerskatten och påverkas därmed negativt. Äppeljuice borde inte omfattas av en lag som har till syfte att främja folkhälsan genom att beskatta ohälsosamma mat- och dryckesvanor, då äppeljuice inte påverkar folkhälsan på ett negativt sätt utan tvärtemot stärker individens hälsa. Att beskatta färskpressad äppeljuice på det här sättet är som att sockerbeskatta vanlig odlad frukt.

Pressmeddelande 12/3 2013
Riksdagsledamot Elisabeth Nauclér, Ålands representant i Finlands riksdag
Publiceringsfritt: Genast

Pressmeddelande: Nauclér på kommunbesök till Sottunga

*******************************************************************************
Riksdagsledamot Elisabeth Nauclér gjorde i lördags (9/3) ett kommunbesök till Sottunga, ett av flera kommunbesök riksdagsledamoten har för avsikt att göra denna vår. Besöket gjordes i form av ett för allmänheten öppet möte på Sottunga skola.

En särskilt viktig fråga för Sottunga där Nauclér gav de färskaste uppdateringarna från riket var de kommande inmatningstarifferna för vindkraftverk – en storsatsning på en vindkraftpark i området är aktuell om Åland också får ta del av stödet.

Riksdagsledamoten var mycket nöjd med besöket eftersom det lockat många invånare till mötet i skolan. Samtidigt blev de problem Finlands minsta kommun kämpar med mer uppenbara.

- Det är inte länge sedan Sottunga hade både kommundirektör och bank för att bara nämna några av de försämringar som är ett svårt slag för invånarna. En viktig del av varumärket Åland är en levande skärgård, därför är det viktigt att alla åtgärder sätts in medan tid finns.

*******************************************************************************

Mer information ges av Gustav Blomberg på tel.nr. 094324047 eller per e-post gustav.blomberg@riksdagen.fi

Vecka 10

Måndag på Åland

Veckan började som sig bör i Mariehamn. Den parlamentariska kommittén för reformering av självstyrelsesystemet hade sitt möte tidigt på måndag morgon. Vi gick igenom vad vi föreställer oss kan bli fortsättningen. Vem skall sitta i den grupp som justitieministeriet lovat tillsätta, eller är det som när självstyrelselagen reformerades på 1980-90-talet statsrådet som skall utse en kommitté? Skall den vara parlamentariskt tillsatt? Skall det vara jurister? Förra gången hette ordföranden Curt Olsson, skall det nu bli Pauline Koskelo? Curt Olsson en finlandssvensk jurist med rötterna i den värmländska jorden. Borde det vara en man med rötterna i Värmland den här gången också om ett bra resultat skall nås? Ja, frågorna är många och kanske några blir besvarade under de studieresor gruppen skall företa. Jag hör alltså inte till gruppen, men har närvarorätt och det underlättar naturligtvis om man sedan skall föra de här frågorna framåt på riksplan.

Men måndagen innebar att jag i rasande takt fick med mig olika på Åland aktuella frågor. Dit hörde en uppdatering av det som hänt sedan sist med projektet att binda ihop Helsingfors och Stockholm med en väg över Åland och via Föglö förstås. Sist ja, det var när projektentusiasterna senast ville presentera projektet i Helsingfors på olika ministerier. Det kändes då naturligt att medverka liksom det nu var naturligt att bli uppdaterad. Hur det går vidare ja, det får den som lever se. Det är många stenar som skall vändas och många som skall övertygas. Frågan är vilka olika grupper som skall övertygas och i vilken ordning. Vem skall man börja med Föglöborna? Landskapsregeringen? Något ministerium i Helsingfors? EU? Putin? Ja, det gäller att ha rätt strategi om projektet skall kunna genomföras under någon nu levande människas livstid. Vi håller alla tummarna för att det lyckas, och det räcker nog inte bara med tummarna.

Ett lunchmöte för att få veta hur det förhåller sig med intressebevakningen i landskapet. Har den samma stora problem som i riket där man säljer fallen till lägstbjudande, ja det påminner verkligen om en svunnen tid då vissa människor såldes till lägstbjudande, men så är det inte här i landskapet trots att det är riksbehörighet. Det skall vi vara tacksamma för, men sedan får vi naturligtvis ändå vår rättmätiga del av problemen genom att det inte alls finns den utbildning etc. som det borde finnas på svenska.

Diskussioner med landskapsregeringen om vindkraftsstödet och hur regeringen skall komma vidare med det fick det bli en diskussion kring. Nu är goda råd dyra, och den som finns på plats i Helsingfors och kan diskutera med ministrarna alla dagar tror sig kunna dra ett strå till stacken.

Men måndagen var inte slut i och med det, för då var det dags att svara på frågor i radion om hur mycket man egentligen vet om Åland och självstyrelsesystemet i riket efter att Iltalehti publicerat en undersökning där allmänheten fick möjlighet att skära ned överföringen till Åland utan att minska på den inkomst staten har från de åländska skattebetalarna. Svaret är man vet mycket lite, och inte blir det mer när kunskaperna i svenska minskar. Arbetsuppgiften att försöka få bort de värsta felaktigheterna och fördomarna är enorm, men man får aldrig ge sig.

Tisdag åter tillbaka till Helsingfors

Sedan var det dags att flyga till Helsingfors, annat var det på den tiden Air Åland gick då kunde jag som alla andra riksdagsledamöter i landet Finland ta mig till Helsingfors på tisdag morgon och därmed en natt mer hemma, men så är det inte längre.

På tisdag hade riksdagen besök av Finlands vängrupp i Riigikogu eller som man också kan kalla det Estlands parlament. Det behöver inte sägas att det är en ovanligt livlig vängrupp, med många besök och definitivt den enda vängrupp till Finlands riksdag där medlemmarna alla talar finska. Visserligen finns den i Sveriges riksdagsvängrupp många som talar finska, men inte som i Riigikogu. Det finns alltså ingen väg omkring, de blev tvungna att lyssna på min finska denna lunch. Med i sällskapet var naturligtvis den språkkunnige ambassadören Mart Tarmak.

Veckans höjdpunkter

Till veckans höjdpunkter hörde att åka ut till kabelfabriken för att få ta del av den åländska, för visst var den väl åländsk, utställningen med titeln ”Between Strentgh and Weakness” som visades på Kabelgalleriet i Kabelfabriken med verk av Rita Jokiranta. Och hur vet man att det var en ålänsk utställning? Jo, för att alla bilder, upplevelser, ljud, ljuseffekter kretsade kring en del av en gammal spiraltrappa från Algots varv i Mariehamn.

Därifrån var det bara att ta sig vidare till Helsingfors traditionella middag för riksdagsledamöterna. Den var som alltid trevlig och inte minst för att jag fick möjlighet att tala med min gamle bänkkamrat i riksdagen Arja Karhuvaara, som satt för Samlingspartiet förra perioden, och som nu sitter i Helsingfors stadsfullmäktige. Hon är en stor ålandsvän, och av någon anledning tänker hon alltid på Ålvados när hon ser mig, och det är helt utan anledning vill jag understryka. De gånger jag druckit Ålvados är lätträknade. Dessa middagar har alltid ett tema och den här gången var det ”unga”. Det innebar att maten var inspirerad av det som ungdomarna tycker bäst om av skolmaten, och till maten serverades inte bara utsökta viner utan ett glas mjölk som sig bör. Jag paserades vid ett bord med två unga pojkar och jag frågade dem om någon av dem ville sitta bredvid mig och öva svenska. Den ene sken upp och sade att det ville han gärna. Hans svenska, som bara var inlärd i skolan, i det som kallas lång svenska var alldeles utmärkt och hans intresse för att tala fick mig att tro att det finns hopp. Numer gick han på Kallion yhteiskoulu . Den andre unge mannen som satt vid vårt bord hade lite annan syn på saker och ting. När han tillfrågades vad han engagerade sig i för frågor så var svaret att han arbetade med att få bort den obligatoriska svenskan. Allt detta vid samma bord samma kväll. Höjdpunkten på den kulinariska upplevelsen var efterrättens dekoration från växtvärlden. Efterrätten bestod av en choklad- och glassupplevelse, och som alla vid det här laget naturligtvis räknat ut hade den dekorerats med ett blad från vit lupin.

Vevckans plenum

Det stora och viktiga ärendet i riksdagens plenum var självfallet Statsrådets redogörelse om hur regionförvaltningensreformen skall genomföras. Med andra ord en debatt som inte kan sägas röra Åland. Men blir det stora språkliga förändringar med negativa effekter för svenskan så berör det naturligtvis Åland också.

Möten under veckan

Kubas ambassadör Enrique Orta González gjorde ett besök hos riksdagens vängrupp och det var naturligt att fråga honom hur han tror att Kuba kommer att påverkas av Chavez död. Han ansåg nog att det handlade om två självständiga stater och att Kuba inte skulle påverkas av hans död, även om han enligt ambassadören var en verklig vän.

Den dagen som för övrigt var min födelsedag började på Kuba och slutade i USA. Svenska folkpartiet var inbjudet att besöka amerikanska ambassadens nya Innovation Centrum, och både min assistent Gustav och jag fick hänga med trots vår brist på partitillhörighet. Ambassadör Bruce J. Oreck och hans deputy Deckard. Imponerande naturligtvis, med 30 miljoner kan ett gammalt hus bli ett supermodern energisnålt innovationscenter.

IMO-mötet

Finansminister Roger Nordlund var i stan för att träffa IMO:s generalsekreterare Koji Sekimizu, med säte och sekretariat i London, varför Finlands ambassadör i London (för övrigt en gammal ålandsvän) fanns på plats. Roger Nordlund passade på att bjuda in generalsekreteraren till Åland och det var säkert trevligare än de sanningens ord han serverades vid det möte mellan han och representanter från Stora utskottet samt Trafikutskottet som jag deltog i på riksdagen. Här tog den ene efter den andre till orda och sade till honom ett sanningens ord om svaveldirektivet. Själv har jag talat så mycket om svaveldirektivet att det fick vara nog. Jag valde att tala om (1) att Finland åtminstone inte förlorar ännu mer av sin konkurrenskraft genom orättvisa krav i den arktiska trafiken, det som kallas ”The Polar Code”, och (2) att allt görs för att få till stånd enhetliga regler, helst inom ramen för FN, för bekämpning av pirater i Adenbunkten och andra utsatta platser. (Jag har förövrigt gjort ett Skriftligt spörsmål om vakter ombord på fartyg). Tyvärr är de som nu var argsinta, men vältaliga, och sade ett sanningens ord om svaveldirektivet för sent ute. Tåget har gått, och det är för övrigt inte ni en sjöfartsfråga utan en fråga med katastrofala följder för den finska industrin. Herr Sekimizu hade nog gärna kommit till sjöfartsdagen på Åland nu i maj eftersom han som så många andra japaner kände väl till Nationernas förbunds beslut i Genève 1921 då generalsekreteraren var japan och hette Nitobe, men frågan var för sent väckt. Det är nog bättre att satsa på 2014. Kanske han till dess hinner komponera en sång som han kan framföra till eget ackompanjemang på gitarr. Ja, det fick vi också höra om på mötet. Han och ordföranden i trafikutskottet Kalle Jokinen har nämligen samma hobby. De komponerar på sin fritid visor som de spelar på gitarr och sjunger därtill.

Ålands gränser för neutraliseringen/demiltariseringen och självstyrelsen

Finland har nu skickat iväg informationen om att Ålands demilitariserade, neutraliserade och autonoma gränser moderniserats och satts ut på en karta till signatärmakterna och andra östersjöstater. Det är ett arbete som jag tog initiativ till med anledning av Martin Ekmans bok om landhöjningen och hur den inverkade på Ålands zoner. Efter tio års arbete är det bara att konstatera att Utrikesministeriet valde det alternativ som går ut på att man ingenting gör, alla de skillnader som finns får bestå, alla de misstag som gjorts under åren får bli kvar. Trots att vårt arbete utmynnade i ett förslag till åtgärder, trots att landskapsregeringen höll fast vid detta, och trots att det andra alternativet aldrig utretts. Det är helt klart att avsikten aldrig varit att det demilitariserade, neutraliserade och autonoma Åland aldrig skulle ha så divergerade gränslinjer som nu, men som nu genom detta förfarande av UM slås fast. Om jag ändå hade låtit Martins utredning stå kvar i bokhyllan och aldrig satt igång detta arbete, då hade det kanske kommit klokare människor efter oss som förstått att hålla fast vid det eniga betänkande vi, med alla parter med i arbetet, kommit fram till och som skulle ha haft så stor betydelse för att visa vad Åland är och utgör. Nu är hoppet ute, och det är bara att lyssna till de som tröstande säger till mig att det blir i alla fall en modern karta som trycks och det stämmer, men en karta där områden i Åbolands skärgård är demilitariserade och delar av Åland som inte är demilitariserade. Det kan aldrig ha varit meningen.

Har Katainen brutit mot ministeransvarighetslagen?

Nej, inte nu igen var min reaktion när nyheten kom på onsdag. Vilken nyhet? Jo, den här

”Åtta Sannfinländare och riksdagens vänstergrupp ber grundlagsutskottet ta upp saken. Eftersom anmärkningen har undertecknats av tio riksdagsledamöter måste den behandlas.
Grundlagsutskottet ska bedöma om det finns skäl att anta att Katainen har brutit mot ministeransvarighetslagen. Åtal kan väckas om utskottet tolkar att han har brutit mot lagen uppsåtligt eller av grov oaktsamhet.”

Ja, så står det på YLE:s hemsida och mer än så säger jag inte idag och ingen annan dag heller för den delen. Det var som när vi behandlade Vanhanen-fallet helt svart av journalister och kamerafolk utanför grundlagsutskottets dörr på torsdag. Alla försöker ställa frågor, man tar sig knappt ut ur rummet etc. Men det blir inga kommentarer. V svarar inte. I sådana hör fall fungerar grundlagsutskottet som en domstol och alla 17 platser måste vara fyllda för att något beslut skall fattas, ens om behandlingen. Det blev det inte den här gången. Så ärendet tas upp först nästa vecka, men det går inte att uttala sig under ärendets behandling. Handlingarna är inte offentliga, och kommer att förklaras hemliga under ärendets behandling får man anta. De kommer inte att skickas ut med mail och de kommer att låsas in av ledamöterna i sina respektive låsta skåp i grundlagsutskottets rum etc. Det är med andra ord ingen anledning att ställa frågor. Frågorna besvaras inte innan det är dags för det slutgiltiga ställningstagandet. Med andra ord närmast en icke-nyhet.

Kommunbesök till Sottunga

Sottunga håller sig över ytan, det kan man se av den här bilden, men det är inte mycket mer än så. Sottunga har länge varit Finlands minsta kommun, men nu är invånarantalet nere i 101, och kommunen har ingen kommundirektör, Ålandsbanken har lagt ned sitt kontor, ja, så här kan man fortsätta. Det mesta som tynger befolkningen på Sottunga är sådant som politikerna i Mariehamn bestämmer, men det gör det inte mindre viktigt för mig att åka ut och tala med människor. Hoppet har inte övergivit dem, men hur är det med Mariehamnspolitikerna, har de övergivit Sottungaborna? Skärgården är grundbulten i turiståland, utan skärgården inget Åland. Alla råd är dyra, men väl värda sitt pris.

Malvinas

På veckans sista dag inleddes folkomröstningen på the Falkland Islands, eller las Malvinas som vissa andra säger. De röstar om sin statstillhörighet. Det har de som finns med på FN:s avkoloniseringslista rätt till (om inte länken fungerar kan ni hitta resolutionen 2065 (XX) om ni söker på nätet). Och vilka är de som får rösta, jo, öborna, men vilka är då öborna. Att förklara frågan tar några timmar eller sidor så det låter jag bli här och nu. Men jag har uppvaktats av representanter för Argentinas ambassad i Helsingfors och också fått en förklaring från brittiska ambassaden. Nästa vecka ordnas vid Helsingfors universitet ett seminarium med bl.a. en från åländska sammanhang känd professor, nämligen Martti Koskenniemi som medverkade vid seminariet ”Autonomy, as an alternative to secession?” vid FN i New York. Det ser jag fram emot med stora förväntningar. Vem har då rätt, är det the Falkland Islands eller las Malvinas? Ja, i Kroatien började tideräkningen år 1991 och i Serbien 1389. Samma sak gäller i det här sammanhanget. De som skall ha rätt att rösta enligt FN stadgans regler om självbestämanderätt vilka är de? Är de avkommorna av de som bott där sedan 1833, eller är det avkommorna av de som bodde där tidigare?

Klart är i alla fall att när frågan om en fredlig lösning i samförstånd med båda parter i konflikten diskuterades möjligheten att se på Ålands självstyrelseordning. Det var då nu är nog frågan om inom vilket land det kunde bli tal om självstyrelse. Det är nog bortkastad möda att bry sin hjärna så här 30 år efter Falklandskriget som skördade 649 argentinska militärers liv, 255 brittiska militärer och tre personer som tillhörde lokalbefolkningen.

I morgon tisdag annordnas också ett evenemang på Helsingfors universitet som hänger samman med detta. Ni kan läsa om det här.

Torsdag 28. febaruari 2013 kl. 16.02
Lagmotion LM 2/2013 vp Ilkka Kanerva /saml:

Elisabeth Nauclér /r: Herr talman! Nu när ledamot Kanervas lagmotion om att kolesterolsänkande drycker borde undantas från den nuvarande punkskatten på sötsaker, glass och läskedrycker diskuteras kan jag inte låta bli att påpeka det mycket märkliga i att färskpressad juice, helt utan tillsatser, också betraktas som en läskedryck i denna lag och därmed blir beskattad som läskedryck.

Enligt lagen tar man till och med ut punktskatt på mineralvatten. Så egentligen är benämningen på lagen missvisande från början då den heter ”Lag om punktskatt på sötsaker, glass och läskedrycker”. Lagen sträcker sig alltså längre än vad namnet på den först ger uttryck för. Bakgrunden till varför man utökade beskattningen av de här produkterna var att staten ville få in mer skatteintäkter.

Däremot slipper företag skatten om de producerar högst 50 000 liter. Men flera av vårt lands äppeljuiceproducenter producerar i dag mer än 50 000 liter.

Bara för några dagar sedan kom sockerskattearbetsgruppens utredning gällande beskattningen av socker i syfte att utöka statens skatteintäkter och att främja hälsosamma kostvanor. En ny sockerskattelag verkar vara på väg och det finns nu chans att rätta till misstag från den nuvarande lagen, men även i denna utredning föreslår man att äppeljuice ska vara beskattad. Hur ren pressad äppeljuice inkluderas i denna beskattning är för mig helt obegripligt.

Det finns i dag en betydande produktion av färskpressad äppeljuice i vårt land som enbart innehåller äpplen, inga tillsatser, inga onyttigheter. Denna äppeljuice omfattas i dag av sockerskatten och påverkas därmed negativt. Äppeljuice borde inte omfattas av en lag som har till syfte att främja folkhälsan genom att beskatta ohälsosamma mat- och dryckesvanor, då äppeljuice inte påverkar folkhälsan på ett negativt sätt utan tvärtemot stärker individens hälsa. Att beskatta färskpressad äppeljuice på det här sättet är som att sockerbeskatta vanlig odlad frukt.

Vecka 9

Veckan började som sig bör i Mariehamn med två timmars undervisning för niorna i Övernäs högstadieskola. Inom ramen för ämnet samhällskunskap har jag nu flera gånger fått berätta om mitt arbete i riksdagen och hur Finlands riksdag fungerar. Det har varit värdefullt för mig att få tala med ungdomarna och veta vad de funderar på och förklara t.ex. det finska valsystemet. Den här gången hade jag fått ett helt batteri av frågor på förhand så jag kunde förbereda mig väl. En av frågorna gällde vem jag sitter bredvid och jag vet naturligtvis vem jag sitter bredvid och att han är väldigt känd i Finland, men kanske inte exakt alla hans meriter, men nu vet jag.

Nu är det första s.k. medborgarinitiativet i Finland klart. I det uppmanas riksdagen att totalförbjuda pälsdjursnäringen, trots att det alltså står i regeringsprogrammet att näringen skall få fortsätta. Medborgarinitiativet har således mycket små möjligheter, för att inte säga inga möjligheter, att bli godkänt under den här riksdagsperioden. Mer realistiskt är nog att när djurskyddslagen revideras, vilket är på kommande, ändra lagen så att den är mer anpassad till dagens synsätt på pälsdjuruppfödning. I egenskap av Svenska riksdagsgruppens medlem i grundlagsutskottet tog jag därför emot representanter Finlands djurskyddsföreningars förbund och Animalia som ville framföra sina åsikter. Det är mycket möjligt att initiativet i något avseende kommer till grundlagsutskottet, men substansmässigt kommer det att behandlas i Jord- och skogsbruksutskottet.

Det som skrivs om Åland i finska tidningar ger upphov till ett enormt arbete om alla osakligheter och felaktigheter skall bekämpas. Tiden räcker inte till för allt, men tiden måste räcka för de allra grövsta felen. Den här veckan fick det bli Iltalehti som frågat allmänheten vilka anslag i rikets budget som de ansåg kunde skäras ned och bland alternativen fanns överföringen till Åland. Naturligtvis kan man skära ned överföringen till Åland, men då måste man antingen bära upp mindre skatt av ålänningarna än av landets övriga medborgare, eller låta ålänningarna helt eller delvis själva uppbära skatt, och före en sådan korrigering kan göras måste självstyrelselagen ändras, men det hade man glömt skriva. Som tur var fick jag in ett klargörande uttalande.

Den andra tidningen jag kontaktade var Suomenmieli, Finskhetsförbundets tidning. I tidningen hade ingått en lång artikel om Åland som var både korrekt och mycket upplysande eftersom den vände sig till en publik som det har visat sig inte har så stor kundskap om Åland, men slutet var allt annat än korrekt. Det handlade om vilken stor nettomottagare av ekonomiskt stöd från Finland Åland är. Alltså fick det bli ett sammanträffande med artikelförfattaren och tillika ordföranden för Sannfinländarna i Nyland. Han fick del av det material som nyligen utarbetats vid finansministeriet om penningströmmarna mellan Åland och riket. Tyvärr finns materialet ännu bara på svenska, men oavsett om texten är på finska eller svenska så är ju siffrorna arabiska.

Under veckan talade FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon vid högtidlighållandet av de som stupat för FN. Ceremonin hålls i Genève i mars till Sergio Vieira de Mellos och andra stuppades minne. Det här kan man läsa i artikeln ”Fallen UN official should inspire action to ‘transform our world,’ Ban says in Geneva” med rubriken på FN:s hemsida:
The 2003 Canal Hotel bombing wounded more than 150 people and claimed the lives of 22 UN staff members, including Mr. Vieira de Mello, who was then the UN’s chief envoy to Iraq but was also well known for the various posts he had held with the Organization around the world.
“As Sergio and our fallen colleagues proved in their too-short lifetimes, and as UN staff and our partners show today on the front-lines of war and disaster, the UN is dedicated to fulfilling its humanitarian imperative,” sade generalsekreteraren.
“You can turn despair around. Never give up,” manade han, och citerade därmed Sergio Vieira de Mellos budskap till oss som blev kvar. Det var och är ett stort privilegium att fått ha Sergio, som han alltid kallades av alla utom av oss i den närmaste staben, som sin chef. Vi sade respektfull Mr de Mello.

Arbetet i Helsingfors innehöll en dag av vi skulle infinna oss på Ständerhuset för att precis som under regeringsförhandlingarna äta frukost och sedan få en genomgång av det allra heligaste som sker i regeringens s.k. sextett. Det handlade alltså om hur väl stämmer den politik regeringen drivit fram till halvtid med den politik, och då förstås främst den ekonomiska politiken, som utstakades i regeringsprogrammet. När man gick uppför trappan till Ständerhuset på morgonen undrade man om man skulle bli där i sex veckor som förra gången, då Ständerhuset blev mer hemma än lägenheten i Helsingfors, men så blev det inte. Det kom vit rök redan på eftermiddagen och de sex höll en gemensam presskonferens. Ni kan läsa ett pressmeddelande från Statsrådet på deras hemsida här.

I min favoritkanal på TV har man talat mycket om påven den här veckan, om hans efterföljare, om den vita röken, men också om de röda skorna som han inte längre får bära trots att han även i fortsättningen skall kallas Ers Excellens. I denna min favoritkanal har det också talats om att EU nu skall reglera möjligheten att få ut höga summor i form av bonusar. Löjligt, var kommentaren. Människor vill tjäna mycket pengar och det är inget fel i det. Felet är att inga av alla de som är ansvariga för vad som hänt inom de krisdrabbade bankerna är på fri fot. De borde sitta i fängelse och det borde EU se till istället för att försöka reglera bonusar. Så kan man också se på saken.

Förutom allvaret i riksdagen har nöjeslivet den här veckan kunnat bjuda på en opera föreställning Thaïs (Jules Massenet), som av någon outgrundlig anledning inte spelats i Helsingfors på sådär 80 år eller så. Ålänningen Tomas Nuñez-Garcés fanns denna kväll på plats i orkesterdiket. Det andra stora nöjet var den norska föreningens Torskeaften, och det handlade inte om vilken torsk som helst, utan om stor färsk torsk direkt hitflugen från Lofoten, förutom romen, levern och de såser och den senap som hör till. Och så självfallet det röda vin som traditionellt dricks till norsk torsk. Vad mer kan man önska sig i Helsingfors en lördagskväll.

Det fick bli norsk afton den här gången, men ingen åländsk afton. Den firade på söndag och gästtalare där var lantrådet Camilla Gunell och det gav alltså möjlighet att ha ett kort möte och en lunchdiskussion kring de mest brännande frågorna i dagspolitiken.

Och så veckans rubrik Harlem shake? Jo för bara några veckor sedan lade några ungdomar i Australien ut en dans de uppförde i ett tunnelbanetåg, där passagerarna ses ryckas med. På några veckor är det en film som spridits på Youtube i rekordfart. Alla dansar Harlem shake och den ena underligare historien efter den andra dyker upp, och dansen har dragits in i Tunisiens politik. Oppositionen dansar Harlem shake i protest mot att man inte får uttrycka vad man vill, och igår hade flugan nått den politiska arenan i Egypten, vart den har kommit idag vet jag inte, men den är säkert snart omkullsprungen av någon ny dans. Gangnam Style hör stenåldern till.

Tidningen Iltalehti skickade i fredags en fråga till riksdagsledamöterna där de skulle lista vilka områden i statsbudgeten de kunde tänka sig att skära i och vilka absolut inte. Samma fråga hade tidigare via marknadsundersökningsföretaget Taloustutkimus gått ut till medborgarna.

Rubrikerna var direkt tagna från momenten i statsbudgeten och en av rubrikerna var Överföringar till landskapet Åland.

Ledamot Nauclér tog kontakt med journalisten i fredags för att svara på gallupen och förklarade det ekonomiska systemet och påpekade att man inte utan att redovisa för tekniken bakom överföringarna kan ”bjuda ut” detta till nedskärningar. Hon ville tydligt ha fram att denna typ av frågor utan bakgrundsinformation lockar fram rasistiska påhopp och hat mot minoriteter och minoritetslösningar.

Medborgarsvaren redovisades i en stort uppslagen artikel i lördagens tidning och 35% kunde tänka sig att skära i överföringarna till Åland. Nauclér skickade under måndagen en skriftlig kommentar och redogörelse för tekniken bakom överföringarna till Åland till redaktören Olli Waris, som föreslog att den i en något förkortad version skulle ingå som en insändare med anledning av lördagens artikel.

Insändare under rubriken ’Nauclér preciserar’ ingick i tisdagens tidning, i samma nummer redovisades riksdagsledamöternas preferenser. Endast 25 ledmöter hade svarat och i den artikeln nämndes inte Åland.

Elisabeth Nauclér påpekade i sin kommentar att genom att ställa frågan utan att redogöra för de komplicerade mekanismerna bakom överföringarna lockar man enbart fram populistiska och rasistiska påhopp och hat mot minoriteter och minoritetslösningar.

Här är insändaren, tyvärr bara på finska.

Med vänlig hälsning, i Helsingfors skiner vårsolen! BI

Nauclér täsmentää

Iltalehti julkaisi lauantain lehdessä jutun ”Kansan leikkauslista”. Jutussa kerrottiin, että 35 prosenttia kansalaisista leikkaisi siirroista Ahvenanmaan maakunnalle.

Hyvin harva kansalainen tietää, että siirrot ovat palautusta maakunnalta kerätyistä veroista. Siirrosta määrätään Ahvenanmaan itsehallintolaissa, jonka muuttaminen tapahtuu perustuslain säätämisjärjestyksessä ja vaatii sekä eduskunnan että Ahvenanmaan maakuntapäivien hyväksymisen.

Kysymyksen esittäminen selvittämättä siirtoihin liittyvää monimutkaista mekanismia houkuttelee esiin populistisia ja rasistisia kannanottoja, jopa vihamielistä suhtautumista vähemmistöihin ja vähemmistöratkaisuihin.

Elisabeth Nauclér, kansanedustaja