Vid gårdagens remissdebatt om statsbudgeten begärde Ålands riksdagsledamot Elisabeth Nauclér besked av näringsminister Jyri Häkämies om det nu finns politisk vilja till att investera i vindkraftverk på Åland.
Minister Häkämies, som tidigare i debatten bland annat poängterat att det finns 600 000 euro i budgeten för att undanröja de problem som finns i samband med etableringen av vindkraftverk i riket, meddelade att det nu är finansministeriet som undersöker möjligheterna och lagligheten i att omfatta också åländska vindkraftföretag och att man vid näringsministeriet väntar ett svar inom några månader.

Elisabeths fråga i sin helhet:

Ärade herr talman!

I budgeten finns medel för vindkraften och att det är viktigt med vindkraften sade också minister Häkämies i går i Valkeakoski. Enligt regeringsprogrammet ska det byggas där de bästa vindförhållandena finns, och de finns på Åland. Där finns inga av de hinder minister Häkämies just talade om, inga problem. Planerna är klara, det är bara att börja bygga. Justitieministeriet, Ålandsdelegationen, grundlagsutskottet och justitiekanslern har sagt att inga juridiska hinder finns.

Grundlagsutskottet sade i november 2010, alltså för snart två år sedan, att självstyrelselagen inte ställer några hinder för att betala ut stöd enligt den föreslagna lagen till kraftverk på Åland, utan det är en fråga om ren energipolitisk lösning, alltså om politisk vilja. Statsminister Katainen hade gärna lämnat ett positivt besked när han var på Åland i måndags men fick inget klart besked, så jag frågar nu minister Häkämies: kan vi nu får ett besked? Finns det en politisk vilja att investera i vindkraften på Åland?

Svaret från minister Häkämies:

Riksdagsledamot Nauclér frågade om vindkraft och sade att det är näringsministeriet som bestämmer, men det är inte ännu så. Det är finansministeriet som förbereder den här saken, om vi kan betala stöd till vindkraft och om det är lagligt, och efter att vi har svaret, då är det näringsministeriets sak. Vi väntar inom några månader att ha det här svaret från finansministeriet.

Ärade herr talman!

I budgeten finns många stora utgiftsposter och dit hör också de utgifter Finland kommer att förorsaka den finska industrin genom att acceptera sänkning av svavelutsläppen till 0,1 procent i Östersjön. Ingen kan vara emot denna miljöförbättring, men så länge det inte är klart hur kostnadsökningen ska kompenseras i väntan på att konkurrenskraftiga alternativ tas fram så skapar det stor oro.
Det är bra att det anslås sammanlagt 30 miljoner fram till 2015 för installation av ny miljöteknik, men medlen räcker enbart till en del av fartygen. Frågan är om det är ekonomiskt lönsamt att bygga om gamla fartyg, kanske det i en del fall är bättre att bygga nya. Det kan också ge arbetsplatser i Finland och det kan också vara värt att stödja. Men innan medlen överhuvudtaget kan användas för det här ändamålet måste EU-kommissionen ge sitt godkännande och det kräver snabba insatser av Finlands regering.

I regeringsförhandlingarna förra våren beslöts det att 20 miljoner skulle skäras ned inom sjöfarten fram till 2015, men helt klart var att denna inbesparing inte skulle få göras från det s.k. bemanningsstödet, ett stöd som ges för att sjöarbetsplatserna ska bli kvar i Finland. Stödet följer de regler EU uppsatt för att ge möjlighet för länder där lönerna är högre att fortsätta trafikera under en dyrare flagg. En arbetsgrupp funderar på hur inbesparingarna ska kunna göras utan att vi förlorar arbetsplatser, och det finns förslag till lösningar och hit hör en översyn av sjömanspensionslagen med syftet att höja pensionsåldern. Alla tre sjöfackförbunden och Rederierna i Finland är eniga om att denna utredning bör göras.

Ytterligare något ord om sjöfarten. I budgeten finns en stor utgift för en ny isbrytare. Det är nu viktigare än någonsin att den översyn av farledsavgifterna som tidigare efterlysts blir av. Om hela den kostnad för den nya isbrytaren ska täckas med farledsavgifter i form av plattavgifter blir det mycket orättvist för dem som redan satsat på de högsta isklasserna 1A och 1A Super. Jag uppmanar därför utskottet att se på denna fråga, efterlysa farledsavgifter som också är anpassade, rättvisa och miljövänliga.

En utgift som helt klart är värd sitt pris är vaccineringen mot HPV, livmoderhalscancer och kondylom, av flickor som nu ska intas i det nationella vaccinationsprogrammet. På Åland har vi redan under två år med egna medel vaccinerat flickor i nionde klassen. Vi har goda erfarenheter, och det är glädjande att den nu erbjuds alla i Finland.

En annan sak som får kosta är biståndet. I förra årets budget sades det att biståndsprocenten skulle uppgå till 0,56 för att 2015 nå 0,7. Nu sägs det att under 2013 ska biståndet uppgå till 0,55 för att 2015 fortfarande uppgå till 0,7. En ekvation som är svår att förstå, hur man med en lägre procent uppnår samma mål på kortare tid.

Om Finland ska vinna en plats i säkerhetsrådet med sådant biståndsanslag är naturligtvis Finland att gratulera. De nordiska länderna, Danmark, Norge och Sverige, har redan uppnått detta mål, och framför allt konkurrentlandet Luxemburg. Någon har sagt att det viktigaste inte är att få en plats i säkerhetsrådet utan arbetet med att få oss dit, för så kan man influera arbetet. Jag hoppas att det stämmer för annars hade det varit bättre att satsa alla pengar som nu satsats på kampanjarbetet direkt till bistånd till fattiga länder.

Slutligen vill jag beröra det som inte kostar något, nämligen den reform av självstyrelsesystemet som är nödvändig. Under justitieministeriets förvaltningsområde finns beskrivet alla de lagstiftningsarbeten som nu är aktuella, och där sägs följaktligen också att arbetet med att utreda behovet av att modernisera självstyrelsen fortsätter.

Vi vet alla att det här är en av de första självstyrelseordningarna som det internationella samfundet åstadkom, det var två parter som absolut inte litade på varandra, och det har därför väckt stort intresse i krisområden och till och med i krigsområden. Det har skapat en trygghet som en minoritet behöver, men vi tycker nu att det är dags att gå vidare. Vi litar på varandra.

Nu sitter en kommitté i riket och bereder den här frågan och en kommitté sitter i landskapet. Det är min förhoppning att man så snart som det bara är möjligt ska kunna sätta sig ned vid samma bord, för detta är en gemensam fråga. Statsminister Katainen, vill jag säga avslutningsvis, gav ett besked i går i Mariehamn att i början av nästa år, efter ett allt för långt uppehåll, så ska han kalla Finlands regering till en aftonskola kring åländska frågor. Det var mycket välkommet och vid det mötet hoppas vi att de här frågorna ska behandlas.

föreställer 150 hemvete bakas på Karl Ers i Svartsmara

Sannfinländska bakar hemvete på Karl Ers i Svartsmara

Vecka 38

Veckan började med ett besök av statminister Katainen. Det var länge planerat och efterlängtat, och tanken var att det skulle inte bara vara den traditionella överläggningen, den kravfyllda presskonferensen och en lunch utan i besöket skulle också ingå en mer avslappnande del där man fritt kunde ha lite åsikter om både det ena och det andra, och man skulle lära känna varandra. Rådjursjakt med efterföljande middag var det tänkt, men tänkte det gjorde man på den tiden vi hade ett flygbolag som hette Air Åland. Nu går flyget till Helsingfors varken på morgonen eller kvällen om man inte gör sig omaket att flyga över Stockholm förstås. Alltså inställdes den delen av besöket för statministern måste vara i Helsingfors tidigt nästa morgon. Och mer av den här sorten kommer vi att få se framöver. Antingen blir det att övernatta i Helsingfors för ett kort möte, eller så får det bli videokonferens. Det här är ett säkert sätt att klippa banden till riket. Snart får man väl ta båten till Helsingfors på hösten och hem till julen, möjligen kan man hämta varma kläder under allhelgona.

Statministern hade många glädjande besked att ge som att han nu skulle återuppta traditionen från Lipponens tid med att arrangera särskilda aftonskolor för regeringen där man diskuterar åländska frågor. För den som inte bara varit med på dessa aftonskolor tidigare utan också det arbete som gjordes i den s.k. aftonskolegruppen, som bestod av ett antal tjänstemän som satts att arbeta med åländska frågor under ledning av statministerns statssekreterare och motsvarande grupp från Åland ledda av kanslichefen, tills man tog livet av kanslichefen vill säga, var detta besked mycket välkommet. Statministern lovade också ta fler gäster till Åland, lättare sagt än gjort när vi inte har något fungerande flyg längre, men det påpekade vi inte. Utan framhöll istället vikten av att Finland skulle se till att vi fick besök av en kommissionär. Fast det var nära att lyckas när Loyola de Palacio (ni kan hitta ett arkiv över hennes kommissionsarbete här) var transport- och energikommissionär, men ingen kommissionär har varit till Åland under sin tid som kommissionär – men noteras kan att Danmark tagit en kommissionär till Grönland trots att Grönland inte ens är med i EU. Åländska företagare kunde komma med på handelsbefrämjande resor som Finland företar utomlands sade statministern, men det så länge efterlängtade beskedet om vindkraften det uteblev och det var om det tidningarna skrev. Och det var inte enda gången det talades vindkraft den här veckan.

Den här veckan valde jag också att flyga till Helsingfors med eftermiddagsflyget på måndagen för att kunna vara på plats i staden att jag kunde gå på Finlands Atlantsällskaps frukostmöte på tisdagen med diskussion om presidentvalet i USA under rubriken ”Europé in U.S. Presidential Election” med de två damerna Linda Moore Forbes (Dem.) och Ann E.W. Stone (Rep.). Lite för amerikanskt för mig, man pucklar på varandra alldeles oerhört samtidigt som man försöker övertyga publiken om hur mycket man älskar varandra och varandras kandidater som personer – ”he is a fine person, I really like him”.

Det var budgetdebatt den här veckan och det fanns många anledningar att gå upp i debatten. Tyvärr är det sådana restriktioner kring anförandena att debatten verkligen måste kallas snuttifierad. Man hinner inte säga det man tänkt och borde säga, man blir tvungen att läsa innantill för att det skall gå snabbt och det vinner ingen debatt på. Jag hann gå upp ett antal gånger och också ställa ett antal frågor till ministrarna ibland utan att få svar eftersom vissa ministrar fick så förskräckligt många frågor att det bara var omöjligt för dem att svara på mer än några få, men några svar fick jag i alla fall och ett var förstås på frågan om vindkraften. Nu är det senaste att om någon månad skall det komma ett svar, försenat så klart, men det är fyra år för sent redan.

Mitt anförande här
Min fråga till justitieministern (reformen av självstyrelsesystemet)här + svaret här
Min fråga till minister Risikko (sjöfart) här (dock inget svar)
Min fråga till utrikesministeriet (om Finlands bistånd) här (Tuomioja gav nog ett indirekt svar som går att läsa nästa direkt efter min fråga här)
Min fråga till minister Kyllönen (sjöfart) här (inget svar)
Min fråga till minister Häkämies (vindkraften) + hans svar finns här
Ni kan hitta alla debatter här (på finska): tisdag, onsdag och torsdag

En annan sak som är alldeles för sent är allt tal om svaveldirektivet. Nu talar alla om svaveldirektivet, när jag första gången hade upp frågan i utrikesutskottet och vi hörde Olov Widén i utskottet kan jag inte minnas att någon talade om svaveldirektivet, så olika kan det vara.

Förutom att delta i plenidebatten hann jag sticka min inom Sloveniens ambassad i hörnet av Mannerheimvägen och Esplanaden innan den stängs i Finland. Ambassadören, för övrigt en av de mest aktiva i Helsingfors hade packat, familjen var redan hemma och nu far även han. Inte nog med det; Sloveniens ambassad i Stockholm har också lagts ner och kvar i den här delen av världen blir bara Köpenhamnsambassaden som alltså skall bevaka många länder. Sorgligt att höra.

Jag hann informera Argentinas ambassadör om den planerade reformen av Ålands självstyrelsesystem. Alla ambassadörer från Argentina har alltid varit noga med att sätta sig in i den åländska självstyrelsen och anledningen till det heter naturligtvis las Malvinas och ingenting annat, fast det finns visst det som kallar det Falkland Islands. Storbritannien ja, till Storbritanniens ambassad var jag bjuden för att träffa hertigen och hertiginnan av Gloucester, inte vilken hertig och hertiginna som helst utan han drottningens släkting och hon danska. Som alltid när det gäller kungligheter var det noggranna instruktioner om var man skulle stå vad man skulle säga, hur man skulle se ut etc. Om ni inte vet det så kan jag berätta att man för kungligheter alltid blir presenterad och inte introducerad. Nu blev jag varken presenterad eller introducerad eftersom jag fått en så bra plats i budgetdebatten att jag skulle tala just under den här mottagningen. En bra plats på talarlistan låter man inte gå, och eftersom jag räknar med att kungafamiljen inte läser min hemsida så får de inte veta att jag gjorde denna prioritering, men så är min prioritering arbetet går alltid först, även före kungligheter.

Undervisning på försvarskursen blev det en morgon. Tillsammans med kommodor Timo Stålhammar skulle jag tala om Åland. Han skulle tala om hur man försvarar Åland och jag också om hur man försvara Åland, men vi har kanske lite olika syn på hur det görs bäst. Det kan göras med kanonbåtar och med militära medel, men det kan också göras genom att man upprätthåller respekten av ingångna avtal, internationella dokument, stödjer sig på folkrättsliga argument. Jag hade tilldelats 25 minuter som jag inte var så säker på att få att gå ihop med exakt vad jag hade att säga, men när det gått 24 minuter hade jag kvar att säga vad som kunde sägas på en minut och jag insåg då att alla de gånger jag ansvarat för den civila delen av FN:s militära morning briefing nog hade satt sina spår disciplinen fanns där.

Fredagsklubben träffades under ledning av Jani Toivola och vi fick höra minister Heidi Hautalas syn på den närmaste tiden inom hennes verksamhetsområde.

Det var inte bara Sloveniens ambassadör och Argentinas ambassadör jag träffade utan också Ålands ambassadör. Och vem är det kanske någon undrar. Jo, Finland har många ambassadörer och hur många av dem som lägger ned ett särskilt engagemang för Åland det vet jag inte, men en gör det i alla fall alldeles särskilt och det är Pekka Huhtaniemi i London. Han var i Helsingfors och kom förbi riksdagen en morgon så att jag hann få ytterligare information om restaureringen av monumentet i Lewis.

Lördagen blev sedan en speciell dag, speciell dag därför att Ålands forum, riksdagens vängrupp med Ålands lagting skulle göra en utflykt till Åland med Skördedagar och öppna gårdar. Nu kom det att sammanfalla med kommunalvalskampanjen och därför slutade det med att bara en enda person anmält sig, men en nog så viktig riksdagsledamot, nämligen Sannfinländarnas representant i den parlamentariska kommittén på rikssidan som skall se på behovet av att ändra självstyrelsesystemet. Maria Tolppanen är före detta långvarig YLE-medarbetare i Vasa. Vi såg och upplevde mycket det trista vädret till trots. Vi började dagen med självstyrelseinformation av de tidigare riksdagsledamöterna Roger och Gunnar Jansson och avslutade dagen med middag som till förrätt hade Skarvsoppa (eller heter det Skarvensoppa?) och till huvudrätt Knipa. Efter att ha ätit huvudrätten insåg jag dock att den inte borde ätits med kniv och gaffel. Varför äter man inte fågeln med händerna fast man äter kräftorna med händerna även om man sitter på restaurang och borde uppföra sig så drar man sig inte för att sörpla och suga. Precis på samma sätt borde man gnagt på varenda ben, men nästa gång vet jag bättre.

Höjdpunkten på besöket var nog varken självstyrelsen eller skarven utan hemvetet. Vi råkade befinna oss på rätt ställe vid rätt tid. Med andra ord på Karl Ers i Svartsmara när lagtingsledamoten Mattsson råkade sticka sig ut på farstukvisten innan det var dags att kara ut glöden från bakugnen som eldats sedan dagen innan så att de 150 färdigutkavlade och lagom jästa hemvetekakorna kunde börja gräddas. Åke och hustrun gör en imponerande kulturgärning i en historisk miljö. Här bodde en av ålandskämparna och en av de som for ner till Paris när det en gång begav sig. Vi, det vill säga sannfinländaren och självstyrelsesystemförändraren Maria Tolppanen och jag, avslutade så vår rundresa här, efter att ha varit både bl.a. i Sjökvarteret och på Haddnäs gård, den ”välkaste gården 2011”.

Hej,
Här är länken Elisabeths anförande i budgetremissdebatten i tisdags på webben: http://www.goodmoodtv.com/internettv/application/eduskunta/system/Eduskunta.html

Om ni spolar till mitten av inspelningen kan ni se anförandet.

Pressmeddelande 20/9 2012
Riksdagsledamot Elisabeth Nauclér, Ålands representant i Finlands riksdag
Publiceringsfritt: genast

Pressmeddelande: Nauclér in i budgetdebatten

*******************************************************************************
Finlands budget för 2013 är på remissdebatt i riksdagen den här veckan och Nauclér var upp i talarstolen i tisdags. Elisabeth berörde skärskilt inbesparingarna inom sjöfarten, de åtgärder som skall kompensera svaveldirektivet, samt reformen av Ålands självstyrelsesystem.

Det nya svaveldirektivet som innebär en sänkning av svavelutsläppen till 0,1 % i Östersjön är en miljöförbättring ingen borde vara emot, men frågor finns fortfarande hur kostnadsökningen för sjöfartsindustrin skall kompenseras så att Finland inte förlorar i konkurrenskraft.

I budgetpropositionen föreslås det att sammanlagt 30 miljoner fram till 2015 för installation av ny miljöteknik anslås,

- Men enligt beräkningar räcker medlen enbart till en del av fartygen. Frågan är om detta är tillräckligt samt om det är ekonomiskt lönsamt att bygga om gamla fartyg, kanske det i en del fall är bättre att bygga nya. Men innan medlen överhuvudtaget kan användas för det här ändamålet måste EU-kommissionen ge sitt godkännande och det kräver snabba insatser av Finlands regering, berättar Nauclér.

I regeringsförhandlingarna förra våren beslöts det att 20 miljoner skulle skäras ned inom sjöfarten fram till 2015. Denna inbesparing skulle inte göras på det s.k. bemanningsstödet, ett stöd som ges för att sjöarbetsplatserna ska bli kvar i Finland och för att rederier skall kunna trafikera under flagg (t.ex. finsk) med dyra personalkostnader. För tillfället funderar en arbetsgrupp i riket hur Finland ska spara 20 miljoner utan att man förlorar arbetsplatser. Ett förslag är en översyn av sjömanspensionslagen med syftet att höja pensionsåldern.

Ett annat ämne som berör Åland djupt reformen av självstyrelsesystemet. I budgeten, under justitieministeriets förvaltningsområde, står det att justitministeriet skall fortsätta utreda behovet av att modernisera självstyrelsen.

- Nu sitter en kommitté i riket och bereder den här frågan och en kommitté sitter i landskapet. Det är min förhoppning att man så snart som det bara är möjligt ska kunna sätta sig ned vid samma bord, för detta är en gemensam fråga, säger Nauclér.

Samhällsutvecklingen blir mångsidigare och mer internationell. Vår omvärld förändras ständigt. På Åland är man redan övertygad om behovet av en modernisering av självstyrelselagen – speciellt efter intåget i EU. Arbetet har börjat, och med anledning av det frågade Nauclér under replikskiftet i budgetdebatten hur justitieminister Henriksson ser på fortsättningen av reformen av självstyrelsesystemet.

Henriksson svarade att man kommer att invänta den utredning och det arbete som rikets parlamentariska grupp gör, för att sedan utvärdera hur man går framåt i frågan.

Nauclér frågade också justitministern hur hon ser på att statsminister Katainen tidigare i veckan gav besked att han skall kalla Finlands regering till en aftonskola kring åländska frågor i början på nästa år. Henriksson sade att detta var ett mycket bra initiativ och att självstyrelsens reformering och andra åländska ärenden kommer att behandlas då.
*********************************************************************************

Hela Elisabeths anförande kan ni se här

Hela tisdagens budgetdebatt där man kan finna Elisabeths anförande plus hennes fråga till minister Henriksson och svaret på frågan från ministern kan ni hitta här

Budgeten för 2013 finns här

Mer information ges av:
Gustav Blomberg på tel.nr. 094324047 eller per e-post gustav.blomberg@riksdagen.fi

Vecka 37

Förra veckan slutade med att vi fick en proposition på bordet med rubriken ”Förslag till riksdagen om godkännande av konventionen om arbete till sjöss från 2006 samt med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i konventionen som hör till området för lagstiftningen”, och så började den här veckan. Den inleddes nämligen med ett besök på ett av landskapets rederier Godby shipping. Den inleddes med sjöfart och avslutades nog också med sjöfart. Det hade sagts att vi inte skulle få någon budgetproposition på svenska i pappersform förrän på måndag och budgetdebatten börjar på tisdag. Det har aldrig tidigare hänt att den inte försett oss med helgläsning strax före budgetdebatten, men kanske var skogens tid förbi, inget mer papper. Det visade sig dock som tur var vara ett felaktigt rykte. Den stora fina skriften på 788 sidor och med bilagan på 104 sidor allt i klargula pärmar låg där så inbjudande och frestande. Tyvärr kan jag inte så här sent på söndagskvällen berätta vad det står där eftersom den blir offentlig först måndagen den 17 september kl. 11.30. Men jag kan intyga att den räddat min helg, att jag skrivit det mesta som jag skall säga och tänkt ut alla, eller åtminstone många, kniviga frågor som jag tänker ställa till politikerna. Sedan beror det på om man får ordet eller inte förstås.

Veckans första dag i Mariehamn blev det också tid för en lunch med den kanadensiske senatorn Vivienne Poy, för övrigt den förste senatorn av asiatiskt ursprung i Kanada. Hennes man Neville kirurg till yrket hade en liknande bakgrund. Han och hans bror (förrförra generalguvernören i Kanada Adrienne Clarkson) har nämligen båda Hongkongbakgrund.

Följande dag blev det arbetsresan till Helsingfors som numer alltså går via Stockholm, obegripligt men sant. Den här veckan har jag gjort något som jag hunnit ångra väldigt mycket, nämligen att ge ansikte åt sjukdomen psoriasis i tidningen Ihonaika. Den här veckan är det psoriasisdagen, och vi riksdagsledamöter tillfrågades om någon av oss var beredd att ställa upp för en intervju om sjukdomen. Enligt statistiken borde två riksdagsledamöter ha sjukdomen, och två anmälde sig, men bara jag var själv drabbad, medan den andra hade en släkting. Jag har haft sjukdomen sedan i tonåren, aldrig i någon svårartad form som ledbesvär eller så, men ständigt närvarande och ibland ganska mycket andra gånger väldigt bra. Så varför inte ge sjukdomen ett ansikte tänkte jag, men ack en sådan pärs, inte intervjun och inte utfrågningen utan fotograferandet. I och för sig en ytterst vänlig journalist som gärna talade svenska och som undrade om han kunde skicka sina barn till Åland för att lära sig svenska, men en hel timme med en fotograf. Han sade att han förstod mig, det är därför han står bakom kameran. Han ville ha mig på bild med riksdagen i bakgrunden. Det blir en lång promenad till staden tänkte jag, men nej vi kunde klättra upp på det berg som ligger norr om huset visste han, och undrade om jag tidigare varit där? Svaret är nej, aldrig tidigare och aldrig senare. På det hala berget fick han släpa upp mig som hela tiden är rädd för att halka med mitt ben som inte går att böja. Att ta sig upp är inte hela världen, men ned. När vi så nått toppen och han riggat upp allt sitt tillbehör började det regna, men det gjorde inget det kan man i fotoshopping göra att det inte syns. Han erbjöd mig att klättra ned i skydd av det lilla paraply som blixten varit bakom, med ännu större risk att halka. Jag avböjde och kom med fotografens benägna bistånd ned för berget. Och nu har jag alltså gett sjukdomen psoriasis ett ansikte….

Bland de utländska besök som kom till riksdagen den här veckan fanns Kroatiens justitieminister Orsat Miljenić. Vi hann inte tala särskilt länge, men i alla fall en del om den reformering av det domstolsväsendet som måste till om Kroatien skall kunna uppfylla EU:s regler vid inträdet. Ingen lätt sak med tanke på alla de domstolar som finns i Kroatien och som inte kommer att kunna finnas kvar. Traditionen med ett enormt domstolsväsende är ett arv från Jugoslavientiden. Det sägs att åklagarämbetet i Zagreb före kriget var det största åklagarämbetet i Europa. Jag vet inte om det stämmer, men knappast något att vara stolt över i så fall. Det är dock min förhoppning att Kroatien kan vara stolt över sitt åklagarämbete vid EU-inträdet och att domstolsväsendet kan betraktas som oberoende.

Det blev en inte särskilt livlig debatt (spola fram några minuter så kan ni se mitt framförande) om de nordiska gränshindren över ett lakoniskt utlåtande av utrikesministeriet och med en nordisk samarbetsminister (Stubb) som valde att lämna riksdagen innan den relativt korta debatten var över.

Sedan blev det möte med lantrådet som var i staden och tillsammans firade vi kommunikationsministeriets 120 årsdag. Det blev en hel del tal om den sjöfartsstrategi som skall utarbetas vid ministeriet, om den övning polisen under veckan skulle genomföra på Rosella, och mycket annat nyttigt, men det fanns även tid för att umgås med ålänningar på plats, den ena representerande Vikinglinjen och den andra Finnair, och att konstatera att ministern bar sin ring på höger hand allt i enlighet med vad som rapporterats i Iltalehti.

Den pratstund med lantrådet som jag sedan fick handlade mycket om det kommande besöket av statsminister Katainen, och det gjorde också det möte jag hade under veckan med just statsministern. Det är viktigt att i lugn och ro utan föredragningslista och alltid krav på prestation kunna dra upp riktlinjer och informellt diskutera frågorna. Det blev i samma syfte en briefing från Rederierna i Finlands Hasse Ahlström på fredag förmiddag.

För att nu hinna med allt det här och inte behöva jäkta för att hinna med flyget hem via Stockholm stannade jag kvar till lördag och på det sättet kunde jag i lugn och ro besöka ett av alla de arrangemang som nu översvämmar kvällarna i Helsingfors som ett led i firandet av Helsingfors som designstad. Den här gången var det franske ambassadören som bjöd på vernissage på ambassaden och vi fick se två konstverk varav ett verk i vitt och blått som skulle föra tankarna till den finska flaggan även om de smala ränderna på den vågiga plåten gjorde att man lätt blev illamående. Det andra var en installation med en bit fransk flagga bekom svart tyll och med lampor i flaskor, inte alls så illa som det låter på min beskrivning. Jag skulle helt klart aldrig kunna bli konstkritiker. Utställningen hette Vague de lumière eller på finska Valon aalto, två språk alltså som sig bör i detta tvåspråkiga land. Det blev alltså ingen svenska, men i gengäld kunde jag dock konversera på kroatiska med en diplomat från Slovakien som behärskade språket och en diplomat från Ukraina som tillsammans med sin fru också behärskade detta språk.

Väl hemma i Mariehamn kunde man konstatera att det måste ha stormat här, i alla fall om man får döma efter hur många grenar som fallit ned, jag talar alltså för en gångs skull inte om politiska stormar.

Pressmeddelande 14/9 2012
Riksdagsledamot Elisabeth Nauclér, Ålands representant i Finlands riksdag
Publiceringsfritt: genast

*******************************************************************************
Elisabeth Nauclér lämnade på torsdagen 13 september in ett skriftligt spörsmål till regeringen där hon ställer sig frågande när accisen på biobränsle, och då speciellt andra generationens biobränsle, kommer att sänkas ytterligare efter att ha sänkts vid ingången av 2012.

Det visat sig att den första generationens biobränsle inte var så klimatsmart som det först antogs. Skövlade regnskogar i utvecklingsländer har exempelvis varit följden av den ökande efterfrågan av billigt biobränsle från västvärlden, dit t.ex. palmolja räknas. På senare tid har dock en andra generationens biobränsle tagits fram där man istället satsar på mer klimatsmarta, och oftast närproducerade, alternativ. Här kan till exempel nämnas de stadsbussar i Mariehamn som drivs på fiskrens (restprodukter från fiskerinäringen).

Med tanke på de naturresurser och kunskap vi besitter har tillverkning och utveckling av andra generationens biobränsle en stor potential att bli en stark välfärdsgenerator i Finland och på Åland. Satsningar på klimatsmarta biobränslen ser vi exempel på titt som tätt och enligt regeringsprogrammet skall regeringen också jobba för utvecklandet av biobränslen. Finland har dessutom åtagit sig att år 2020 öka andelen biobränsle i trafiken till 10 procent, vilket inte är en liten andel.

- Ännu har vi en bit att gå för att uppnå det målet. Därför behövs stimulansåtgärder, menar Nauclér.

Ett av verktygen är att sänka accisen på biobränslen. Detta gjordes också vid senaste årsskiftet för att ge en mer rättvisare beskattning ur miljösynpunkt, men för att kompensera för bortfallet av skatteintäkter höjdes också accisen för fossila bränslen. En logisk följd av den ökande pressen på att höja användningen biobränsle i trafiken vore en ytterligare sänkning av accisen på biobränslen inom snar framtid, speciellt på andra generationens biobränsle, och samtidigt höja accisen på fossila bränslen.

Förutom Nauclér (som var huvudsignatär) skrev också Christina Gestrin, Stefan Wallin och Ulla-Maj Wideroos från Svenska riksdagsgruppen under spörsmålet.
*********************************************************************************

Mer information ges av:
Gustav Blomberg på tel.nr. 094324047 eller per e-post gustav.blomberg@riksdagen.fi

Pressmeddelande 13/9 2012
Riksdagsledamot Elisabeth Nauclér, Ålands representant i Finlands riksdag
Publiceringsfritt: genast

Pressmeddelande: Nauclér kritisk mot Finlands höga källskatt

*******************************************************************************
Den 25:e april i våras debatterade riksdagen i Finland gränshinder inom Norden. Debatten var ett led i de temadebatter om gränshinder i Norden som hölls i alla Nordiska parlament mellan 11:e och 25:e april i år (Åland hade sin debatt 20:e april). Regeringens redogörelse till riksdagen för arbetet att motverka och eliminera gränshinder som debatterades i våras och då remitterades till utrikesutskottet var nu upp till sista behandling i plenum i onsdags (12/9).

- Statsrådets redogörelse för gränshinder i Norden är egentligen en väldigt bra redogörelse därför att den visar att det finns en medvetenhet om alla de problem som finns, de är kartlagda och det finns en beredskap att ta itu med problemen. Det har dock varit en törnebeströdd väg till ett gränslöst Norden, säger Nauclér

Under debatten poängterade Nauclér det nordiska samarbetets mycket betydelsefulla roll för den nordiska gemenskapen, dess verkliga potential men också alla de gränshinder som snarare verkar öka än minska.

- Det nordiska samarbetet är något vi har all anledning att vara rädda om, en kulturell gemenskap som inte kan ersättas på något annat plan. Ett samarbete som väcker intresse runt om i världen, inte minst på Balkan där ett land brutits upp, men där de nya enheterna, kallade självständiga stater har all anledning att fortsätta samarbeta. Att kunna röra sig fritt över gränserna utan pass, att ha en gemensam arbetsmarknad, gemensamma regler för sociala rättigheter, examensgiltighet etc. etc. Det där som vi alla tror att vi har, och har haft i många årtionden vid det här laget. Och särskilt viktigt är att det fungerar på områden där rörligheten är stor som till exempel på Åland

Åland är ett verkligt gränsområde med täta transporter åt båda hållen. Rörligheten är betydande och om man vill studera gränshinder på ort och ställe så är Åland den bästa platsen.

Ett av de mest kännbara gränshindren på Åland är den källskatt om 35 procent som Finland uppbär för t.ex. säsongsarbete som drabbar speciellt studerande från övriga nordiska länder som vill sommarjobba på Åland eller i riket. Detta är verkligen en direkt motsträvande kraft mot att locka nordbor till Finland samt mot de personer från t.ex. vårt närmaste grannland Sverige som söker sig till Åland och Finland för att säsongsarbeta, men också enligt Nauclér mot sjöfarten då många svenska ungdomar skaffar sig sjöfartsutbildning på Åland, men när det sedan blir tal om att börja arbeta är det ingen som väljer att arbeta inom den finska flottan just på grund av denna källskatt.

Ett annat mycket synligt gränshinder, som för tillfället har momentum i Nordiska rådet och deras medborgar- och konsumentutskott, är frågan om behovet av ett nordiskt pantsystem. När man tar med sig en flaska eller en burk över gränsen blir enligt det nuvarande systemet panten kvar i inköpslandet och returburken blir avfall i ett annat land. Detta problem syns tydligt på Åland och Åland vore ett utmärkt område för ett pilotprojekt för ett nordiskt pantsystem. I dag är problemet uppenbart med enbart nationella pantsystem, som inte bara gör att pet-flaskor och aluminiumburkar inte blir återanvända utan också gör det svårt för mindre bryggerier i Norden att slå sig in på andra marknader i de nordiska länderna.
*********************************************************************************

Elisabeth Nauclérs tal i sin helhet hittar ni här

Statsrådets redogörelse till riksdagen om gränshinder i norden kan ni hitta här

Mer information ges av:
Elisabeth Nauclér på tel.nr 094323047 eller per e-post elisabeth.naucler@riksdagen.fi.
Gustav Blomberg på tel.nr. 094324047 eller per e-post elisabeth.naucler@riksdagen.fi

Vecka 36

ÄNTLIGEN, ja jag säger bara det, äntligen är jag tillbaka i riksdagen, tillbaka med gänget .

Svenska riksdagsgruppen

I dagens globaliserade värld spelar det naturligtvis ingen roll var man befinner sig, man är uppkopplad hela tiden, man läser allt och följer med varje timme vad som händer, avståndet har ingen betydelse. Ja, så skulle man tro att det fungerar, men kanske ändå inte. Det är lättare att ta till sig en fråga när man faktiskt befinner sig på plats där saker och ting sker. Och även om man inte talar direkt med någon utan ringer från ena ändan av det stora huset till andra ändan så är det ändå som om det skulle vara enklare än när man befinner sig på andra sidan av jordklotet, eller ens på andra sidan av skiftet.

Talmannen inleder höstens arbete med att säga att det kommer att bli en stormig höst i riksdagen. Kaikki merkit viittaavat siihen, että tästä tulee eurokriisin ratkaisujen syksy kan man läsa i Helsingin Sanomat. Heinäluoma fortsätter med att konstatera att i Eurokrisens paus kommer kommunalvalet och i riksdagen kommer att finnas 167 propostioner som skall behandlas. Men det här med en stormig höst i riksdagen kommer antagligen inte att riktig gälla för den som kommer från Åland och därmed inte deltar i något kommunalval. Mycket av den debatt som kommer att ta fart i riksdagen kommer troligen att handla om sådana frågor som påverkar kommunalpolitiken, eller som man kan göra en valfråga på i kommunalvalet. För den som inte är en del av detta med andra ord troligen ganska lugn, bortsett från det ekonomiska läget i EU det berör oss alla.

Till de viktigaste uppgifterna under hösten, men även länge efter det, hör att förbereda en reform av självstyreslesystemet. Det system vi länge haft och som är ett förträffligt system om man inte har något förtroende för varandra är det dags att se över och istället skapa ett system som bygger på samförstånd och överenskommelse. Ett system som skapats av två parter som båda har Finlands och Ålands bästa för sina ögon. Tills vidare sitter i riket en grupp där de partier som är representerade i riksdagen har fått utse representanter, men ingen annan. Det här skall antagligen ses som en förövning till det som komma skall. Innan det kan bli något verkligt arbete så måste båda sidor finnas med, och det väntar vi på. Uppenbarligen finns i riket ett behov av att lära känna det åländska självstyrelsesystemet bättre, och det är välkommet, men viktigast är kanske att lära sig hur det ser ut i övriga världen. Vilket förhållande har andra självstyrande områden till sina ”riken”?

Som ett led i detta arbete har lagtingets parlamentariska grupp som leds av Roger Jansson tagit till sin uppgift att försöka träffa och samtala med de olika medlemmarna i denna riksgrupp. Som ett led i detta arbete medverkade Roger Jansson vid det kvällsmöte Svenska riksdagsgruppen hade på Ålandskontoret den här veckan. En värdefull diskussion följde på ett försök till att ge en bild av vilka frågor som är aktuella i förhållandet mellan Åland och riket.

Riksdagsarbetet har kört igång, ja, kanske inte riktigt, men i alla fall. Arbetet inleddes med att vi första kvällen gick och såg filmen Utrensning som är baserad på Sofi Oksanens en roman med samma namn. Man skall inte blunda för sanningen; historien måste berättas så som den var, och arkebuseringar och tortyr hör krigets grymheter till. Det gör också våldtäkter och det dagens trafficking offer utsätts för är tyvärr också en del av verkligheten, men men när den råa, grymma verkligheten blir till spelfilm med alla dess möjligheter till att förstärka med ljud- och ljuseffekter så blir det bara för mycket för mig. Det kanske går hem i Hollywood, men det känns inte längre som en del av ens den mest grymma delen av vår historia.

Grundlagsutskottet har satt igång, medan andra utskott startar lite långsammare. Någonting säger mig att vi mer och mer kommer att fundera på vad det egentligen står i 124 § i Grundlagen. Vad betyder det som står där när vi väljer att privatisera, eller ”outsourca”. Kan staten då helt avtala bort det som står i grundlagen? Måste verkligen säkerhetskontrollen vid flygplatserna kunna genomföras på svenska? Ja, det måste den. Och måste verkligen alldeles vanliga aktieägare kunna på sitt språk läsa de regler som gäller för börsens verksamhet eller räcker det med engelska? Vad är god förvaltningssed och måste den följas, eller kan den avtalas bort? Nej, inget kan avtalas bort när det gäller myndighetsutövning, men försöken kommer helt säkert att bli fler och fler.

Den här veckan var det Brasiliens nationaldag och det firades med stor mottagning på fredag kväll när arbetsveckan var slut och alla var på utmärkt humör.

”Gissa vem som varit på kräftkalas!” kan man läsa på Bitte Westerholms facebook. Jag behöver inte gissa, jag vet och kan intyga att det var en trevlig fest och till brunchen följande dag bjöds det på krusbärsmarmelad från IKEA, ”blott Sverige svenska krusbär har” (1851, Carl Jonas Love Almquist).

Krusbär

Vecka 35

Veckan började med en hel dag avsatt bara för att dra upp en strategi för ett av de lokala försäkringsbolagens framtid, och en framtid har bolaget det är jag övertygad om, men lätt är det inte i globaliseringens tecken, i europeiseringens tecken, och europeisering betyder tyvärr i de flesta fall stordrift. Ni vet jordbruk och så, men lika väl som konsumenterna kräver närmat och därmed ger det lokala jordbruket en chans att överleva finns det all anledning att ställa krav på att kunna få en närförsäkring. Med ”närförsäkring” menas en försäkring som inte fraktats långa vägar och om det mot all förmodan skulle uppstå en skada skall skaderegleraren finnas här på orten och tala svenska, eller rättare sagt all kommunikation skriftlig som muntlig skall ske på svenska. Ja, det är min vision av ”närförsäkring”.

Budgetrian inom regeringen är över och regeringen har nu kommit fram till innehållet i den budgetpropsition som snart kommer att skickas till riksdagen. Efter många pressuttalanden om den nya äldreomsorgslagen och budgetbehandlingen blev det till slut klart att enighet nåtts om personaltätheten inom äldrevården, en segdragen historia, och det tog bara någon minut efter att nyheten kablats ut så kom det en rättelse i ordvalet. Inget är så känsligt som just personaltätheten hos våra anhöriga, och det är bra, något gott har Carema-skandalen fört med sig. Vi har blivit mer uppmärksamma. Den här frågan är inte lätt, och särskilt inte för oss som ett helt yrkesliv betalat höga skatter för att samhället skall bestå oss med vård. Man vill ju inte ligga någon till last, och hur skulle det förresten gå till även om man skulle vilja ligga sina anhöriga till last i globaliseringens värld där de finns på andra sidan jorden?

Den här delen av budgeten gäller inte Åland, men säkert kommer debatten att avspegla sig på vårddebatten på Åland också. En annan sak som lyftes fram från budgetdebatten var möjligheterna att ge någon form av kompensation för de mycket fördyrade sjötransporterna i Östersjön på grund av svaveldirektivet. Finland är geopolitiskt en halvö och frakterna för den finska industrin kommer att bli mycket dyrare. Ökade anslag för svavelreningsutrustning är klart och de är välriktade eftersom en livskraftig handels- och passagerarflotta är central för landets konkurrenskraft. Stödet för investeringar i avgasreningstekniken innebär samtidigt en sysselsättningsmöjlighet för företag som satsar på miljöteknologi. Regeringen påbörjar nu också åtgärder för att bygga ut infrastruktur för LNG-gas i Finland. Mer om budgeten kan ni bl.a. läsa här.

Innan allt återgår till det normala, ja inte riktigt men i alla fall, hann jag med en sista tur till Värmland. Det känns skönt att komma tillbaka till de normala rutinerna i riksdagen då varje minut är upptagen och få sätta igång det fortsatta arbetet med att bereda marken för en reform av självstyrelselagen. Det enda som inte är normalt är att det inte längre finns något flyg till Helsingfors på tidig morgon och från Helsingfors sen eftermiddag. Det finns inget bra flyg för den som bor i Mariehamn och har ärenden i Helsingfors utan bara för den som bor i Helsingfors och har ärenden i Mariehamn. Att bara kunna åka på sen förmiddag till Helsingfors och tidig eftermiddag till Mariehamn innebär ett enormt slösande med tid, man är varken riktigt närvarande i Helsingfors eller på Åland. Hur kunde det gå så här illa?