Nauclér: östersjön är vår viktigaste resurs

oktober 24th, 2007Nyheter och pressmeddelande

I riksdagens Östersjödebatt under onsdagseftermiddagen betonade Ålands riksdagsledamot Elisabeth Nauclér att Östersjön är vår viktigaste resurs. Utrikesutskottet har sett Östersjön som den största utmaningen i Finlands utrikespolitik. Mycket har gjorts inom ramen för olika internationella samarbetsformer, men inte tillräckligt och mycket är osamordnat. Vad hjälper lagstiftning i Mariehamn som Stockholm eller annanstans? Det krävs gemensamma åtgärder. Det är ändå samma vatten och samma luft det handlar om. Vi måste alla verka för konkreta åtgärder. Sverige bör på alla sätt under sitt EU-ordförandeskap förmås att driva frågan om den så kallade Nordliga dimensionen vidare. Vi kommer att se ett större och större tryck på Östersjön. Av miljöhänsyn planerar man att undvika att transportera gods till lands och flyttar det till havs. Sjöfarten är en framtidsnäring, med alla de faror detta innebär. Det måste alltså ställas stora krav på transporternas säkerhet, men det måste göras på ett mer strukturerat och prioriterat sätt än hittills. Som minister Kimmo Tiilikainen direkt på det konstaterade har Nauclérs påpekande om minskandet av fartygsutsläppen i den åländska landskapregeringen miljöhandlingsprogram 2005-2008 varit ett förbisett kapitel.

Anförande om östersjön

oktober 24th, 2007Tal och anföranden

Berättelse av Finlands delegation i Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa om verksamheten i OSSE:s parlamentariska församling 2006; Verksamhetsberättelse från Finlands delegation i Nordiska rådet 2006; Berättelse från Finlands delegation i Europarådet om verksamheten i den parlamentariska församlingen 2006

Ärade herr talman! Att utrikesutskottet valt att se Östersjön som det största hotet eller utmaningen i Finlands utrikespolitik vid behandlingen av berättelserna för Nordiska rådet, Europarådet och Osse:s parlamentariska församling är enligt min bedömning en riktig prioritering.
Vi har i utskottet gjort ett digert arbete och kan vara stolta över vår produkt men det räcker inte långt. Det finns många före oss som gjort mycket, ibland kanske för mycket. Ambitionerna är stora, alla vill vi hjälpa till och rädda patienten. Som ordföranden konstaterade har inom ramen för det nordiska arbetet många initiativ tagits och resulterat i ett engagemang som annars inte skulle ha funnits.

Jag har från åländskt håll varit med om att på de nordiska statsministrarnas årliga möte försöka övertyga statsministrarna om att som föregångare i miljöfrågor ta ett inititativ till ett gemensamt agerande i internationella organ. Initiativet ledde inte till något resultat. Ministerrådet vart helt negativt till idén, men processen gav insikt om hur många organ som handhar Östersjöns miljö och hur det alltid finns ett sätt att undvika problemet genom att skylla på någon annan.

Organ som Cbss behövdes för att få länder runt Östersjön som tidigare stått utanför med i samarbetet. Det är ett exempel på organ som kan behöva ses över. Finland fick upp den nordliga dimensionen på EU:s agenda och vi bör på allt sätt uppmana Sverige att under sitt orförandeskap driva frågan vidare. EU har styrkan att mana på andra aktörer. Det viktigaste är att vi nu prioriterar, organiserar och koordinerar de resurser som står till buds.

Vi har på Åland ett miljöhandlingsprogram på närmare 40 sidor behandlat i lagtinget. Där finns konkreta mål om att de totala utsläppen av kväveoxider från fartyg som anlöper Åland skall minskas med 40 procent till 2010 jämfört med 2001. Utsläppen från väg- och småbåtstrafiken skall minska med 20 procent. Vi har egen lagstiftningsbehörighet och kan lagstifta om det själva.

Men vad hjälper det att vi sitter och lagstiftar i Mariehamn? Sverige har infört miljödifferentierade farleds- och hamnavgifter, men vad hjälper det att de sitter och lagstiftar i Stockholm. Det krävs gemensamma åtgärder, det är ändå samma vatten och samma luft vi släpper ut i. Över- och särreglering minskar på kort sikt konkurrensförmågan och därför är det viktigt att vi alla verkar för gemensamma konkreta åtgärder.

Östersjön är vår viktigaste resurs och nu talar jag inte bara ur åländsk synpunkt utan för många av de inblandade parterna. Vi kommer att se större och större tryck på Östersjön. Av miljöhänseende planerar man undvika att transportera gods till lands och flyttar det till havs. Sjöfarten är en framtidsnäring med alla de faror detta innebär. Det måste alltså ställas stora krav på transporternas säkerhet, men det måste göras på ett mer strukturerat och prioriterat sätt än hittills.

?

Nauclér om åländsk parlamentplats i EU

oktober 23rd, 2007Nyheter och pressmeddelande

I samband med statsminister Matti Vanhanens redogörelse för riksdagen av förhandlingsresultaten från det europeiska regeringsmötet i Lissabon dryftade Ålands riksdagsledamot Elisabeth Nauclér den saknade åländska EU-parlamentsplatsen. Åland är det enda självstyrda området i Europa som själv kunnat välja att gå med i EU men blivit utan en plats i parlamentet och utan inflytande som motsvarar den internationella ställning Åland har. Nauclér betonade att den finländska riksdagens grundlagsutskott har i ett betänkande yttrat sig om att Finlands regering bör söka lösningen på problemet på ett internationellt plan, vilket också återgår i regeringsprogrammet. Finländska regeringen valde i slutupplösningen att argumentera för en åländsk plats eftersom Åland är det enda område som bygger på en internationell lösning. Emellertid valde tre EU-parlamentariker en annan väg, att peka på befolkningsunderlaget. Ingendera lyckades, konstaterade Nauclér och påminde om faktumet att Ålands lagting skall godkänna förhandlingsresultatet.

Anförande om stasministerns upplysning om utfallet av regeringskonferensen

oktober 23rd, 2007Tal och anföranden

Ärade herr talman! Jag vill först tacka statsministern för redogörelsen och insatserna i Lissabon. Parlamentsplatserna har igen varit upp till diskussion och Åland är det enda självstyrande området som självt kunnat välja att gå in och gjort det utan plats i parlamentet och utan ett inflytande som motsvarar den internationella ställning Åland har.

Grundlagsutskottet har ju i ett betänkande sagt att Finland ska söka en lösning på det här problemet på ett internationellt plan. Det samma sades i regeringsprogrammet och Finlands regering valde också nu i slutskedet att argumentera för en åländsk plats. Det fanns ett förslag i EU-parlamentet som gick ut på en annan utväg, men inget av det här lyckades. Det är fortfarande ett faktum att Ålands lagting ska godkänna det här resultatet som uppnåtts i Lissabon liksom att problemet med en parlamentsplats för Åland inte är löst.

Jag skulle vilja fråga statsministern: Hur ser statsministern på detta problem och dess lösning?