Berättelse av Finlands delegation i Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa om verksamheten i OSSE:s parlamentariska församling 2006; Verksamhetsberättelse från Finlands delegation i Nordiska rådet 2006; Berättelse från Finlands delegation i Europarådet om verksamheten i den parlamentariska församlingen 2006
Ärade herr talman! Att utrikesutskottet valt att se Östersjön som det största hotet eller utmaningen i Finlands utrikespolitik vid behandlingen av berättelserna för Nordiska rådet, Europarådet och Osse:s parlamentariska församling är enligt min bedömning en riktig prioritering.
Vi har i utskottet gjort ett digert arbete och kan vara stolta över vår produkt men det räcker inte långt. Det finns många före oss som gjort mycket, ibland kanske för mycket. Ambitionerna är stora, alla vill vi hjälpa till och rädda patienten. Som ordföranden konstaterade har inom ramen för det nordiska arbetet många initiativ tagits och resulterat i ett engagemang som annars inte skulle ha funnits.
Jag har från åländskt håll varit med om att på de nordiska statsministrarnas årliga möte försöka övertyga statsministrarna om att som föregångare i miljöfrågor ta ett inititativ till ett gemensamt agerande i internationella organ. Initiativet ledde inte till något resultat. Ministerrådet vart helt negativt till idén, men processen gav insikt om hur många organ som handhar Östersjöns miljö och hur det alltid finns ett sätt att undvika problemet genom att skylla på någon annan.
Organ som Cbss behövdes för att få länder runt Östersjön som tidigare stått utanför med i samarbetet. Det är ett exempel på organ som kan behöva ses över. Finland fick upp den nordliga dimensionen på EU:s agenda och vi bör på allt sätt uppmana Sverige att under sitt orförandeskap driva frågan vidare. EU har styrkan att mana på andra aktörer. Det viktigaste är att vi nu prioriterar, organiserar och koordinerar de resurser som står till buds.
Vi har på Åland ett miljöhandlingsprogram på närmare 40 sidor behandlat i lagtinget. Där finns konkreta mål om att de totala utsläppen av kväveoxider från fartyg som anlöper Åland skall minskas med 40 procent till 2010 jämfört med 2001. Utsläppen från väg- och småbåtstrafiken skall minska med 20 procent. Vi har egen lagstiftningsbehörighet och kan lagstifta om det själva.
Men vad hjälper det att vi sitter och lagstiftar i Mariehamn? Sverige har infört miljödifferentierade farleds- och hamnavgifter, men vad hjälper det att de sitter och lagstiftar i Stockholm. Det krävs gemensamma åtgärder, det är ändå samma vatten och samma luft vi släpper ut i. Över- och särreglering minskar på kort sikt konkurrensförmågan och därför är det viktigt att vi alla verkar för gemensamma konkreta åtgärder.
Östersjön är vår viktigaste resurs och nu talar jag inte bara ur åländsk synpunkt utan för många av de inblandade parterna. Vi kommer att se större och större tryck på Östersjön. Av miljöhänseende planerar man undvika att transportera gods till lands och flyttar det till havs. Sjöfarten är en framtidsnäring med alla de faror detta innebär. Det måste alltså ställas stora krav på transporternas säkerhet, men det måste göras på ett mer strukturerat och prioriterat sätt än hittills.
?