Vecka 39

Veckan började med att mina medresenärer och jag kunde konstatera att det är inte bara flygväder man skall tala med respekt om. Det krävs vissa förutsättningar för att kunna flyga vissa flygplan det vet vi. Att flyga till Värmland och landa på Vättern med ett lite plan går inte om det blåser och stormar, men det finns inte bara flygväder som kan förhindra en från att flyga. Det finns också vajerfärjsväder, eller möjligen även vajerfrivajerfärjsväder som kan förhindra en från att ta färjan till Simskäla. Till Simskäla hade Ömsen tänkt fara för att ha strategidag, och vi kom så nära man kan, men inte ända fram och det var verkligen synd. Ska man dra upp en strategi för framtiden så behöver man ha inspiration och det får man inte alls på samma sätt vid styrelesbordet i Mariehamn, men vi gjorde alla vårt bästa för att hålla ömsesidigheten högt även i fortsättningen.

Flyg till Helsingfors redan på måndag eftermiddag, annat var det på Air Ålands tid, för att hinna fram i tid till KIOS (The Finnish NGO Foundation for Human Rights på engelska) seminarium Human Rights in the Era of the 2015 Agenda. Förra året handlade motsvarande seminarium om Human Rights Defendors och öppnades då av President Halonen. Det här året hade jag fått äran att öppna seminariet. Ämnet är viktigt och uppdraget hör ihop med mitt uppdrag som ordförande i riksdagens människorättsgrupp. Jag tog bl.a. upp parlamentarikernas roll att engagera sig i mänskliga rättigheter och Belgradprinciperna (Belgrad Principles on the Relationship between National Human Rights Institutions and Parliaments) blev antagna under ett seminarium där experter från människorättsinstitutioner, parlament och universitet deltog. Det här dokumentet är inte lagligt bindade för stater, men det råder parlament att grundanda en nationell människorättsintitution och utveckla en lagstiftning som säkerhetställer dess autonomi och ansvarsskyldighet.

Under veckan fick regeringen prova på hur det är att ha en betydligt mindre bas än tidigare. Regeringen sitter visserligen kvar, men 97 mot 84 när vi röstade om oppositionens interpellation som handlade om den ökande ojämlikheten och låginkomsttagares försörjningsproblem. Många tänkvärda ord sades under debatten, och mycket finns det att tänka på för de som har makten, men att avsätta regeringen är nog inte den rätta metoden för att komma till rätta med problemen. Vad har man för påverkningsmöjligheter när man är låginkomsttagare? Vad gör man när barnbidraget skärs ner? Vad gör man när det inte sker någon förbättring för de fattigaste pensionärerna? Är sanktioner mot Ukraina den rätta åtgärden när vi behöver ha en ekonomi som är i skick, och kan verkligen sanktionerna leda till att få President Putin på andra tankar?

Sysslar vi med gambling eller gaming?

Från Stortinget kom en delegation för att studera den finska lotterilagstiftningen. Norge har liksom Finland monopol och slår hårt vakt om monopolet, men det finns krafter inom de nya regeringspartierna som anser att man borde lämna monopolet och öppna för olika aktörer. Deras åsikt är att modellen med att gå in för en modell med licenser skulle innebära ett fri marknad för aktörerna, ingen skulle kunna stoppas. Det är inte riktigt min uppfattning. De länder som har ett lisenssystem har den fördelen att skatteintäkterna säkert kommer in till staten. Hur som helst norrmännen var i Helsingfors för att lära sig mer om den här frågan. Att också Åland har egen lagstiftning på området, egen spelverksamhet och ett eget monopol var det ingen som hade berättat för dem.

I mitt tidigare liv hörde spel- och lotteriverksamhet till min avdelning och det blev att förkovra sig i det här området. Sedan dess har det blivit mer av den här varan, eftersom det här har varit en av de centrala frågorna i grundlagsutskottet unde rmin period här. Där har det funnits många under årens lopp som gjort sitt bästa för att frånta Åland sin självstyrelse på det här området. Till förkovrandet har hört att delta i GREF:s möten. GREF står för European Gaming Regulators Forum, och det var viktigt att man höll tungan rätt i munnen och sade ”gaming” och inte ”gambling”. Det ena ansågs vara rumsrent och stå för offentlig verksamhet. Det andra däremot var det som privata aktörer sysslade med och lite suspekt. Nu talades det dock om ”gambling” och frågan inställde sig i alla fall för mig, har det skett en utveckling på det här området i någon riktning?

124§

Grundlagsutskottet sysselsätter sig ofta med frågan om vad som är myndighetsutövning och vad som inte är myndighetsutövning och den allt vanligare företeelsen att man lägger ut det här på privata entreprenörer. Om det handlar om myndighetsutövning skall verksamheten och åtgärderna ha stöd i de lagar som annars gäller myndighetsutövning, annars behövs det inte. Sedan finns det några saker som uppfattas som ett mellanting. Kan man besvära sig över åtgärden? Utan att gå in på problematiken vad som är ett mellanting kan man konstatera att oavsett om det handlar om mellanting eller klar myndighetsutövning så skall de regler som gäller för god förvaltning iakttas. Och vad ingår då i god förvaltningssed? Ja, dit hör bl.a. att följa språklagstiftningen. En privat entreprenör skall alltså utan att bli ombedd ha sin verksamhet också på svenska när någon har svenska som modersmål och inte bara när någon så kräver.

På tal om det där med att kräva så orkar de flesta inte, och knappt jag heller längre. Efter att ha blivit fasthållen med våld och polis tillkallats för att jag bara talade svenska vid säkerhetskontrollen vid flygplatsen, men fått rätt i att detta inte var korrekt behandling så har också jag nästan slutat fråga om det finns någon som talar svenska vid säkerhetskontrollen. Mest av den anledningen att det numer faktiskt fungerar och man blir vänligt behandlad. Men ett par gånger har jag nyligen frågat om det finns någon i säkerhetskontrollen som talar svenska, och senast jag gjorde det så skreks det med hög röst rakt ut så att alla i närheten skulle höra: ”Finns det någon här som kan tala svenska, det finns en person här som KRÄVER behandling på svenska”. Det är mycket förståeligt att de flesta gett upp och inte längre orkar med detta nedlåtande bemötande, men det intressanta är att de tillkallade som talar svenska eller som är chefer och talar mycket lite svenska alltid är ytterst vänliga och medvetna om vad reglerna säger.

Utan att det står utskrivet så skall alltså språklagen följas, men ibland kan det finnas skäl att skriva ut det och så var fallet den här veckan då vi i utskottet behandlade regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om privata säkerhetstjänster och till vissa lagar som har samband med den (rp 22/2014) och gav vårt utlåtande till förvaltningsutkastet.

Att de gröna ministrarna lämnade regeringen har ingen missat och inte heller att det nu blivit en väldigt liten majoritet. Finlands riksdag har inte, i likhet med andra parlament, vana att hantera sådana tunna majoriteter på olika sätt, kvittning som det heter i det närmaste västerländska landet, och den som lever får se hur det går.

En serbisk delegation besökte Finland och riksdagen inom ett s.k. twinningprojekt. Tanken är att ett land inom EU skall bistå ett ansökarland för att de skall förstå hur Finland burit sig åt när de var i en liknande situation. Den här gången gällde frågan tobaksdirektivvet, som säkert fungerar i teorin. Det är förbjudet att röka i Serbien och Nikola Tesla flygplatsen i Belgrad har inte ens ett rökutrymme, men lika fullt hamnade jag ett par dagar senare i en taxibil i Belgrad med en chaufför som rökte hela resan.

Lite kultur

100-års minnet av Första världskriget högtidlighölls av Ungerns och Österrikes ambassadörer med en gemensam konsert med musik från regionen. Det var på allt sätt bättre än högtidliga tal. Vi fick i domkyrkans krypta lyssna till musik av Gustav Mahler, Zoltán Kodály, Alban Berg och Béla Bartók.

När veckan var slut fanns det tid för att hinna få med sig MAMMA MIA på Svenska teatern. Av applåderna att döma en kassasuccé. Jag har sett den en gång tidigare i London, men onekligen mer begripligt när den någon kommer från Sibbo och någon annan har villa på Brändö. Kan rekommenderas.

Tidig morgon och därför en hel dag i Berlin, där det var fullständig kaos på grund av Berlin maraton. Det gällde bara att kunna lista ut hur man skulle kunna förflytta sig i staden, bil var otänkbart, men på vissa ställen fick man knappt korsa en gata. Lördag var det innlines och rullstolar som gjorde loppet.

Oroande pensionsuppgörelse

Det blev en pensionsuppgörelse under veckan utan AKAVA, inte bra när en så stor grupp tågar ut från förhandlingarna. Det är självklart att vi måste höja pensionsåldern när vi lever längre och är friskare längre. Många vill arbeta längre, men får inte och det enda vettiga är som jag ser det att börja med de som vill och inte de som inte vill därför att de har haft tunga och belastande arbeten ett helt liv. Det i sin tur bygger på flexibilitet istället för ett stelt system. Alla analyser av den här uppgörelsen tyder på att vi går mot större stelbenthet och de som blir värst drabbade av det nya systemet för uträkning av pensioner är just utbildade kvinnor och det kan jag inte stödja. Nu tar det ett bra tag innan det här blir lag, den saken är klar och mycket kan hända innan dess. Den som lever får se.

Kriget på Balkan

Kaoset var inte mindre i Belgrad där jag avslutade veckan. Det såg ut som att kriget var tillbaka. Tanks och annat krigsmaterial har jag sett förut i den här omgivningen. Röda korset var på plats och en APC fanns på plats. Kriget verkade ha brutit ut och fortfarande var det fråga om ett inbördeskrig. Den här gången var fienden den del av befolkningen som är homosexuella, lesbiska etc. Det var med anledning av Prideparaden man hade mobiliserat јендармериа för att kunna stå emot. Röda korset hade beredskap och hela pressuppbådet hade gått man ur huse. Inte en chans att dricka en kopp kaffe med en bekant journalist på B92. Alla satt fast och måste bevaka varje minut.

Men det var naturligtvis inte de som gick i Pridefestivalen som polisen mobiliserat emot utan motdemonstranterna, de som inte kan acceptera att människor är olika, de som har en intolerans inbyggd. Glädjande nog kunde dock Prideparaden genomföras den här gången, och för första gången sedan 2010. Serbien är på väg åt rätt håll.

Human Rights in the Era of Post – 2015 Agenda
The Future Roles of Civil Society in Promoting Justice and Accountability

Tuesday 23 September 2014

Dear friends of Human Rights. It is not only an honour and a privilege, but a real pleasure to be here today.

I assume that I have been asked to make these opening remarks in my capacity as chairperson for the Human Rights group that we have in the Finnish Parliament, and I will come back to our work.

Although the Sustainable Development Goals will not be ultimately negotiated and submitted until in September 2015 the preparation is carried out now and will be intensive until the end. There will be a focus on the many shortcomings. We have not eradicated poverty, we have not even reached the goals of right to an adequate standard of living, the right to food, the right to water and sanitation, the right to health, the right to education, the right to education, the right to development, all human rights in the context of sexual and reproductive health, labour rights and fundamental rights at work, gender equality, and the right to self-determination. But we have made a change.

Economic and social rights were represented in several goals, but were never recognised as human rights in themselves. The private sector and international financial institutions have not been included in the way one would have expected.

As we all know the concept of human rights must be fully integrated in the Post-2015 Agenda. This is something that all stakeholders do agree with. The High Commissioner for Human Rights Navenethem Pillay has in detail laid out how human rights elements and aspects should be included in the Post -2015 agenda. Ten points are stipulating the most essential issues. I will not go into details about the content, you know them as well as me. The Un has a new High Commissioner on Human Rights but the work continues along the same lines as outlined in this excellent paper.

Finland has been committed to this work, and internationally contributed in the field of gender equality, women empowerment, rule of law projects, good governance, democracy, access to justice and an active role for civil society.

It is also clear that the civil society must play a more important role in the process and in realizing the Post-2015 development goals. This not only concerns this process but is a condition for the success in any such processes. It is impossible for the states or the international community to reach any these important goals without the inclusion of the civil society, and thereby the people. I will not here try to suggest how this should be done. You are the experts, have the experience and time to discuss the ways and means. The important thing is to never doubt the importance of the civil society in the work of bringing in human rights to this process.

Some groups have more political clout than others, but we must remember them all. Youth, women, disabled and so on. One group that has been criticising the UN drafting committee for being left out are indigenous people who are left out of the sustainable development goals. In this context it should be remembered that the country were you happen to be now is a bilingual, including a territorial autonomy (the Åland islands) and accommodating an indigenous group of people (the Sámi), and with also being on record with making reference to the Roma population in the Constitution. All these components together with the comparatively short history of the country make it an interesting case to study that I will however not dwell on here.

I would like to dwell on the role of the parliamentarians in bringing human rights aspects in to the Post-2015 Agenda. Many parliaments, such as the Finnish do have a formal procedure for engaging in human rights question. In the case of Finland it is the Constitutional Committee. Finland has different from most other countries the tradition to let a parliamentarian from the Constitutional Committee represent the Parliament in the Finnish delegation to the CEDAW meetings, and I have had the possibility to be this MP twice.

Finland can be proud of being the first country in the world where women had full political rights, the first woman in the UN system to be an ASG (Assistant Secretary General) came from Finland, and the first country in the world where woman to be Minister of Defence was to be found in Finland. Women have held the most important posts in the country President of the Republic, Speaker of the Parliament, Prime Minister, Minister of Finance, Foreign Minister, and President of the Supreme Court. But it is not the figures in the statistics that counts. What counts is when we have made the difference, and we still have a long way to go when it comes to violence against women. The Istanbul Convention is not yet ratified in Finland, but will be in the very near future.

We will not make the difference before we are equally participating in the decision making on an equal footing on all levels. The question of involving women is not a gender issue, it is the question of security. Not until women involved will have a lasting peace.

Rule of law is the responsibility of the Constitutional Committee and Rule of Law exists where law and order are prevalent, where there is equal treatment before the law, and where the public authority is bound by, and accountable before, pre-existing, clear and known laws and where human rights are protected.

Human rights issues is part of our formal work, but on top of that we have the Human rights group, maybe more for enthusiasts, and it is here that the role of the civil society comes in. We meet depending on the time every individual or group visiting Finland to tell us their history, their problems, and thereby giving us an insight that is absolutely necessary if one should be engaged and updated on the issue of human rights.

We meet with anyone, and we are never cautious from a political point of view. Everyone should have the right to be listened to. Parliamentarians do have a role to play when shaping the post-2015 agenda, weather in the national parliament, in international contexts such as the IPU or the African Parliamentarians initiative, or as in our case on an informal basis. The African parliamentarians have committed themselves to the cause and agree to be the voice in local, national and global affairs in their Declaration on the Millennium Development Goals and Post 2015 Development Agenda

With the aim to encourage those parliaments not yet having formalised the work on human rights the Belgrade Principles on the Relationship between National Human Rights Institutions and Parliament was adopted at a seminar attended by experts from National Human Rights Institutions, Parliaments and Universities from ten countries. This is not a legally binding agreement, but it advices parliaments to draft legislation for the establishment of a national human rights institution, develop a legal framework which secures its independence and accountability. The principles are about the necessity of financial independence, about ensuring openness and transparency of the appointment process, about reporting to the parliament, about the institution and parliaments in relation to International human rights mechanisms. The actors should also co-operate in monitoring the other judicial and administrative bodies’ judgements concerning human rights. This document could be very important to the civil society, and I encourage everyone to study the paper and make reference to it whenever it would serve the cause.

We Europeans tend to concentrate on defending human rights in other parts of the world, but not so often at home. Unfortunately is the world changing around us in a way that there is all too often a need for someone to stand up and defend human rights also in our closest vicinity. We are many inhabitants in this part of the world belonging to a minority, may it be for cultural or linguistic reasons, or maybe for several reasons we belong to a minority. In time of economic recession nationalism is flourishing and the world around us is becoming more and more hostile. There are individuals questioning the existence of minorities, demanding to have the costs for a minority presented in only figures. The richness of a multicultural society is easily forgotten.

You now have a unique chance to formulate a universal agenda, human rights and the Rule of Law is central to this aim.

It is impressive that so many experts, activists and officials have gathered here to find new paths forward in integrating human rights obligations to different aspects of development. The world is full of bystanders, but I cannot see one single in this room today. You who are participants in this seminar are representing the many Human Rights defenders around the globe, and I wish you all the strength needed to make this seminar contribute in laying out a roadmap for embedding all human rights into the core of the post-2015 sustainable development agenda.

You can find more information about the event here:

http://www.kios.fi/english/seminars/

Pressmeddelande 23/9 2014
Publiceringsfritt: Genast

Nauclér tog upp redovisande av inkomster från Åland i budgetförslaget samt sanktionerna mot Ryssland i budgetdebatten

*******************************************************************************

Förra veckan kom finansministeriets förslag till 2015 års statsbudget till riksdagen och som sedan debatterades för fullt under hela pleniveckan. Även om det, som vanligt, är få frågor som rör Åland i statsbudgeten så var riksdagsledamot Elisabeth Nauclér aktiv i budgetdebatten och under finansminister Antti Rinnes moment i budgetdebatten frågade Nauclér:

”Kommunerna i Finland har självstyrelse och därför beskattningsrätt, men dessutom får de ett stöd ur statsbudgeten. Åland har också självstyrelse, men ingen beskattningsrätt. Ålänningarna betalar liksom alla andra medborgare i Finland både direkta och indirekta skatter som går rakt in i statskassan. Sedan återförs de delvis till Åland enligt ett system fastslaget i självstyrelselagen. Det här står nog i budgeten, men inkomsterna framgår inte. När finansministeriet i sitt pressmeddelande talade om stöd till kommunerna och stöd till Åland väckte det stor uppmärksamhet både i pressen och bland allmänheten på Åland. Det är oerhört viktigt att finansministeriet alltid går ut med korrekta uppgifter, och framförallt är transparent. Jag vill därför fråga finansminister Rinne om det inte nu, eller i alla fall i nästa budgetförslag, är dags att redovisa också de åländska inkomsterna från Åland och sluta tala om stöd.”

Ledamot Nauclér fick inte svar i plenisalen på grund av att det var så många frågor som ställdes till finansministern, men hon fick det däremot i korridoren efteråt, och ministern var beredd att se på problemet.

- Även om man inte kan få fram exakta uppgifter över det ålänningarna betalar till staten, kunde man i alla fall ta fram några siffror med tillhörande förklaringar till nästa års budgetproposition och pressmeddelanden från finansministeriet, kommenterar Nauclér.

Ledamot Nauclér ställde också en fråga om sanktionerna mot Ryssland under utrikesminister Tuomiojas moment:

”De sanktioner som införts mot Ryssland kan ha stor betydelse för Finlands ekonomi, liksom för Europas. När man inför sanktioner måste man ha klart för sig uppföljningen, fortsättningen, vad som händer sen. Trappar man upp sanktionerna, och hur kommer det att påverka Finlands ekonomi? Finns det inom Europa eller Finland beredskap för verkningsfulla påföljder om någon bryter mot sanktionerna? Under Balkankriget och sanktionerna mot Serbien, eller rättare sagt Restjugoslavien, var det länge bara i ett land som någon hade fällts för brott mot sanktionerna. Det var ett bussbolag i Sverige. Jag skulle vilja fråga: Har man lika dålig beredskap nu, eller har man kommit överens om att effektivare övervaka efterlevnaden den här gången?”

Utrikesministern svarade att vad gäller sanktionerna är han av samma åsikt, man borde inom Europeiska unionen fundera betydligt grundligare och mera ingående på hur sanktionerna används och vilka verkningar de har. Detta torde vara en av lärdomarna av Ukrainakonflikten, som man måste studera noggrant i framtiden. Sanktioner är ofta oundvikliga, men man måste också se till att de får maximal verkan och att de inte i själva verket motabetar sig själva. Också sådana funderingar ligger nu i luften, konstaterade utrikesminister.

*********************************************************************************

Ni kan hitta Elisabeths frågor via dessa länkar:

http://www.eduskunta.fi/faktatmp/utatmp/akxtmp/puh_81_2014_vp_1_65_p.shtml

http://www.eduskunta.fi/faktatmp/utatmp/akxtmp/puh_83_2014_vp_1_19_p.shtml

Mer information ges av Elisabeth Nauclér som nås på tel.nr. 094323047 eller på e-postadress elisabeth.naucler@riksdagen.fi, eller av hennes riksdagsassistent Gustav Blomberg som nås på tel.nr. 094324047 eller på e-postadress gustav.blomberg@riksdagen.fi.

Vecka 38

Ålandsbilden i fiskehamnen

Veckan började med ett besök hos Ålands sjöräddningssällskap i Fiskehamnen. För övrigt en av de mest strålande höstdagar man kunde föreställa sig, om det nu är höst på Åland den 16 september, troligen inte. Våren är kall och hösten varm på Åland. Ålands sjöräddningssällskap kan sägas stå för 10 % av det som Finlands sjöräddning står för. Det gäller antalet stationer, fartyg, medlemmar, personal och inte minst räddade. Sjöräddningen hör till rikets behörighet och skall därför finansieras med statens medel. Får Åland då 10 % av statens medel? Lagen om lästavgift föreslås upphävd när budgetlagarna kom i veckan. Lagen måste sägas vara en överspelad lag – och den uppfyller dessutom inte grundlagens krav. Därför har det nu bestämts att medel för sjöräddningen skall tas från annat håll. Enligt det ursprungliga förslaget fanns inte någon andel till sjöräddningssällskapet på Åland, men efter att saken uppmärkasammats kommer man nu få en del, men långt ifrån den andel på 10% som deras räddningstjänst står för och långt från de inbesparingar de medverkar till för sjöbevakningens del.

Det blev tidigt flyg till Helsingfors på måndag eftermiddag, dels för att hinna in på riksdagen medan det var lite kvar av riksdagens öppethållande för allmänheten. Ett arrangemang som drar fulla hus. Den ålänning som nu inte råkade vara i Helsingfors just denna dag är ändå välkommen till riksdagen. Hör av er bara så försöker vi ordna det om vi bara är i stan.

Ålandsbilden i Hong Kong

Men också för att hinna vara med på mötet mellan en delegation från Hong Kong som skulle träffa grundlagsutskottets medlemmar. Att en av de punkter de ville diskutera var ”relationship between Finland and its Swedish-speaking autonomous region of Åland” var kanske inte helt förvånande. Hong Kong har ett parlament precis som Åland. I expertkretsar i Hong Kong brukar man tala om ”our Ålanddelegation” och då menar man det organ som efter modell från vår Ålandsdelegation tillskapats med medlemmar utsedda av Kina och medlemmar utsedda av Hong Kong. Det finns kanske inte många likheter i själva umgänget, men däremot i strukturen och mycket som det hade varit intressant att fördjupa sig i, men det blev det inte tid för. En av kollegorna från den lagstiftande församlingen ville dock till varje pris höra mer och det blev en kort sejour om förhållandet Åland och riket. Några av de mest slående skillnaderna som kan nämnas är att vi inte förvägrats visum till riket och inte heller är det riksmyndigheterna som fastställer kandidatlistorna för lagtingsvalet. I alla fall tidigare hade Sverige beskickningar i Hong Kong som rapporterade direkt till utrikesdepartementet i Stockholm och inte via någon ambassad. Hur det är med den saken idag kan säkert vara värt en studie. I den här länken kan ni hitta information om och en bild från besöket på grundlagsutskottet med Johannes Koskinen vid bordsändan och jag till vänster.

En kollega från den lagstiftande församlingen i Hong Kong som inte kunde avstå från att få veta mer om Ålands självstyrelse

Ålandsbilden i riket

Men om Ålands självstyrelse borde inte bara lagstiftare från Hong Kong få sig till livs. Allt för många i riket vet för lite. Det är i och för sig inget nytt, det har diskuterats sedan Ålandskontoret tillkom år 1985 och sedan man började fundera på vad som de medel som betalas ur statens kassa för varje riksdagsmandat för information till varje politiskt parti som fått in en riksdagsledamot. Skall de som nu delas upp i 31 delar (en del för varje lagtingsmandat och en del för riksdagsmandatet) och splittras på många olika händer, eller skall de användas i en pott för informationen i riket? Ja, den frågan diskuterade landskapsregeringen vid en överläggning som undertecknad fick delta i. Faktiskt den första överläggningen som jag deltagit i under de sju år jag nu suttit i riksdagen. Det finns med andra ord utrymme för mycket mer samarbete, men det finns bara en sak att säga, annat var det på Air Ålands tid (www.airaland.ax) – nu måste diskussionerna föras via telefon.

Skottlandsbilden i riket

Ingen har missat att Skottland röstat om sin statstillhörighet den här veckan, och ingen har missat att några är väldigt besvikna och andra väldigt nöjda. Den saken ville Radio Vega ha en diskussion om i Slaget efter tolv. Engelsmannen, eller britten som han absolut ville kallas, Julian Garner, dramatikern vid Svenska teatern och sedan många år bosatt i Skandinavien och i Finland, borde man kanske tillägga. Med i studion var också frilansjournalisten Eeva Simola per telefon från Skottland.

Efter att ha sysslat med minoritets- och autonomifrågor ett helt liv var min slutsats att det här har varit en bra process. Ett område kan hålla en folkomröstning om självständighet utan att ifrågavarande stat behöver förklara krig. Alex Salmond deklarerade statsmannamässigt att nu har demokratin fått säga sitt, och han förklarade sig acceptera utgången som gick helt emot hans övertygelse. Likaså gick premiärminister David Cameron ut och sade att nu skulle man sätta igång med att utveckla självstyrelsen i Storbritannien, alltså inte bara i Skottland utan även i andra delar. Det heter idag inte längre United Kingdom utan Reunited Kingdom, citerade jag i radiosändningen, men mina meddebattörer var nog inte så övertygade om att jag hade rätt. De trodde tvärtom att det här skapat ett stort gap, eller rent av ett öppet sår mellan de två parterna. De trodde inte att skottarna skulle ge sig så lätt och inte heller att britterna skulle uppfylla sina löften.

För egen del tror jag ändå att processen fortsätter på en någorlunda civiliserat sätt där staten inser att det inte går att säga nej till allt utan det krävs en dialog om utvecklad självstyrelse. Då kan det ha en lugnande inverkan på andra hetsporrar som tar till våld och hot för att ens få till stånd en dialog. Man kan bara nämna katalonerna och baskerna.

Ålandsbilden bland nationalisterna i Iltalehti

Enligt Iltalehti har finlandssvensken Axel Jonsson varit i Skottland för att på ort och ställe uppleva folkomröstningen. Hans uttalande om Finlands löften i Genève vid Nationernas förbunds behandling av ålandsfrågan har väckt en debatt som kan kallas allt annat än civiliserad. Mycket lägre än så kan nivån på en debatt inte bli och man måste fråga sig varför har inte kommentarerna stoppats. Ni kan själv läsa och förundras här.

Vad gäller ålandsbilden i riket har Axel Jonsson fel. Man ska inte bara visa sig i de finska rummen, man ska uppehålla sig i de alla de finska rummen; i ambassadörsmöten, i riksdagen, Helsingfors, andra städer och allt annat, och aldrig vara rädd för att tala svenska – och inte finska för den delen heller när det krävs. Själv befinner jag mig största delen av min vakna tid i finska rum, och visst kan jag många gånger verkligen tala svenska här, ställa en fråga på svenska eller göra ett uttalande på svenska. Många gånger har jag utgått ifrån att det inte går att tala svenska inför den här församlingen, och frågat om jag skall tala finska, men fått svaret nej, du skall tala svenska. Det är viktigt att alltid visa att man vågar och orkar, att visa att det finns levande människor av kött och blod som talar svenska och inte bara mumintrollen i sagorna, att det inte är jag som använder mig av tolk, utan att det är de andra, de som inte förstår vad jag säger som har tolk. Men lätt är det inte, det krävs både ork, styrka och mod och det kanske inte alla klarar av.

Men Niklas Lampi har också fel på en punkt. När det gäller ett minoritetsskydd så är det alltid fråga om ett skydd som tillskapats för att denna minoritet skall överleva i sina relationer mot majoriteten. I Ålands fall handlar det om att svenska skall skyddas så att inte majoritetsspråket finska tar över, i Quebec handlar det om att franska skall ha ett skydd så att inte engelskan tar över, i Norge handlar det om att nynorskan skall ha ett skydd så att inte bokmålet tar över, i Baskien handlar det om ett skydd för baskiskan så att inte spanskan tar över etc. Ålands språkregler står alltså inte i samma förållande till engelskan, spanskan eller norskan som till finskan.

Svensk damtidning behandlades i grundlagsutskottet

Riksdagens grundlagsutskott har under de första höstveckorna behandlat det uppmärksammade förslaget till ändring av mervärdsskattelagen (RP 53/2014) som i korthet innebär ett slopande av mervärdesskattefriheten för dagstidningar och tidskrifter som importeras genom postförsäljning och som utkommer en gång i veckan eller mer sällan. Lagförslagets mål är att få stopp på den skatteflykt som både finländska och åländska aktörer i tidningsbranschen och tidskriftsdistributionsbranschen gjort sig skyldiga till genom att i allt för stor utsträckning utnyttja det skatteundantag som Åland har inom EU.

Jag har under behandlingen i utskottet påpekat de juridiska betänkligheter och problem som finns i lagförslaget och de sakkunniga som hörts i ärendet har särskilt fäst vikt vid yttrandefriheten och garantierna för det svenska språket. Statsförfattningsexperterna som hörts har påpekat att propositionen faller inom ramen för flera av grundlagens paragrafer, men den strider mot syftet med självstyrelselagen för Åland och yttrandefrihetsbestämmelserna i olika internationella människorättskonventioner.

Lagförslaget, i den form det nu har, medför en kraftigt ökad byråkrati och helt orimliga konsekvenser för privatpersoner på Åland, som prenumererar på veckotidningar från riket, Sverige eller något annat land; prenumererar man på en veckotidning som publiceras i riket eller utomlands, skulle man vara tvungen att göra en momsskatteanmälan på förhand och dessutom riskera att betala dubbel moms. Finansutskottet har nu till uppgift att hitta en lösning, där ålänningar inte drabbas hårdare än privatpersoner i riket och där Ålands särställning, Finlands utfästelser gällande svenska språket i samband med lösningen av Ålandsfrågan 1921 och press- och yttrandefriheten beaktas. Det finns verkligen en chans att få in ändringar i lagförslaget och det är nu också upp till finansministeriet och landskapsregeringen att på bästa sätt ta vara på den öppning som grundlagsutskottet utlåtande pekar på. Ni kan läsa mer i pressmeddelandet här.

Åland i budgetdebatten

Vanligtvis finns det inte mycket att säga om Åland när budgeten debatteras och den här budgeten var inget undantag. Två frågor passade jag dock på att ställa. Den ena var till finansminister Rinne om han inte tyckte att det var dags att rätta till det där med att Åland faktiskt betalar skatt till riket och inte som det i ett pressmeddelande från finansministeriet sades att Åland får ”stöd” ur riksbudgeten. Han fick så många frågor att han inte kunde besvara dem alla från talarstolen, men på den här frågan fick jag i alla fall ett svar efteråt ”i korridorerna”, nämligen att det var han beredd att se på. Även om man inte kan få fram de exakta siffrorna från Åland, kunde man väl ta fram några och åtminstone namnge de andra. Tack herr minister.

Utrikesminister Tuomioja har som bekant inte varit överförtjust i EU:s sanktioner mot Ryssland. När man inför sanktioner skall man alltid vara säker på vad som skall följa sedan. Skall man trappa upp om inte sanktionerna leder nånvart? Och finns det några påföljder för den som bryter mot sanktionerna? När det infördes sanktioner mot Serbien under kriget på Balkan var det så vitt jag vet bara i ett enda land någon fälldes för att ha brutit mot sanktionerna, nämligen i Sverige där ett bussbolag fälldes efter att ha transporterat passagerare och bagage till Ungern där de bytte buss och for vidare in i Serbien, och detta var ett brott mot sanktionerna. Min fråga var om det var samma sak nu eller om man planerat bättre den här gången. Tuomioja var inte sen att på min fråga svara att det nog fanns anledning för EU att tänka och planera bättre inför användandet av sanktioner. Många frågor är obesvarade.

Så har alltså regeringen överlämnat sitt budgetförslag och det är färdigdiskuterat i riksdagen. I Nederländerna firades under veckan Prinsjesdag, med anledning av att regenten, numer kungen, håller det s.k. trontalet varefter finansministern överlämnar sitt budgetförslag. Numer är det inte en helgdag, men fortfarande får barnen i Haag ledigt från skolan. Kanske borde åtminstone barnen i Helsingfors få ledigt från skolan den dagen finansministern överlämnar budgeten. Skolbarnen i Mariehamn kunde ju få ledigt den dag vicelantrådet Nordlund överlämnar sitt budgetförslag till lagtinget. Till Prinsjesdagsfirandet hör också ett antal arrangeman hos Hollands ambassadörspar i Helsingfors och där märktes naturligtvis den hitflugne nederländske konsuln från Mariehamn.

När skördedagarna hålls på Åland brukar alltid någon riksdagsledamot besöka Åland och så även denna gång. Åland fick besök av Lasse Gästgivars från Korsholm som samlade några åländska politiker för ett samtal kring ett av skördefestens arrangemang nämligen åländsk frukost.

Det finns många svåra frågor att diskutera, men den här veckan har varit svårare än de flesta och värre lär det bli. De gröna lämnade regeringen, och det blir inte någon lätt sits. Det finns nu en mycket knapp majoritet i riksdagen och det lär bli både reseförbud och andra inskränkningar för oss. Finland känner nämligen inte till något kvittningssystem. I grannlandet i väster fick man veta vad det innebär efter att röstresultatet 1975 visade 175 mot 175. Nu vet man bättre och har bara 349 ledamöter. Den som lever får se hur det här skall gå.

Många medier har frågat oss riksdagsledamöter hur vi tänker rösta i kärnkraftsfrågan och om vi påverkats vad gäller samarbetet med Ryssland och att använda rysk utrustning i kärnkraftverket. Mitt svar har varit enkelt. Jag röstar som förra gången, nej och mitt beslut har inte påverkats av krisen i Ukraina. Jag var skeptisk tidigare och jag gör samma bedömning nu. Kanske det är mina år på Balkan som fått mig att se med större skepsis på stormakternas inflytande och baktankar, men med samma skepsis ser jag på uppmålandet av hotbilder och åkallandet av militärallianser. Utrikesministern ser mer sansat på de olika scenarier som kan utspela sig i det verkliga livet än många av de ledamöter som inte har så lång erfarenhet av krig och kriser. Han omtalas numer som en statsman, intressant vändning.

Pressmeddelande 18/9 2014
Publiceringsfritt: Genast

Grundlagsutskottet fann öppning gällande det uppmärksammade förslaget om moms på dagstidningar och tidskrifter

*******************************************************************************
Riksdagens grundlagsutskott har under de första höstveckorna behandlat det uppmärksammade förslaget till ändring av mervärdsskattelagen (RP 53/2014) som i korthet innebär ett slopande av mervärdesskattefriheten för dagstidningar och tidskrifter som importeras genom postförsäljning och som utkommer en gång i veckan eller mer sällan.

Finansministeriet hade inte i sin proposition alls behandlat grundlagsenligheten. Riksdagsledamot Elisabeth Nauclér ansåg att frågan borde be handlas av grundlagsutskottet, eftersom det har till uppgift att ”värna” om självstyrelselagen i riksdagen och talmanskonferensen beslöt, att grundlagsutskottet skulle behandla propositionen och ge sitt utlåtande till finansutskottet

Detta var mycket viktigt, de flesta för Åland viktiga ärenden behandlas av grundlagsutskottet och grundlagsenligheten hade ju dessutom inte alls berörts i propositionen. Denna vecka har utskottet givit sitt utlåtande som skall ligga till grund för den fortsatta behandlingen i finansutskottet.

Lagförslagets mål är att få stopp på den skatteflykt som både finländska och åländska aktörer i tidningsbranschen och tidskriftsdistributionsbranschen gjort sig skyldiga till genom att i allt för stor utsträckning utnyttja det skatteundantag som Åland har inom EU.

Ledamot Elisabeth Nauclér har under behandlingen i utskottet påpekat de juridiska betänkligheter och problem som finns i lagförslaget och de sakkunniga som hörts i ärendet har särskilt fäst vikt vid yttrandefriheten och garantierna för det svenska språket. Statsförfattningsexperterna som hörts har påpekat att propositionen faller inom ramen för flera av grundlagens paragrafer, men den strider mot syftet med självstyrelselagen för Åland och yttrandefrihetsbestämmelserna i olika internationella människorättskonventioner.

Lagförslaget, i den form det nu har, medför en kraftigt ökad byråkrati och helt orimliga konsekvenser för privatpersoner på Åland, som prenumererar på veckotidningar från riket, Sverige eller något annat land; prenumererar man på en veckotidning som publiceras i riket eller utomlands, skulle man vara tvungen att göra en momsskatteanmälan på förhand och dessutom riskera att betala dubbel moms.

Den föreslagna lagändringen skulle också medföra ökade kostnader och byråkrati för alla privatpersoner i hela Finland som prenumererar på en tidning från ett land utanför EU.

Finansutskottet har nu till uppgift att hitta en lösning, där ålänningar inte drabbas hårdare än privatpersoner i riket och där Ålands särställning, Finlands utfästelser gällande svenska språket i samband med lösningen av Ålandsfrågan 1921 och press- och yttrandefriheten beaktas.

- Finansutskottet måste beakta vad grundlagsutskottet säger, nu finns det verkligen en chans att få in ändringar i lagförslaget och att det är nu också upp till finansministeriet och landskapsregeringen att på bästa sätt ta vara på den öppning som grundlagsutskottet utlåtande pekar på, säger Elisabeth Nauclér.

*********************************************************************************

Mer information ges av Elisabeth Nauclér som nås på tel.nr. 094323047 eller på e-postadress elisabeth.naucler@riksdagen.fi, eller av hennes riksdagsassistent Gustav Blomberg som nås på tel.nr. 094324047 eller på e-postadress gustav.blomberg@riksdagen.fi.

Vecka 37

Veckan började med några bra möten i Mariehamn. Men före det var det dags att rösta, ja, det finns de som har möjlighet att rösta i flera länder och rösta det skall man alltid göra om man bara har chansen. Svenska generalkonsulatet i Mariehamn är det röstställe i Finland där flest utlandssvenskar röstar har jag läst och att döma av anstormningen till vallokalen denna vackra soliga septemberdag som är det inget jag betvivlar.

En lunch med lantrådet var på sin plats. Det finns många frågor landskapet skall ta upp med ålandsministern som kommer till landskapet på onsdag, som råkar vara just den dag då vi har vårt ”Sakari Tuomioja-seminarium” i riksdagen och för min del ingen möjlighet att vara borta från riksdagen.

Det här binder inte Finland och berör inte Åland

Det finns nog en färdig föredragningslista för mötet, men efter vad som diskuterats de senaste dagarna undrar man nog om inte också Finlands närmare samarbete med NATO borde finnas med på listan. Med tanke på att det väckt stor uppmärksamhet att frågan behandlas så olika i Sverige och Finland finns det nog alla anledning att fråga hur man ser på Ålands roll och status i sammanhanget. I sanningens namn skall sägas att det finns en förklaring till att ärendet behandlas så olika i de båda grannländerna. Finland har redan tidigare godkänt det avtal som noterats i Paris-protokollet och nu handlar det om ett tillägg till det här protokollet och då räcker det för Finland att informera utrikesutskottet, medan det i Sverige skall godkännas av riksdagen. Inte så lätt att känna till alla turer. Utrikesministern såg sig föranledd att skriva ett brev till alla riksdagsledamöter och förklara de här turerna. Men om Åland finns ingenting sagt. Självfallet skall det tolkas så att eftersom det inte berör Åland så sägs ingenting, men det borde helt klart ha sagts: Det här berör inte Åland.

Den och många andra frågor åt vi en lunch över innan det var dags för att ta sig till lagtinget och lyssna på plenidebatten ett litet tag.

Hur presenteras Åland i internationell statistik? Ja, det är en fråga som jag kommit att plågas av sedan 1983 då jag började arbeta med nordiska frågor. Man säger att Åland skall inte, får inte och kan inte behandlas som t.ex. de två andra självstyrande områdena i Norden; Färöarna och Grönland. För det finns det juridiska, politiska och personliga skäl. Det har varit en kamp vi fört i nu över 30 år utan att ha nått märkbara framsteg. Visserligen lyckades vi få AX-koden godkänd av ISO och sedan av FN och det var en viktig milstolpe, men vad hjälper väl det när det sedan inte rört på sig mycket. Fortfarande får inte Åland synas i samma sammanhang som Färöarna och Grönland och alltför ofta är texterna tvåspråkiga engelska och finska och de enda åländska ortnamn som nämns är Ahvenanmaa och Maarianhamina. Nu finns det yngre krafter som borde orka ta i och fortsätta kampen för visst finns väl Åland och Mariehamn fortfarande i verkligheten om än inte i cybervärlden eller på Google maps.

Det finns de i riket som är rädda för att Finland skall glida in på ett bananskal utan att riksdagen får ta ställning, men hur skall det då gå för Åland? Det har inte utrikesministern sagt något om, men han har sagt mycket annat om den här frågan under veckan som gått. Han har också sagt mycket om införandet av sanktioner mot Ryssland under den här veckan, men kanske ändå inte så mycket som pressen försökt intolka. Ja, den frågan finns det nog anledning att diskutera.

Sanktioner

Utrikesministern har som bekant reserverat sig mot ministergruppens beslut angående Finlands ställningstagande till EU:s sanktioner mot Ryssland, men samtidigt bedyrar alla att det inte finns någon spricka i regeringen, eller i Finland överhuvudtaget i denna fråga. Presidenten for till Ukraina och Ryssland för bilaterala diskussioner, men det handlade bara om att hålla dialogen levande. Utrikesministern var visserligen mer restriktiv än övriga ministrar och fick kritik för det av förre statsministern Paavo Lipponen som menar att är man med i EU så är man och då är man solidarisk. Statsminister Stubb är däremot helt solidarisk, men säger samtidigt att Finland varit helt eniga och helt solidariska, och samtidigt har Finland skött den här frågan så skickligt att man kunnat undvika vissa för Finland särskilt negativa konsekvenser. Bäst i klassen eller solidarisk?

Är det bra med sanktioner när dialogen just kommit igång? Är det bra med sanktioner när vapenvila utlysts och som det verkar även följts? Är det verkningsfullt med sanktioner när all import av varor och tjänster kan ersättas genom handel med Kina eller något annat land? Finns det någon verkningsfull sanktion mot de som bryter mot sanktionerna? Under kriget på Balkan infördes sanktioner mot Serbien, men så vitt jag vet så finns det bara ett land som dömde någon för att ha brutit mot sanktionerna. I Sverige dömde en domstol ett bussbolag för att ha transporterat personer och bagage med bussar från Sverige till Ungern. Där hade passagerarna gått över i andra bussar med bagaget. Bussarna hade sedan fortsatt in i Serbien och det var helt uppenbart att det rörde sig om brott mot sanktionerna och bussbolaget fälldes. Hade detta någon inverkan på kriget på Balkan? Sverige var helt klart bäst i klassen.

Seminarium för det civila fredsarbetet eller dag 3788

Den 9 september var det 50 år sedan Sakari Tuomioja dog och därmed också 50 år sedan Finland inledde sitt arbete som civil fredsbevarare i FN-sammanhang. Tuomioja var den förste som for till Cypern för att fungera som FN:s generalsekreterarens specielle utsände och medlare nder våren 1964, men redan på hösten var han borta. Med tanke på allt hötidlighållande de militära fredsbevararna ägnat sig åt så ansåg jag att det fanns skäl att uppmärksamma Finlands civila bidrag. Det föreslog jag för Cyperngruppen där jag är viceordförande, trots att jag aldrig besökt ön, men däremot har jag många gånger kommit i kontakt med de frågor som gäller Cypern eftersom intresset för Åland alltid varit stort bland de som representerat Cypern i Helsingfors. Lagom till det här seminariet kom för övrigt en ny ambassadör från Cypern till Helsingfors.

Vid seminariet talade förutom utrikesministern och förre statssekreteraren Pertti Torstila också förre nedrustningsambassadören, riksdagsledamoten, EU-parlamentarikern och ordföranden för Sveriges 1325 strategi Maj Britt Theorin
och Peter Schmitz från DPKO vid FN i New York. En gammal bekant? Ja, i FN familjen har ens vägar högst troligen korsats någon gång och så visade sig det vara i det här fallet också. Vi hade träffats i Knin 1993.

Maj Britt Theorins inlägg handlade om vikten av att kvinnor kommer med i beslutsfattande. Det handlar inte om en könsfråga utan det är en säkerhetsfråga. Utan kvinnor ingen varaktig fred. Det fick mig som panelmoderator att fråga hur det kunde komma sig att 1325 och vikten av att utöka kvinnors medverkan i fredsprocessen inte var en av de centrala punkter som vår representant från DPKO räknade upp. Schmitz svarade nu att det inte nämns eftersom det tillhör vad som kallas main-streaming och inte behöver tas upp särskilt. Utrikesministern kontrade med att han knappast kunde tänka sig att hålla något föredrag där han inte nämnde vikten av att kvinnors stärks. Så olika kan det vara.

Bild på de medverkande i Sakari Tuomioja-seminariet

Det här var för övrigt Erkki Tuomiojas 3788:e dag som utrikesminister och dagen dokumenterades särskilt väl av Helsingin Sanomat. Den slutade i Bryssel, ett ställe där han är glad så fort han får fara därifrån. Själv känner jag på samma sätt, trots att jag älskar att vara i miljöer där jag får tala franska hela dygnet. Antagligen beror det väl på att jag inte känner staden tillräckligt bra. Jag övernattar och träffar gärna vänner, men vanligvis är det bara opersonliga hotell som tillhör någon kedja, mötesrum i tråkiga korridorer eller med utsikter som består av någon annan cementvägg eller någon hög byggnad, säkerhetskontroller i det oändliga. Nej, tack jag föredrar alla andra platser.

Utrikesministern träffade denna dag parlamentsledamoten Jamal Zahalkan, medlem av Knesset, men representant för den palestinska delen av befolkningen. Vi var flera parlamentariker som träffade honom för att höra hans berättelse om hur de arabiska medlemmarna av Knesset marginaliseras och avstängs utan anledning. Han ville ha vårt stöd och protest för den senaste av avstängningar riktad mot en av hans kollegor. En artikel som beskriver ett bråk mellan Zahalkan och andra ledamöter i Knesset går att läsa här.

En diskussion om ”US-Russia Relations and the EU in the Light of the Conflict in Ukraine” kunde man lyssna till om man gjorde sig besväret att ta sig till Utrikespolitiska institutet. För att följa debatten och presentationen av den senaste rapporten om Människohandel som minoritetsombudsmannen överlämnat till riksdagen behövde man bara förflytta sig till det som heter Lilla parlamentet. Men även det kan vara nog så svårt när allt krockar med viktiga utskottsmöten och andra viktiga sammanträden som det varit den här veckan. Ett av dessa viktiga möten är sjävstyrelselagskommittén som sammanträdde i över fyra timmar den här veckan, och som nog kan sägas ha kommit en bit fram på vägen.

Svensk damtidning

Viktiga utskottsmöten den här veckan var grundlagsutskottets sammanträden, fast de är för övrigt alltid viktiga. Den här veckan handlade det om tidningsmomsen för de tidningar som slussas via Åland för att företagen skall komma undan skatt (ni kan läsa mer om detta här). Skall denna trafik stoppas på ett sätt som gör det ytterst besvärligt för privatpersoner på Åland som t.ex. beställer en svensk damtidning? Skall man behöva göra en anmälan innan man prenumerera på Svensk damtidning, och riskera att behöva betala dubbel moms? Är det förenligt med vad Finland lovade i Genève när man garanterade att Åland skulle förbli svenskt? Ja, den som lever får se.

Skottland och Katalonien

Storbritannien har visserligen godkänt att det hålls en folkomrösning om Skotlands statstillhörighet och det har inte Spanien, men i övrigt börjar politiken mer och mer likna varandra. Ländernas retorik låter mer och mer som uttalanden gjorda av länder på Balkan eller i Kaukasus. Även om man inte tror på självständighet för alla små potentiella folkgrupperingar så behöver det ju inte betyda att civiliserade, demokratiska EU-medlemsstater skall föra den här typen av hätsk propaganda. Spara oss från det.

Efter att ha fått det sorgliga beskedet att min bil var bortom alla upplivningsförsök och helt enkelt inte möjlig att rädda, tog jag flyget hem. Som vanligt via Stockholm, men nu ännu en liten försämring sedan i våras. Flyget går en timme senare och jag är hemma först kl.22.00. Annat var det på Air Ålands tid.

Bilen kunde inte ta mig till Värmland på lördag, denna dag då min mor föddes för exakt 100 år sedan. Det var alltså dagen före valdagen. Vad som hände på valdagen det vet alla vid det här laget. Sverigedemokraterna blev det tredje största partiet i det land dit min mor en gång kom som invandrare.

Pressmeddelande 11/9 2014
Publiceringsfritt: Genast

Nauclér deltog på Sakari Tuomioja-seminarium
*******************************************************************************
Onsdagen den 10.9 arrangerade Cyperns vängrupp i Finlands riksdag ett Sakari Tuomioja-seminarium för att markera 50-års jubiléet för Finlands medverkan i Förenta Nationernas fredsbevarande insatser på Cypern. De grönas riksdagsledamot Satu Haapanen är ordförande och riksdagsledamot Elisabeth Nauclér är viceordförande för vängruppen och ansvarade för arrangemanget och seminariet lockade många intresserade deltagare, inbjudna var, utöver riksdagsledamöter och funktionärer, representanter för olika forskningsinstitut, freds- och medborgarorganisationer och ambassader.

Den första gruppen med finska FN-fredsbevarare skickades till Cypern 1964. Detta var inte bara Finlands första militära fredsbevarande uppdrag inom FN, utan också då den första civila FN-insatsen som utfördes i och med att Sakari Tuomioja blev utsedd av FN att medla i konflikten. Sedan dess har Finland gjort många viktiga insatser, både militära och civila, i konflikthärdar runt om i världen.

Seminariets mål var inte bara att markera 50-års jubiléet utan också att se var vi är i dag, och var vi kommer att vara i framtiden, inom medling och konfliktlösning både på Cypern och i andra konflikter. I dag är Cypern tyvärr fortfarande en delad stat och konflikten klassas som en ’frozen conflict’.

Fokus lades på konfliktförebyggande åtgärder, nödvändigheten av att kvinnor deltar i arbetet med konfliktlösningar och medling samt civilsamhällets viktiga roll som aktör i att lösa dispyter.

Utöver arrangörerna Satu Haapanen och Elisabeth Nauclér medverkade som talare vid seminariet utrikesminister Erkki Tuomioja, förre svenska riksdagsledamoten och Europaparlamentarikern Maj Britt Theorin, förre statssekreteraren ambassadör Pertti Torstila samt Peter Schmitz som är direktör för Förenta Nationernas Europa- och Latinamerikadivision inom avdelningen för fredsbevarande operationer.

Ambassadör Pertti Torstila, som själv deltagit som fredsbevarare i Cypern, kritiserade de ändlösa förhandlingarna och att fred ännu inte uppnåtts i Cypern efter 50 års. Men han framhävde de finska fredsbevararnas mycket goda rykte hos båda befolkningsgrupper.

Utrikesminister Erkki Tuomioja berörde sin fars, Sakari Tuomiojas, mycket omtumlande och viktiga medlaruppdrag på Cypern 1964, han beskrev FN:s uppdrag på Cypern och Finlands mål att också nu ha en aktiv roll i internationella medlingsuppdrag.

Maj Britt Theorin, som har haft en betydande roll i nedrustningspolitiken i Sverige och varit mycket aktiv vad gäller kvinnors roll inom medling och fredsinsatser, gav konkreta exempel på hur FN:s 1325-resolution kan implementeras. Hon poängterade att fred inte är möjligt att uppnå utan att inkludera kvinnor, som utgör mer än hälften av världens befolkning. Förr har man ansett att kvinnorna i en konflikthärd ska vara tysta och inte bry sig – det är männen som utför krigshandlingar och männen som ska sitta i fredsförhandlingarna – men detta är ett mycket förlegat synsätt och i dag måste kvinnor stå i centrum i konfliktarbetet för att en bestående fred skall uppnås. Kvinnornas medverkan är en säkerhetsfråga som FN:s 1325-resolution konkret påvisar.

Peter Schmitz talade om sina erfarenheter från Cypern och från olika FN-uppdrag ute i världen och han presenterade också hur FN:s fredsbevarande verksamhet kan förbättras och de svårigheter man står inför i dagens alltmer komplicerade och svårlösta konflikter ute i världen.

Under seminariet framförde ordförande Satu Haapanen den nuvarande medlarens och FN-sändebudets på Cypern Espen Barth Eides hälsning till seminariedeltagarna.

- Seminariet var välbesökt, talturerna var personliga och intressanta och visar på det stora engagemang Finland visar för konfliktarbete och medlingsfrågor. Särskilt glad är jag över att civilsamhällets och kvinnornas viktiga, ja rent av avgöranderoll i detta arbete betonades av alla talare, kommenterar Nauclér.

*********************************************************************************

Mer information ges av Elisabeth Nauclér som nås på tel.nr. 094323047 eller på e-postadress elisabeth.naucler@riksdagen.fi, eller av hennes riksdagsassistent Gustav Blomberg som nås på tel.nr. 094324047 eller på e-postadress gustav.blomberg@riksdagen.fi.

Vecka 36

Eller vecka ett om man så vill, i alla fall känns det som att det vore den första veckan för det är nu det kör igång med slutspurten på riksdagsarbetet. Vi skall få ihop en budget och mycket mer än så, men först var det som vanligt dags för en måndag i Mariehamn med månadsmötet med lantrådet och några andra ministrar. Det är mycket man kan tala om så här inför det kommande riksdagsarbetet, om alla kommande besök, om alla kommande möten, om uppföljningen av vad lagtinget anser att vi skall syssla med etc. etc. i en enda lång bana.

Hur skall vi fortsätta med landskapets Policy för Ålands demilitarisering och neutralisering, och hur ser man på den i Helsingfors. Blir det någon aftonskola om åländska frågor? Kommer Ålandsministern till Åland i år? Kommer statsministern till Åland före valet? Svaret på de flesta frågorna är nog ja. Och kommer den där nye finansministern? Rubb och den Stinne som de kallas av Stefan och Staffan i Fritt fram.

En fråga som kommit att bli mer och mer aktuell är hur landskapsregeringen egentligen lyckas med att få ut våra budskap i Helsingfors? Den frågan blev mer och mer aktuell efter att finansministeriet skickat ut ett pressmeddelande där det stod hur stort ”stödet” till Åland är. Vet inte ens finansministern att Åland inte får något stöd? Jo, det vet finansministern, men inte allt hans pressfolk och det är illa nog det.

Det finns nog anledning att fundera på hur alla de medel som flyter in på grund av riksdagsmandatet skall användas för att uppnå största möjliga nytta i Helsingfors.

Vi diskuterade dessutom hur vi ska gå vidare med problemen kring åländska kartnamn på internationella kartor. Det får t.ex. inte stå Ahvenanmaa eller Maarianhamina på internationella kartor. En annan fråga är också hur vi ska få ax-domänen och det självstyrande Åland mer känd i internationella listor – ett problem är t.ex. CIA:s World Fact Book där Åland inte tas upp skilt, som ju t.ex. är fallet är med Färöarna och Jersey.

Till måndagen i Mariehamn hörde också att ge en intervju för Fredsinstitutet. Intervjun skall ingå som läromedel i en elektronisk kurs som Ålands fredsinstitut, i samarbete med Öppna högskolan på Åland, jobbat med att utveckla och ska handla om territoriell autonomi med fokus på Ålandsexemplet. Målet är att kunna erbjuda kursen till studerande genom Öppna högskolan på vårterminen 2015. Bland kursens målgrupper är studerande vid Åbo Akademi och TAPRI.

Eftersom den första dagen i riksdagen inte innehöll några utskottsmöten så gick det an att komma lite senare till Helsingfors, ja så sent att det gick bra att ta färjan. Vilken lyx, en hel kväll hemma och en god frukost medan fartyget gled in i Helsingfors hamn.

Första plenum handlade om situationen i Ukraina, om närmandet till NATO och den var nog just så som debatten skall vara i ett samförståndsland som Finland. För min del var det lite för mycket av det goda och jag avstod från att begära ordet.

Utrikesminister Tuomiojas ord om att Finland inte skall slussas in i NATO utan att riksdagen får säga sitt kändes ju betryggande, men hur är det med den saken? Det blev fortsättning på den historien under veckan. Vad är det nu som gäller i Sverige och vad gäller i Finland? Varför behandlas inte samma avtal på samma sätt i de två länderna? Ja, den saken kommer vi säkert att diskutera framöver, och har något läckts från riksdagen? Och skall inte bara läckorna efterforskas utan också redaktörerna förhöras? Ja, det är nog så att traditionen är lite olika i Sverige och Finland. Källskyddet är starkt i det förlovade landet i väster.

Att USA tänker komma till Estlands undsättning i alla lägen det flög president Obama in till Tallinn för att berätta. Invånarna fick ledigt från jobbet och alla kände sig lugnade. Presidenten flög vidare till toppmötet i Wales medan ryssarna fortsatte kränka vårt luftrum. NATO passar på att ha en stor manöver här i gränstrakterna, ute i Östersjön. Vi har fått försäkran om att Åland inte berörs av manövern, men berörs vi av det nya NATO avtalet? Och om vi inte berörs finns detta klart utsagt? Den som lever får se.

Uppe i plenum var vidare lagförslaget om ändring av integrationslagen (regeringens proposition nr 100/2014 till riksdagen med förslag till lag om ändring av 44 och 46 § i lagen om främjande av integration (rp 100/2014)) som gör det möjligt för åländska kommuner att få statligt stöd vid intag av kvotflyktingar. I dett pressmeddelande som mitt kontor skickade ut till medierna och som lagts ut på bloggen kan man läsa att det är Åland landskapsregering som tagit initiativ till detta, genom ett brev till arbets- och näringsministeriet där man förklarade att Åland är villigt att ta emot flyktingar, särskilt med tanke på det svåra läget i Syrien.

Undertecknad tog tillfället i akt och uttryckte min glädje över att ärendet nu äntligen kommit så här långt. – Åland är ett samhälle öppet för invandrare, ett samhälle som på ett utomordentligt bra sätt lyckats integrera alla de inflyttade som finns på Åland. Det nya lagförslaget möjliggör alltså att de åländska kommunerna på lika villkor som övriga kommuner i Finland nu kan ta emot kvotflyktingar. Det är ett helt avgörande steg för alla de åländska kommuner som vill ta emot flyktingar. Åland har också tidigare tagit emot flyktingar, men utan det statsstöd som kommunerna i riket fått ta del av.

Grundlagsutskottet började arbeta och där ligger nu ett utkast till utlåtande till finansutskottet över lagförslaget om momsen på tidningar som cirkuleras via Åland. Och frågan är hur skall det bli i fortsättningen för vanliga människor på Åland som vill prenumerera en tidning från Sverige. Någon behandling av frågan i utskottet blir det inte innan utkastet finns på svenska.

Riksdagen besöktes under veckan av Frankrikes ambassadör som bjöds på avskedsfrukost och fick en dräkt som han kan använda om han vill åka skidor utan att synas alltför väl. Dräkten påminner om de som användes av de finska soldaterna som stred i finska vinterkriget. Den som fick gåvan som en påminnelse av sin tid i Finland är den ambassadör som mer än någon annan tagit som sin uppgift att besöka landets alla städer, träffa stadsdirektörer, journalister och handelskammarfolk på alla dessa orter och det med hjälp av honorärkonsulerna på de här orterna, och Mariehamn är inkluderat. Han har till och med gjort sig besväret att försöka lära sig lite av språket, men nu är det alltså dags att åka tillbaka till Quai d’Orsay och vad är väl bättre än att ha en som kan Finland bra på plats i Paris.

Riksdagens franska vängrupp tog avsked av ambassadören som åkte hem till Frankrike med ett minne förknippat med Finlands historia

Riksdagen besöktes vidare av en grupp civila och militära ledare för Kurdistan, och några av dem Peshmerga-generaler. Det är ingen tvekan att dessa människor som lever inom Iraks gränser, men inte får mycket stöd från Irak och Bagdad utan måste kämpa mot de attacker de utsätts för av Islamiska staten (IS eller ISIS), behöver hjälp. Kurderna i Irak är inträngda i ett hörn av Islamiska statens brutala och skoningslösa framfart i Irak och Syriens, men ingen hjälp fås av vare sig grannarna Irak, Syrien, Iran eller Turkiet. Finland har också mycket riktigt beviljat ett bidrag som skall gå till humanitärt bistånd, men de vi träffade var i första hand ute efter militärt bistånd. Det är kanske inte Människorättsgruppens starka sida att diskutera militärt bistånd och ännu mindre att utlova något. Dödliga vapen eller icke dödliga vapen det är en fråga som olika länder behandlar olika. Finland lär enligt gästerna ha många APCs i sina lager som inte det finska försvaret har något behov av, och jag för min del anser inte att en APC är något vapen, men oavsett APC eller inte så är nog det viktigaste att komma till konfliktens lösning genom dialog och förhandlingar. Men frågan är om IS går att förhandla med? Deras färd gick vidare till Norge för att också där lägga fram sina synpunkter och begäran om hjälp.

Människorättsgruppen mötte militära och civila representanter för den kurdiska regeringen, eller som det heter Peshmerga

Den fråga som man måste ställa sig är har det kommit nya grupper som vi inte kände till tidigare eller har bara de onda krafter som funnits länge fått ett nytt namn.

Svenska riksdagsgruppen besökte de nya lokaler som kyrkans centralförvaltning fått till sitt förfogande. Där fick vi information hur svenskans ställning inom kyrkans centralförvaltning mår, och den mår bra kan väl tilläggas. Vi fick också information om andakts- och livsåskådningsprogrammen i YLE:s kanaler i ett alltmer mångkulturellt och mångreligiöst samhälle. Det var information som var av stor nytta och som vi var eniga om att vi borde fått tidigare och mer regelbundet. Skall den som talar i andaktsprogrammen vara riktiga präster eller bara låtsaspräster? Det var kanske inte riktigt så problematiken formulerades, men en del anser att det måste vara utbildade präster och inga andra som talar i andakterna i radio.

Innan kvällen var slut blev det dags att äta en middag med utvecklingsminister Pekka Haavisto som värd för Dr. Ram Manikkalingamin och följe. International Verification Commission heter ett organ som bl.a. varit aktiva i Baskien när det gällt att få ETA att lägga ned vapnen, men också att få de spanska myndigheterna med på tåget för en fortsatt dialog. Han har sina rötter i Sri Lanka och hade varit med i den processen och konstaterade liksom jag att alla de vi hade som gäster från Sri Lanka till Åland nu är döda och borta, kvar är mycket som kunde göras. Och det borde vi bara inte släppa. Dr Mannikkaligam, nu professor i Amsterdam och verksam inom många olika konfliktlösningsprojekt hade självfallet också träffat sin gamle vän och kollega president Ahtisaari.

Riksdagens kvinnonätverk har tycker jag ägnat sig åt alltför många traditionella kvinnofrågor och därför förslagit att vi skulle bjuda till riksdagen representanter för icke-traditionella yrken och dit hörde den här fredagslunchens gäster, nämligen en av Finnairs flygkaptener och en kvinnlig sjökapten och befälhavare.

Häljeboda

På lördag samlades de som gått i skolan i Häljeboda på 50-talet för att tala gamla minnen och även besöka sin gamla skola. Självfallet hade jag tänkt vara på plats, resan var uträknad så att jag skulle ta flyg efter fredagens stora utskott till Arlanda, ta en flygbuss till Enköping, promenera till verkstaden och köra bilen till Häljeboda, men det ville inte den lilla bilen. Den står där och är fortfarande inte i körbart skick så skolträffen torkade in.

Redaktör Nina Smeds utmanade mig den 25 augusti i tv-programmet Åland 24 att delta i ALS Ice Bucket challange, det vill säga att jag skulle låta en hink med isvatten hällas över mig för att uppmärksamma omvärlden på vikten av att stödja forskningen om den svåra sjukdomen ALS. Frågan är allvarlig och den förtjänar all uppmärksamhet, som riksdagsledamot kan jag emellertid utnyttja andra mindre spektakulära , men ändå effektiva möjligheter till påverkan, därför antar jag inte utmaningen i denna form.

Under min tid i riksdagen har jag haft kontakt med ALS-patienter och bekantat mig med sjukdomen och också försökt förbättra villkoren för dem, genom bland annat myndighetskontakter , och det arbetet lovar jag att fortsätta med, också utan isvatten.

Böckerna som medtas till värmlandsskogarna för sommar- eller vinterläsning har ofta värmlandsanknytning och dit hör Ulla-Carin Lindqvists bok om sin sjukdom och sista tid. Ingen som läst boken lämnas oberörd och i hennes namn har tillkommit en stiftelse för ALS-forskning. Gör som jag betala ett bidrag till Ulla-Carin Lindquists stiftelse. http://www.ullacarinstiftelse.se/ge-en-gava

Pressmeddelande 3/9 2014
Publiceringsfritt: Genast

Integrationslagsändringen behandlas äntligen av riksdagen – Åland tar sitt ansvar!

*******************************************************************************
Igår, vid riksdagens första plenum efter sommaruppehållet fick riksdagsledamöterna ta itu med en diger agenda, varav ärende nummer ett på dagordningen Statsministerns upplysning om läget i Ukraina naturligtvis var föremål för den längsta debatten. 19 regeringspropositioner debatterades och remitterades till utskott. Ärende nummer 13, regeringens proposition nr 100/2014 till riksdagen med förslag till lag om ändring av 44 och 46 § i lagen om främjande av integration kom nu till riksdagen och remitterades till förvaltningsutskottet för behandling. Det är fråga om en ändring av den så kallade integrationslagen som Åland landskapsregering tagit initiativ till, genom ett brev till arbets- och näringsministeriet där man förklarade att Åland är villigt att ta emot flyktingar, särskilt med tanke på det svåra läget i Syrien, men att vissa oklarheter i lagstiftningen bör redas ut.

Tjänstemännen har i samråd med Åland utarbetat detta förslag till ändring av lagen som möjliggör att de åländska kommunerna på lika villkor som övriga kommuner i Finland nu kan ta emot kvotflyktingar. Åland har också tidigare tagit emot flyktingar, men utan det statsstöd som kommunerna i riket fått ta del av.

Riksdagsledamot Elisabeth Nauclér uttryckte sin glädje över att ärendet nu äntligen kommit så här långt. – Åland är ett samhälle öppet för invandrare, ett samhälle som på ett utomordentligt bra sätt lyckats interera alla de inflyttade som finns på Åland. Vi har idag över 90 olika nationaliteter representerade bland våra invånare, framhöll hon.

Åland har under åren 1997 – 2010 tagit emot 97 personer som fått internationellt skydd utan att få statlig ersättning enligt integrationslagen, när de åländska politikerna diskuterade det kritiska läget i Syrien ställde sig alla partier bakom initiativet att ta emot flyktingar från Syrien. Detta blev startskottet för landskapsregeringens kontakter med ministeriet för att reda ut situationen.

Det här lagförslaget har inte bara ett värde för de personer det rör. Lagförslaget har ett stort symboliskt värde. Fördomarna om att det är svårt att flytta till Åland, man måste kunna svenska för att få flytta till Åland, det är ett isolerat samhälle etc. frodas mer och mer i Finland och sprids utanför vårt lands gränser. Därför är det värdefullt att på det här sättet visa och få säga att alla är välkomna att flytta till Åland. Det finns inga hinder, tvärtom, vi håller oss framme och välkomnar de som har det svårt, konstaterade ledamot Nauclér.

Endast ledamot Jalonen från (sf) deltog i debatten, han konstaterade att det är viktigt att en flykting som kommer till de svenskspråkiga områdena i Finland får veta att finska är det huvudsakliga språket i landet, annars kan det uppstå svårigheter.

Elisabeth Nauclér svarade honom att det är viktigt i det här sammanhanget att vi inte blandar ihop de finlandssvenska områdena och det enspråkiga Åland. Finland är ett tvåspråkigt land och det finns två språk. Åland fick sitt minoritetsskydd av Nationernas förbund 1921, och som innebär att Åland är enspråkigt svenskt.

*********************************************************************************

Ni kan följa behandlingen på riksdagens hemsida genom att söka på rp 100/2014 här http://fakta.eduskunta.fi/triphome/bin/vexhaku.sh?lyh=HE?kieli=ru

Mer information ges av Elisabeth Nauclér som nås på tel.nr. 094323047 eller på e-postadress elisabeth.naucler@riksdagen.fi, eller av hennes riksdagsassistent Gustav Blomberg som nås på tel.nr. 094324047 eller på e-postadress gustav.blomberg@riksdagen.fi.