Vecka 51

Veckan började i Helsingfors eftersom det var plenum denna sista måndag före julen. Men före det blev det ett möte med Carl Haglund på försvarsministeriet. För den som arbetat länge med självstyrelsefrågor så har Säkerhetspolitiska redogörelsen varit av central betydelse. Tyvärr har ansträngningarna inte lett långt hittills. Visserligen har de rätta skrivningarna funnits om inte i redogörelsen så har de kommit in i riksdagsbehandlingen, men uppföljningen har saknats. Vi får se hur det går nu. Carl (som han skall kallas och inte Calle som bara är tillåtet när han är ledig på stugan) är en erkänd ålandsvän och kanske får fart på utredningen om hur Ålands neutralisering och demilitarisering bäst respekteras.

Det blev en runda förbi klädskaparen för att inspektera klänningen för 6 december 2013. Det gäller att vara ute i tid, den blev ju inte klar till 2012 års upplaga av galamottagningen som det står på inbjudningskortet. Kanske lite vågat att skaffa klänning för jag vet ju redan nu att jag inte blir bjuden till slottet 2013.

Plenum inleddes med allmänna debatten och den hade jag bestämt mig för att inte delta i. Det är intressantare att delta i debatten under respektive kapitelrubrik, men det är inte så lätt som det kan låta. Många vill duellera med ministrarna och tiden är begränsad, alltså fick jag varken möjlighet att diskutera utrikespolitiska frågor med Tuomioja, bistånd med Hautala eller vindkraft med Vapaavuori. Det vara bara under kommunikationsministeriets kapitel som det gavs möjlighet att fråga ministern om det nu fanns närmare planer och beräkningar för hur de 20 miljoner som skall sparas till 2015 inom sjöfartssektorn utan att det blir nedskärningar på bemanningsstödet med förlorade arbetsplatser under finsk flagg som följd. (Ni kan läsa frågan här)

Medarbetarsamtal är något man skall ha med sina medarbetare och det blev det den här måndagen enligt ett formulär som sig bör, men naturligtvis fanns inte detta formulär på svenska på riksdagen trots att det absolut borde, shame on you riksdagen. Medarbetarsamtalet hölls med Gustav, min assistent som är mest känd för att han lägger in prillor med enbärssmak, vilket uppmärksammades i finsk TV under veckan eftersom det kom ett nytt snusdirektiv är på väg. EU:s snusdirektiv är en annan historia som vi säkert får höra mer om.

På tisdag var det dags för den stora dagen för Kroatien. Nu skulle Finland godkänna EU:s anslutningsavtal och dagen var så stor att Kroatiens talman Josip Leko själv fanns på plats på diplomatläktaren i plenisalen. Före omröstningen i riksdagen, för det var en sådan, hade han ett möte med ordföranden i utrikesutskottet Timo Soini som leder den skara som röstade emot EU-inträdet strax efter mötet. Säkert ett intressant möte. Historiens vingslag vilade också över den lunch ordföranden i Kroatiska vängruppen i riksdagen Kimmo Sasi stod värd för och som jag deltog i, i egenskap av gruppens viceordförande. Med i delegationen fanns också Sabors finska vängrupps ordförande. Det finns inte mycket mer att säga om det här. För den som levt i det här landet om inte fysiskt så i alla fall psykiskt i snart 20 år och som under årens lopp sett det mesta av landets baksidor, som varit starkt kritisk till deras människorättspolitik, som följt alla de som aldrig kommer att kunna återvända kändes det ändå som det enda rätta att rösta för om vi skall kunna se ett slut på kriget på Balkan en dag, men mycket kvarstår. Vi har tagit de enkla bitarna Slovenien och Kroatien, men de svåra länderna kvarstår. Kroatien är det första krigshärjade landet som EU tagit in.

Vängruppsmöten var det för övrigt gott om den här veckan. Greklands vängrupp bildades under ledning av Sauli Ahvenjärvi, och Polens vängrupp hade under ledning av Astrid Thors ett möte med en av Finlands aktivaste ambassadörer, i alla fall när det gäller kontakter till riksdagen nämligen stora utskottets tidigare ordförande Jari Vilén och numer Finlands ambassadör i Polen. Det var morgnar med julsånger: en dag Bibelgruppens och en dag talmannens med Sibeliusakademins kör. I år dock ingen med ens tillstymmelse till någonting på svenska. Julkaffe med gruppen hanns i alla fall delvis med, även om jag missade ledamöternas program för assistenterna, men jag kunde läsa våra grötrim efteråt och för att ni inte heller skall gå miste om något får ni här serverat den del som handlade om min assistent:

Han använder både huvud och fötter
Ibland någon för han översätter
Tänkte sin chef nästan svika
Men flickvännen fick faktiskt ge vika.

Avbrutet blev mitt julkaffe med gruppen på grund av att jag då hade fått min tid för min traditionella julhälsning till talmannen. Gåvan är traditionell, men hälsningen varierar även om det måste medges att den nog ganska många gånger handlat om språket.

Riksdagen strävar alltid till att bli klara sista fredagen före julen. Lördagen finns alltid i reserv, ibland även måndagen, dock inte i år då julafton inföll på en måndag. Vi blev klara på fredag även i år, hälsade varandra god jul och for hem till julgransprydnader, paketinslagning, skinkor, lådor, sillar, snöskottning och en del också till Värmlandskorv och kransekake.

Vecka 50

Workshop i Wien

Den här veckan började med två dagar i Wien där jag talade vid en OSSE-workshop som handlade om ”Good practices for parliamentary bodies in promoting gender equality and advancing women’s interests in national legislatures”. Jag representerade riksdagens arbetslivs- och jämställdhetsutskott, men jag var nog där för att tala om riksdagens kvinnonätverk. Ett partiöverskridande samarbete som vi kallar nätverk, som andra kallar klubb och som ytterligare någon kallar union och då börjar det bli farligt. Det är inte tillåtet, man kan inte tillhöra olika block invänder några manliga parlamentariker i vissa länder. Med andra ord bäst att hålla sig till ett ord som väcker så lite känslor som möjligt och bäst att hålla sig till sådana frågor där det finns förutsättningar för att komma överens över partigränserna utan att provocera någon.

På tal om att provocera någon så försågs vi alla med namnbrickor när vi anlände, men följande dag skulle de bytas ut mot nya, och vad var skillnaden? Jo, nu stod det inte längre att jag representerade Finlands riksdag, texten var borttagen. Anledningen var att de serbiska parlamentarikerna blivit för provocerade av att några representerade Kosovos parlament. Som representant för Ahtisaaris hemland behöll jag min finska skylt och tog den andra bara i fall den skulle behövas, men den behövdes inte. Provocerad blev också Armeniens parlamentariker av Azerbaijans parlamentarikers uttalande om Nagorno-Karabach.

Ett mycket väl utvecklat kvinnligt nätverk har man i parlamentet i Pristina, det råder det inget tvivel om. De hade i sin tur i olika sammanhang fått föra fram budskapet om sitt arbete i olika delar av världen, bl.a. i Washington. De besöktes också av Hilary Clinton och Elisabeth Rehn under en kvinnokonferens i Pristina (konferensen har en egen hemsida!). Det finns alltså många andra som håller en hög profil.

Jag talade alltså om Finlands riksdags kvinnonätverk eftersom vi anses vara en förebild för andra. Alla deltagare kom från ”transition countries” utom jag, om nu inte Finland skall räknas dit, men det skall det väl inte efter 95 år av självständighet. Med på workshopen var kvinnliga parlamentariker från Armenien, Azerbaijan, Serbien, Kosovo, Macedonien, Estland, Georgien och Tunisien.

Två seminarier i Helsingfors

Utskottsarbetet gick mot sitt slut och det blev julkaffe för den som hann med det, och för den som inte hann med så blev det istället att skynda vidare till ett seminarium om Azerbaijan. Om man skall vara till någon nytta gäller det att koncentrera sig på några områden och dit hör vid det här laget Nagorno-Karabach, liksom Baskien.

Vänstern och de gröna hade ordnat ett seminarium om Baskien-frågan och hur det ser ut nu sedan de som förespråkar självständighet återigen får delta i det politiska arbetet och tillåtits ställa upp i val. Grundlagsutskottets ordförande Johannes Salminen öppnade seminariet och Kulturministern Paavo Arhinmäki avslutade seminariet (ni kan läsa pressmeddelandet jag skickade ut om seminariet här i bloggen). Däremellan hade vi fått höra medlaren och initiativtagaren till den internationella kontaktgruppen Brian Currin, hitkommen med hustru i snöstormen från Sydafrika där han varit med om att lösa en av de största interna konflikter vi haft under det här århundradet.

Baskernas vänsterrörelse, Abertzale Left, framförde sina synpunkter genom Gorka Elejabarrieta, och både CMI och UPI var representerade i panelen. Min roll var att fungera som ordförande. Den som inbjudits, men tyvärr valde att utebli var Spaniens ambassad, vilket var ytterst beklagligt. Förhoppningsvis kommer deras synpunkter fram vid något senare sammanhang.

Många ambassadörer vill träffa parlamentarikerna innan de far hem till julen och den nyinrättade norska gruppen fick besök av sin ambassadör på sin ettårsdag. Ordföranden i den parlamentariska gruppen som följer arbetet med en revision av självstyrelselagen, Roger Jansson, kom till stan inte bara en gång utan två den här veckan, och det blev ett antal möten med olika medlemmar i riksgruppen som för övrigt nog är i det närmaste färdiga. Och det blev inte bara vanliga stela möten utan också en rätt uppsluten lunch med Timo Soini som både Roger och jag suttit i stora utskottet med.

Cirkus-riksdagen

Det var lite av det som hanns med, det som tyvärr inte hanns med och då närmast beroende på den cirkus som rådde i riksdagen under fredagens plenum. Det finns regler för hur riksdagsarbetet skall gå till, vem som kan bordlägga vad och när i plenum, vem som kan föreslå remitteringar som inte motsvarar talmannens förslag osv. Sedan finns det alla möjligheter att kringgå reglerna, att utnyttja reglerna, att sätta käppar i hjulen på varandra, att ge igen etc. Det var vad som hände på fredag eftermiddag. Ett parti hade tänkt sig att förhindra andra från att åka hem, men då kom någon annan på hur man kunde förhindra detta och så blev det. Den som blev överlistad uppfattade det som osolidariskt, men är det osolidariskt att bli avslöjad och hindrad i sina elaka avsikter? Ett av de medel som kan användas är filibustering , men det blev det alltså ingenting av med den här gången på grund av rådigt ingripande.

Å väl hemma i Mariehamn kunde det konstateras att det var t.o.m. mer snö än i Helsingfors och det är inte lite.

Pressmeddelande 17/12 2012
Riksdagsledamot Elisabeth Nauclér, Ålands representant i Finlands riksdag
Publiceringsfritt: genast

Pressmeddelande: Urpilainen ger svar på fråga om bestämmelserna kring import av begagnade bilar till Åland

*******************************************************************************
Riksdagsledamot Elisabeth Nauclér har fått svar på det skriftliga spörsmål om varför momsbestämmelserna för import av begagnade bilar från riket till Åland ser ut som de gör i dag.

Eftersom många ställer sig frågande varför ålänningar som köper äldre begagnande bilar från riket kan behöva betala en viss mellanskillnad vid importen till Åland ställde Nauclér den här fråga till regeringen. I svaret från finansminister Jutta Urpilainen finns en ingående förklaring som återigen visar att systemet är en konsekvens av att Åland har samma ställning som ett tredje land i förhållande till det övriga Finland och de övriga medlemsstaterna. Därför har en skattegräns skapats som innebär att de bestämmelser som gäller för import och export i handeln med tredje land ska tillämpas på försäljning och överföringar av varor mellan Åland och det övriga Finland.

Samma bestämmelser gäller också om en finländare boendes i riket köper och importerar en begagnad bil från Åland och regelverket anses därför förenligt med grundlagen.

- För att Åland vid EU-inträdet skulle behålla sina kommunikationer skapades det här regelverket som gjorde att Åland stod utanför skatteunionen, säger Nauclér
*********************************************************************************

Hela skriftliga spörsmålet + svaret går också att läsa här: http://www.eduskunta.fi/faktatmp/utatmp/akxtmp/ss_889_2012_p.shtml

Mer information ges av:
Gustav Blomberg på tel.nr. 094324047 eller per e-post gustav.blomberg@riksdagen.fi

Svaret från minister Urpilainen

Till riksdagens talman

I det syfte som anges i 27 § i riksdagens arbetsordning har Ni, Herr talman, till den minister som saken gäller översänt följande skriftliga spörsmål SS 889/2012 rd undertecknat av riksdagsledamot Elisabeth Nauclér /r:

Vad är anledningen till att staten valt att tillämpa olika skattesatser för begagnade bilar som köps i riket och förs till Åland än vad som gäller vid köp av bilar som stannar på Åland eller inom riket och
kan det anses vara förenligt med 6 § i grundlagen att staten på det sätt som här beskrivits tillämpar olika skattesatser för olika medborgare beroende på om de är bosatta i riket eller på Åland?

Som svar på detta spörsmål anför jag följande:

Enligt artikel 5 och 6 i mervärdesskattedirektivet (2006/112/EG) har Åland samma ställning som ett tredje land i förhållande till det övriga Finland och de övriga medlemsstaterna. Ålands särställning grundar sig på det s.k. Ålandsprotokollet som är en bilaga till fördraget om Finlands anslutning till Europeiska unionen. När det gäller beskattning i form av mervärdesskatt och accis kräver gemenskapslagstiftningen en skattegräns mellan Åland och det övriga Finland och en sådan gräns har fastställts från den 1 mars 1997. Skattegränsen innebär att de bestämmelser som gäller för import och export i handeln med tredje land ska tillämpas på försäljning och överföringar av varor mellan Åland och det övriga Finland.

När en person exempelvis köper en begagnad bil från en annan ort i Finland och tar den till Åland, medför skattegränsen att bilen ska beskattas vid införseln till Åland. I värdet på en begagnad bil ingår en dold mervärdesskatt som debiterades för bilen då den såldes som ny till den del bilens värde inte har förbrukats. Den skatt som betalas vid införseln kan leda till dubbelbeskattning och för att eliminera den har det i 18 a § i lagen om undantag för landskapet Åland i fråga om mervärdesskatte- och accislagstiftningen (1266/1996) införts bestämmelser om skattelättnader vid import. När en vara förs in från någon annan del av Finland eller från en annan medlemsstat till landskapet Åland eller från landskapet till andra delar av landet, har importören när skatten för importen fastställs rätt till en skattelättnad på basis av den dolda skatt som ingår i varans anskaffningspris. Med dold skatt som ingår i varans anskaffningspris avses mervärdes- eller omsättningsskatt som betalats i samband med ett skattepliktigt förvärv av varan i Finland eller någon annan medlemsstat och som fortsättningsvis ingår i varans värde vid tidpunkten för importen.

Importlättnaden beräknas så att importskatten minskas genom att man beaktar den andel av den dolda mervärdesskatt som betalats i Finland eller i någon annan medlemsstat och som alltjämt ingår i varans värde när importen äger rum. Den dolda skatten räknas inte in i skattegrunden vid import, och dessutom dras den av från den skatt som annars skulle betalas för importen.

När en ålänning köper eller säljer en bil som ursprungligen har förts in skattefritt som flyttgods till Åland eller till någon annan del av Finland och bilanskaffningen inte överhuvudtaget har beskattats, ingår det i priset på bilen ingen mervärdesskatt som skulle kunna beaktas när man beräknar skattelättnaden i samband med importen. I ett sådant fall kan införseln av en bil från en annan del av Finland till Åland eller från Åland till andra delar av Finland inte leda till dubbelbeskattning, och därför finns det inte heller något behov av skattelättnader vid importen. Mervärdesskatt debiteras för första gången först i samband med importen vid skattegränsen.

När importskatt ska betalas vid skattegränsen fastställs skattesatsen enligt tidpunkten för importen. Beloppet av den dolda mervärdesskatt som fortfarande ingår i priset på en begagnad bil och som ska beaktas vid beräkningen av skattelättnaden beror i sin tur på den skattesats som gällde i Finland eller annan aktuell medlemsstat när bilen såldes/köptes för första gången i Finland eller den andra medlemsstaten.

Importbeskattningen på grund av skattegränsen mellan Åland och det övriga Finland grundar sig på gemenskapslagstiftningen. De bestämmelser som tillämpas är desamma såväl när personer som bor i Finland för in begagnade bilar från Åland till andra delar av Finland som när personer bosatta på Åland för in begagnade bilar från någon annan del av Finland till Åland. Systemet är förenligt med 6 § i grundlagen.

Helsingfors den 11 december 2012
Finansminister Jutta Urpilainen

Pressmeddelande 14/12 2012
Riksdagsledamot Elisabeth Nauclér, Ålands representant i Finlands riksdag
Publiceringsfritt: genast

Pressmeddelande: Nauclér ordförande för Baskienseminarium

*******************************************************************************
I onsdags (12 december) var riksdagsledamot Nauclér ordförande vid ett Baskienseminarium arrangerat av de Gröna och Vänstern i riksdagens infocentrum. Johannes Koskinen, ordförande i grundlagsutskottet, öppnade seminariet och kultur- och idrottsminister Paavo Arhinmäki avslutade det.

Huvudtalaren var den sydafrikanska människorättsadvokaten Brian Curin. Han har varit djupt involverad i flera konfliktområden som t.ex. Sydafrika, Sri Lanka, Rawanda och Mellanöstern. Men hans viktigaste bidrag har ändå kanske varit för fredsprocessen i Baskien, där han bl.a. har grundat den internationella kontaktgruppen ICG, en organisation som kom till efter Bryssel-deklarationen år 2010 och som fungerar som medlare och hjälpande hand i konflikten. Lite mer än ett år senare, efter en konferens i San Sebastian, där bl.a. Kofi Annan, Gro Harlem Bruntland och Gerry Adams deltog, tillkom ännu en viktig deklaration för freden i Baskien.

Under seminariet framhöll Curin att både ledaren för Sinn Fein Gerry Adams och riksdagsledamot Elisabeth Nauclér har gjort modiga och för fredsprocessen värdefulla uttalanden.

- Det är viktigt att konflikten får internationell belysning, att man i Finland får höra olika åsikter särskilt med tanke på att det skrivits och talats så mycket om den politiska utvecklingen i Katalonien, förklarar Nauclér
*********************************************************************************

Mer information ges av:
Gustav Blomberg på tel.nr. 094324047 eller per e-post gustav.blomberg@riksdagen.fi

Herr talman! Behandlingen av Kroatiens anslutning har gått snabbt i riksdagen. Det skulle tyda på att det här varit en enkel fråga och det sägs i utrikesutskottets betänkande att Kroatien är ett litet land med en liten befolkning, alltså utan större ekonomisk betydelse för EU. Finlands bidrag beräknas 2013 bli 5 miljoner euro. Finns det då någon anledning att fästa större vikt vid det här ärendet?

Under den korta tid ärendet varit till behandling i riksdagen har vi fått besök av en delegation parlamentariker från Sabor, Kroatiens parlament, ledd av den mångårige ordföranden för Srpski demokratski forum och ledaren för de rurala serberna som under hela kriget sökte en fredlig lösning på konflikten. Milorad Pupovac, företrädaren för det folk som i den jugoslaviska delrepubliken Kroatien utgjorde ett av de två konstituerande folken, serber och kroater, men som i dag förpassats till att vara en minoritet. Nästa besök vi fick var utrikesminister Vesna Pusic som personligen ville komma hit för att träffa oss och nästa vecka kommer Kroatiens talman hit. Av detta kan man naturligtvis dra slutsatsen att riksdagens godkännande är mycket, mycket viktigt för den unga staten.

Kroatien har utsatts för en hårdare granskning än andra nya medlemsländer som vi just hört. De särskilda skyddsklausulerna syftar till att åtgärda tillkortakommanden före Kroatiens anslutning, men dessutom kan åtgärder vidtas upp till tre år efter anslutningen, och naturligtvis kan även efter det åtgärder vidtas, men då enligt vanligt förfarande vid EU-domstolen.

Varför då denna uppmärksamhet och denna kontroll om landet är så litet och oviktigt? Svaret är att landet är inte oviktigt. Det är det första landet där kriget på Balkan fördes, med stora förluster av människoliv, hus som brändes, tusentals människor som fick lämna sina hem för att bli flyktingar och dö i främmande land utan att någonsin få återse sina hem. Men för andra är det inte för sent, och genom inträdet får de hopp, hopp om att kunde återvända, hopp om en framtid i trygghet, om inte för dem själva så kanske för nästa generation.

Kroatien är ett krigshärjat land med många öppna sår, men det är också ett land där de under kriget regimkritiska, och dit räknar jag just de besökare vi haft, valt att nu på allt sätt stå enade bakom anslutningen till EU. Det är viktigt för alla. Det är viktigt för dem och för oss. Alla de särskilda övervakningsmekanismerna är nödvändiga därför att Kroatien är ett ungt land utan erfarenhet av demokratiska processer.

Herr talman! Mycket uppmärksamhet har har ICTY:s, International Criminial Tribunal for the former Yugoslavia, frikännande av de två tidigare dömda generalerna Gotovina och Markac väckt och mycket kritik har hörts, men det är inte Kroatiens ansvar att de dömdes eller att de frikändes. Det är allas vår internationella domstol och jag är inte beredd att kritisera dem men omvärldens reaktioner på den kroatiska hyllningen av dessa generaler är mer än förståelig. Det finns mycket kvar att göra här. Krigsförbrytarna måste ställas till svars på hemmaplan. Domstolsväsendet är kanske den största utmaningen för de kroatiska myndigheterna och här har Finland spelat och kan spela en stor roll genom twinningprojekt som man redan har haft.

Kroatien kommer inte, som vi hörde av utrikesministern, med i Schengenområdet direkt och det behövs säkert en övergångsperiod. Finland har erfarenhet av att ha EU:s yttre gräns och det ställer stora krav och det planeras ett twinningsamarbete även här. Kroatien är ett land med gränser till flera grannländer som de av tradition aldrig haft landgränser till och det ställer alldeles särskilda krav.

Romernas rättigheter, den nya minoriten, serbernas rättigheter, flyktingarnas möjligheter att kunna återvända, rätten till egendom, rätten till medborgarskap, kampen mot korruption, allt måste fortsätta. Privatiseringen måste genomföras men den måste ske på ett ansvarsfullt sätt och det gäller inte minst jordbrukssektorn. Nya tag tas för att bygga upp ett trovärdigt kontrollsystem av skatteuppbörden. Det är ett projekt som EU har all anledning att följa.

De kroatiska varven som byggt flera av de fartyg som trafikerar i Östersjön måste arbeta på lika villkor som andra varv inom EU. Det måste vara en rättvis konkurrens och ingen snedvridning som bygger på statsstöd. Myndigheterna verkar vara på god väg, men hur går det med arbetsplatserna i de aktuella hamnstäderna och därmed landets ekonomi?

Jag tänker inte komma med en uttömmande uppräkning av ens de mest problematiska områdena men man kan konstatera att listan kan göras lång, och ansvaret är stort hos den unga staten och hos EU om Kroatien ska kunna utgöra ett exempel på en lyckad integration så att de andra krigshärjade länderna på Balkan ska kunna följa efter.

Herr talman! För att anslutningen ska bli verklighet måste också Ålands lagting ge sitt godkännande. Det nämnde jag inte i remissdebatten för det är inte en sak för Finlands riksdag. Det är inte heller en sak för Finlands riksdag att se till Åland får en plats i Europaparlamentet, men frågan är nu aktuell på nytt genom Kroatiens inträde. Vid den senaste utvidgningen eftersträvade statsminister Vanhanen en av de extra platser man förhandlade om i slutskedet. Sverige fick en av dessa platser men Finland blev utan, och det anser jag berodde på att det strategiska arbetet kom i gång för sent.

Redan då stod det klart att nästa möjlighet är vid Kroatiens inträde, och naturligtvis förväntar sig Åland att statsrådet driver denna fråga med kraft och konsekvens. Åland är den enda jurisdiktion som finns inom ett land med ett så kallad asymmetriskt system, alltså inte ett federativt system, som kunnat stanna utanför EU när moderlandet anslöt sig och som saknar representation i EU-parlamentet. Det tog ungefär 20 år innan Åland fick sin rättmätiga plats i Nordiska rådet. Det börjar bli lika lång väntan inom EU, så snart vill Åland se resultat, men som sagt var, detta är inte en sak för Finlands riksdag i dag i alla fall.

Efter att jag lyft fram alla dessa kritiska synpunkter vill jag avsluta med att säga att det för mig som tillbringat tre och ett halvt år i Kroatien när kriget var som blodigast och grymmast är otroligt glädjande att landet nu bedöms moget att ta steget in i EU, och jag hoppas bara att EU snart kan dra samma slutsats vad gäller de övriga länderna i forna Jugoslavien.

Pressmeddelande 13/12 2012
Riksdagsledamot Elisabeth Nauclér, Ålands representant i Finlands riksdag
Publiceringsfritt: genast

*******************************************************************************
I samband med att Kroatiens anslutning till EU debatterades i förstabehandling i plenum i går (12 december) deltog riksdagsledamot Elisabeth Nauclér i diskussionen.

Nauclér konstaterade att det är glädjande att Kroatien anses moget att sälla sig till den skara som nu är medlemmar i unionen, men påpekade de stora utmaningar som fortfarande finns för landet; att ställa krigsförbrytare till svars, romernas rättigheter, serbernas rättigheter, flyktingarnas möjligheter att återvända, rätten till egendom och medborgarskap och kampen mot korruption.

I samband med att Kroatiens inträde till unionen har debatteras i riket och på Åland, har Ålands rättmätiga plats i EU-parlamentet blivit aktuell på nytt, eftersom också Ålands lagting måste godkänna anslutningen. Senast ett nytt land anslöt sig till unionen försökte Finland få en av de extra platser som uppstod i parlamentet, men misslyckades. Nu förväntar vi oss att Finland driver frågan mera kraftfullt och mer konsekvent än tidigare.

- Det tog ungefär 20 år innan Åland fick sin rättmätiga plats i Nordiska rådet. Det börjar bli en lika lång väntan på parlamentsplatsen, och snart vill Åland se resultat!

*********************************************************************************

Hela talet går att läsa här på bloggen

Mer information ges av:
Gustav Blomberg på tel.nr. 094324047 eller per e-post gustav.blomberg@riksdagen.fi

Vecka 49

Möten på Åland

Veckan började i Mariehamn med ett möte i den parlamentariska kommitté som bevakar och följer vad som händer i rikets liknande kommitté som förhoppningsvis skall leda till att vi får se en gemensam grupp, vid ett gemensamt bord med ett gemensamt mål, men där är vi inte riktigt ännu, men nästan hoppas gruppen. Jag har närvarorätt och senaste nytt på alla fronter gicks igenom. Vad hörs det från rikets grupp? Inte mycket? Och hur långt har de kommit? Snart skall de vara klara.

Ålands Ömsesidiga försäkringsbolag hade styrelsemöte med många olika planer som skulle gås igenom och fastställas. Där talades det också politik, nämligen vad tidningarna hade skrivit om att Astrid Thors inte fick tala svenska på riksdagens frågetimme, men väl Ålands riksdagsledamot. Faktiskt intressant att det tydligen inte finns några invändningar mot att jag då och då på frågetimmen talar bara svenska, tvärtom ser man det som självklart tror jag vid det här laget.

Det månatliga mötet med lantrådet hölls denna måndag och där avhandlades problemet med att bedömningen av vad som är näringsskatt och vad som inte är näringsskatt hade hamnat på grundlagsutskottet och fått en behandling som närmast liknade en politisk bedömning istället för att frågan som sig bör borde ha hamnat hos ÅD och HD. Dessutom behandlades bl.a. problematiken kring moms på pant, där jag nu förbereder att skicka in ett skriftligt spörsmål. Jag kommer antagligen att återkomma till ärendet här på bloggen vid ett senare tillfälle före julen.

Denna måndag fick det bli kvällsflyget vilket det blivit några gånger nu sedan Air Åland inte mer finns, dels för att jag skulle vara tidigt på möte på tisdag morgon, men också för att prova den klänning jag beställt till 6 december. Det visade sig dock att designern och jag talat om olika år. Jag talade om 2012 och hon om 2013. Som tur var fanns det en klänning, ett par skor och framför allt en väska i garderoben som kunde tas fram och användas.

Möte om byggandet av skyddsrum i Finland samt träff med Finlands Bank

Den tidiga morgonen började med ett möte om hur framtiden ser ut för byggande av skyddsrum i Finland. Eftersom Åland är neutraliserat i fall av krig, dock inte neutralt om Finland är krigförande, borde det för länge sedan ha varit klart att det på Åland inte behöver byggas skyddsrum, men det har uppenbarligen inte varit folkrättsexperter som sysslat med skyddsrum så därför finns de kvar, men nu tas nya tag. Den dagen avslutades med att Srg (Svenska riksdagsgruppen) besökte Finlands bank. Banken är vid våra besök föredömligt svenska, och så även nu, nästan som när Liikanen är med, vilket han alltså inte var.

Vi fick i alla fall en alldeles utmärkt genomgång av hur banken ser på ECB:s penningpolitiska utmaningar i en föränderlig värld som ett av föredragen hette. Vad Liikanen-rapporten innebär sades det också en del om, även om vi som sitter i stora utskottet fått en hel del direkt av Liikanen vid hans besök i utskottet. Sedan talade vi en hel del om de finska hushållens lånebörda. Varför inte göra som Danmarks tidigare statsminister Poul Schlüter gjorde för att få ned den, nämligen lägga en särskild skatt som ytterligare börda på den redan av räntan ansträngda hushållsekonomin.

Finland hyllade krigsveteranerna

För att uppmärksamma veteranernas roll och betydelse för Finlands självständighet hölls ett festplenum där alla riksdagsgrupper fick hålla ett gruppanförande. Det handlade om att bevilja ytterligare medel för rehabilitering av de veteraner som faktiskt fortfarande lever. Det är också tänkt att dagens veteraner, de som varit ute i fredsbevarande tjänst och kommit hem med fysiska och psykiska skador skall kunna få hjälp på samma sätt. Något som länge varit eftersatt i många länder, men det är inte alltid bara de som varit ute i militärt arbete som kan behöva hjälp. De som arbetat inom den civila krishanteringen kan efter gisslansituationer, granatattacker och andra traumatiska upplevelser vara i samma behov av hjälp. Den fosterlandskänsla som visas i Finland i dessa sammanhang saknar motstycke i Norden, det är en bit av Finlands historia. I Mikaela Nylanders gruppanförande citerade hon Mannerheim: ”Kun tämän sodan historiaa kerran laaditaan, tulee maailma tuntemaan teidän työnne!”.

Samma dag hölls Svenska riksdagsgruppens traditionella julmiddag med respektive. Ett helt år av gemensamma med- och motgångar brukar ge upphov till ett långt, och faktiskt rimmat, tal av ordföranden.

Det var svårt att hinna med att också lyssna till Finlandiapristagaren Ulla-Lena Lundberg som intervjuades på Akademiska bokhandeln av Tapani Ritamäki, men genom att lägga på ett extra kol hann jag med det också. Tyvärr kunde hon inte komma på min lunch för de som kommer från Åland följande dag. Hon kommer ju förstås från Kökar. Det känns väldigt roligt att ha fått tala om hennes bok i TV-programmet ”Boktid”.

Självständighetsfirandet

Och så var det återigen 6 december. Den här gången fyller landet Finland 95 år. Det spelar nog egentligen ingen roll hur många år landet fyller, programmet är detsamma.

Flagghissning på Observatorieberget
Gudstjänst i domkyrkan
Lunch för ålänningarna
Hårfrisörskan
Presidentens galamottagning, ja, det heter faktiskt så.
Svensk riksdagsgruppens jatku, ja, jag antar att det heter så, och inte nachspiel som det heter på svenska. Arrangemanget går av stapeln på Teatteri, som krogen vid Svenska teatern heter.

Fanns det något som inte gick enligt ritningarna? Bara några småsaker. Jag orkade trots goda föresatser inte ta mig iväg till Observatorieberget. En förvirrad kvinna skrek ut sitt religiösa budskap i domkyrkan just samtidigt som biskopen började hålla sin predikan med hjälp av en mikrofon som inte fungerade, och det tog ett bra tag innan hans röst hördes och hennes röst tystnade. Min klänning fanns inte och en gammal hämtades fram ur garderoben tillsammans med tillhörande skor och väska. Recycling och i tiden antar jag. Och på Teatteri blev ordföranden i Finlands OSSE delegation hypnotiserad och föll i golvet. Det var det.

Eller kanske inte riktigt, kvällen var trevlig. Jag fick en lång pratstund med Ulla-Lena Lundberg som kom till fotograferingen av ålänningarna. Det blev också en lång pratstund med Spaniens ambassadör som inte är så förtjust över att det i riksdagen hålls ett seminarium om Baskernas självständighetsrörelse, samma dag som tankesmedjan Magma har en lunch med vad som händer i Baskien som tema, och grundlagsutskottet åker på fact-finding resa till Katalonien. Det sista man vill från spanskt håll är att få de här frågorna internationaliserade. Just det som Åland en gång lyckades med.

MEParna i staden

Följande dag var en vanlig arbetsadag med utskottsmöten precis som vanligt. Eftersom MEParna är i Finland den 6 december passar det bra att höra dem i utskotten så vi fick i stora utskottet chans att höra hur Olli Rehn ser på det ekonomiska läget i euroområdet, och I arbetslivs- och jämställdhetsutskottet hörde vi Sirpa Pietikäinen, tidigare riksdagsledamot för Samlingspartiet och nu medlem av Europaparlamentet. Hon talade om det initiativ som heter 50/50 Coalition ”No Modern European Democracy without Gender Equality”, och som handlar om att det krävs ett samarbete som sträcker sig över partigränserna om det skall bli, det som är det enda rätta, nämligen 50 % kvinnor i europeiska institutioner och i Europa parlamentet vid nästa val. Det blev en bra introduktion till söndagens resa till Wien och konferensen ”Strengthening Parliamentary Structures for Women MPs in the OSCE Region”. Vi har kommit långt, men det finns mycket kvar att göra det inser jag mer och mer ju längre tiden går.

Ålands rättmätiga plats i Europaparlemantet

Under veckan blev jag förutom om den olyckliga näringsskatten intervjuad om Kroatiens anslutningsavtal. Skall Åland ställa ultimatum och inte godkänna avtalet om inte Åland får sin rättmätiga plats i EU-parlamentet? Utpressning eller politisk byteshandel. Några har haft samma koppling mellan Greklandsstödet och accepterandet av namnet Makedonien. Någon gång måste det väl bli slut på att använda tandkrämsnamnet FYROM som täcknamn på ett av Europas länder.

Vi som varit med, och inte så särskilt länge heller, vet att det Åland är den enda orepresenterade jurisdiktionen inom EU. Det finns som bekant många stora och mäktiga regioner i EU, mycket större och folkrikare, om det nu är storleken som räknas, än Åland, men de ligger alla i federala stater där regionernas intressen finns representerade i en andra kammare och där förhållandet till EU tas om hand på det sättet, att märka i motsats till vad man kan läsa på ledarplats i en av lokaltidningarna. Åland har hittills inte lyckats få en plats i Europaparlemantet och jag tror de flesta av oss vet varför. I samband med den senaste utvidgningen insåg förre statsministern att det fanns en möjlighet att Finland skulle kunna förhandla sig till en av de extra platser som utdelades vid förhandlingar i slutskedet. Sverige fick en sådan plats men Finland blev utan. Det stod redan då klart att hade regeringen konsekvent fört fram detta argument hade det kanske burit frukt, men nu kom det för sent. Nu gällde det att genast konsekvent föra fram denna åsikt med sikte på nästa utvidgning och det är Kroatien. Det visste vi redan då. Hur konsekvent och målmedvetet det skett det är jag inte kapabel att bedöma.

Självfallet är det inte direkt kopplat till Kroatiens anslutningsavtal och jag valde därför att inte nämna det i mitt remisstal, men vi vet alla att det är en fråga som kommer samtidigt och vi vet alla att frågan måste drivas långsiktigt och med konsekvens. Nordiska Rådet bildades 1952 och det tog nästan 20 år innan Åland kom med.
På vägen hem på fredagkväll stötte jag på en grannflicka på min gata i Helsingfors. Hon är ifrån Mariehamn, men hade en väninna från Sverige hos sig över helgen. Själv var jag på lördagen på väg att medverka vid en utställning och auktion av konst till förmån för Nicaragua på lördagen. Nu visade det sig att tjejen från Sverige av en händelse var född i Nicaragua, därför tilldelats Nicaraguanskt pass, skrivit om Nicaragua och nu höll på med sin uppsats om Nicaragua. Jag fick följaktligen sällskap till Luckan följande dag och ambassadören var överlycklig över att jag hittat en riktig nicaraguanska att ta med. Tillfället på Luckan handlade bl.a. om Wawaswang skolprojektet i Nicaragauas autonoma region, Atlantic Coast.

Balkanmiddag i söndags

Kvar i Helsingfors alltså, men bara för att kunna åka till Wien på söndag och tala vid OSSE seminariet ”Strengthening Structures for Women MPs in the OSCE Region”. Före det hanns det med en måltid hemma hos mina serbisksvenska vänner och det blev en Balkanmiddag med ajvar till köttet och allt krönt av den hemlagade gibenican som tilllagades i köket i Wien denna söndageftermiddag, innan kvällen avslutades med Weihnachtsdorf i sällskap med ett antal parlamentariker från Balkan, Bosnien såväl som Makedonien, men vi talade samma språk.

Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om
el- och naturgasnätsavgifter RP 109/2012 rd
Ekonomiutskottets betänkande EkUB 14/2012 rd

Vid gårdagens plenum försvarade riksdagsledamot Elisabeth Nauclér sin avvikande åsikt till grundlagsutskottets utlåtande gällande förslaget till lag om el- och naturgasnätsavgifter. Hon stöder sig därvid på utlåtanden av professor emeritus Antero Jyränki och professor Jaakko Ossa, som båda vid grundlagsutskottets hörande ansåg att det här är fråga om en sådan skatt som föreskrivs i självstyrelselagens 18 § 5 punkten och som landskapet Åland har lagstiftningsbehörighet om.

Ledamot Nauclér konstaterade att hon är upprörd och besviken över att en fråga av denna karaktär lagts på grundlagsutskottets bord och fått den behandling som nu skett. Förra gången något liknande skedde var 2001 då dåvarande riksdag gick in på landskapet lagstiftningsområde genom lotterilagen. Presidenten förde då ärendet till Högsta domstolen och det slutade med att presidenten inte stadfäste lagen. Hur det går nu får man se.

Ledamot Mauri Pekkarinen (c), ordförande i finansutskottet, svarde att finansutskottet godtog grundlagsutskottets utlåtande utan behandling, trots att det funnits lite lust till det, med just denna historia i minnet – i vissa av de tidigare ärendena som nämndes hade han råkat vara med , ibland som minister – men han gick trots allt inte in i en sådan diskussion nu.

Grundlagsutskottets utlåtande med Nauclérs avvikande åsikt finns som bilaga liksom hennes anförande. Riksdagens protokoll nr PTK121/2012 kan läsas här

Elisabeth Nauclér lämnar gärna närmare information tfn 050 512 1984

Elisabeth Nauclér /r:

Ärade herr talman!

Enligt självstyrelselagen har Åland sedan 1921 rätt att uppbära näringsskatt. Lagen har ändrats, men både på 1950-talet och 1990-talet har det slagits fast att ingen ändring har skett, näringsskatten är åländsk behörighet. Samtidigt har skatten ändrat karaktär i Finland.

Om en skatt är näringsskatt eller inte har prövats ett antal gånger under årens lopp. År 1974 lagstiftade Ålands landsting om en resandeavgift och högsta domstolen slog fast att det handlade om näringsskatt som landstinget hade rätt att lagstifta om. Också skogsvårdsavgiften ansåg högsta domstolen att Åland har rätt att uppbära år 2001.

Frågan har också tidigare behandlats av grundlagsutskottet, 1991 när fråga var om en reseskatt och 1992 om en lotteriskatt. Här uppfylldes inte kriterierna för näringsskatt. Det handlade snarare om i ena fallet en form av konsumentskatt och i det andra fallet om en form av inkomstskatt, men inte om näringsskatt och det ansågs därför inte vara riksbehörighet.

Finland går mer och mer från avgifter till skatter och nyligen lagstiftade riksdagen om en rundradioskatt. Den ansågs inte kunna uppbäras på Åland, men vara riksbehörighet. Troligen ansågs den vara någon form av konsumtionsskatt. Det skrevs in i lagen att den inte skulle uppbäras på Åland, en lagstiftningsteknik som inte används i förhållandet mellan Åland och riket vanligtvis. Behörigheten finns fastslagen i självstyrelselagen och avgörs i sista hand av presidenten efter utlåtande från Ålandsdelegationen och högsta domstolen. Det lagförslaget behandlades inte av grundlagsutskottet.

Det lagförslag vi nu ska ta ställning till har inte fått den beredning det borde fått i ministeriet. Landskapsregeringen hördes inte i tid i enlighet med självstyrelselagen. För att rädda situationen och se till att inte riket uppbär skatt för förvaltning och övervakning som man inte utför har det nu skrivits in att avgiften, som enligt de sakkunniga grundlagsutskottet hört är i konstitutionell mening en skatt, inte ska uppbäras på Åland, vilket enligt min mening är helt fel lagstiftningsteknik. Detta system används t.ex. mellan Danmark och Färöarna, men inte mellan Åland och riket.

De första sakkunniga grundlagsutskottet hörde var tveksamma till om frågan var om en näringsskatt och fler sakkunniga kallades därför in. Och enligt dessa sakkunniga var det fråga om näringsskatt enligt 18 § 4 punkten i självstyrelselagen. Både i riket och på Åland uppbärs en apoteksavgift och den är en näringsskatt som Åland har behörighet att lagstifta om. Den el- och naturgasavgift som det nu är frågan om i det här lagförslaget uppvisar samma karaktär och beräknas på samma sätt konstaterade de sakkunniga, och fråga är alltså om en näringsskatt.

Herr talman! Nu måste jag stanna upp och säga att jag är upprörd och besviken, och ni kanske undrar hur man kan visa sådana känslor över en juridisk knäckfråga, men för den som hela sin yrkeskarriär sysslat med Ålands självstyrelselagstiftning är det en stor besvikelse när frågor av den här karaktären läggs på grundlagsutskottets bord och får den behandling som nu skett. Förra gången något liknande skedde var 2001 då riksdagen lagstiftade in på landskapets område genom lotterilagen. Den gången förde republikens president Tarja Halonen ärendet till högsta domstolen och det hela slutade sedan med att presidenten inte stadfäste lagen. Hur det går nu får vi se.

Om grundlagsutskottet hade konstaterat att det rör sig om näringsskatt skulle exakt samma resultat uppnåtts. Det handlar inte om någon skillnad i inkomster för någondera parten eller om någon utökning av lagstiftningsbehörigheten för någondera parten, bara om en korrekt tolkning av självstyrelselagen.

Grundlagsutskottet har kommit fram till att det är riksbehörighet, men att skatten inte ska uppbäras på Åland. Jag anser inte att det är i enlighet med grundlagen att låta bli att uppbära skatt från vissa personer eller företag på det sätt som nu sker, men jag har inte föreslagit att lagen ska stiftas i grundlagsenlig ordning, helt enkelt därför att riksdagen kan inte genom att stifta en lag i grundlagsenlig ordning ändra på den behörighetsfördelning som är fastslagen i självstyrelselagen.

Vecka 48

Nu har det hänt.

Veckan började som sig bör i Mariehamn, eller rättare sagt i Ålands lyceum med undervisning i samhällskunskap för elever på media och kommunikationslinjen och därefter bar det av till Ålands yrkesgymnasium kanske och sociala linjens elever. Jag brukar erbjuda mig att komma och berätta hur riksdagen fungerar, hur vi väljs och hur vi arbetar. För att eleverna, barn och unga, inte skall somna brukar jag plåga dem med ett antal frågor i stil med hur många parlament har Finland, vad är definitionen på ett parlament och vad heter Finlands statsminister. Den första frågan brukar någon kunna eller någon gissa rätt på, den andra frågan brukar vi efter lite turer hit och dit också få fram rätt svar på, men den sista frågan kan ingen besvara. Statsministern må heta Vanhanen, Kiviniemi eller Katainen, ingen kan svaret. När jag sedan frågar om någon vet vad Sveriges statminister heter så finns det alltid någon som kan det rätta svaret, men den här gången hände det att någon direkt kunde ge den rätta definitionen på ett parlament, det är en lagstiftande församling, och det svaret följdes av det otroliga att någon svarade att Finlands statsminister heter Jyrki Katainen. Det har aldrig hänt tidigare. Deras egentliga vikarie är min förre assistent Olle Sjöstrand och om det var hans förtjänst eller den ordinarie läraren som i en vänskapsmatch råkat ut för något väldigt ovänskapligt och numer går på kryckor det vet jag inte.

Kroatisk delegation på besök till riksdagen

Den senaste tiden har vi i riksdagen haft en kroatisk delegation på besök och nu kom Kroatiens utrikesminister Vesna Pusić, alla kommer i samma syfte nämligen att övertyga Finlands riksdag om att vi skall godkänna Kroatien som ny medlem i EU. Det är ingen tvekan om att det finns mycket kvar att göra. Som vän av Kroatien måste man tycka att det är glädjande samtidigt som det är sorgligt att tänka på alla dem som till Kroatien aldrig fick återvända, eller som inget har att återvända till. Av dem som lämnade Kroatien och deras barn bor idag 18 stycken på Åland. Personer som är medborgare i ett land de lämnat på grund av sin etniska tillhörighet.

Air Åland

Veckans första dag i Helsingfors började på det besvärliga sättet att jag flög till Helsingfors via Stockholm, annat var det när Air Åland fanns. Det är som en dröm när man tänker tillbaka. Två flyg att välja på för att komma hem på fredag kväll, ett morgonplan som man var i god tid i Helsingfors till mötet på tisdag morgon och en möjlighet att om det behövdes komma hem en kväll för att vara med på något möte och följande morgon ta flyget tillbaka till Helsingfors och komma i tid till mötet, ja allt detta var faktiskt möjligt när vi hade ett eget flygbolag. Som en dröm kan det verka, men det var faktiskt sant.

Veckans internationella händelser

Väl i Helsingfors så blev det vanlig grundlagsutskottet en stund på en nordisk konferens om människohandel och arbetslivet. Där fanns också några ålänningar som sysslar med de här frågorna på plats, men eftersom det handlade om människohandel och arbetslivet så fanns tyvärr också Åland utsatt på den karta som minoritetsombudsmannen Eva Biaudet visade upp över platser i Finland där det förekommit fall av människohandel i arbetslivet, även om ingen dom ännu fallit på Åland har fallen blivit en plats på kartan.

I stan var den här veckan de baskiska representanterna från Bryssel som förbereder en konferens om Baskien i riksdagen, och den här gången blev det ett möte med dem inom ramen för Människorättsgruppen.

Om man tillhör vängruppen för Kina i riksdagen så blir man då och då bjuden till kinesiska ambassaden, ja t.o.m. den som diskuterat autonomilösningar med Dalai Lama, dock icke utan att ambassadören först skickat boken ”Behind the smile” mig med ett personligt brev för att göra klart för mig att jag var på irrvägar. Till de delikata måltiderna hör att det bjuds på Karaoke och det finns några verkligt professionella i riksdagen, men ingen kan mäta sig med ambassadören som sjunger arior från Pekingoperan. Mycket imponerande.

Följande morgon var det Globala gruppens tur att sammanträda och ha Nicaragua som föremål för granskning vågar jag nästan säga. Vi fick höra ambassadör Ricardo Alvarado Noguera berätta om situationen i landet, Hannu Ripatti från utrikesministeriet om varför Finland slutat ge direkt bistånd till staten och slutligen Pauliina Sarvilahti-Jimenez från KEPA som talade om hur de mänskliga rättigheterna respekteras i Nicaragua. Det är ingen tvekan om att det faktum att alla nordiska länder slutat med det direkta biståndet till Nicaragua syftat till att skicka en klar signal till landets ledning att den kritik mot landets regim och landets sätt att efterleva mänskliga rättigheter inte är acceptabel. Det är inte acceptabelt att inte tillåta abort vid incest eller våldtäkt, inte ens i fall där kvinnans liv är i fara. Visserligen är Nicaragua ett av de fattigaste länderna på sin kontinent och visserligen har framsteg nåtts, men det räcker inte. Kritikerna ställer sig också tveksamma till om det verkligen är de fattigaste som får del av hjälpen. Ingen lätt uppgift att vara Nicaraguas ambassadör i Finland, och ständigt vara utsatt för all kritik mot landet efter att ha varit en av de högst prioriterade bidragsländerna för de nordiska länderna. Nicaragua har flyttat sin nordiska ambassad från Köpenhamn till Helsingfors när Finland var det enda landet som inte slutat ge bistånd. Finland fick på det sättet en unik chans att påverka, men istället säger ryktet att även Finland skall stänga sin ambassad i Nicaragua. Det finns dock inget formellt besked och bara den som lever får se.

Åland – 90-åring med energi och framtidsplaner

Ålandsforum bjöd på glögg den här veckan. Gästtalare var lantrådet Camilla Gunell. Det lockade en stor publik trots att det är bråda dagar i riksdagen nu och många olika grupper som skall hinna träffas före julen. Ni kan läsa mer i pressmeddelandet.

Julbjudningar

Julbjudningar är det som sagt var ingen brist på. Hit hör naturligtvis statsministerns julbjudning för regeringspartierna. Den har blivit oformligt stor på grund av att det finns så många partier i den här regeringen. I år fick den för min del ge vika för en middag hos Marockos mycket aktiva ambassadör Mina Tounsi som snart lämnar Finland och nu hade sin chef den marockanske statssekreteraren på besök. Han var på nordisk rundtur, och det var en värdefull kväll med insiktsfull information i synnerhet med tanke på att grundlagsutskottet skall göra ett besök i Marocko i januari. Marocko har lyckats reformera sin grundlag utan folkresning och våldsamheter. Här tog kungen själv initiativ till en reform och grundlagen kunde ändras innan det hölls folkomröstning i motsats till de andra nordafrikanske länderna. Att det alltid funnits ett intresse för Åland från marockanskt håll sammanhänger naturligtvis med deras problem med Västsahara, statssekreteraren var inget undantag, han kände väl till Ålands självstyrelse. Den konflikten är långt ifrån en lösning och det finns all anledning att ställa sig kritisk till det sätt den frågan hanteras av regimen i Rabat.

Julglögg hos försvarskursen hann jag också med och anledningen till att jag var ditbjuden var troligen att jag numer undervisar på kursen. Det har varit värdefullt att få tala om Åland demilitarisering och neutralisering i det här sammanhanget, och förhoppningsvis fortsätter det. Under glöggen fick jag också tillfälle att tala med förra presidenten om läget i världen och läget i Finland och inte minst hur det går framåt med reformeringen av självstyrelsesystemet efter att hon lämnat sin post för att bli en mycket upptagen pensionär.

Möte med Akava samt andra möten under veckan

Svenska riksdagsgruppen ägnade en kväll åt att ta del av Akavas syn på arbetets framtid i Finland. Finns det någon framtid för arbete i Finland? Ja, det hoppas och tror vi alla. Förändringar kommer det att bli, men hur? Kan vi fortsätta att utbilda ungdomar till arbetslöshet? Långa utbildningstider för att de skall passa in i boxar som skapats av, ja av vem? EU? Bologna? Eller vem? Utbildning är en investering och för investeringar kan man ta lån, men frågan är om man skall ge ungdomar förhoppningen att få jobb och investera i långa utbildningar som sedan inte ger det jobb man drömt om. Ja, det här var bara ett av de ämnen vi diskuterade. Vi diskuterade flitfällor, varför det inte går att få fram översättningen av avtal som bevisligen redan finns på svenska, vi diskuterade strukturförändringar inom arbetslivet, de kommande avtalsförhandlingarna, samhällsansvaret, pensionsåldern, och hur det kan komma sig att Åland inte har egen avtalsförhandling även inom den privata sektorn.

Skall det verkligen finnas så många olika intressegrupper inom riksdagen för olika frågor inom social- och hälsovårdssektorn, den frågan diskuterades av ordföranden i grupper som Hjärtgruppen och Reumagruppen. Det kändes som att frågan inte riktigt rör Människorättsgruppen som jag representerade, men koordinering är alltid bra även om det oftast fungerar så att alla vill koordinera, men ingen vill bli koordinerad, kan jag minnas från min tid på Balkan, och alla överlappande organisationer.

Veckan i Helsingfors avslutades med Kvinnonätverkets lunchdiskussion kring Finlands satsning på FN resolutionen 1325 och det passade bra eftersom tidigare i veckan på OSSE-delegationens möte fått höra att Finland tillsammans med Turkiet och Österrike särskilt skall satsa på den frågan också inom OSSE.

Att komma från Helsingfors i fredagens snöyra var lättare sagt än gjort. Bussarna var inställda, spårvagnarna fungerade inte och när man väl fått tag på en taxi var det bara att be att få bli körd till flyget för att inte ta några risker.

Handikampen

I tidningarna kunde man se om ett vad jag inbillade mig helt onödigt och livsfarligt fordon som hette Segway och som några entusiaster ville ha typgodkänt på Åland. Livsfarligt därför att jag inte skulle våga ställa mig på en sådan maskin och följaktligen helt onödigt. Fordonet blev godkänt, och jag har inga planer på att skaffa någon Segway, men när Handikampen höll öppet hus blev jag inbjuden för att prova på en Segwayrullstol, ja det heter inte så, men det är vad det är. Den är godkänd i Sverige och på Åland, men inte i Finland och då uppstår tydligen vissa komplikationer för den på Åland som behöver en. Efter att ha kört den några varv inne i Handikampens lokaler och kört över min lärares fötter ett antal gånger så lät jag mig övertygas att detta nog är ett redskap som borde godkännas i Finland också. Om det lyckas eller inte får vi väl se.

Centern provsmakade

Centern höll sin stämma i Micke Björklunds Smakbyn med ett julbord som var perfekt. Här fanns det mesta och allt var vällagat och gott, inte helt överraskande kunde man tillägga. Svårt att hitta något att klaga på, det skulle möjligen vara att grisfötterna inte fanns på plats, men de kanske kommer när julen närmar sig.

Julbord är viktiga, men det var politik det skulle handla om och det avklarades före julbordet. Jag hade blivit inbjudan att övervara stämman och det var mycket nyttigt för mig. Det finns alltid saker som man måste till riket med för att kunna lösa och då är det bra om vi kan samarbeta. Det talades mycket om landskapets budget och den är så nära sammanknuten med rikets budget på grund av klumpsummesystemet. Hur tänker staten öka sina inkomster? Fanns det något nytt att berätta från riksnivå på den punkten? Nej det är nog så att det mesta finns att läsa i tidningarna, men det ger kanske en säkerhet att också höra det från någon som finns på plats i riksdagen. Jag fick ge min syn på bankskatt och transaktionsskatt, min syn på om landets ekonomi kan återfå sin lyskraft genom innovationer och tillväxt, eller om det krävs strukturförändringar och långsiktiga nedskärningar.

Det talades om problemet med att det talas för lite självstyrelsepolitik i lagtinget och för mycket om kommunala ärenden känns igen från riksdagen. Lagtinget skall inte vara någon kommunal stämma utan lagtingsmännen skall se till hela Ålands bästa och ha en självstyrelsestrategi, och samma kan man säga om riksdagen där skall man inte endast se till de olika landsändorna utan det är Finlands bästa man skall ha för ögonen, och hur Finlands politik skall stå i relation till omgivningens politik och förhållandet till grannländerna. Så sant som det är sagt. Centerns nya partisekreterare Jenny Schuhmeister fanns på plats dagen före hennes första arbetsdag hos Centern.

Centerstämman var den svenske riksdagsledamoten Per Lodenius, som är initiativtagare och ordförande i den nya åländska vängruppen i svenska riksdagen. Den har redan 25 medlemmar och däribland talman Pär Westberg som är mycket intresserad av åländska frågor. Westberg har skrivit en motion, eller flera, om Åland i Sveriges riksdag. Bl .a. en om att resor till Åland skall betraktas som inrikesresor i Sveriges riksdag.