Vecka 26

Veckan började som sig bör i Mariehamn, men bara för att inleda dagen med att ta flyget till Helsingfors. Ja, faktiskt det stämmer och jag vet inte när det hänt att jag tagit flyget direkt till Helsingfors en morgon. Annat var det på Air Ålands tid.

Måndagar har inte riksdagen plenum, men så skulle det vara den här veckan om vi skulle hinna utse en ny statsminister, en ny regering och ett regeringsprogram för denna regering. Det första mötet på måndagen skulle vara mellan Svenska riksdagsgruppen och regeringsförhandlarna partiordföranden Carl Haglund samt riksdagsgruppens ordförande Mikaela Nylander som skulle äga rum kl. 11.50. Följaktligen yppade sig alltså årets första möjlighet att flyga direkt till Helsingfors, utan att fara via Stockholm.

Alla vet vid det här laget att vi fått en ny statsminister och en ny regering och inte nog med det utan faktiskt också ett regeringsprogram. Regeringsprogrammet innehöll inget nytt om Åland, och helt enkelt av den anledningen att det inte fanns något nytt att säga – allt det gamla skulle stå fast.

Om någon undrar hur det rent formellt, men även rent praktiskt, gick till när Svenska riksdagsgruppen godkände den nya regeringen och det nya regeringsprogrammet på måndagen så gick det till på följande sätt:
Först sammanträdde Svenska folkpartiets partistyrelse och gav ett förslag för Svenska riksdagsgruppen som sammanträdde direkt efteråt i samma rum. Det handlade om ett mycket kort möte där riksdagsgruppen tog ställning till partiets regeringsmedverkan, vilket i det här fallet betydde att gruppen skulle ta ställning till föreslaget att det i regeringen skulle ingå de två ministrarna Carl Haglund och Anna-Maja Henriksson – med andra ord samma ministrar som hittills och på samma poster som hittills. Vidare skulle vi besluta om det regeringsprogram som de två förhandlarna Svenska riksdagsgruppens ordförande Mikaela Nylander och Svenska folkpartiets ordförande Carl Haglund förhandlat fram skulle godkännas. Sedan direkt efteråt fortsatte vi med ett stadgeenligt gemensamt möte om samma ärende mellan Svenska riksdagsgruppen och SFP:s partistyrelse. Vårt möte följdes via länk till Vasa.

Var det då ett bra regeringsprogram? Alla detaljer från ”bakom ridån” kommer väl fram i någons memoarer någon gång, men den allmänna åsikten är nog att alla gärna ville fortsätta att regera den korta stund som är kvar och att man därför fann varandra ganska lätt. Ingen tvekan om att vissa är mer vana förhandlare än andra, och ingen tvekan om att det finns mycket som inte syns som nästan kom in i prorammet och inte hade varit bra om det hade kommit in, men nu kom det inte in, om ni förstår hur jag menar. Och vad innebär det för statens ekonomi att man återigen ökar investeringarna? I Svenska riksdagsgruppens gruppanförande, som hölls av Mikaela Nylander, kan man bl.a. läsa följande: ”Det finns ytterst litet spelrum i den finländska ekonomin. Därför är det av exceptionell stor betydelse hur vi gör nu. Mot bakgrunden av att vår ekonomi, ännu ett år till, riskerar göra ett nollresultat, har det ekonomiska svängrummet för regeringen varit försvinnande litet. Därför är det högst anmärkningsvärt att de i förra veckan förda regeringsförhandlingarna kunde resultera i nya – rätt så betydande åtgärder – för att stärka tillväxten och stimulera ekonomin… På inkomstsidan lättar man däremot en smula på tyglarna i finanspolitiken. Genom att uppskjuta målet att bryta skuldspiralen med ett år till 2018 prutar man på tidigare mål, för att samtidigt skapa rum för åtgärder som ska skapa ökad tillväxt och bättre sysselsättning.”

När statsministern presenterade sitt regeringsprogram passade jag i snabbdebatten på att fråga om han tänkte göra som företrädaren statsminister Katainen att själv ta ett ansvar för den åländska vindkraften (ni kan hitta frågan i sin helhet på riksdagens hemsida här). Det blev inget svar på den konkreta frågan och inte på någon annan konkret fråga heller för den delen. Följande dag beklagade han detta och försäkrade mig i vittnens närvaro att han skulle ta ett personligt ansvar för vindkraften. Det låter ju betryggande, men vad det blir i verkligheten, det har vi inte sett ännu.

Innan det hela var slut på onsdagen fick vi dock möjligheten att grila Stubb i stora utskottet inför hans första toppmöte i Bryssel och det stundande valet av Luxemburgs förre statsminister Jean-Claude Juncker till ordförande för EU-kommissionen, eller skulle man ta till sig vad Storbritanniens premiärminister Cameron har att säga? (Ni kan läsa Camerons tal från hans presskonferens här)

Helt klart att Cameron har en point i att ordförandevalet inte borde gå till på det här sättet, ment eftersom han har så starka inrikespolitiska skäl att tala så här så tas han inte riktigt på allvar fast han har rätt.

Vi fick höra mycket mer än så vid stora utskottets möte med Stubb. Själv frågade jag och skulle gärna ha velat veta mer om hur det kom sig att Albanien nu accepterats som ansökarland av EU. Utrikesministrarnas bord naturligtvis, det inser även jag, men när de nu ändå såpass nyligen var så bestämda att Albanien inte var mogna att ens komma ifråga så måsta jag bara fråga. Själv kan jag inte förstå hur EU skulle kunna ha råd att ha ett land som Albanien strax utanför sitt område. Albanien är ett land som man bara måste ha kontroll över. Förutom att och även om landet faktiskt har förbättrats en hel den sneaste tiden, så har de nyligen upptäckta narkotika odlingarna i Lazrat om något visar detta. Här råder inte lag och ordning det vet vi och fick bekräftat under veckan genom mordet på öppen gata av en bankdirektör.

Onsdag eftermiddag var det dags att lämna Helsingfors för att bege sig hem, om man nu inte som jag anmält mig till en konferens arrangerat av European Commission for Democracy through law (Venedigkommissionen) tillsammans med justitieministeriet, riksdagen och Statsrevisionskontoret under titeln ”11th European Conference of electoral management bodies – Combating the misuse of administrative resources during electoral processes”. Seminariet öppnades av justitieminister Anna-Maja Henriksson och ordföranden i Revisionsutskottet, förre justitieministern och medlemmen av grundlagsutskottet Tuija Brax. Och det var just i den egenskapen jag var där, nämligen som medlem av grundlagsutskottet. Tyvärr lyste de andra med sin frånvaro. Ytterst intressant och viktigt för den som ställer upp som valövervakare, och för alla andra med för den delen. Vi hade grupparbeten och måste fundera på vad det egentligen handlar om när vi talar om öppenhet, eller ”transparency” på engelska, och andra vackra ord som vi så väl känner till. Den store experten i Finland på det här området Lauri Tarasti fanns på plats liksom bekanta från tidigare övningar och ännu inte bekanta, men väldigt viktiga i sammanhanget. På plats fanns experter från Tunisien och Serbien, just de två länder där jag varit med om att övervaka valet. Vi fick en presentation av hur reglerna är tänkta att fungera och hur de fungerar i länder som Holland, Finland och Sverige, men också i länder som Ukraina, Georgien och Moldavien.

Fredag på Åland, men full av möten och sedan en kort helg. Redan söndag var det dags att fara tillbaka till Helsingfors och stora utskottets möte på måndag. Troligen har väl någon sommartidtabell börjat eftersom det överhuvudtaget inte går något flyg till Helsingfors på måndag morgon. Annat var det på Air Ålands tid.

Avslutningsvis måste jag kommentera det som i pressen under veckan fick stor uppmärksamhet; nämligen lagutskottets betänkande om medborgarinitiativet om en jämlik äktenskapslag (Medborgarinitiativ till riksdagen med förslag till lagar om ändring av äktenskapslagen, lagen om registrerat partnerskap och lagen om fastställande av transsexuella personers könstillhörighet (MI 3/2013 rd)). Och det finns vissa element som är upprörande i utskottets utlåtande, men kanske ändå inte direkt chockerande. Varför byter man ut folk, är frånvarande vid en viktig omröstning i lagutskottet etc.? Men det är i höst i plenum som det riktiga avgörandet sker och då kommer det att bli stora salen som avgör. Ta därför inte ut någon förlust i förväg. I ett pressmeddelande med rubriken ”Bollen förlorades, men matchen fortsätter!” skriver man att:
”omröstningen föll 10-6 för ett avslående betänkande. Riksdagsledamoten och lagutskottets viceordförande Stefan Wallin (SFP) är besviken på resultatet, men ser ändå att det ännu finns ljus i tunneln.
- Det här var ändå bara första halvleken. Den andra halvleken spelas i höst och då är målet att riksdagens stora sal visar att Finland vill vara ett öppet och jämlikt land där allas likhet inför lagen garanteras och kärlek inte graderas som mer viktig och mindre viktig. Den här bollen förlorades i lagutskottet, men matchen fortsätter, säger Wallin.”

Pressmeddelande 30/6 2014
Publiceringsfritt: Genast

Riksdagens vårsession är avslutad: händelser, nya ledamöter, ny regering, vindkraft och sommaraktiviteter

*******************************************************************************
I onsdags höll riksdagen sitt sista plenum för denna vårsession, som inleddes den 3 februari med riksdagsledamot Jörn Donner som ålderstalman, talmanstrion Eero Heinäluoma (sd), Pekka Ravi (saml) och Anssi Joutsenlahti (sf) återvaldes.

Fem riksdagsledamöter valdes i maj in i Europaparlamentet; Jussi Halla-aho (sf), Miapetra Kumpula-Natri (sd), Merja Kyllönen (vf), Alexander Stubb (saml) och
Henna Virkkunen (saml). Alexander Stubb valde att behålla sin plats som riksdagsledamot, men i höst inleder fyra nya ledamöter sitt arbete, nämligen Mika Raatikainen (sf), Harry Wallin (sd), Katja Hänninen (vf) och Mikael Palola (saml).

Två regeringspartier har bytt ordförande under våren, vilket ledde till regeringsförhandlingar, ett nytt regeringsprogram och ommöblering i regeringen. Statsminister Jyrki Katainen avgick som ordförande för samlingspartiet och till hans efterträdare valdes Alexander Stubb som också utsågs till statsminister för den nya regeringen, Finlands sjuttiotredje. Finansminister Jutta Urpilainen förlorade kampen om ordförandeskapet för socialdemokraterna och den nye ordföranden Antti Rinne tog också hennes plats som finansminister.

Jyrki Katainen befriades den 25.6 från sitt uppdrag som riksdagsledamot och utsågs till EU-kommissionär från 1.7 och hans suppleant Elina Lepomäki blir ny riksdagledamot.

Riksdagen har hållit 73 plenum och 16 frågetimmar under våren. Man har godkänt 87 regeringspropositioner och behandlat tre upplysningar från statsministern, fem redogörelser och ett meddelande från regeringen. Regeringen har fått fortsatt förtroende i samband med behandlingen av tre interpellationer. 17 berättelser har behandlats, två aktualitetsdiskussioner förts och tre medborgarinitiativ har inkommit och behandlats.

Under plenidebatten då det nya regeringsprogrammet behandlades ställde Ålands riksdagsledamot Elisabeth Nauclér en fråga till statsminister Stubb gällande stödet till åländska vindkraftsföretag. Statsminister Stubb svarade inte på frågan under plenum, men han har lovat att han kommer att engagera sig personligen i denna för Åland så viktiga fråga.

Måndagen den 30 juni, första måndagen efter att vårsessionen avslutats, höll Stora utskottet ett av flera möten under sommaruppehållet – två nästföljande möten är inplanerade att hållas den 4 och den 9 juli – och under mötet fick vi en rapportering av statsminister Stubb om förra veckans EU-toppmöte och särskilt länge och ingående diskuterades valet av Jean-Claude Juncker till kommissionsordförande. Även om Juncker nu är en erfaren politiker och rätt val så finns det all anledning att diskutera om metoden att välja kommissionsordförande är den rätta. Och det finns många som befarar att det här kan ha en negativ effekt på britternas syn på sin fortsatta medverkan i EU.

Riksdagsledamöterna är ingalunda helt lediga under sommaren, ledamot Nauclér är bland annat engagerad i ett seminarium på Åland den 15 juli kl. 14-15.45, under rubriken ”Vad gjorde vi i London och i Lewes” (se programmet bifogat). Seminariet är öppet för allmänheten och är en uppföljning av seminariet ”The Åland Autonomy – Basis for a Globalized Insurance and Business Sector” i London ifjol.

Nauclérs riksdagsarbete börjar ordentligt igen i medlet/slutet av augusti med Svenska riskdagsgruppens sommarmöte i Åbo, utskottsresa med arbetslivs- och jämställdhetsutskottet samt möten med Stora utskottet. Riksdagen samlas till plenum igen den 2 september.

*******************************************************************************

Ni hittar programmet till seminariet här på bloggen.

Mer information ges av Elisabeth Nauclér som nås på tel.nr. 094323047 eller på e-postadress elisabeth.naucler@riksdagen.fi,
eller av hennes riksdagsassistent Gustav Blomberg som nås på tel.nr. 094324047 eller på e-postadress gustav.blomberg@riksdagen.fi.

Vad gjorde vi i Lewes?

Seminarium om Lewis i Ålands Sjöfartsmuseum den 15 juli 2014

Vi försöker förklara varför Finlands och Rysslands ambassadörer tagit initiativ till att restaurera minnesmärket i Lewes, England och varför Ålands landskapsregering liksom åländska företag och andra aktörer deltagit i finansieringen av projektet.

14.00 Inledning
Elisabeth Nauclér, riksdagsledamot

14.00 Öppningsord
Camilla Gunell, Ålands lantråd

14.10 Hur det kom sig att Finlands och Rysslands ambassadörer tog ett gemensamt initiativ.
Pekka Huhtaniemi, Finlands Ambassadör i Storbritannien

14.30 Historiska lärdomar
Graham Robins, intendent Ålands museum

14.40 Historiska broar: Bomarsundsfångarna i England
Graham Robins, intendent Ålands museum

14.55 Ålands maritima kulturarv och våra band till Storbritannien, både förr och nu.
Hanna Hagmark Cooper, direktör Ålands sjöfartsmuseum

15.10 Det privata näringslivets intressen i fortsatta kontakter med London/England/Lewes
Leif Nordlund, verkställande direktör Alandia försäkring

15.25 Seminariet avslutas
Elisabeth Nauclér, riksdagsledamot

15.45 Kaffe

För mer information:
Riksdagsledamot Elisabeth Nauclér på tel.nr. 094323047

Vecka 25

Veckan började som sig bör på Åland, och närmare bestämt med möte med lantrådet och delar av regeringen. Det är många saker som skall avhandlas så här inför slutspurten i riksdagen, inför sommaren med diverse besök på Åland, möten i Helsingfors, högaktuella frågor i grundlagsutskottet etc. Självfallet ville regeringsmedlemmarna också veta vad som ryktas i Helsingfors om regeringsbildningen. Blir det bara en minirunda eller har de inblandade så olika åsikter om det nuvarande regeringsprogrammet att arbetet bryter samman och det blir en stor runda? Tiden vill inte räcka till för alla frågor.

Den tillträdande statsministern Stubb vill nog helst tillträda så snart som möjligt och har ingen anledning att dra ut på tiden med förhandlingarna och samma sak gäller nog Antti Rinne. Han har nått sitt mål att bli partiordförande och nu gäller det att inte göra sig omöjlig redan inledningsvis i förhandlingarna med de regeringskumpaner som han ändå skall ha ett tag framöver. Sen finns det naturligtvis ytterligare en liten faktor som man väl måste anta att inte har påverkat regeringssamarbetet det minsta och det är midsommarfirandet. Knappast låter väl ändå ansvarsfulla personer i statsledningen sig påverkas av tanken på att fira midsommar. Förhandlingarna gick oerhört fort, det blev en verklig miniförhandling med ett regeringsprogram som står sig väl i förhållande till det nuvarande. Det blev ett slutår för när skuldsättningen skall vända, 2018. Hade de inblandade hunnit följa med väderleksrapporteringen och sett vilket kallt midsommarväder det skulle bli hade de troligen stannat i värmen i Statsrådsborgen och man vet aldrig vad resultatet blivit.

Måndagen fortsatte med ett gemensamt möte med försäkringsfolk från Åland och från Norrbotten på utflykt till Silverskär. Pannkaka och snaps har man träffat på förut och försäkringsfolk har man också träffat på förut och turerna till Silverskär har också blivit några till antalet vid det här laget, men en sak var helt unik. Den här gången skulle vi också till Boxö. Varför har jag aldrig varit där tidigare var min första tanke.

En kilometerlång gammal militärväg leder upp till det gamla batteriet mitt på ön kan man läsa på Saltviks kommuns hemsida. Där kan man också läsa att Boxö befästes av den ryska armén i slutet 1890-talet. I början av 1900-talet var den en stor och viktig befästning. Vid tiden för första världskriget fanns både kraftiga kanoner och en egen järnväg här. I och med Ålands demilitarisering förstördes Boxöbatteriet 1919. Både militärvägen och förstörelsen efter sprängningen kunde vi se, men till grottan kom vi aldrig. Det måste med andra ord bli en tur dit snart igen.
(JAG LYCKAS INTE FŨBILDTEXTERNA RÄTT, MEN DEN FÖRSTA ÄR ”

”

Tisdagen blev i vanlig ordning något av en osannolik kapplöpning med tiden. Upp före fem, flyg via Stockholm – annat var det på Air Ålands tid – hann i sista minuten med på grundlagsutskottets möte med en italiensk delegation som är i Finland för att studera Skyddspolisen. De ville veta vad grundlagsutskottet har för förhållande till Skyddspolisen, övervakning? granskning?, och hur vi i Finland reagerat på herrar som Asange och Snowden. Grundlagsutskottet fortsätter behandla sina ganska omfattande ärenden som demokratifrågan, och inte minst våra fängelser och då särskilt övervakningsoveraller – eller ”observationsoveraller” som de kallas i regeringspropositionen – som just nu är upp i behandling utskottet i och med att en regeringsproposition (”Regeringens proposition till riksdagen med förslag till ändring av lagstiftningen om fängelse och häktning” (rp 45/2014)) föreslår preciseringar i fängelselagen. När det gäller dessa observationsoveraller vill man från regeringshåll få tillstånd att använda dessa om det finns anledning att misstänka att en fånge försöker föra in narkotika i sin kropp. Det finns dock egentligen inget stöd i lagen för att använda dem det vet alla vid det här laget, men behövs de? Vad använder man i andra länder? Vad använder man i de fängelser där de inte används etc.? Den som lever får veta.

I grundlagsutskottet funderar vi också på tidningsmomsen som så hårt kommer att drabba de ålänningar som prenumererar på en veckotidning. Men för att få veta svaret på den frågan måste man nog överleva sommaren och med spänning invänta svaret nästa höst.

Därefter höll Ålandskommittén under ledning av President Halonen det sista mötet före sommaren, med andra ord ett mycket viktigt möte, men precis samtidigt skulle lantrådet träffa Ålandsministern. Det fick bli dagspolitiken och inte de lege ferenda. Det finns många så oändligt många åländska frågor att behandla. Att vara ålandsminister är ett oerhört brett fält. Det handlar om självstyrelselagsrevisioner, om vindkraft, om ortnamn på kartor och mycket, mycket mera. Det är därför viktigt med täta kontakter och det är viktigt att alla inblandade kan sin sak. Få områden är så komplicerade som den åländska självstyrelsen.

Sedan hade det säkert varit lämpligt att fira Estlands självständighet och samtidigt avtacka ambassadörsparet och ett stort antal medarbetare som ser ett slut på sin vistelse i Helsingfors. Ambassadören har visat stort intresse för Åland, men det fanns ingen tid för någon mottagning. Istället fick det bli väntan på taltur i plenum i mitt lilla kontor på riksdagen. I sista stund sattes nämligen ärendet med ersättningen till de barn som oskyldigt internerades efter Andra världskrigets upp för slutbehandling på pleniagendan. De som internerade var människor med tyskt eller ungerskt pass, även fast de hade åländskt eller finskt ursprung. Efter 70 års väntan får de barn som fortfarande är i livet en liten symbolisk ersättning och det ögonblicket ville man ogärna missa. Ni kan läsa pressmeddelandet som skickades ut dagen efter ärendet hade slutbehandlats i riksdagen här på min blogg, och mitt tal kan ni läsa på riksdagens hemsida.

Stora utskottet har förlorat sin ordförande, men fått en ny vid namn Riita Myller från socialdemokraterna. Det blev eldprov för henne, och för andra, i veckans utskott. Där fanns Antti Rinne som alltså inte skall åka på det första EU-mötet nästa vecka, en felbedömning? Ja, det kan man verkligen fråga sig. Det var i alla fall första mötet för mig där Stubb uppträdde som statsministerkandidat.

På föredragningslistan fanns det fredsinstitut, European Institute of Peace, som utrikesministrarna Stubb och Bildt tog initiativ till en gång i tiden. Först nu har det blivit beslut i frågan. Vad kan man förvänta sig för resultat? Finns det medel? Och finns det verkligen kraft bakom beslutet när det dröjt så här länge? Och varför har det inte förlagts till den enda naturliga platsen, Åland? Ni kan läsa om en fråga jag ställt till Stubb om fredsinstitutet här på min blogg.

Vindkraftsutsikterna i Helsingfors

Jo, det finns stöd för vindkraften i Helsingfors, nämligen på USA:s ambassad. Ambassadören är som bekant en man som intresserar sig för energisnåla lösningar och överhuvudtaget förnyelsebara energikällor och innovationer. Vad är då naturligare än att bjuda dit företrädare för den åländska vindkraften till firandet av deras självständighet, som ju egentligen infaller den 4 juli, men nu höll man på ambassden nationaldagsfirandet ett par veckor tidigare. Stämningen var i alla fall den rätta, med hamburgare, Coke och Country-musik. Mitt i det stora folkhavet mötte jag inte bara den nye Pättkäkommisaria, som ingen vet vad det heter på svenska, Jyrki Katainen med fru och två små döttrar med rosa klänningar och glittriga diadem utan också Henrik Lindqvist från Åland och det var inte första gången han var där.

Jan Vapaavuori hade som bekant hoppats bli statsminister, men istället får han fortsätta att umgås med ålänningar och hantera vindkraftsfrågan. Ett öde som jag redan påpekat för honom, och han var mycket medveten om sitt öde.

Det blev ett mycket kort besök i amerikanarnas trädgård för att jag skulle hinna vara med på Cyperns ambassads hötidlighållande av att det förflutit 50 år sedan Finland inledde sin roll som fredsbevarare på Cypern. Det blev tal av ambassadören och förre statssekreteraren Pertti Torstila som firat sin 20 årsdag på Cypern som ung fredsbevarare. Det visade sig att också ordföranden för Cyperns vängrupp i riksdagen Satu Haapanen tillbringat sin 20 årsdag där. Själv har jag aldrig ens besökt Cypern, men eftersom det varit så mycket intresse från ambassadörernas sida vad gäller Åland och dess självstyrelse har det blibit naturligt att engagera sig i frågan. Höjdpunkten på kvällen var dock Åke Lindmans film om hur han blev kär i en lokal förmåga och hur det utvecklades. Lite svårt att förstå så här långt senare, men man skall kanske hålla i minnet att kontakter med lokala flickor var strängt förbjudna och det blev omedelbar hemskickning om det upptäcktes.

Riksdagen hade visserligen inget plenum på torsdag, men jag hade en lunch med de kvinnliga ambassadörerna i Helsingfors för att berätta för dem om Åland, om den historiska bakgrunden, dagens politik, men också hur man skulle vilja revidera självstyrelsesystemet. Värd var Mexikos ambassadör, två ambassadörer fanns inte på plats, men väl Canadas, Danmarks, Österrikes och Malaysias. Om man bara behöver stanna till lunch så kan man faktiskt flyga hem till Mariehamn utan att fara via Stockholm. Det har nog aldirg hänt mig tidigare en vanlig arbetsdag, men nu fick jag prova på.

Det skulle fungera om man bara behövde arbeta halvtid i riksdagen, men tyvärr är riksdagsarbetet något som man anses hålla på med 24 timmar i dygnet, 365 dagar om året. När jag nu i alla fall kunde åka hem så här tidigt så kunde jag också åka till Eckerö för att se på ”The view from a window that blue afternoon in Eckerö”. Fönstret var inte mitt och det var inte morgon, utan Rita Jokinens och det var en del av konstutställningen Puss & och dra åt Helvete, förövrigt åtföljd av en bok med samma titel. Utställningen kan rekommenderas.

Om midsommar firas på kontoret och i ett centralt beläget hus i Mariehamn så spelar kanske inte vädret så stor roll, men jo, det gör det. Inte heller där var det trevligt med allt regn när tanken var att få trädgården på grej.

Veckan avslutades med början på Ålands orgelfestival. Den inleddes i Jomala kyrka och en symfonikonsert med Kungliga tekniska högskolans akademiska orkester från Stockholm under ledning av Gunnar Julin och med verk av både Händel och Mozart, och inte att förglömma med den polske organisten Roman Perucki. Tyvärr skulle orgelveckan tillbringas i Helsingfors med plenum och utskottsmöten så det var tur att det fanns en konsert jag kunde få med mig.

Pressmeddelande 18/6 2014
Publiceringsfritt: Genast

Ersättning till internerade fick en snabb behandling i riksdagen

*******************************************************************************

I gårdagens plenum (17/6) slutbehandlades regeringens lagförslag om statlig ersättning till de barn som blev offer för de finska myndigheternas interneringar efter Andra världskrigets slut – interneringar som i vissa fall fortsatte ända till 1947. Under debatten förklarade riksdagsledamot Elisabeth Nauclér att det var viktigt att ärendet fick en så snabb behandling i riksdagen:

- lagen har fått en snabb och saklig behandling i lagutskottet, och det är det enda rätta med tanke på att de drabbade redan väntat i närmare 70 år och all hunnit bli pensionärer och samtliga mödrar hunnit avlida utan varken upprättelse eller ersättning.

Även om lagen i sig är en upprättelse och en ursäkt så menade Nauclér att det hade varit på sin plats om statsministern hade varit närvarande och framfört statens ursäkt. Hon framhöll även förhoppningen om en snabb process att förverkliga det som nu har utlovats:

- Det som behövs nu är att de som är berättigade till den symboliska ersättningen snarast identifieras och får sin ersättning. Eftersom frågan utretts så i detalj så torde de flesta som är berättigade till ersättningen vara kända och det borde inte ta lång tid att identifiera dem.

Nauclér hoppas också att den utbetalande myndigheten ser till att ansökningsförfarandet görs så smidigt som möjligt och de behövande erbjuds stöd.

*******************************************************************************

Ni kan hitta alla debattinlägg samt Elisabeths anförande här. Om länken bryts kan ni hitta debatten genom att gå in på www.riksdagen.fi och sedan klicka er fram (->plenum -> protokoll i sammandrag) till protokollet från tisdagens debatt.

Mer information ges av Elisabeth Nauclér som nås på tel.nr. 094323047 eller på e-postadress elisabeth.naucler@riksdagen.fi, eller av hennes riksdagsassistent Gustav Blomberg som nås på tel.nr. 094324047 eller på e-postadress gustav.blomberg@riksdagen.fi.

Vecka 24

Ja, så vet vi då vem som blir Finlands näste statsminister, han heter Alexander Stubb och var mannen som hissade Ålands flagga första gången i Bryssel. Visserligen efter en hel del motstånd, men efter påtryckningar från Carl Haglunds sida gick det vägen och det gör säkert att Åland hissar flaggan för Stubb. Han talar en utmärkt svenska, men det gör också Jan Vapaavuori och Paula Risikko. Hon har en viktig ministerpost som det kan vara bra att hon fortsätter på även om det skulle behövt vara åtminstone en kvinnlig partiledare i Finland. Sedan Jutta Urpilainen avsattes finns det bara en kvinnlig partiledare.

Vapaavuori har redan en mycket viktig uppgift som det är bra att han får fortsätta med. Det är nämligen han som skall klara av att lösa den hårda nöten (som det verkar vara) med att statens inmatningstariffer också skall gälla på Åland, och han tar det uppenbarligen på allvar och så stort allvar att han efter vårt möte i nyligen fattade pennan och skrev en insändare i den ena tidningen på Åland – det borde nog ha varit i båda tidningarna. Jag har fört många samtal med statsministern om vindkraften, men Vapaavuori var vid vårt möte mycket klar på en punkt, nämligen att vindkraftsfrågan inte är en fråga för statsministernivån. Det håller jag helt och hållet med om, och nu får han chansen att visa det.

Och det var många som såg och hörde att Alexander Stubb inte var nöjd med utdelningen när han fick lämna utrikesministerposten och bli nordisk samarbetsminister, tillika utrikeshandelsminister, så det var antagligen lika bra att han nu fick bli statsminister.

Nationaldagar firas lämpligen med musik

Men veckan började inte i Lahtis utan i Mariehamn. Det skulle vara bekvämt att stanna en dag till i Belgrad och träffa vänner när jag ändå var där, men så gör man bara inte när det är Ålands självstyrelsedag på en måndag och man har möjlighet att delta i firandet utan att det inkräktar på riksdagsarbetet. Det började som vanligt ute vid Julius Sundblomsstatyn, den här gången med Socialdemokraterna som talare förkroppsligad av Sara Klemetter, dagen till ära klädd i Mariehamns folkdräkt. Därefter fortsatte firandet inne i lagtingets plenisal med stipendieutdelning, sedan delar av en musikal uppförd av ungdomar från Musikinstitutet och slutligen kaffe och mingel för allmänheten. Plenisalens vanliga utsmyckning av Juha Pykkäläinen hade dagen till ära Ålands färger.

I början av juni blir det mycket nationaldagsfirande, oavsett om det är den rätta dagen som i fallet med Sverige och Åland så förläggs firandet till den här tiden. Vädret är ofta vackert, folk har inte hunnit försvinna till sina sommarställen eller ut på semester. I Belgrad firade varken Sverige eller Danmark föredömligt nog sina nationaldagar, istället slog man ihop det till en nordisk dag. Hade man haft tid kunde man firat både Storbritanniens drottnings födelsedag, Greklands och Kroatiens nationaldagar. Det kroatiska firandet bestod av en konsert med en ung mycket lovande gitarrist – Srđan Bulat från Split som just avslutat sina studier i London. Han har vunnit de flesta pris man kan vinna i hans bransch. Ambassadören hade naturligtvis hoppats att också någon annan skulle vunnit i sin brasnch samma kväll, nämligen Kroatien i fotboll mot Brasilien, men så blev det tyvärr inte. Matchen slutade som bekant 3-1 till hemmalaget. Det var inte bara den lovande gitarristen Bulat på plats. Hans far hade träffat en annan lovande gitarrist som också brukar vinna internationella tävlingar, och han fanns därför också där, nämligen Ålands egen motsvarighet Christoffer Isaksson. Den här konserten hade temat musik på klassisk gitarr från Medelhavet. Vi får väl se om Christoffer inspirerats och låter ålänningarna smaka på någon medelhavsmusik.

Till den internationella avdelningen av veckobrevet hör också det besök vi fick i riksdagen av en grupp kvinnliga kommunalpolitiker från Zambia. De var i DEMO:s regi i Finland och skulle vidare till Centerns partikongress. För den som undrar kan jag berätta att av de 158 medlemmarna i Zambias parlament så är 18, eller 10,7%, kvinnor men i regeringen är hela 20% av ministrarna kvinnor och tar man de biträdande ministrarna så är hela 22% kvinnor. De är i alla fall en bra bit på vägen och förhoppningsvis gav besöket i Finland inspiration till nya framgångar. Både Tytti och jag gjorde vårt bästa.

UN WOMEN

Till de internationella besöken i riksdagen och i Finland hörde naturligtvis också UN WOMENS generalsekreterare Phumzile Mlambo-Ngcuka, tidigare vicepresident i Sydafrika, som på sin väg till London och Malmö tog vägen via Helsingfors. Det blev ett möte med henne under Timo Soinis ordförandeskap eftersom kvinnonätverket slog ihop det med utrikesutskottets möte mewd henne. Diskussionen kom att handla bland annat om allt våld mot kvinnor och UN WOMENs projekt ”He for she”. Det viktiga är att få in männen i arbetet. Det är inte ett kvinnoproblem utan ett mansproblem. Men framför allt; det är inget att anklaga sig själv för. Det är inte kvinnan som skall stigmatiseras, som skall vara ofret.

Som skrevs så for Phumzile Mlambo-Ngcuka vidare till London om sexuellt våld mot kvinnor i krig och konflikter (läs mer den här artikeln på The Guardian). Det är inte alls så att sexuellt våld är en del av kriget, och det är inte alls så att det är kvinnans fel att hon blivit utsatt för sexuellt våld i en konflikt. Det är inte kvinnan som behöver finna sig i att bli stigmatiserad. Ja, allt detta hann hon med innan det var dags att infinna sig på Nordiskt forum i Malmö. Dit for också många åländska kvinnor, ja rent av så många att delegationen var mycket större än den finska. Fast det säger inte så mycket, den finska delegationen i Malmö var pinsamt liten!

Turkiets nye ambassadör ville ha ett möte med riksdagens vängrupp och en delegation från vängruppen hade också nyligen i sällskap med talmannen varit i Turkiet. Ingen tvekan om att Turkiet nu upplever att vägen in i EU inte längre är så spikrak som det tidigare kan ha verkat. Dessutom så upplever de stor frustration med förhandlingarna, som inte alls är så klara och tydliga som de skulle önska sig. Men förhoppningsvis ställer EU så höga krav på de människorättsfrågor, med tanke på det Fredsbygge som EU sägs vara, som man bara måste göra om man inte skall dras in i konflikter som sedan länge borde vara lösta. Det räcker med att vi fått in Cypern med sin frusna konflikt olöst utan att vi med öppna ögon och armar skall dra på oss mer.

Det var inte heller någon tvekan om att ambassadören kände väl till Åland och hade planer på att komma hit. De flesta som haft något med kurder att göra vet något om Åland.

GRETA

Det blev ett ovanligt stort antal möten i riksdagen förutom det vanliga riksdagsarbetet den här veckan. En delegation från Europarådet besökte riksdagen för att diskutera Europarådets konvention om åtgärder mot människohandel med oss. De kallar sig GRETA som skall uttolkas Group of Experts on Action against Trafficking in Human Beings. Samtliga länder som undertecknat konventionen övervakas regelbundet av GRETA.

Gruppen hade redan träffat alla myndigheter som har med den här saken att göra och de är många, eller närmare bestämt hela rättsväsendet. Jag fick berätta om det nätverksarbete jag kommit att medverka i mellan europeiska parlamentariker inom området människohandel. Jag framhöll också vad som gjorts på Åland från polisens och tullens sida, men jag passade också på att påtala hur viktigt det är att all verksamhet går på svenska i de här fallen i Finland. Så skall t.ex. tolkningar i åländska fall inte gå via engelska eller finska, frågorna skall såklart handläggas med omsorg och noggrannhet, men det får inte bli sådan tidsutdräkt att de inblandade hinner förlora hela sin tillvaro och allmänheten vänder sig mot rättsväsendet.

Dag og tid

Norge är liksom Finland ett tvåspråkigt land. I Norge liksom i Finland lär sig även landets majoritet minoritetsspråket, fast det finns de som tror att det bara är i Finland som man måste lära sig de två nationalspråken i skolan. I Norge liksom i Finland ges det ut tidningar på båda språken. En norsk journalist från Dag og tid som alltså skriver på nynorsk kom till Finland den här veckan för att höra mer om planerna på att ta bort det ena nationalspråket från den obligatoriska ämnena på skolschemat. Hon ville också höra vad det här innebär för Åland. Svaret är naturligtvis att i teorin innebär det inget för Åland, som är och förblir enspråkigt genom ett internationellt avtal oavsett vad man hittar på i Helsingfors, men i praktiken blir det naturligtvis oerhört opraktiskt om allt skall gå genom tolkar och till mycket stor skada för finlandssvenskarna som kommer att få svårigheter att överhuvudtaget överleva.

Min uppgift vid sådana här intervjuer blir som i det här fallet ofta att korrigera felaktigheter som besökare i Helsingfors får sig till livs. Bland annat hade hon upplysts om att det inte går att flytta till Åland om man inte först avlagt ett språkprov. Håhåjaja!!!!!

Avslöjande om Rinne

Det möte jag bokat in med Antti Rinne före jag visste att han skulle bli finansminister kom naturligtvis också att handla om hur man korrigerar felaktigheter om Åland. Det finns nästan inget område där det finns så många felaktigheter som när det gäller Ålands ekonomi. Det finns ett tydligt och klart utsagt i statsbudgeten på utgiftssidan hur mycket som överförs till Åland, men ingenting på inkomstsidan om varifrån summan kommer. Det publiceras uppgifter om hur störa överföringar som görs till de olika länen i Finland med resultatet att det verkar som att Åland får oerhört mycket mer än alla andra, medan det i själva verket är så att den kommunala andelen som finns med i överföringen till landskapet i riket redovisas separat etc. Ett missförhållande som det är näst intill omöjligt för någon ålänning att förklara, och där finansministeriet som aktör är centralt om sanningen skall komma fram. En del skall förhoppningsvis bli klarare efter att den utredning som nu är på gång och som syftar till att se över avräkningsgrunden för den så kallade klumpsumman färdigställs.

Det blev också några ord om självstyrelselagsrevisonsarbetet och planerna på en utökad ekonomisk självstyrelse i någon form med den nybakade finansministern. Och så kan det avslöjas att finansminister Rinne besökt Åland många gånger och närmare bekantat sig med olika delar av landskapet med båt. Ifjol blev det specialstudier av Geta, men i år räcker inte semesterdagarna till för några större utsvävningar. Om Åland skall hinnas med måste det nog bli i form av en tjänsteresa, men som tur är hör Åland till hans arbetsuppgifter nu.

Rättssäkerhet i vården

Ja, det är en fråga som för länge sedan borde varit löst. Hur skall en läkare kunna arbeta på ett rättssäkert sätt i landskapet Åland på svenska om det inte finns instruktioner hur en läkare skall agera på svenska. Svaret är helt enkelt att det inte går speciellt bra, och detta får inte accepteras. Pharma Fennica och god medicinsk praxis finns inte på svenska och Fass, som motsvarigheten heter i Sverige, får inte användas. I Finland skall man som läkare iaktta om något regleras igenom de riktlinjer som utarbetats och kallas ”God medicinsk praxis”, men de finns förstås bara på finska. Om man inte följer dessa riktlinjer kan man som läkare få anmärkningar och säkert några ännu värre påföljder av de övervakande myndigheterna om man inte följer de riktlinjer som gäller, men som man inte kan få tillgång till om ens modersmål är svenska. I Sverige finns något motsvarande, men där utarbetas de av varje landsting. De får naturligtvis inte tillämpas på Åland. Ja, ni vet vad jag menar. Det känns igen från förr.

Allt det här gjorde att jag kände att det nu var dags att ännu en gång sätta mig ned med tjänstemännen vid Social- och hälsovårdsministeriet. Det finns modeller att studera ute i andra flerspråkiga länder i Europa. Hur går det att lösa saken där, men inte i Finland? Hur det går? Ja, den som lever får se.

Farledsutgifterna

Under veckan var det också dags för riksdagens havsgrupp, som verkar i riksdagen under ledning av ordföranden Sauli Ahvenjärvi, att besöka Nordsjö hamn och Finnline för att få information om Finlands sjöfartsstrategi 2014-2022 som är ett arbete som utförts i en arbetsgrupp med representanter från näringen såväl som myndigheterna. Ingen tvekan om att alla de olika parterna står närmare varandra än på länge. Den finska sjöfarten har fått verksamhetsförutsättningar efter många och långa diskussioner, men en sak kan fortfarande få debattörerna att vakna och det är farledsavgifterna samt sanktionerna om man bryter mot de nya reglerna om svavelhalten. När det gäller farledsavgifterna: skall de fartyg som för stora kostnader är byggda så att de inte behöver hjälp från någon isbrytare, eller rent av bryter isen åt andra, betala samma avgifter som de fartyg som kräver assistens? En annan fråga är hur skall staten övervaka att svaveldirektivet följs. Finns det tillräckligt med resurser? Och finns det sanktioner att ta till?

Mera i riksdagen

I plenum blev det en längre diskussion kring redogörelsen om planen för de offentliga finanserna, och ett av de ämnen som varit högt upp på tapeten under veckan är frågan om arvsskatt eller inte. Jag har inte deltagit i den offentliga debatten och inte heller nu, men det betyder inte att jag inte tycker något. Arvsskatten kan nog spela en roll och försvaras också, men det går tyvärr inte att se frågan isolerat från våra grannländer och övriga Europa. Sverige har haft privatpersoner som lämnat landet för arvsskatten och det kommer Finland också att få, och det lär vi redan ha fått. Här kan man göra en jämförelse med transaktionsskatten eftersom det samma gäller där: skatten är säkert rättvis och skulle ge nödvändiga medel till statskassan om den skulle fungera, men den har inte fungerat praktiskt eftersom en sådan skatt är beroende av att de andra länderna också inför det. Man är beroende av vad omgivningen gör. I en värld där det inte fanns några andra länder än sådana som har transaktionsskatter så skulle den säkert fungera bra, men inte i den globaliserade värld vi idag lever i.

Till det som diskuterades i plenum hörde också det medborgarförslag som kommit till riksdagen och som handlar om strängare straff för rattfylleri, med andra ord lite av den debatt som förekommit på Åland, och den debatten får för min del föras i lagtinget. Jag deltog inte i debatten i riksdagen.

Momslagen

Däremot deltog jag i diskussionen i grundlagsutskottet när rp 53/2014 om ändring av momslagen för tidskrifter behandlades, eller rättare sagt när vi hörde sakkunniga. De sakkunniga bestod i en representant från finansministeriet, en från justitieministeriet, en från finansavdelningen vid landskapsregeringen samt professorerna Olli Mäenpää, också medlem i Ålandsdelegationen, och Markku Suksi, författaren till boken Ålands konstitution.

Det finns många frågor man kan ställa sig vad gäller den här lagändringen av mervärdesskattelagen och grundlagsutskottet hinner inte få svar på frågorna före riksdagen tar paus i arbetet. De får bli kvar till efter sommaren. Men åtminstone i mitt huvud finns det många frågor. Kan det här verkligen överensstämma med det beslut som fattades i Genève 1921 och som innebar att ålänningarna för alltid skulle få garantier för det svenska språket, nämligen att det blir ett stort hinder att prenumerera på tidskrifter från Sverige (och övriga läder), alltså då innebärande nästan alla tidskrifter som finns på svenska? Och kan det verkligen överensstämma med grundlagens regler om pressfrihet att ålänningarna måste på förhand deklarera vilka tidningar de skall prenumerera på? Och kan det verkligen överensstämma att någon behandlas så oerhört mycket sämre än någon annan finländare, som fallet blir om ålänningarna – som det faktiskt kommer att medföra i praktiken – får betala skatt på sina prenumererade tidskrifter två gånger? Och överensstämmer det här verkligen med internationella bestämmelser om mänskliga rättigheter?

Den som lever får se.

Ny partiledare i Norge

Riksdagen hade fritt från plenum på fredag eftersom så många riksdagsledamöter skulle delta i samlingspartiets och centerns partikongresser och välja partiordförande. Att Samlingspartiets nye ordförande heter Alexander Stubb det har inget missat, och de flesta har nog helt riktigt utgått från att Centerns ordförande även efter stämman skulle heta Sipilä, men några har kanske missat att också Arbeiderpartiet i Norge fått en ny ordförande. Han heter Jonas Gahr Støre och är en gammal bekant sedan den tid då det nordiska samarbetet reformerades och statsministrarnas ansvar blev större. Den gången hette statsministern Gro Harlem-Brundtland och hennes närmaste medarbetare hette Jonas Gahr Støre. Det blev därför många samtal och utbyte av information, och som också ledde till att Åland fick vara med en gång per år vid de nordiska statsministermötena som det som Camilla Gunell nyligen medverkade i.

Pressmeddelande 11/6 2014
Publiceringsfritt: Genast

Nauclér besökte översvämningsdrabbat Serbien

*******************************************************************************

Riksdagsledamot Elisabeth Nauclér besökte Serbien 3-8 juni. Besöket var en fortsättning på det projekt – delvis finansierat av Finlands utrikesministerium och stött av Finlands riksdag – för serbiska kvinnliga politiker där Elisabeths funktion bl.a. var att koordinera projektet i Finlands riksdag (ni kan läsa mer om projektet i tidigare bloggposter – se länkar nedan).

Riksdagsledamot Nauclér hade ett intensivt program under hela vistelsen. Den första dagen inleddes med en föreläsning i det serbiska parlamentet i Belgrad för det nybildade parlamentariska kvinnonätverket. Det förra, och första, nätverket bildades för tre år sedan när Serbien införde kvotering i parlamentsvalet. Nätverket skapades faktiskt efter modell från det finska parlamentet. Nauclér träffade dessutom, tillsammans med Finlands ambassadör för Serbien Pekka Orpana, talman Maja Gojković för att framföra Finlands talman Heinäluomas hälsning. Maja Gojković, som tidigare var aktiv i ovan nämnda kvinnonätverk, är ny talman efter valet i mars i år.

På eftermiddagen medverkade Nauclér i ett seminarium med titeln ”Stronger Together – Nordic Cooperation and Innovation: A relevance to the Western Balkans?” under den nordiska dagen i Belgrad (arrangerat av de nordiska ambassaderna i Serbien) som en av tre huvudtalare under titeln ”Development of Nordic Cooperation – Regional Dynamics and Cultures”. Här berättade den åländska riksdagsledamoten om hur den nordiska gemensamma visumliberaliseringen samt det gemensamma erkännandet av examensbevis och hälsovård gjort att nordiska medborgare arbetar och studerar i andra nordiska länder. De andra två seminarietalarna var Johan Tidemann och Fredrik Härén, och därefter var det en panel med företagsledare i Serbien. De företag som var representerade var Ericsson, Telenor, Tikkurila Zorka doo, Grundfos, och medverkade i panelen gjorde också Serbiens ekonomiminister Dušan Vujović.

Nästa anhalt under resan blev ett två dagar långt program i Prijepolje kommun, tillsammans med förste sekreteraren vid Finlands ambassad i Belgrad Outi Isotalo. Det blev två intensiva dagar med föreläsningar, workshops, samtal, TV- inspelningar (bl.a. TV-kanalen TV FORUM) och tidningsintervjuer. Seminariet delfinansierades av Finlands utrikesministerium och syftade till att fler kvinnor skall vara bättre förberedda att kandidera i politiska val.

Under helgen var antagligen det viktigaste mötet det Nauclér tillsammans med Outi Isotalo hade med Röda korset i Belgrad. Serbien har kris, de omfattande översvämningarna har gjort att Röda korset och många andra som deltar i arbetet är på jobb natt och dag. Det var viktigt att få uppdatering över läget, och för att kunna berätta om den pengainsamling som görs på Åland till de drabbade. Nauclér och Isotalo fick en överblick över katastrofen som omfattar över 30 kommuner, och som drabbat inte bara Serbien utan också Bosnien och i mindre omfattning även Kroatien. Många människor är utan hem, och kommer så att förbli länge. Det har drabbat alla lika hårt förutom de allra fattigaste som det drabbat extra hårt (speciellt romer). Hårt drabbade är också de serbiska krigsflyktingar från Kroatien som när de lämnade sitt hemland slog sig ned i några av de översvämningsdrabbade områdena, och det är just den här gruppen som gjort att flyktingar på Åland tagit initiativet att samla pengar. Att de åländska pengarna är välkomna och behövs råder det ingen tvekan om.

*******************************************************************************

Läs mer om det serbiska Women Empowerment-projekt som Elisabeth tidigare deltagit i här och här.

Information om den nordiska dagen i Belgrad kan ni hitta på Norges ambassads hemsida samt Sveriges ambassads hemsida.

Mer information ges av Elisabeth Nauclér som nås på tel.nr. 094323047 eller på e-postadress elisabeth.naucler@riksdagen.fi, eller av hennes riksdagsassistent Gustav Blomberg som nås på tel.nr. 094324047 eller på e-postadress gustav.blomberg@riksdagen.fi.

Vecka 23

Women empowerment på Åland

Veckan har handlat mycket om jämställdhet, men det viktigaste av allt och som hände förra veckan kom inte med då – kanske var det klämdagens fel. Den här saken kom liksom i kläm. Så vad var då denna så viktiga fråga som tappades bort? Jo, att ÅLANDS ÖMSESIDIGA FÖRSÄKRINGSBOLAG som det första åländska företag införde könskvotering till förvaltningsrådet. Det skall vara minst 40% av det minst representerade könet, allt enligt norsk modell. Bolaget har vidtagit den nödvändiga moderniseringen, nämligen tagit bort åldersgränsen, vilket självfallet måste göras om vi inte skall ägna oss åt åldersdiskriminering, men samtidigt infördes könskvotering. Bara den ena åtgärden leder nämligen annars till en förgubbning och det vill vi inte se.

Veckans första dag avslutades i Mariehamn efter en ganska händelselös resa genom Sverige, det mest uppseendeväckande som hände var nog att Spaniens kung abdikerade. För oss som minns honom från det att han blev tronpretendent under Francos tid och faktiskt kom att föra landet till demokrati så är hans regenttid något som man inte kan annat än betrakta som lyckad. Det har funnits många möjligheter att misslyckas under årens lopp, men han har hållit tungan rätt i munnen och kanske ibland spottat på fingret och hållit upp det i luften för att se varifrån det blåser. Annat än när man på Francos tid inte som i andra länder spottade på frimärkets baksida utan på dess framsida. De som strävar efter självständighet i olika delar av Spanien, och de är inte så få, har inte sett någon vänn i Kung Juan Carlos. Hans roll var att ena Spanien. Det är säkert en bidragande orsak till att han nu abdikerar. Allt kan hända, Katalonien har snart folkomröstning och det är nog dags att släppa de politiska fångarna i Baskien också och då vill han kanske inte längre vara med. Unga krafter får ta över och får se om kronprinsen lyckas med konststycket att hålla ihop landet till varje pris eller låta de som vill bli självständiga eller ha större självbestämmanderätt får genomföra det på ett fredligt sätt. Den som lever får se.

Internerade barn

Tisdagen skulle bli en dag för resa. Det blev Mariehamn – Stockholm – Helsingfors – Frankfurt – Belgrad, och naturligtvis kom inte väskan med vid omlastningen i Stockholm. Det blev några stressiga timmar i Helsingfors för att få rätt på väskan, se till att den hann in till riksdagen för ompackning. Annat var det på Air Ålands tid. Men det viktigaste som skulle göras i Helsingfors under dagen var inte att söka reda på väskan utan hinna med ett möte med talmannen och tala om hur det fungerar med svenskan i riksdagen i praktiken och ett möte med minister Haavisto för att diskutera vidare engagemang in Serbien. Följande dag fattade han också beslut om Finlands bidrag till de översvämningsdrabbade områdena i Bosnien och Serbien.

Det viktigaste var dock att hinna tala i remissdebatten om regeringens lagförslag att ekonomiskt ersätta de personer som blev offer för de finska myndigheternas interneringar efter andra världskrigets slut (rp 69/2014). Det var viktigt för mig att tala i den här remissdebatten (ni kan läsa pressmeddelandet här), men samtidigt var det viktigt att hinna med flyget som skulle ta mig till Frankfurt och vidare till Belgrad. Det innebar att jag måste tumma på en princip jag har nämligen att aldrig lämna plenisalen innan tolkarna hunnit översätta mitt inlägg till slut och gett den kollega som vill replikera chans att begära ordet. Det har bara hänt en gång tidigare, och då gällde det att i min egenskap av ledamot av operans förvaltningsråd hinna i tid till operan, och den här gången gällde det att i min egenskap av kvinnoaktivist/feminist/nordist/balkanentusiast (stryk det som önskas) hinna i tid till flyget.

Alla på Åland vet historien om Anna-Greta Grüssner som lämnades ensam med fyra barn samtidigt som hon fråntogs all möjlighet till den försörjning hon hade. Gästhemmet i Kvarnbo tillföll Sovjetunionen och är än i dag i ryssarnas besittning. Hon internerades tillsammans med sina barn. Det har framkommit att det ingalunda fanns någon grund för internering av civila, kvinnor och barn. Det var aldrig de allierades avsikt. Sedan detta fastslogs har det dock gått alldeles för lång tid innan det blev något resultat, eller rättare sagt sex år. Vad som nu har blivit klart är att det var ett fel som begicks, det skall utbetalas en liten ersättning till var och en av de barn som är i livet, mödrarna är alla döda. Anna Greta Grussner fick alltså aldrig uppleva detta, men de fyra barnen får en liten ersättning som närmast skall ses som en ursäkt.

I samma plenum diskuterades också det nya förslaget till valkretsindelning i Finland. Det berör inte alls Åland och jag såg ingen anledning i att delta i debatten. Det gjorde däremot Pirkko Ruohonen-Lerner som hade någon idé om att Åland inte borde vara en egen valkrets unde riksdagsval eftersom Svenska folkpartiet på det här sättet automatiskt skulle vinna vinna mer makt i riksdagen. Som tur var fanns ålandsminister Henriksson på plats och kunde rätta till det horribla påståendet. Ministern fick ojja sig över Ruohonen-Lerners okunskap och påminna att Åland har självstyre, att Åland därför har en riksdagsledamotplats i vår riksdag och att Åland kan inte jämföras med någon normal stad i Finland. Därtill fick hon säga att Ålands riksdagsledamot besluter själv, till vilken grupp man vill tillhöra och att Sfp överhuvudtaget inte finns på Åland (ni kan hitta debatten och andra debatter från tisdagens plenum via den här länken).

Women Empowerment i Belgrad

Den första dagen i Serbien inleddes med ett möte i parlamentet med det nybildade kvinnonätverket. Det förra, och första, nätverket bildades för tre år sedan när Serbien införde kvotering i parlamentsvalet. Nätverket skapades faktiskt efter modell från Finland. Eftersom det blev förtida val så blev inte deras tid så lång som det var tänkt och en hel del duktigt folk åkte ut, men kvar finns också kompetent folk. Nu var det dags att träffa dem och utbyta åsikter. Samtidigt pågick i plenum en debatt om deras Jämställdhetsombudsmans redogörelse. Många deltog i debatten och många fanns i salen. Det var annat än tidigare då man gick ut ur salen, få eller ingen deltog i debatten och den hölls en dag då jämställdhetsombudsmannen var i USA och under inga omständigheter kunde delta. Det går med andra ord framåt.

En av de kvinnor som var aktiv i det förra nätverket var förre borgmästaren i Novi Sad Maja Gojković. Hon hade nu avancerat till talman och tillsammans med ambassadör Orpana gjorde vi ett besök hos henne för att framföra Finlands talman Heinäluomas hälsning.

På eftermiddagen skulle jag medverka i evenemanget Nordic Day som key note speaker i ett seminarium med titeln ”Zajedno Jač – ”Nordijska ekonomska saradnja i inovacije – Relevantnost za zemlje zapadnog Balkana?” eller på engelska ”Stronger Together – Nordic Cooperation and Innovation: A relevance to the Western Balkans?”. I seminariet hade jag till uppgift att ge bakgrunden till det nordiska samarbetet och fick tala under rubriken ”Razvoj nordijske saradnje – regionalne dinamike i kulture” eller på engelska ”Development of Nordic Cooperation – Regional Dynamics and Cultures”. Johan Tidemann talade om ett praktiskt exempel på gränsregionalt samarbete, Östersundsprojektet och dess bro. Slutligen talade Fredrik Härén, mannen som talat och gett lektioner i 50 länder och som skrivit boken ”The Idea Book” som kom med på listan över alla tiders 100 bästa ”Business Books”. Han talade nu om varför nordborna är så innovativa, men är de mest kända nordiska uppfinningsmännen så nordiska? Är Alfred Nobel så svensk som vi vill tro? Född i Stockholm, men växte upp och arbetade i Ryssland, arbetade Azerbajdzjan, levde i Frankrike, dog i Italien och uppfann dynamiten i Tyskland. Är det just det som är hemligheten bakom framtidssagan att vi är så små att vi måste vara öppna för andras kulturer och kunnande och få intrycken utifrån?

Därefter var det dags för en panel med företagsledare i Serbien. De företag som var representerade var Ericsson, Telenor, Tikkurila Zorka doo, Grundfos, och medverkade i panelen gjorde också Serbiens ekonomiminister Dušan Vujović.

Efter det följde en mottagning där man kunde bekanta sig närmare med nordiska produkter. Först i raden fanns Nokias däck, gummistövlarna syntes dock inte till och inte heller telefonerna. Att tillställningen var lyckad rådde det ingen tvekan om. Alla var där och alla det betyder 1500 personer på några timmar. En bedrift som säkert betytt mycket arbete för de fem ambassadörerna och deras medarbetare, men som verkligen gav resultat. Hoppas bara det blir en fortsättning.

Women Empowerment i Prijepolje

Ravnopravnost žena i muškaraca je fundamentalno pravo Lokalne i regionalne uprave.

Nästa dag bar det iväg till Prijepolje, förste sekreteraren vid Finlands ambassad i Belgrad Outi Isotalo fick tillsammans med ambassadens chaufför uppleva den spektakulära färden till Prijedor. Spektakulär därför att landskapet är så vackert. Resan tar cirka fem timmar och det är många vackra naturupplevelser man hinner med. Väl framme i Prijepolje visade det sig att seminariet där ägde rum på en plats som var om möjligt i en omgivning ännu vackrare än vad vi dittills upplevt. Innan jag for tog jag snabbt en turistbok från bokhyllan för att kunna följa med lite hur vi åkte.

Det blev två intensiva dagar med olika kvinnogrupper, representanter för stadens myndigheter, kvinnor från andra städer i närheten, TV- inspelningar och tidningsintervjuer. Den TV-kanal som var där var i alla fall TV FORUM. I Prijepolje har det aldrig valts någon kvinna till de lokala representanter som finns i Serbien. Det handlar om representanter för olika stadsdelar och bostadsområden. Val hålls den 15 juni i Prijepolje och då är det meningen att vi med våra insatser skall ha inspirerat de kvinnor som nu ställt upp som kandidater så att åtminstone någon av dem skall ha lyckats i sin kampanj. Med till Prijepolje kom också en av de nya parlamentsledamöterna Aida Ćorović och en ledamot som var mycket aktiv i det förra parlamentet och en av initiativtagarna till kvinnonätverket Bojana Bozanič, men som tyvärr föll ut den här gången. Hennes intresse för att stödja andra kvinnor som är aktiva i politiken hade dock inte minskat motgångarna till trots.

Klosterliv

I staden finns inget hotell, men man kan däremot övernatta i ortens kloster Mileševa och det var just vad vi gjorde. Jag hade en fantastisk utsikt över de vedstaplar som lagts upp för vinterns behov.

En av mina gamla vänner i Belgrad hade meddelat biskop Filaret att jag var i klostret och det kom bud att biskopen vill träffa oss. Självfallet en stor ära och ett mycket intressant besök, där han berättade hur ortodoxa och muslimer försöker samsas i den här delen av världen och dela på det som finns. Med mig hem fick jag tre tjocka böcker om klostret och en stor ikon.

Det blev en ny lång bilresa tillbaka Belgrad, men i lika vacker omgivning och lika vackert väder, innan det var dags att äta en gemensam middag ute i den varma sommarnatten med ambassadörsparet och gamla goda vänner till mig, en av Serbiens tidigare ambassadörer i Paris, professor i statvetenskap och en som hade skrivit om Åland och självstyrelse tidigare än de flesta andra och som jag tog kontakt med redan första gången jag var Belgrad, hösten 1993. Sedan dess har det blivit många möten, senast i mars över en snabb kopp kaffe, för att få senaste analysen över det politiska läget.

Under de år jag arbetade och bodde i området så var alla på arbete alla dagar och vid alla tidpunkter. Det är därför underligt att inte människor längre sitter på kontoret alla kvällar, vardagar och helgdagar, men det börjar gå upp för mig att det inte längre är krig eller kris och att allt faktiskt är ganska normalt, dock inte den här gången. Nu har Serbien kris, de omfattande översvämningarna har gjort att Röda korset och många andra som deltar i arbetet är på jobb utanför det som är normal arbetstid. Tillsammans med Outi begav jag mig därför till Röda korset för att få en uppdatering över läget, och för att kunna berätta om den insamling som görs på Åland.Vi fick en överblick över katastrofen som omfattar över 30 kommuner, och som drabbat inte bara Serbien utan också Bosnien och i mindre omfattning även Kroatien.

Det meta var bekant för oss som följt katastrofen. Outi kunde berätta om Finlands beslut att bevilja medel, och det var möjlighet för oss att ställa mer detaljerade frågor om omfattningen, men problemen kvarstår. Många människor är utan hem, och kommer så att förbli länge. Det har drabbat alla lika utom möjligen de allra fattigaste, och dit hör romerna, de har drabbats värre än andra. Romerna finns i varje drabbad kommun och vars bräcklig ”hus” knappast alls finns kvar. Hårt drabbade är också de som kommit som flyktingar och som redan en eller flera gånger fått lämna sina hem. Det är just den senare gruppen som gjort att flyktingar på Åland tagit initiativet att samla pengar. Var man än rörde sig i Serbien så fanns det sparbössor där man gjorde insamlingar till de översvämningsdrabbade. Att de åländska pengarna är välkomna och behövs råder det ingen tvekan om. Och nu vet de var pengarna kommer ifrån.

På kvällen hade Finlands ambassadör i Belgrad Pekka Orpana ett stort garden party. Av vilken orsak frågade hans son, och svaret var utan orsak. Man kan ha fest helt utan orsak, bara för att ha trevligt. Det var alltså inte frågan om någon vanlig stel mottagning utan en tillställning som helt enkelt inte kunde vara stel eftersom Aninkaisten Sävel var där och spelade Popularna muzika. Gruppen består av musiker, alla amatörer, från Åbo, Pargas, St Karins och säkert några orter till i omgivningen, men till omgivningen hör numer också Belgrad. Sångerskan heter Sabina Hadžibulić.

Söndag morgon tillbringades trots den sena kvällen med goda vänner och deras hemlagade färskost, hemlagade korv och ägg med gulor så gula som de bara är i Glina.

Pressmeddelande 4/6 2014
Publiceringsfritt: Genast

Upprättelse för internerade

*******************************************************************************

Vid gårdagens plenum (3/6) hölls remissdebatten om regeringens lagförslag att ekonomiskt ersätta de personer som blev offer för de finska myndigheternas interneringar efter andra världskrigets slut.

70 år efter att interneringen av personer med huvudsakligen tyskt eller ungerskt medborgarskap inleddes i Finland är äntligen tiden inne för upprättelse och skadestånd. Enligt den föreslagna lagen ska alla som var under 18 år när de internerades få en ersättning liksom också personer med finländsk bakgrund, även om de var äldre än detta när de internerades.

Historieforskare har visat att beslutet att internera kvinnor och barn stred mot allmän rättskänsla och tidigare förfarande inom förvaltningen i Finland. Detta lagförslag ska ses som ett erkännande av att de finska myndigheterna gjorde fel.

Processen som ligger bakom lagförslaget började för sex år sedan då riksdagsmannen Jacob Söderman lämnade in ett skriftligt spörsmål om interneringen, och statsminister Vanhanen konstaterade att det handlade om stora mänskliga lidanden.

Riksdagsledamot Elisabeth Nauclér har genom åren, både som tjänsteman och som riksdagsledamot, engagerat sig i denna orättvisa och hon visade sitt fulla stöd till lagförslaget i sitt anförande i debatten:

- Jag själv har kommit att engagera mig i fallet om en åländsk kvinna och hennes fyra små barn som utsattes för en stor orättvisa genom att de fråntogs egendom som var den ensamstående kvinnans möjlighet till försörjning för sig och de små barnen. Detta engagemang hörde till min förra yrkesroll, och vi är många som deltagit i detta arbete. Justitieminister Anna-Maja Henriksson och hennes stab ska ha ett erkännande för att lagen kom efter sex års väntan, sade Nauclér i talet.

Kvinnan i fråga hann aldrig få någon ursäkt eller upprättelse, och egendomen som föll i Sovjetunionens ägo är fortfarande i rysk besittning, men de fyra barnen finns i livet och får nu upprättelse, tillsammans med sina olycksbröder och systrar i riket.

Det har i Norden inte varit vanligt att i parlament eller i andra offentliga sammanhang be om ursäkt för den här typen av orättvisor, även om det skett mer frekvent i övriga Europa.

Övriga riksdagsledamöter som uttalade sig var av samma åsikt som ledamot Nauclér, det är hög tid att staten erkänner det felaktiga förfarandet och ersätter de drabbade, det fanns ingen orsak att internera kvinnor och barn, de utgjorde ingen säkerhetsrisk för de allierade. Nu ska lagförslaget gå igenom den normala arbetsprocessen i riksdagen och det finns ingen anledning att förslaget inte kommer att gå igenom och klubbas i riksdagen. Sedan får man hoppas att statskontoret, som betalar ut ersättningarna, informerar tydligt om detta så att alla som är berättigade till ersättning också får det.

*******************************************************************************

Ni kan hitta alla debattinlägg samt Elisabeths anförande här
Om länken bryts kan ni hitta debatten genom att gå in på www.riksdagen.fi och sedan klicka er fram (->plenum -> protokoll i sammandrag) till protokollet från onsdagens debatt.

Elisabeths tal i sin helhet hittar ni här

Mer information ges av Elisabeth Nauclér som nås på tel.nr. 094323047 eller på e-postadress elisabeth.naucler@riksdagen.fi, eller av hennes riksdagsassistent Gustav Blomberg som nås på tel.nr. 094324047 eller på e-postadress gustav.blomberg@riksdagen.fi.

Värderade herr talman!

Jag själv har kommit att engagera mig i fallet om en åländsk kvinna och hennes fyra små barn som utsattes för en stor orättvisa genom att de fråntogs egendom som var den ensamstående kvinnans möjlighet till försörjning för sig och de små barnen. Detta engagemang hörde till min förra yrkesroll, och vi är många som deltagit i detta arbete.

Kvinnan hann aldrig uppleva någon ursäkt eller upprättelse, och egendomen som kom i Sovjetunionens ägo är fortfarande i rysk besittning, men de fyra barnen finns i livet och får tillsammans med sina olycksbröder i riket upprättelse. Summan de får är kanske inte stor och kan inte ersätta vad dessa barn så orättvist och orättfärdigt utsattes för, men det är inte det viktiga. Det viktiga är att få upprättelse och erkännande av att ett fel begicks av finska staten. Först då kan man gå vidare och lägga orättvisor bakom sig och försonas med sitt öde.

Så vad hände då? Ja, det finns noggrant beskrivet i propositionen och vi hörde också vad justitieministern redogjorde för, och det är noggrant utrett. Kvinnor och barn med tyskt och många gånger med finskt medborgarskap internerades som en följd av avtalet om mellanfred 1944 som uppenbarligen aldrig var avsett att omfatta civila kvinnor och barn, som i många fall inte ens besökt Tyskland och inget haft med armén att göra.

Det har i Norden inte varit vanligt att i parlament eller i andra offentliga sammanhang be om ursäkt för den här typen av orättvisor. Det enda undantag jag känner till är dåvarande statsminister Paavo Lipponen, som i samband med att Helsingfors judiska församling reste ett minnesmärke över judeutlämningen bad om ursäkt. Det skedde i november 2000. Ute i Europa har detta blivit allt vanligare. Vi har hört både premiärminister Cameron och förbundskansler Angela Merkel be om ursäkt.

Självfallet kan man inte göra förföljelse, tortyr och utrotning ogjort genom att be om ursäkt utan bara medge skulden. Det skulle ha varit klädsamt om statsminister Katainen liksom statsminister Lipponen en gång gjorde bett de drabbade om finska statens ursäkt, men jag förmodar att lagförslaget i sig ska ses om ett medgivande av skuld och en ursäkt, och justitieministern och hennes medarbetare ska ha ett erkännande för att lagen kom efter sex års väntan. Då lämnade nämligen riksdagsmannen Jacob Söderman in ett skriftligt spörsmål, och statsminister Vanhanen konstaterade att det handlade om stora mänskliga lidanden. Men det skulle alltså ta sex år, och jag tänker inte här gå in på alla hinder som uppställts. Sex år är en kort tid jämfört med de 67 år de drabbade barnen fått vänta.