Stockholm, Finlands ambassad 28 februari

Då tillställningen körde igång hade tyvärr blott ett tjugotal åhörare infunnit sig. Till att börja med berättade Gunnar Westerholm om det stockholmska Ålandskontoret, ”Ålands ambassad” i Sverige. För det 40-tal ambassader som finns i Stockholm brukar Ålandskontoret nu och då andordna ”ambassadörsresor” till Åland. Det finns i Sverige faktiskt så många som 4 240 personer, av dem ca 2/3 kvinnor, som är röstberättigade i den åländska valkretsen i det finländska riksdagsvalet.

Lite mera valinformation ur Sverige-finländsk synvinkel gavs av en man ur ambassadpersonalen. Denna återkommande åländska debattillställning hålls för principiellt viktig, trots att deltagarna inte brukar vara så många, kunde han berätta. Viktigast är förhandsröstningen. Totalt finns ca 99 000 personer bosatta i Sverige som är röstberättigade i det finländska riksdagsvalet. Valdeltagandet brukar dock ligga så lågt som under 10 procent.

Därefter tog debattledaren Hasse Svensson vid.

I lottad ordning fick kandidaterna först berätta kort om sig själv.

Av socialdemokraterna medverkade endast Martin Nilsson och Kaj Grundström, vilket betydde att Camilla Gunell och Barbro Sundback uteblev.

Först ut var Nilsson, endast 28 år gammal, som berättade att han håller på att utbilda sig till maskiningenjör, samt är medlem av stadsstyrelsen i Mariehamn. Som politiker betecknade han sig som ”legobyggare”. Han är motorcyklist och anförandet kretsade en hel del kring motorcykelmetaforik. Han intresserade sig för studerandefrågor, svenska språket och energi.

Centermannen Magnus Lundberg berättade att han varit involverad i kommunpolitiken i Sund i 30 år. Han har suttit i lagtinget i tolv år, därav fyra som finansansvarig. Han medverkade också i senaste självstyrelserevisionen liksom i postövertagandet. Han har fungerat som lagtingsgrevisor och arbetat på landskapsregeringen. Utbildat sig har han gjort i Åbo, varefter hann fann det svårt få jobb på Åland. Språklagstiftningen i Finland var pressad av tiden. Om vi på Åland tar över beskattningen slipper vi finskan i skatteförvaltningen. Lundberg ordade också om turistsektorn. Även kunde han berätta att han håller på att avveckla sin bokföring ifall att det blir pang på att gå in i riksdagen.

Elisabeth Nauclér nämnde med glimten i ögat att hon ligger mellan 54 och 55 års ålder då hon fyller år om en vecka, den 7 mars, då hon gärna mottager gratulationer i form av en förhandsröst. Hon berörde sin svensk-norsk bakgrund och sin släkts rötter i Rautalampi. Ironiskt nog, konstaterade hon, har ”kan du finska?” blivit den viktigaste frågan i valet, varpå hon redogjorde för sina finskafärdigheter. År 1979 kom hon till Åland där hon blev den första på landskapsstyrelsen med svensk examen. Allt sedan dess har hon i olika omgångar arbetat med övergripande självstyrelsefrågor och med detta också fattat stort intresse för autonomier och minoriteter i allmänhet.

Liberalen Roger Eriksson berättade om sin familj och sin bakgrund. Han är jurist utbildad i Helsingfors och arbetar inom rättsvården på Åland. Han beskrev sin borgerliga grundsyn med betonande av socialt ansvar. Finska kan han, finska är ett levande språk i hans hem, hans svärmor talar endast finska. Skapa förtroende mellan Åland och Finland är vad han vill, med sig själv som insats. Sjöfarten höll han för viktig.

Socialdemokraten Kaj Grundström betecknade sig som ”65+” med Helsingforsbakgrund, också med lång erfarenhet av den helsingforsiska stadspolitiken. Den nordiska välfärdsmodellen liksom det nordiska i allmänhet ligger honom varmt om hjärtat. Har har också erfarenhet av sjöfart genom tidigare ledande ställning i Viking Line. Av det åländska myntet består 42 procent av sjöfarten, konstaterade han, liksom att det varit frostigt mellan Åland och Finland.

Därefter fick kandidaterna ställa korta frågor (max 1 minut) till varandra i lottad ordning.

Martin Nilsson frågade Magnus Lundberg rörande skatteövertagandet om det rörde sig om en självstyrelseutveckling mot självständighet? Definitivt nej, svarade Lundberg, som betecknade åländsk självständighet som helt orealistiskt. Skatteinstrumentet är något helt annat, det handlar om tillväxtpolitik liksom att få ålänningarna hem genom att systemet fungerar på svenska.

Därefter frågade Lundberg av Grundström om han tänker jobba för åländsk skatteövertagning. Ja, Grundström fann skatteinstrumentet som politiskt viktigt

Turen kom sedan till Elisabeth Nauclér som sporde av Grundström vad han som medlem av den finska socialdemokratiska riksdagsgruppen har på sitt program som berör Sverigeålänningarna. Grundström ordade om den orimliga källskatten, men inget därutöver.

Roger Eriksson undrade av Martin Nilsson hur han som medlem av den finska socialdemokratiska gruppen ska arbeta för svenska språket och speciellt åländska frågor? Ja, vad gör överlag de finska socialdemokraterna i dessa frågor? Svaret föreföll inte särkilt substantiellt utan handlade blott högst allmänt om ett samband mellan åländska frågor och finsk rikspolitik

Kaj Grundström frågade av Elisabeth Nauclér om en ledarskrivelse i Hufvudstadsbladet rörande hennes uttalande om socialdemokrati med en undran om hennes kunskaper i statsvetenskap. Hon rättade honom om att hennes uttalande gällde att vi alla i Norden står på socialdemokratisk grund, vad gäller synen på rätten till sjukvård och utbildning. Att hitta någon bredare klyfta mellan de båda åländska listorna är svårt. Någon tokhöger finns inte på våra breddgrader. Hennes avsikt var att få igång debatten.

Ordet gick sedan över till publiken som fick ställa frågor till kandidaterna.

Utan speciell riktning undrades det om de homosexuellas rättigheter på Åland och möjligheten av årlig gay-festival på Åland. Frågan togs an av Nilsson som ansåg att det råder öppenhet och liberalism på Åland, men att en sådan festival av helt naturliga skäl är svår att få till stånd i lilla Mariehamn. Nauclér kommenterade att kandidaterna tidigare fått frågan om homosexuella ska få adoptera och att hon svarat ja. På detta konstaterades att samtliga kandidater svarat ja på den frågan.

Den borgerliga alliansen och Nauclér främst frågades om tre frågor hon vill se förändring i. Man var överens om utvidgad självstyrelse, skapande av förståelse för Ålandsfrågorna, samt långsiktiga lösningar för sjöfarten. Grundström kommenterade att det är viktigt att alla är överens om sjöfartens betydelse. För sjöfarten talar dessutom ett starkt ekologiskt argument.

Utan speciell riktning undrades om relationen Åland-Finland och om svenska språket har en framtid på Åland på 50 års sikt? Vad kan den åländska riksdagsledamoten göra åt detta i Helsingfors? Nu råder helt orimliga finskakrav, varför frågeställaren själv var tveksam till svenska språkets framtid på Åland.

Nauclér påpekade att även i detta val har finskakunskaperna blivit den viktigaste frågan. Men ja, hon tror att svenskan har en framtid på Åland. Hon påpekade att hon är den enda som sagt att det krävs för mycket finska på Åland. Finnar är toleranta. Hon berörde också problemet med den orimliga källskatt som drabbar rikssvenskar i kortvariga anställningar på Åland och de språkligt hämmande effekter det har. Å andra sidan fann hon att den nya språklagen för riket öppnat tidigare okända möjligheter. Hon betonade också beträffande svenska språket vikten av att den åländska riksdagsledamoten sitter med i svenska riksdagsgruppen.

Roger Eriksson trodde också att svenska språket har en framtid på Åland. Lagstiftningen på området är av bästa slag, en annan aspekt är att det kommer in andra språk, framförallt engelska. Näringslivet måste ges fria händer att ställa de krav de vill, vidhöll Eriksson. Men vad sedan göra i Finland? Erikssons plattform är att bevara svenskan i Finland, främst genom upplysning och debatter. Han hade nyligen bevistat ett tvåspråkighetsseminarium i Helsingfors, där alla partier uttalat sitt stöd för svenskan. Själv kunde han som jurist konstatera att studenter som hoppat över studentsvenskan får allvarliga problem i sina studier. Enligt Eriksson borde svenskaundervisningen börja långt tidigare, redan i åk 2 – 5. Det borde inte heta ”tvångssvenska” utan ”nyttosvenska”. Tillika konstaterade Eriksson ett ökande antal tvåspråkiga (sve-fin) med finska som modersmål. Svenskan ska fram med nyttoargument.

Även Martin Nilsson trodde att svenska språket har en framtid på Åland. Han sade sig inte kunna finska. För utvecklandet av självstyrelsen måste man stärka svenskan i Finland, handlingar ska fås på svenska. Som det är nu är man svårt handikappad som svenskspråkig..

Kaj Grundström ordade om det med EU-inträdet skett en förskjutning mot engelska på svenskans bekostnad. Vad som behövs är förändringar av attityder och PR för svenskan hos vanliga mänskor. Som det är nu har man misslyckats på dessa områden.

Magnus Lundberg betonade att det helt upp till näringslivet att ställa vilka språkkrav de vill. Däremot råder ett helt annat förhållande inom det offentliga. Han beklagade bristen på översättare.

En allmän fråga gällde den åländska inställningen till baltisk arbetskraft. Inga problem, var också det allmänna svaret.

Nästa debattsektion gällde kandidaternas ”kärnfrågor”.

Martin Nilsson talade om utbildning, att den fria utbildningen bör bibehållas, att konkurrenskraft kan vinnas genom inhemsk alternativ energi, skog och åker. Genom nya byggregler kan energibehovet reduceras.

Magnus Lundberg ordade om välfärden, höjda folkpensioner, samt skatteväxling till förmån för nyttig kost till folkhälsans fromma, liksom också skatteväxling till förmån för miljövänliga bilar.

Elisabeth Nauclér lyfte fram arbetet i riksdagen, åländska konstitutionella frågor, klargörandet att det är inget privilegium att tillhöra en minoritet. Vidare förklarade hon lite om vad som är åländsk och vad finländsk kompetens, men att samtidigt inte minst miljöfrågor kräver gränsöverskridande samarbete. Hon nämnde också sitt engagemang för den enskilda mänskan inför myndigheterna liksom den aviga beskattningen av svenska pensioner.

Roger Eriksson ordade om ett återupprättande av förtroendet mellan Åland och riket, vidare om sjöfarten, samt förenklad byråkrati för små och medelstora företag, vidare sociala frågor och grundtrygghet..

Grundström slutligen tangerade frågan om valfläsk den politiska vardag som tar vid efter den 18 mars. Han ondgjorde sig över ”outsourcingen” av allt och de misshälligheter som uppstått bl.a. inom åldringsvården genom privatiseringen av samhällsservicen

Därmed var debatten över och de som skulle hinna med kvällsbåten från Kapellskär fick avlägsna sig hastiga tag utan att knappt ens hinnas säga hej.

 

Vårdö, skolan 27 februari

Tisdagen den 27 februari höll riksdagskandidaten Elisabeth Nauclér valmöte i Vårdö på skolan där, även denna gång med de obundnas ordförande Gun-Mari Lindholm i sällskapet. Först hälsade Lindholm alla mycket välkomna och berättade lite om den av henne initierade borgliga alliansens upphov, en strävan att inför väljarkåren uppvisa enighet och samarbetsförmåga runt en gemensam värdegrund, vilket efter trevare förde samman samtliga partier i lagtinget med undantag för socialdemokraterna, som nu satt upp en egen konkurrerande lista.

Ordet gick därefter över till Nauclér, som först berättade om sin transformation från tjänsteman till ett politiskt djur, något hon inte trodde vara så komplicerat eftersom hon ju hela tiden jobbat tätt ihop med politiker och självstyrelsepolitiska frågor. En direkt motsvarande väg gick också Gunnar Jansson på sin tid.

Sin valturné hade hon inlett på Kökar för att visa att hon satsar ordentligt och seriöst, samt för att signalera en medvetenhet om att det finns ett Åland här också. Att det blev just Kökar berodde tillika på personliga skäl då hon blivit mycket bekant med skärgården genom sin post som finansutskottssekreterare. Dock var detta första gången hon varit till Kökar på vintern. I och med att hon nu besökte Vårdö hade hon hållit valmöte i samtliga skärgårdskommuner.

Nuaclér berättade vidare om sin svensk-norska bakgrund, och sin släkts gamla rötter i östfinska Rautalampi. Vidare intygade hon sina finskakunskaper, valets viktigaste fråga, endast det talade språket trodde hon sig behöva upp lite. Hon var på sin tid den första med svensk examen som fick jobb landskapsstyrelsen. Då var året 1979. Sedan dess har hon blivit grundligt insatt i självstyrelsesystemet, vilket oundvikligen fått henne att fatta ett stort intresse för autonomier och minoritetsfrågor i allmänhet.

Åren 1993–96 arbetade hon för FN i ex-Jugoslavien och fick verkligen känna på vad det innebär att vara i laglöst land. År 1996 råkade hon ut för en svår bilolycka, som försatte henne ur spel i ca 2 ½ år. Att hon någonsin mer skulle kunna gå var osäkert. Hur det är att vara svårt handikappad sade hon sig därför känna mycket väl till. Hon kom dock igen och har sedan 1999 arbetat inom landskapsregeringen särskilt med kontakterna till Helsingfors, samt i viss mån Stockholm.

Nauclér förklarade också att det i hundra år hetat ”riksdagsman”, vilket varit enkelt allra helst för åländskt vidkommande då det alltid rört sig om män, men att det numera heter ”riksdagsledamot”. Med en stor glimt i ögat sa hon att det ju nu var dags för förändring på denna punkt.

Vad är då viktigast, vad ska Nauclér satsa på som riksdagsledamot?

Tveklöst riksdagsarbetet! Åland har blott en enda riksdagsledamot, som är ensam ansvarig för allt, både det som blir gjort och det som borde ha gjorts men blivit ogjort

Vilka frågor är viktigast för Nauclér?

Hon tog kort upp Svenska folkpartiets valprogram och konstaterade att Åland har egen behörighet på de flesta områden. Därmed finns förstås desto mer utrymme att engagera sig i Ålandsfrågor. På plats i riksdagshuset har man också enastående möjligheter att omedelbart komma i personlig kontakt med en rad viktiga politiker och tjänstemän. Å andra sidan kräver ju inte minst allt miljöarbete, då samma vatten och luft delas av alla, gemensamma internationella ansträngningar.

Åland har näringskompetens i nästan alla frågor utom sjöfarten. För den ännu sittande riksdagsledamoten Roger Jansson har sjöfarten varit en hjärtefråga. Under hans tid har de yttre förutsättningarna för finländsk och åländsk sjöfart blivit sämre. För den som kommer att ersätta Jansson i riksdagen är det helt enkelt ett MÅSTE att ta vid där han slutade och få till stånd långsiktiga och förtroendeingivande lösningar.

Efter sjöfarten kommer allt med svenska språket och den åländska självstyrelsen. Den nyligen tillkomna lagtingspropositionen om den åländska EU-platsen höll Nauclér förvisso som en strävan i rätt riktning, men att medlet inte var särskilt taktiskt. Hon nämnde också den s.k. ”Roslinrapporten”. Förutom att innehålla mycket matnyttigt för den som vill utveckla och stärka den åländska självstyrelsen är den ju också initierad av finländska statsmakten med Sfp:s Jan-Erik Enestam i spetsen, vilket redan i sig visar att det ingalunda råder ointresse på detta håll för den åländska självstyrelsen.

Nå, kan Nauclér finska? Hon berättade att hon kommit i kontakt med språket redan i barnsben och sedan bedrivit diverse högskolestudier i ämnet. Hon har allt sedan 1983 suttit med på möten där språket varit finska utan några problem. Det är endast sin talade finska hon behöver öva upp lite.

Det frågades om hur det hänger ihop detta med att Nauclér kandiderar för de obundna, inte tillhör något parti samt säger i offentligheten att vi alla i Norden egentligen är socialdemokrater? Hon förklarade att hon räknar sig som tillhörig den borgerliga listan och hade även ställt upp för andra partier om de bara frågat henne. Vad hon menade med det där om socialdemokrater klargjorde hon handlade om en insikt hon fått inte minst under sin tjänstgöring för FN i det av krig söndertrasade ex-Jugoslavien, där sådant som allmän skola och sjukvård ingalunda var självklarheter på ett sätt som vi ser det i Norden. I Norden finns överhuvudtaget ingen sådan ”höger” som kräver nedläggning av så gott som all allmän service, olikt vad fallet är i en rad europeiska länder, England, Frankrike med fler. Att de konkurrerande åländska socialdemokraterna valt att avsiktligt vantolka och göra väsen av uttalandet var något de fick stå för, sade hon muntert med glimten i ögat.

Vad ska Nauclér arbeta för i riksdagen? Hon svarade arbeta för den politik som förs i Mariehamn. Att den åländska riksdagsledamoten skulle köra sitt eget race i riksdagen stick i stäv med vad landskapsregering och lagting beslutar i Mariehamn betecknade hon som en orimlighet.

En fråga gällde den åländska EU-parlamentsplatsen. Enligt Nauclér är det finländska NEJ:et ohållbart. Att Åland är ”för litet” är inget giltigt argument. I det ljuset kunde man fråga sig hur många platser Finlands befolkningsmängd egentligen borde berättiga till om man jämför med stora länder som Tyskland och Frankrike. EU kan inte, betonade Nauclér, hålla på och skyffla över problemet med småområden på de berörda staterna, nej EU måste själv ta sig an dessa. Att kunna peka på paralleller är också alltid bra. När Grönland var med i EU hade de en plats, den pyttelilla tyska minoriteten i Belgien har också en plats i EU. Att i längden ensidigt neka också det självstyrda Åland en plats är inte möjligt så länge Åland hör till EU.

Behöver vi mera kärnkraft i Finland? Nej, inte enligt Nauclér, men hur ska vi bemöta ett ökat energibehov? Vi måste spara, underströk hon. Härtill kommer förstås kärnkraftens avfallsproblematik. Är det överhuvudtaget tillrådigt att som lekman på området uttala sig mycket kategoriskt? Vilka alternativ finns det? Tja, sade Nauclér, Sfp har lyft fram Åland som ett mönsterexempel på vindkraft. Men det huvudsakliga är att vi lär oss att spara, menade hon och framdrog som ett bestickande exempel att Eiffeltornet i Paris är kraftigt upplyst dygnet runt. Den typen av energiförbrukning borde vi lära oss att klara oss utan.

Hur svårt det är att spara belyste en röst i publiken med att konstatera att energisparlagen på det hela taget varit värdelös. En annan röst påpekade rörande elbehovet på Åland att en reservkabel österut borde till snarast. En ytterligare röst påpekade att vindkraften är dålig på Äland. Att miljöfrågorna är internationella rådde det enighet om. Det är ju ingen vits att här hos oss vara mycket noga i miljöfrågar när ryssarna i stort struntar i dem

Nauclér nämnde på tal om hithörande frågor YLE:s valmaskin och frågan där om fiskodlingarna. Under sina resor i skärgården har hon blivit mycket väl medveten om fiskodlingarnas betydelse för de små skärgårdskommunerna och att flytta upp odlingarna på land höll hon inte för realistiskt.

Det frågades angående sjöfarten om Roger Jansson ”gjort tillräckligt”? När Jansson kom in i riksdagen, förklarade Nauclér, var han ställd inför ett ultimatum, numera har också försvarsministeriet gjort gemensam sak med honom, då man där börjat oroa sig över hur landets försörjning ska skötas om det blir krig och det finns ingen egen handelsflotta. Är då Nauclér tillräckligt envis på detta område? Jadå, hon menade att det gällde att betona att Åland vill klara sig själv – det går hem i Helsingfors. Överlag vill hon poängtera att Ålands självstyrelse är inget privilegium utan en minoritetsskydd. Att ta brödet ur mun på ålänningarna får man bara inte låta gå för sig.

Det åländska skatteundantaget dryftades av en frågeställare ur miljösynpunkt. Som det nu är pågår en omfattande miljötärande fartygstrafik i åländska vatten. Värst är kryssningstrafiken, som släpper ut gråvatten. Fler och fler fartyg opererar i Östersjön under bekvämlighetsflagg. Man kan inte bara fortsätta att förorena.

Är Nauclér för självständighet? Nej, det är hon inte. För övrigt, tillade hon, finns det överhuvudtaget inte längre några självständiga stater. Ett självstyrt Åland har vänner utanför Åland, det har däremot inte ett självständigt Åland. Hon sade sig fast tro på självstyrelsens utvecklingsmöjligheter och att hon är för en egen åländsk beskattning, men att det finns många steg på vägen dit. I och med att Åland är med i EU och måste följa dess regelverk kan å andra sidan en åländsk beskattning heller inte bli så särskilt ”egen”. Att Åland kunde utvecklas till något slags skatteparadis är inte ens möjligt i teorin. Det nuvarande klimpsummesystemet betraktade Nauclér som osunt då man bara spenderar utan att alls behöva ta ansvar för hur medlen håvas in.

Kan Åland om- eller bortförhandla nackdelarna med EU-medlemskapet? Kan det stämma att Åland kastas ut om Åland säger nej till det nya EU-grundfördraget. Ja, svarade Nauclér, Åland kan begära omförhandlingar, det finns det lagrum för, och det är en framkomlig väg. Och nej, det finns ingen möjlighet i världen att Åland kan ensidigt uteslutas ur EU om Åland vägra godta det nya grundfördraget.

Hur ska då en kvinna klara sig bland riksdagsgubbarna? Nå, numera finns det ju gott om kvinnor i riksdagen, påpekade Nauclér, som menade att det primära inte är riksdagsledamotens kön utan vad som räknas är hur han/hon handskas med korten..

En fråga berörde ”cirkusen” i landskapsregeringen kring Nauclérs person. Hur ska det nu gå att samarbeta om hon sitter i riksdagen? Hon sade att inom den borgerliga alliansen har man valt att godta henne som vilken annan kandidat. Nu kommer förmodligen Åland också få ett helt nytt styre i höst. En röst i publiken menade att man jäklats med henne för att hon är kvinna. Lagtingsledamoten Anders Englund (c) insköt att det inte funnits några problem med Nauclér person.

Det frågades också om Nauclérs näringslivserfarenhet. Javisst, hon har bl.a. suttit med i Ömsens styrelse sedan 1999, medan hennes make Ben driver Lisco.

Innan mötet avslutades och alla närvarande entusiastiskt avtackades, konstaterade Nauclér att olikt vad hon förväntat sig kom inga frågor rörande jordbruket upp.

 

Lemland, biblioteket 26 februari 2007.

På måndagskvällen den 26 februari anordnade den borgerliga alliansen en gemensam debattillställning på biblioteket i Lemland. Med var sålunda såväl Elisabeth Nauclér, Roger Eriksson (lib) som Magnus Lundberg (c). Man hade inrett det riktigt fint i det mysiga biblioteket. Kandidaterna satt i en stor soffa framför publiken.

Samtalet leddes av de obundnas ordförande, tillika ”alliansmamman” Gun-Mari Lindholm, som hälsade de närvarnade hjärtligt välkomna och gladde sig över en publiktillströmning långt över förväntningarna. Lindholm berättade vidare om upplägget för kvällen och om den borgerliga alliansens uppkomst. Att själva namnet härrör från Sverige fick man veta, liksom att initiativet utgått från Lindholm och appellerat till alla utom socialdemokraterna. Man ville uppvisa förmåga att stå eniga och samarbeta kring de mest centrala värdena, självstyrelsen och svenska språket. Enighet är också viktigt för att uppnå resultat i Helsingfors. Allianslistan kunde ha haft en fjärde kandidat, men Frisinnad samverkan lyckades dessvärre aldrig få till någon kandidat.

Först ut att presentera sig själv var centermannen Lundberg, som skojjade om att han alltid tycks få börja. Han berättade om sin egen politikerkarriär och att han själv i början av sin yrkesbana blivit åsidosatt till förmån för en finskkunnig finlandssvensk. Lundberg betecknade sig som resultatinriktad. I Sunds kommunpolitik har han varit med i decennier. Han har också suttit med i den första parlamentariskt tillsatta landskapsregeringen. Som ensam riksdagsman från Åland är man rätt klen, och måste därför ha förmåga att bygga upp nätverk och allianser. För Lundberg står inte uttalanden utan resultat i fokus. Det krävs ett oherrans tålamod som politiker. Lundberg har också varit landskapsrevisor under en lång tid. Han brinner för sjöfarten och vill finna alternativa lösningar. Med den globala konkurrensen råder inte lysande framtidsutsikter med nuvarande upplägg. Han vill att även den åländska och finländska sjöfarten ska få EU-villkor. Alla ledande finska politiker har på sistone uttalat sig positivt om detta, kunde han berätta. Lundberg talade sig varm för sjöfarten, välfärden och den låga arbetslösheten på Åland. Att betala skatt och få bidrag samtidigt ansåg han vara bakvänt, och sade sig vara för sänkta skatter. Likaså ömmade han för de sämst lottade pensionärerna. Miljön kan göras en tjänst genom skattesänkningar på bättre bilar. Likaså kunde han tänka sig en momssänkning på nyttiga livsmedel.

Liberalen Roger Eriksson berättade om sin personliga bakgrund. Han är jurist och förman på åklagarämbetet i Mariehamn. Han ställde upp i riksdagsvalet förra gången, och kom då på silverplats, men kom sedan in i lagtinget på hösten. Alliansen beskrev han som en plattform för samarbete kring självstyrelsen, svenska språket och sjöfarten. Att Ålands nästa riksdagsledamot befann sig i detta sällskap höll han för helt säkert. Förutom den gemensamma stommen har de tre enskilda kandidaterna sina egna nischer. Alliansen beskrev han som en basrätt med tre olika kryddor. Om sina egna nischer berättade Eriksson att han, inte minst i egenskap av familjefar, står för ett starkt socialt ansvar visavi de sämre lottade i vårt samhälle, men beträffande fördelning måste man först skapa det som ska fördelas. Sjöfartsnäringen borde göras självgående genom konkurrensregler, skattelättnader, nyanskaffningsstöd och löneförmåner. Alliansens kandidat ska sitta med i svenska riksdagsgruppen med Sfp, dock utan att själv ingå i Sfp. Eriksson sade sig vilja återskapa förtroendet mellan Åland och riket, ett arbete man endast har sig själv att luta tillbaka på. Den åländska riksdagsledamoten är en ambassadör och dörröppnare. Jo, han kan finska. Han är för förenklad byråkrati, skärgården och familjeliv. EU handlar om ett oändligt regelraseri, vad han vill ha är förenklad byråkrati för små och medelstora företag.

Elisabeth Nauclér sade med glimten i ögat att hon fyller år den 7 mars, samma dag förhandsröstningen börjar, varför hon gärna tog emot en gratulation i form av en förhandsröst den dagen. Direkt berörde hon sina finskakunskaper. Hon började jobba på landskapsstyrelsen 1979, varefter hon kom till lagtinget 1983, då också Nordiska rådet höll på att byggas upp. Varvid hon blev sekreterare för den åländska delegationen, sedan också sekreterare i finansutskottet. Härmed har hon suttit på möten i den finska riksdagen sedan 1983 och ett drygt decennium framåt. Genom nordiska rådet fick hon mycket bekanta. Nauclér påpekade att begreppet ”kontakter” också har en avigsida, vilket hon fick erfara under sin tid som FN-tjänsteman på Balkan 1993–96. Hon betonade kunskap om strukturerna och nätverken, att man har organisationen på rätt. Genom Ålandsarbetet har det vidare varit omöjligt för henne att låta bli att fatta intresse för minoritetsfrågor i allmänhet. På Balkan fick hon fixa för dem som blivit av med allt möjligt, bevaka rättegångar, här såg hon det rättslösa samhället. Den svåra bilolyckan 1996 efterföljdes av en ca 2 ½ år lång kamp för att komma tillbaka, vilket hon lyckades med, men samtidigt insåg hon att alla inte var lika lyckligt lottade, vilket gjort henne engagerad i handikappfrågor. Sedan 1999 har hon arbetat med att utveckla landskapsregeringens kontakter utåt. Som en ”resultatinriktad byråkrat” ville hon beteckna sig. Strukturerna är inte det viktiga utan viljan och kompetensen. Hon har varit med och byggt upp den s.k. ”aftonskolegruppen”. Vad är hennes hjärtefrågor, vad vill hon satsa på? Viktigast är riksdagsarbetet, då Åland bara har en plats. Den åländska riksdagsledamoten är den som bereder grunden för den åländska politiska viljan i Helsingfors. På plats i riksdagshuset i Helsingfors har man också unika möjligheter att träffa en rad viktiga politiker och tjänstemän ansikte mot ansikte direkt över kopp kaffe. Nauclér dryftade kompetensfördelningen mellan Helsingfors och Mariehamn och avsaknaden av åländsk behörighet på det allra viktigaste näringsområdet, nämligen sjöfarten. Vidare berättade hon lite om vilka av riksdagsutskotten som är viktigast ut åländsk synvinkel. Den åländska riksdagsledamoten måste driva frågor som landskapsregeringen och lagtinget vill att ska drivas – att helt köra ett eget race går inte. Nauclér berörde kort Sfp:s valprogram och konstaterade att Åland har egen behörighet på de flesta områden. Miljöfrågorna i sin tur kräver aktiva gränsöverskridande insatser. Mellan behörigheterna råder inte klara gränser, vidhöll hon.

Gun-Mari Lindholm berättade vidare om alliansen och samarbetet runt den gemensamma värdegrunden, som givit listan en rätt enhetlig prägel. Journalisterna å sin sida är däremot tydligt ute efter splittring som inte all existerar.

Från publiken frågades direkt vad det berodde på att Frisinnad samverkan saknades i listan över allianspartier i utskicket till alla hushåll i Lemland och Lumparland om denna debattillställning. Har Fs gått ur alliansen? Hoppsan och ojsan, nej då, det var ett rent ofrivilligt mänskligt misstag som ingen råkat upptäcka innan det var för sent. Fs skulle självklart ha varit med i förteckningen över allianspartierna. Förlåt! Låt gå för det, men frågeställaren tyckte ändå det var svagt att Fs, som ju de facto är den nuvarande riksdagsledamoten Roger Janssons parti, inte fick till en kandidat – de borde dessutom ha ställt upp med en kvinna, varmed alliansens lista varit komplett med två kvinnor och två män.

Gun-Mari Lindholm ställde frågan om en borgerlig värdegrund är oförenlig med social solidaritet och demokrati? Magnus Lundberg svarade att enligt honom bör man försöka klara sociala rättvisefrågor på andra sätt än höga skatter. Ett jämlikt samhälle är en grundförutsättning för stabilitet, underströk han. Roger Eriksson såg ingen konflikt mellan socialt ansvar och en borgerlig värdegrund. Han talade vidare om en balans mellan fördelning och skapandet av det som fördelas. Tagandet av social ansvar handlar om att upprätthålla samhällsbalans. Nauclér berörde sitt uttalande i radion om att vi är alla socialdemokrater i Norden. Man inser hur sossig man är när man som nordbo kommer till länder som Balkan där skolgång och sjukvård inte alls är självklara saker. Ja, närmast är vi ”sociala demokrater”, som värdesätter det nordiska välfärdssamhället. Någon tokhöger existerar inte i Norden, vilket utgör en enorm kontrast till t.ex. England och Frankrike. Hon fortsatte att leka med orden, att vi är borgerliga socialdemokrater eller socialdemokratiska borgare.

En fråga till Lundberg gällde kedjan liberal-borgerlig-socialdemokratisk, varvid det också påpekades att det råder en stor skillnad mellan liberalism och nyliberalism. De sämst lottade, folkpensionärer och handikappensionärer fördes på tal. Det är omöjligt att leva på 500–600 EURO i mån. Nauclér påpekade dock att det inte är så alltigenom enkelt, eftersom man då åtnjuter andra förmåner, men klart är att situationen för dessa grupper bör göras bättre.

Det frågades vidare om svenskan kommer tillbaka i de finska skolorna? Roger Eriksson hade nyligen varit på ett tvåspråkighetsseminarium i Helsingfors. Avsaknaden av svenskakunskaper blir helt klart ett problem när ska in på högskola. Svenskundervisningen måste börja tidigt, åtminstone i årskurs fem. Begreppet ”tvångssvenska” ville Eriksson byta ut mot ”nyttosvenska”. Lundberg påpekade att lagar hjälper inte. Därtill råder en stor skillnad mellan privat näringsliv och det offentliga. Han tar språkfrågan på allvar. Hur ska man då vända trenden? Det ska gå att leva på svenska på Åland på alla nivåer. Nauclér berättade att hon suttit med i två språkpolitiska kommittéer. Det viktigt att komma ihåg att Åland och riket utgör två olika jurisdiktioner, men Åland kan ändå inte strunta blankt i språkutvecklingen i Finland för det finns ett klart strukturellt samband. Om svenskan i riket mår bra mår också svenskan på Åland bra. Finland hade aldrig fått Åland 1921 om landet inte varit tvåspråkigt. Det är besvärligt att ”tvångssvenskan” tagits bort. Den nya språklagen har dock fört med sig en hel del positivt, menade Nauclér, som sett en rad nya saker. Hon såg en möjlighet att få in åländska synpunkter i rikets språkpolitik.

Frågan ställdes om en språkförordning för den offentliga förvaltningen på Åland? Nauclér förklarade utifrån juridiska synpunkter. År 2004 framlades ett finskt förslag som alltjämt inte är godtaget av landskapsregeringen. Det innebär dock inte att Åland vore laglöst på detta område, utan problemet är att gällande regler är svårt föråldrade.

Finns det områden där finska staten direkt diskriminerar svenskspråkiga? Lundberg svarade direkt ja, det finns många områden där man blir diskriminerad. Eriksson påpekade att det är svårare att dra rättsfall på svenska. Nauclér nämnde att Finland är numera tvunget att avge utlåtanden om språkförhållandena i landet till Europarådet. Det framgår bl.a. att man hellre använder finska i domstolarna för om man använder svenska blir man inte lika bra behandlad. Hur det med rätten till svenska om man sitter i fängelse? Det är svårt då man är nere på samhällets botten.

Vilka mytföreställningar om Åland skulle kandidaterna helst vilja ta livet av? Eriksson nämnde tron att klumpsumman rör sig om ett bidrag. Lundberg ville sätta sig ner och resonera, berätta om Åland. Nauclér pekade på uppfattningen om självstyrelsen som något slags privilegium. Att tillhöra en minoritet är inget privilegium, självstyrelsen är en minoritetslösning. Att kunna ingående visa på andra motsvarande exempel är ett utmärkt sätt att skapa förståelse.

Med i publiken satt också lantrådet Roger Nordlund, som drog upp Paf-bråket och den mot honom riktade polisanmälan med en undran hur kandidaterna menar man ska agera i denna fråga? Ska man stöda en regering som har kvar polisanmälan? Enligt Nauclér vet man i Helsingfors att man inte har rätt, den orkestrerande socialdemokratiske ministern Rajamäki är därtill knappast med i nästa regering, då ett nytt läge inträder. Om han eventuellt ändå är med på samma ministerpost blir det förstås svårare, men den av honom företrädda ståndpunkten är ohållbar. Eriksson betecknade Rajamäki helt enkelt som en dålig politiker. Att Åland vinner var Eriksson övertygad om ifall det blir rättslig sak. I hela Europa befinner sig därtill hela den statliga spelmonopolssituationen i upplösning. Enligt Eriksson är det bra att agera i denna fråga i svenska riksdagsgruppen. Lundberg såg Paf-bråket som ett skrämmande övergrepp på självstyrelsen, ett av de grövsta på senare år, men han trodde också att Åland vinner. Den åländska riksdagsledamoten måste å andra sidan alltid stöda sittande regering.

Från publiken önskades också ett byte på utbildningsministerposten.

En svårgripbar fråga ställdes om kanslistrukturen.

Det hade blivit dags att avrunda samtalet. Gun-Mari Lindholm berättade om vådlig långtradarkörning i Lemland, varpå hon vände sig till kandidaterna med frågan ”har ni åkt fast för fortkörning någon gång?” Lundberg svarade en gång, då han körde sin mor till tandläkaren, Eriksson aldrig, Nauclér en gång för snart 30 år sedan.

Lindholm tackade både publik och kandidater och anbeföll applåder. Nu var det dags för kaffe och bulla och trevligt samkväm i mindre grupper vid borden i biblioteket.

 

Vecka 6
Veckan kom mycket att handla om reklam. Aldrig tidigare har jag funderat på hur jag skall få fram mitt budskap, hur jag uppfattas, vad jag har för framtoning, vilken grupp jag tillhör och vilka jag umgås med. Det har räckt att göra det som är rätt och stå för det, punkt slut. Jag har klarat mig helt utan stylister och reklammakare, för jag var inte beroende av väljarnas röster. Hur skall jag kunna transformera mig till ett politiskt djur? Gå i en fålla och rösta med en skock? Där har jag haft tur. Gruppen som ställt sig bakom min kandidatur heter Obunden samling och det gjorde jag klart från början att jag ställer mig gärna till förfogande på den lista som heter Borgerlig allians, men jag tänker inte ansluta mig till något parti. Det accepterades, antagligen just därför att de alla är en samling obundna människor. Jag är och förblir alltså en Obunden i ordets rätta bemärkelse. Eftersom Åland bara har en plats i riksdagen kan det inte heller senare bli frågan om att gå i ledband, man måste kunna samarbeta med alla även om det i första hand naturligtvis blir frågan om att samarbeta med den svenska riksdagsgruppen. Framtoning ja, nu gäller det att hålla huvudet kallt och inte få hybris och ge löften man aldrig kan, eller ens tänker hålla. En av dem som varit med längst och taktikerat mest i landskaps- och rikspolitiken gav mig rådet ”VAR DIG SJÄLV”.

Jag lyssnade på doktoranden Maria Ackréns presentation av sin bok ”Territoriella autonomier i världen – en empirisk studie över de självstyrda områdena i världen”, som jag läste när den kom 2005 i Fredsinstitutets serie, men som nu gav upphov till en diskussion kring frågan är Åland en autonomi när vi inte har mer beskattningsrätt än vad vi har? Det finns ingen definition på begreppet autonomi, därför gör alla författare sin egen definition och ett av kriterierna är nästan alltid rätten att beskatta sig själv.

LISCOs traditionella öppnande av bokrean vid midnatt var inte lika välbesökt som vanligt på grund av den starka kylan, men de verkliga entusiasterna fanns på plats.

Akvarell och pastell, såväl i stort (Kjell Ekström) som i smått (Lola Karlsson) bjöd konstveckan på. Pastell bjöd däremot inte Burken och Rockfolket på under Vinterjazzfestivalen. Burken uppenbarade sig i en rödgulorange dress som han påstod var en pyjamas inköpt från Elvis Presleys dödsbo vilket föreföll sannolikt, men Hey baberiba var den samma.

Veckans gladaste händelse var förstås Tidningen Ålands valenkät som tog mig upp i ledningen, nu gäller det bara att inte få hybris. På tal om hybris så var Sveriges JK Göran Lambertz på Åland som Juridiska föreningens gäst. Göran är en gammal kursare till min man och mig från Uppsalatiden. Han tog initiativ till en utredning om ”Oskyldigt dömda” i Sverige. I den talas om ”domarhybris” eller ”spekulativa bedömningsgrunder”, kort sagt man talar om saker man inte har undersökt tillräckligt noga som om de var självklara fakta. Så kan det inte fortsätta, lagstiftaren (politikerna) måste bestämma sig, vem bär ansvaret för att ställa tillrätta det som gått fel, ibland så hemskt fel. Göran har haft mod och civilkurage att väcka denna fråga, men inte utan att bli utsatt för häftiga angrepp från många håll, men han har breda axlar och tål det. Jag tror inte han hade tänkt sig att en gång i tiden höra mig valtala, men så underliga äro vissa vägar.

Förutom att resultatet av valenkäten var överraskande så var också framtoningen överraskande, för vissa i alla fall. Min reaktion på gratulationerna ledde till att jag hamnade på en blogg och där står att läsa att ” Jag har bara läst om och sett henne på bild. Men skall sanningen fram så har jag byggt upp en bild av Elisabeth Nauclér som en riktig surkärring. Hon ser ut som en stram och tråkig översittardam helt befriad från empati och humor. Därför förstod jag inte alls varför hon fick flest röster i Ålandstidningens enkät i går (56 av 200). Visst, hon är en väldigt kompetent kvinna med mycket erfarenhet (hon har till och med träffat Dalai Lama), men hon är ju så trååååkig. Och ja, jag suckade lite för mig själv i morse när jag fick på min arbetslista att ringa upp henne och gratulera. Men herregud vad fel man kan ha. Hon var ju världens gosmysigaste…….Nej, min blygsamhet förbjuder mig att fortsätta citera. www.xit.nu/se/blogg/zandra/

Tyvärr missade jag Centerns öppna centralstyrelsemöte på Hammarbo och Liberalernas Finströmsmöte, men skärgårdsturnén rullade vidare och fick den här veckan förstärkning av Obundnas ordförande Vi hann med både Sottunga och Föglö.

Man skall inte ta ut någon seger i förväg så det fick bli två vaccin den här veckan också, kolera och japansk encephallitis.

Vecka 7

Ännu en vecka närmare valet. Nu är det fyra veckor kvar och FYRA (4), missa inte, FYRA blev det kandidatnummer jag tilldelades. Egentligen är det allt ni behöver hålla i minnet nu fram till valet (4).

Ännu en skärgårdsö, ja, inte bara en utan två hann vi med den här veckan. Turen gick till Kumlinge, men det blev en snabbavstickare till Seglinge. Publiken var både påläst och intresserad. Alla var inte röstberättigade, men trots det mycket intresserade av samhällsfrågor och jag hade åtminstone stor glädje av att få lyssna till deras synpunkter på hur det är att leva i skärgården och hur det borde vara. Den här gången hade det kringresande riksdagssällskapet fått förstärkning av de Obundnas ordförande som är sommarkumlingebo i andra generationen. Nu återstår bara en skärgårdskommun och det är Vårdö som är inbokat den 27 februari.

Veckans välförberedelser var ganska lugna och gick mest åt till kunskapsinhämtning. Vad innebär de olika rikspartiernas politik? Vem bjuder mest och varför? Är det dags att börja ge vallöften som man med stor sannolikhet inte kommer att kunna infria eller är det bättre att hålla
sig till det lilla formatet och inte vara särskilt spännande, men säkert mer trovärdig? Jag tror jag väljer den senare varianten. Alla partiordföranden har uttalat sig positiva till en långsiktig strategi för den finländska sjöfarten så här i valtider. Det är naturligtvis viktigt att genast ta fasta på efter valet för att få en enad front i den frågan.

Det blev en tur till Hammarland och Hammarbo där man kunde köpa svensktillverkade kristallkronor och irantillverkade, med andra ord persiska, mattor. Mitt sällskap slog till
med en vacker matta med trädgårdsmotiv, handknuten naturligtvis, och vacker.

Nu börjar bloggandet. Jag är skeptisk till bloggande, inte därför att jag inte vill vara med, men därför att jag är rädd att jag inte skall hinna med allt och alla, och gamla ouppdaterade bloggar är sämre än ingenting alls. När Nya Åland så körde igång sin valblogg så gick jag med, men hänvisar i första hand till min hemsida. Jag är också lite skeptisk därför att jag helst vill veta vem jag diskuterar med och här måste man också få vara anonym. Nåväl jag gör ett försök, men har problem med tekniken så jag kommer lite på efterkälke.

På det helt privata planet blev det den årliga försäljningen av Zonta-märken (små vita båtar) till förmån för Ålands cancerförening. Det går väldigt lätt att sälja när människor känner väl till vad medlen används till och vad sjukdomen handlar om för dem som drabbas.

Veckan avslutas på Eckerö hotell och ännu ett valmöte, men tyvärr helt utan sång av Elvis.

 

Eckerö 18 februari

På söndagskvällen den 18 februari höll de obundnas riksdagskandidat Elisabeth Nauclér möte på Eckerö hotell och restaurang i Eckerö Storby.

Sin valturné, berättade hon, hade hon inlett i skärgården, som hon genom otaliga resor stiftat ingående bekantskap med som sekreterare för finansutskottet, där många skärgårdspolitiker genom tiderna suttit med. Med att inleda sin valturné på detta sätt vill hon understryka att hon menar allvar i riksdagsvalet. Hon vill komma direkt till tals med folk för att höra vad de vill att ska drivas.

Nauclér förde direkt fram sina finskakunskaper och sitt stora intresse för främmande språk. Vidare berättade hon om sin yrkesbana. Hon började på landskapsstyrelsen 1979, kom sedan i en vikariekarusell 1983, då hon blev Göran Lindholms vikarie som kanslichef. Vid denna tid utvecklades också Nordiska rådet (NR) och Ålands plats däri. Nauclér blev då sekreterare för Ålands delegation i rådet, vilket hon var fram till 1996. Därigenom kom hon också ingående att bekanta sig med den finländska riksdagens arbetsformer. Jobbet som jurist inom självstyrelsen har också lett till ett stort intresse för minoritetsfrågor världen över, vilket bl.a. 1984 förde Nauclér till Azorerna med Göran Lindholm. Ett knappt decennium senare kom hon via Canada i FN:s tjänst till Balkan, under vilken tid hon blev bekant med en rad FN-dignitärer, Kofi Annan bl.a.. År 1996 råkade Nauclér ut för en svår bilolycka. Inom ramen för relationen Åland-Finland har hon varit med och byggt upp den s.k.”aftonskolegruppen”. Därtill har hon som koordinator varit med och byggt upp samarbetet med Sverige. Nu ska nya finsk-åländska strukturer till igen, men strukturernas form är, vidhöll Nauclér, av underordnad betydelse i förhållande till den ömsesidiga viljan.

Nauclér påpekade utifrån ett könspolitiskt perspektiv att det alltid har hetat ”riksdagsman”, men att man numera, enligt gällande lag, är ”riksdagsledamot”. Vad avser då Nauclér prioritera i riksdagen? Viktigast anser hon tveklöst riksdagsarbetet vara, Åland har blott en enda representant i riksdagen som måste kunna företräda alla och samarbeta med alla.
Åland har haft en observatörsplats i stora utskottet, där EU-frågor avgörs, ibland på mycket kort varsel. Den åländska riksdagsledamoten har också suttit med i grundlagsutskottet, där självstyrelsefrågorna kommer upp. Denna plats är inte självklar utan den nuvarande riksdagsledamoten Roger Jansson har fått den genom sina kontakter med samlingspartiet. Till de viktigaste utskotten hör också trafik- och framtidsutskotten. Den åländska riksdagsledamoten har en unik ställning med omedelbara möjligheter att kontakta en rad centrala aktörer.

Nauclér redogjorde för den borgerliga alliansen och dess allmänna sammanknytande värdegrund med självstyrelseutveckling och värnandet av svenska språket i centrum. Alliansens ledamot kommer att sitta med i svenska riksdagsguppen med Svenska folkpartiet. Det sistnämnda är den mest markanta skillnaden i förhållande till den socialdemokratiska listan, som ämnar ha sin kandidat sittande i den enkannerligen finska socialdemokratiska gruppen.

Frågan om plattskatt är direkt inget som berör riksdagsledamoten utan denne ska i den finländska riksdagen försöka förverkliga den åländska politiska viljan.

Att självstyrelsen är en minoritetslösning och inget privilegium underströks.

Stora delar av det som tas upp i Svenska folkpartiets program sorterar för Ålands del under självstyrelsen, så t.ex. vård, skola med mera, vilket innebär att den åländska riksdagsledamoten innehar en rätt egenartad position. I militära försvarsfrågor har den åländska riksdagsledamoten av hävd låtit bli att rösta. Nauclér kunde dock tänka sig en mera aktiv roll på detta område.

Miljöområdet kräver ett större samarbetsperspektiv.

Av de åländska frågorna bortom självstyrelsen är utan vidare sjöfarten viktigast. Åland har ingen egen näringsrätt på detta område, som Nauclér är väl förtrogen med genom den nuvarande lagtingsledamoten Roger Jansson. Sjöfartsområdet har blivit allt mer prekärt under senare tid med en hårdare konkurrenssituation genom inträdet av nya aktörer, balter och andra. Hittills har den finländska regeringspolitiken endast resulterat i mindre brandkårsutryckningar, inga långsiktiga lösningar. Numera framgår dock en större förståelse hos rikspolitikerna – idag säger de sig alla vara för långsiktiga lösningar. Åland är helt inbäddat i sjöfarten, påpekade Nauclér och drog fram bl.a. Hotell och restaurangskolan. Långsiktiga lösningar behövs också för att få ungdomarna att satsa på en sjöfartskarriär. Är det då vettigt att subventionera sjöfarten? Ja, egentligen handlar det inte om subventioner utan om rad olika slags lättnader, men jo, dessa lättnader behövs under övergångsperiod. Sjöfarten har framtiden för sig, också ekologiskt.

På energiplanet lyfte Nauclér fram vindkraften. Mera kärnkraft ville hon inte ha utan ansåg att kärnkraften ska avvecklas på sikt. Allra viktigast är att vi måste börja tänka om – och spara! Ett omedelbart samband finns dessvärre mellan hög levnadsstandard och håglöst energislöseri påpekade Nauclér.

Ett åländskt övertagande av skattebehörighet kan inte ske över en natt, men det nuvarande klumpsummesystemet är osunt enligt Nauclér. Det leder inte till ett långsiktigt ansvarstagande och -tänkande. Några bestämda åsikter om plattskatt ansåg sig Nauclér inte ha. Att sprida kring sig valfläsk om skatter är lika lätt som farligt, påpekade hon, men arvs- liksom gåvoskatten bör likt på andra håll i Europa avskaffas. Beskattningen av pensionärerna i inkomstintervallet 13 000 till 30 000 EURO bör göras mera rättvis i förhållande till arbetande inkomsttagare i samma inkomstklass. Annars bör man vara försiktig med löften, vidhöll Nauclér. Hon ondgjorde sig dock över de mycket låga folkpensionerna i Finland, detta borde ändras, men att ge breda löften på detta område är inte tillrådigt. Nauclér medgav att hon som tjänstemän har svårt för att ge löften vars uppfyllande är mer eller mindre osäkert, något som däremot drivna politiker har lättare att företa sig.

Från publiken undrades vilken som är Nauclérs främsta personliga fråga. Att vara vaksam, svarade hon, att följa med, hålla sig framme, men, ja, vilken sakfråga ligger henne närmast hjärtat? Nog är det sjöfarten då dels behörigheten ligger hos riket och dels näringen berör så många på Åland. På det följer svenska språket, men vad kan man göra? I inget fall kan Åland strunta i språksituationen österöver för mellan Åland och Finland finns ett direkt språkligt beroendeförhållande. En välmående svenska i Finland är en förutsättning för en välmående svenska också på Åland. Nauclér vill ytterligare utifrån sina erfarenheter i laglöst land på Balkan under 1990-talet arbeta för den enskilda mänskan inför myndigheterna. Få saker ger så stor tillfredsställelse som att kunna hjälpa enskilda som hamnat i kläm i myndigheternas kvarnhjul. Hon nämnde också EU-frågorna. På Åland finns ett utbrett missnöje med EU och nu också uttalade självständighetstankar, som hon själv inte delar, men förstår som en missnöjesyttring.

Hur ska man då få hem ålänningarna från Sverige, gamla som, unga frågades det från publiken? För de äldre uppstår en rad pensionsproblem. Enligt Nauclér kommer pensionsfrågorna dock att lösa sig med EU-integrationen. Pensionsfrågorna är emellertid oerhört komplicerade, förklarade hon. De är inbäddade i ett enormt nät av orsakssamband. En liten förändring på ett håll kan få vittgående konsekvenser i att helt annat sammanhang. Bl.a. därför vill Nauclér också vara försiktig med löften på dessa områden.

Har EU gått in för fri rörlighet utan att ordna med den sociala tryggheten på äldre dagar? Ja, ungdomarna tänker ofta inte så långt fram i tiden som på sin pension då de jobbar här och där i olika länder och att det kan orsaka mycket krångel. Detta kommer dock att utjämnas med tiden, trodde Nauclér.

Det frågades om svenska språket, eller snarare dess avsaknad i kontakterna med de finska myndigheterna. Borde inte kunskaper i svenska premieras med mera lön? Det hävdades också att många etablerade politiker struntar i de små kommunerna och deras näringar, vilket fått en reaktion i Ålands framtid.

Enligt Nauclér borde man gå in för att ändra attityderna till svenska språket. I Finland finns otvetydigt på sina håll en ytterst negativ inställning till svenska språket. Den nya språklagen har dock fört mycket bra med sig menade hon, då den sänkt kraven till en realistisk nivå, vilket också skapat mera intresse och gjort lagen mera bindande. Med den nya lagen måste regeringen årligen avrapportera till riksdagen om hur språksituationen i landet ser ut. Svenska folktinget kan utvecklas långt, vidhöll Nauclér. Att försöka återupprätta tvåspråkigheten i riket är dock ett vanskligt jobb.

Ska Nauclér själv jobba för svenskan i Finland? Enligt henne är inte svenskans tillbakagång så alltigenom entydig. Det finns fler som kan språket, bland andra språk.

En publikfråga gällde 1921 och Finlands ansvarstagande över Åland. Alla åländska särlösningar och kompetensövertagningar måste fungera klart på Åland, där det dessvärre ofta råder sandlådepolitisk splittring. Situationen liknades vid relationen mamma-pappa-barn. Om barnen inte är tillräckligt mogna släpper föräldrarna inte greppet. Kan Ålands litenhet användas som ett politiskt argument mot åländska kompetensövertagningar? Att litenhetens problem inte är lätt att komma över eller runt höll Nauclér med om. Om man då leker med tanken om ett självständigt Åland – vem skulle sköter försvaret? Har grannländerna det minsta intresse av detta? Beträffande oenigheten hemmavid på Åland pekade Nauclér på exemplet Sydtyrolen, där man är mycket nöjd med sin självstyrelse. Att det går så bra där har att göra med att man inte har något partipolitiskt system. Småområden och partipolitik är inte enkelt, här kommer också olika slags länkningar utåt, som kan skapa mycket hårda interna motsättningar. Nauclér nämnde att åländska utspel och krav som förs fram inför de makthavande i Helsingfors ofta inte är tillräckligt genomtänkta och därför heller inte ger något resultat. Varför är det så frågade hon sig – bristande resurser eller måhända politiskt fläsk?

Nauclér svarar definitivt nej på frågor om åländsk självständighet. För övrigt finns inte längre några i egentlig mening ”självständiga” stater, påpekade hon. Därtill kräver självständighet vänner, vilket Åland saknar. Sverige stöder definitivt inte ett självständigt Åland, underströk Nauclér, som beskrev Sverige som en idealisk s.k. ”king state” för Åland. Efter 1921 har Sverige aldrig bråkat och inblandat sig politiskt rörande Åland, men i övrigt på det kulturella planet givit allt sitt stöd.

En fråga gällde utifrån en nylig skrivelse i finska Åbotidningen ”Turun Sanomat” om finnarna kunde tänkas vara mera positiva till Nauclér då hon ursprungligen är från Sverige? Så trodde den som frågade själv. Nauclér sa sig inte veta svaret på det. Hon vidhöll att det i varje är oerhört uppskattat bland finnarna när utlänningar talar finska.

Varför turnerade inte Nauclér tillsammans med hela alliansen? Hon förklarade att alliansen också uppträder tillsammans tillika som de enskilda kandidaterna åker ut för sig.

Vilken var Nauclérs viktigaste insats som tjänsteman? Som tjänsteman är man, påpekade Nauclér främst en bakgrundsmiklare, mest stolt och glad har hon varit när hon kunnat hjälpa någon enskild som kommit i kläm i myndighetsbyråkratin. Skrivit pressmeddelanden om egna dåd har hon aldrig gjort.

Ämnena och frågorna skiftade snabbt. Skatteundantaget kom på tal. Det sades inte ha gagnat landnäringarna, och någon ändring syntes inte till. En tidigare nedlagd åländsk fartygsåteranskaffningsfond ansågs borde återupplivas. Man var skeptisk till allt för mycket offentligt stöd till sjöfarten.

Sedan frågades det i sin tur om EU. Kunde man tänka sig att ålänningarna gav fullmakt åt någon finsk EU-ledamot att representera Åland? Är EU-platsen så viktig? En ensam ålänning i det europeiska jätteparlamentet kan väl ändå inte få till stånd så mycket? Nauclér höll inte riktigt med om detta. En ensam representant från ett område kan nog väl göra sig hörd och väcka intresse och uppmärksamhet, till skillnad från en enskild i en större grupp. Indirekt har ju Svenska folkpartiets EU-parlamentariker också fungerat som Ålands representant, förklarade Nauclér. Ja, hur vore det då om en ålänning representerade Sfp frågades det skojfriskt. Ja, varför inte, sade Nauclér med en glimt i ögat. Nå, Sfp står allmänt för de svenska kust- och skärgårdstrakterna i Finland.

Detta med skattegränsen då? Nauclér förklarade att det är ett evinnerligt å ena sidan och andra sidan hela tiden. Vi sitter på en ö och är beroende av färjtrafiken som är beroende av tax free:n. Mot Finland har det hela gjorts relativt smidigt, men så inte mot Sverige. Enligt Nauclér borde gränsen mellan Åland och Sverige vara precis den samma som mellan Åland och Finland. Som riksdagskandidat ska man inte lova att man ”fixar” det, men här finns tveklöst jobb att göra. Än en gång påpekade Nauclér att sjöfartsstödet inte handlar om ”subventionering” utan lättnader i fråga om en rad avgifter. En nybyggnationsfond borde mycket riktigt som tidigare sades återupptas.

Enligt en mening har en delning skett mellan sjöfarten och landnäringarna, och att nu tar esterna över på det förra området med slutresultatet att pengarna går till Estland på grund av skattegränsen. Ja, så är det, det höll Nauclér med om.

Det påpekades att Åland redan två gubbar på plats i Bryssel. Nauclér korrigerade att det bara rör sig om en, av de två den frågande träffat börden ene ha rört sig om en student eller en tillfällig assistent. Men Åland vill ändå hellre ha en förtroendevald i EU-parlamentet, undrades det?

Men hur sköter vi det på Åland? Hur många EU-handhavare har vi? Nauclér svarade kanske 2-3 personer, som främst har koordinerande uppgifter – de är inga specialister. Åter gled över till skattegränsen och dess negativa effekter för de åländska landnäringarna. Riksdagsledamoten har, menade Nauclér, en viktig uppgift i att försöka lösa upp knutar som kommer sig av EU-medlemsskapet, att försöka få den stora bilden och presentera det för landskapspolitikerna i Mariehamn.

Är de åländska kraven på en EU-plats bra för förhållandet Åland-Finland? Enligt Nauclér är det ingen bra metod att ensidigt sätta krav till pappers utan man ska förhandla, för när man sedan får ett nej-svar, likaledes till pappers, är det långt mer svårare att göra något åt. Att taktikera och finta muntligt är bättre. Här har den åländska riksdagsledamoten en viktigt roll genom att på ort plats i Helsingfors direkt avläsa ansikten och reaktioner.

Om vi då inte ska ha kärnkraft – vilka alternativ finns det? Vad händer när Östasien, Indien med fler kommer upp i samma energiförbrukningsnivå som Väst? Vad ska man göra om det inte finns tillräckligt med energi – ska vi stoppa upp industrin och återgå till förindustriell livsstil? Ska länder som Kina och Indien ha kärnkraftverk? Detta handlar om kärnkraft/energi ur ett globalt perspektiv. Nauclér underströk ånyo behovet av ändrad livsstil och insikten att man måste spara. Men går då Kina och Indien samma väg som de äldre industriländerna genom att kasta in sig i ett oljeberoende? Det påpekades att på energiområdet kan mycket effektiviseras. Mycket kommer att ändras när oljan blir dyrare, medan kärnkraften har vi med oss i tiotusentals år. Ja, Nauclér höll med om allt detta.

Någon direkt utpräglad feminist har Nauclér inte framstått som. Är hon då för lika lön för män och kvinnor? Ja, absolut, svarade Nauclér! Vad man kan göra är dock en mera knivig fråga. Jämställdhetsområdet återgick till rikets kompetens, på rätt underliga grunder, 1993, nu försöker landskapsregeringen få det tillbaka. Nauclér sade sig inte vilja komma med desto mera kritiska synpunkter på landskapspolitiken, men här kommer åter problemet med Ålands litenhet in. Nauclér höll med om att hon inte är någon utpräglad feminist, men hon sade sig nog besitta en könspolitisk medvetenhet.

Rörande detta med att dela ut vallöften frågades det om inte politiken idag snarast handlar om att försöka behålla det vi har. Om Nauclér fick fördela en extra miljard – vad skulle hon sätta den på? Till detta svarade hon att avgivandet av vallöften vars infriande är mer eller mindre osäkert är långt enklare om det sker i grupp. Långt värre är det att göra det helt ensam. Att bygga upp en riksdagsvalskampanj på att lova allt möjligt till höger och vänster betecknade Nauclér som löjligt. Men något görs åt de fattigaste pensionärerna höll hon för ett måste. Pensionärerna lever långt längre idag än när pensionssystemen infördes.

Och så frågades det entusiastiskt och nöjsamt med svaren dittills: brinner du för Åland och tänker du ge allt? Jajjamän, svarte kandidaten, som höll alla röster för lika.

Beröm uttalades för saklighet och bakgrundsskolning, vilket troddes gå hem i Helsingfors, och att Nauclér blir älskad av finnarna.

I fråga om åländska socialdemokratiska partiledaren Barbro Sundbacks kritik av den borgerliga alliansen att dess program endast är ”en broschyr” passade Nauclér på att berätta lite mera om alliansens natur av en bas samt kontrade med glimten i ögat att de åländska socialdemokraterna skrivit av de finska socialdemokraternas valbroschyr, medan den borgerliga alliansen inte skrivit av någon annans program. I likhet med Sundback vill också journalisterna söka efter splittring i alliansen genom att göra en och annan fjäder till höna.

Jobbar Barbro Sundback för finskhet? Ja, svarade Nauclér, i vart fall ämnar Sundback i riksdagen sitta med de finska socialdemokraterna, vilket klart skiljer det socialdemokratiska konceptet från det borgerliga. Dock måste den borgerliga kandidat som blir invald även kunna umgås med socialdemokraterna. Goda kontakter behövs åt alla håll för att alls ta sig fram.

Det frågades också om relationen mellan Nauclér och de obundna. Hon underströk att hon inte tillhör något parti och kommer heller inte att göra det. I landskapspolitiken kommer hon heller inte att ge sig in. Enighet föreföll råda om att det är ett plus att kunna höja sig över enögt partipolitiskt käbbel.
 

 En glad valtalare tillsammans med de obundnas lika glada ordförande Gun-Mari Lindholm

Kumlinge 13 februari

De obundnas riksdagskandidat Elisabeth Nauclér besökte tillsammans med de obundnas ordförande Gun-Mari Lindholm tisdagen 13 mars Kumlinge. Före det egentliga mötet kl 19.00 på mysiga Kastören gjordes en avstickare till Seglinge där ett födelsedagsbarn gratulerades.

Väl på Kastören var stämningen mycket intim. Nauclér berättade att hon aldrig aktivt sysslat med politik, utan endast fungerat som renodlad tjänsteman, men därmed har hon ju hela tiden också umgåtts med politiker vilket givit henne nog så stor förtrogenhet i stort som smått med politik. Som sekreterare i lagtingets finansutskott, även inofficiellt känt som ”skärgårdsutskottet”, reste hon oändligt mycket runt i skärgården och bekantade sig med det mesta där. Direkt förde Nauclér också sina finskakunskaper på tal, då hon visste att frågan ändå strax skulle dyka upp. Med en redogörelse för sina studier och praktiska erfarenheter trodde sig inte ha några större problem bortom att hon behövde något öva sin talade finska. Vidare berörde hon sin tid som sekreterare för Ålands delegation i Nordiska rådet och den breda erfarenhet av arbete med och i finska riksdagen det gav. Hela sitt yrkesverksamma liv har hon jobbat med Åland och Ålandsfrågor, vilket också lett vidare till ett brett engagemang i minoritetsfrågor internationell, något som bl.a. förde henne till tjänstgöring på det krigshärjade Balkan 1993.

Vad är då viktigast för den åländska riksdagsledamoten? Tveklöst riksdagsarbetet då Åland bara har en plats, men Nauclér underströk också kontaktskapandet, rollen som kontaktlänk mellan Åland och riket. På plats i riksdagshuset i Helsingfors finns rikliga möjligheter att snabbt på plats få tala med viktiga tjänstemän och politiker över en kopp kaffe, istället för att som annars kanske få avtala sig en tid om några veckor. Den åländska riksdagsledamoten har en observatörsplats i riksdagens stora utskott, medan Ålands självstyrelse främst kommer upp i grundlagsutskottet. Också trafikutskottet ligger Åland nära.

Nauclér berättade vidare om den borgerliga alliansen och dess gemensamma värdegrund runt självstyrelseutveckling och svenska språket. Alliansen, som förutom Nauclér ställer upp i riksdagsvalet med Roger Eriksson (lib) och Magnus Lundberg (c), omfattas av samtliga lagtingspartier på Åland utom socialdemokraterna. Alliansens riksdagsledamot kommer att sitta med i svenska riksdagsgruppen med Svenska folkpartiet. Detta utgör, menade Nauclér, den största skillnaden mot socialdemokraterna, vars ledamot sagts ska sitta med i riksdagens socialdemokratiska grupp. Att det senare vore ett särdeles lyckat scenario ur självstyrelsens och svenska språkets synvinkel tillät Nauclér sig att betvivla. Det socialdemokratiska greppet innebär naturligtvis också en förlust för den svenska riksdagsgruppen. Förvisso finns svensktalande och även svenskvänliga riksdagsledamöter i andra partier än Sfp, men när det kommer till kritan är Sfp den enda garanten för svenskan, vidhöll Nauclér, som därtill också kunde berätta att Åland allmänt ses i riksdagen som Sfp:s domän. Givetvis ska å andra sidan en åländsk riksdagsledamot ur den borgerliga alliansen inte samarbeta bara med Sfp utan med alla riksdagsgrupper, underströk Nauclér. Härtill kommer också ett samarbete i nära samförstånd med den åländska landskapsregeringen. I riksdagen finns också en utvidgad svensk grupp som samlas en gång i året.

Nauclér tyckte sig vidare se en klar strävan hos journalisterna att söka splittring i den borgerliga alliansen då de i rapporteringen från alliansens tillställning i Sittkoffs den 10 februari blåst upp att Magnus Lundberg till skillnad från henne och Roger Eriksson svarat jakande på om Finland bör bygga ett ytterligare kärnkraftverk. Frågan har inte stått i förgrunden för alliansen och heller inte innanför ramarna för den gemensamt överenskomna centrala värdegrunden.

Beträffande honnörsbegreppen vård-skola-omsorg, påpekade Nauclér att dessa faller in under Ålands självstyrelse. Detta innebär dock inte att den åländska riksdagsledamoten i Helsingfors inte hade ett strå att dra till stacken. Men att som riksdagskandidat gå ut med vidlyftiga löften på dessa områden betecknade hon som falskt eftersom dessa frågor huvudsakligen avgörs i Mariehamn.

Miljöspörsmålen kräver internationellt gränsöverskridande samarbete, påpekade Nauclér, annars är alla försök meningslösa. Vatten och luft känner ju inte till några politiska linjedragningar. Ska Östersjön hållas ren och livsduglig måste alla stater med Östersjökust överenskomma om gemensamma bestämmelser. Miljön och Östersjöns tillstånd betecknade Nauclér som en högprioriterad fråga. Vindkraften höll hon – i linje med Sfp – som rent föredömlig.

Bortom frågor rörande självstyrelsens själva innersta väsen underströk Nauclér den åländska sjöfartens oerhört stora beroende av den politik som förs i riksdagen. Vad Sverige företar sig på detta område påverkar också Finland, som efter EU-inträdet i stort struntat i en sjöfart på egna kölar. Nu tyckte sig dock Nauclér skönja en åter gryende medvetenhet på detta område.

Att kasta yxan i sjön får man inte göra, underströk hon. Nauclér berättade också om YLE:s valmaskin på nätet  och de tre specialfrågor som riktade sig till de åländska kandidaterna:
- Ska alla fiskodlingar ska stängas och flyttas upp på land? Under riksdagsvalskampanjens skärgårdsresor sade Nauclér sig ha fått god insikt i hur oerhört viktiga fiskodlingarna är för de små skärgårdskommunernas utkomstmöjligheter, samt också det arbete som utförs på att förbättra odlingarna. I ett längre tidsperspektiv, menade Nauclér, måste alla fiskodlingars nedsmutsning och energiförbrukning dras ned till ett minimum. Att detta skulle vara möjligt genom att alla odlingar flyttas upp på land höll hon inte för realistiskt. I det stora hela är fiskodlingarna en rätt marginell företeelse och bara gå åt dem och berömma sig för det medan man blundar för mångfaldigt större och tyngre miljöbovar bär enligt Nauclér ett drag av olycklig populism.

- Måste Åland få en egen beskattningsrätt? Att den som fördelar medlen, det vill säga det åländska lagtinget, har så begränsat ansvar för hur medlen tas in betecknade Nauclér som ansvarslöst. Hon åskådliggjorde detta pedagogiskt med ett exempel som att vi som föräldrar bara skulle lära våra barn att göra av med pengar utan att alls säga till dem att de ska skaffa sig utbildning och fast inkomst först. De begränsningar som EU ställer upp gäller i lika mån Åland, varför Åland omöjligen – ens i teorin – kunde utvecklas till ett socialt dumpat skatteparadis. Därför kan å andra inte heller en åländsk beskattningsrätt i sitt praktiska utförande bli särskilt ”egen”. Man behöver därtill inte se det hela i svart eller vitt, det vill säga att antingen finns bara det nuvarande klumpsummesystemet eller så övertar Åland all beskattningsrätt i sin helhet, utan man kan tänka sig en rad varierande mellanformer vad gäller möjligheterna att påverka de offentliga inkomsterna och anpassandet av skatteuttaget efter förhållandena på Åland. Om sedan den åländska skattemodellen ska vara platt (samma skatteprocent oavsett inkomst) eller progressiv (ökande skatteprocent med större inkomst) är heller inte så antingen-eller, men det är en politisk fråga som avgörs i lagtinget i Mariehamn. Riksdagsledamotens roll blir, menade Nauclér, att bereda väg i Helsingfors för den åländska politiska viljan.

- Är målet med att utveckla självstyrelsen att uppnå självständighet? Såsom världen och allra helst Europa gestaltar sig idag finns inte längre några verkligt ”självständiga” stater, utan de ömsesidiga beroendeförhållandena ökar ständigt. Som en internationellt förankrad lösning på en minoritetskonflikt är Ålands självstyrelse inom Finlands gränser unik och väcker internationellt intresse, allra helst som modell för andra konfliktområden. Både riket och Åland vinner på en dynamisk åländsk självstyrelseutveckling som medför att ålänningarna verkligen uppfattar att de rår över de frågor som ett litet folk har förutsättningar att legitimt styra över.

Arvsskattens avlägsnande var enligt Nauclér givet, det är en allmäneuropeisk trend. Pensionärernas beskattning bör göras mera rättvis, vidhöll Nauclér, som dock i nästa andetag varnade för att ge vidlyftiga publikfriande löften rörande pensionsreformer då dessa kostar samhället avsevärt.

Att hålla på och ”nojsa” om den åländska EU-parlamentsplatsen ansåg Nauclér inte vara lönlöst. Här tog hon till liknelsen med droppen som urholkar stenen. Man kan dock inte som riksdagsledamot lova att man ”fixar” det, men man kan försöka bana väg. I mångt och mycket är Ålands nuvarande situation inom ramen för EU ohållbar, vidhöll Nauclér. Som ett praktexempel på hur frågan kan lösas i opposition till den finländska EU-expertisens kategoriska nej till ålänningarna tog hon det lilla självstyrande tyskspråkiga området i östra Belgien. På sikt trodde Nauclér på en fungerande lösning. Å andra sidan vidhöll hon att det är onödigt för Åland att liera sig med regioner som står utanför EU – Färöarna, Grönland. Då EU kom till fanns endast stater. Problemen har vartefter uppstått då nya medlemsländer med olika interna lösningar tillkommit jämsides med att helt nya konstellationer sett och ser dagens ljus hela tiden. Här pekade Nauclér bl.a. på Kosovo. Europa och EU är inte längre bara ”nationalstatsklubbar”.

Ett annat ämne som dök upp är det nuvarande kravet på finländskt medborgarskap för åländsk hembygdsrätt. Kan man göra något åt att det för en centraleuropé tar upp emot 10 år att bli fullvärdig medlem av det åländska samhället? Nauclér klargjorde självstyrelsens funktion som minoritetsskydd och att det i Mariehamn råder politisk enighet om 5-årsgränsen men att hembygdsrätten inte ska förutsätta finländskt medborgarskap, däremot har man i Helsingfors sagt bestämt nej till detta. Av de argument som framförts för den helsingforsiska ståndpunkten höll Nauclér blott en enda som ett begripligt och eventuellt riktigt, nämligen att ruckas en del kan allt fara inom ramen för EU. Allt annat är enligt Nauclér ohållbart. Hon sade sig gärna vilja arbeta aktivt för detta, men det största problemet i detta avseende är att bestämmelsen om finländskt medborgarskap finns med i Finlands EU-anslutningsavtal i det s.k. Ålandsprotokollet. Måhända kunde det löna sig för någon förfördelad att göra rättslig sak, troddes det. Därtill kommer möjligheten av dubbla medborgarskap, men detta är inte så enkelt beroende på vilket land den hembygdsrättssökande kommer i från.

Nauclér bad om grillning och skojjade till om olika övertygelser.

Glesbygdsproblematiken stod av naturliga skäl i förgrunden även denna gång i diskussionen med publiken, som påpekade att kommunsammanslagningar inte fungerar för skärgården. Alla frågor berörande kommunstrukturen är förstås beroende av vad som åläggs kommunerna. Från publiken vidhölls samstämmigt att allt bara blivit sämre för skärgårdsglesbygden och småskaligheten med EU. Frågor restes om anpassade regler för glesbygden. Borde inte små glesbygdsentreprenörer stödas så att de inte utkonkurreras så lätt? Som det är nu utkonkurreras man fort vad man än företar sig. Stödpengar går i sjön, då regler gör allt omöjligt och bara kostar. Hur ska man skaffa sig försörjning framom bidrag, och det rent praktiskt utan en oändlig blanketthantering? Allt är dyrare i skärgården för företagare. Det ansågs att t.ex. telefon- och bredbandanslutning borde kosta samma sak var man än är bosatt. Så kunde skärgården främjas politiskt. Vikten av att överlag värna om åländsk företagsamhet framhölls. Nauclér påpekade att det även inom EU finns en medvetenhet om glesbygdernas problem, men att komma till rätta med bl.a. dyrare bredbandsanslutningar är svårt då detta faller då inom domänen för privat företagsamhet, där det offentliga inte kan diktera priserna.

Ska ett kärnkraftverk till byggas i Finland och hur förhåller sig Nauclér överlag till kärnkraft? Hon trodde att vi måste börja SPARA energi på riktigt. Vi kan inte bara hålla på och öka vår energikonsumtion. Principiellt sade sig Nauclér vara mot kärnkraft. Något sjätte kärnkraftverk vill hon inte ska byggas. Frågorna kring kärnkraftens driftssäkerhet och avfall är inte lösta. Alltså bör man enligt Nauclér försöka komma bort från kärnkraften som fort som möjligt, vilket dock inte är så enkelt som att man drar kontakten ur väggen. Hon förespråkade bruket av alternativa energikällor, satsning på forskning, samt framförallt att SPARA. Här kom hon åter till man inte bara kan angripa det politisk bekväma – alltså marginella företeelser – så som fiskodlingarna – utan man måste gå till botten med problemen. Skatteinstrumentet kunde förvisso utnyttjas för att främja andra drivmedel än fossil olja, så görs ju redan på olika håll i världen för att befrämja nyttig mat. På detta område är Sverige längre framme än Finland.

En fråga från publiken gällde att den omfattande flygtrafiken ovanför Åland smutsar ner inte så lite den åländska miljön. Med hänsyn till olika miljöavgifter som gäller inom flygverksamheten ställdes frågan om Åland får sin beskärda del av det som Finland inkasserar på detta område? Detta kände Nauclér inte till, men sade att det bör kollas, tillika som hon påpekade att detta är ett långt större problem än många tror.

En ytterligare publikfråga gällde det ofta trassliga förhållandet på Åland mellan åländsk och finsk lag. Nauclér menade att om det åländska lagtinget lagstiftar skilt om något måste det också säkra sig om behövlig kompetens och rättssäkerhet på området. Att göra det onödigt komplicerat vinner ingen på. Självstyrelse ska det råda på områden där det är meningsfullt att ha självstyrelse. Alla minoritetslösningar ÄR komplicerade, förklarade Nauclér, som också berörde bl.a. skattegränsen och reglerna för jordförvärv. Allt har två sidor. Det är inte helt enkelt att ha självstyrelse, men man borde som en tumregel inte ägna sig åt lagstiftning som inte har självstyrelsepolitisk betydelse.

Språkfrågan kom också upp och hur dåligt det står till med information om lagstiftning på svenska. Borde man inte också få till stånd ett svenskt minoritetsskydd i riket då språkets betydelse ständigt krymper? Finland hade aldrig fått Åland 1921 om landet inte varit tvåspråkigt, påpekade Nauclér, som menade att den nya språklagen fört mycket positivt med sig. Hon trodde sig kunna arbeta för detta. Tillika påpekade hon att folktinget har en stor utvecklingspotential. Finlandssvenskarna befinner sig dock i ett helt annat historiskt utgångsläge än de flesta andra minoriteter, varför de är ”för snälla” inför majoritetstrycket. När svenskan i riket har det bra mår svenskan också på Åland bra, påpekade Nauclér, som tillika höll med om att det finns flera områden där svenskan är orimligt eftersatt. En framtida möjlighet är ett närmare samarbete mellan Sverige och Finland inom ramen för EU-integrationen. Detta är också en ekonomisk fråga. Att översätta finskt material till svenska är onödigt om precis samma material finns direkt på svenska i Sverige. Detta kommer också att ske mera framledes med EU-integrationen, trodde Nauclér, som vidhöll att det är framförallt genom EU som Åland förfinskas då allt går genom finska ministerier. Vi måste ställa krav! Detta är heller inte lätt. Ålands övergång till rikssvenska byggregler har blottat skråtänkande, bångstyriga tjänstemän o.dyl.

Är finska språket hatat på Åland? Att så vore fallet höll Nauclér inte med och försökte förklara ålänningarnas speciella förhållande till finskan med folkrättsliga synsätt jämte andra exempel på språkliga majoritet/minoritetsförhållanden, främst franska/engelska i Canada. Överallt i världen står minoriteterna på sin rätt: Åland med sitt 1921 års avtal är inget undantag. Samtidigt ansågs det från en del i publiken att det i Finland otvetydigt finns krafter som strävar till förfinskning och att minska det svenska inflytandet.

Har då det privata ingen plikt följa att följa språklag? Detta gäller bara i viss mån, bl.a. i varuinnehållsförteckningar. Att klara sig utan finska i det finländska näringslivet är idag en omöjlighet. Nauclér talade om en splittring i språkfrågan på Åland. Å ena sidan finns orimligt höga krav på finskakunskaper från näringslivets sida, å andra sidan finns en ovilja att lära sig språket. Detta borde gå att jämka. Sålunda bör inte så höga krav ställas på finskakunskaper mot att man lär sig lite av språket. Samtidigt bör man erinra sig om att det talas många språk på Åland idag, så även i Finland, vilket gjort att språktoleransen ökat och fortsätter att öka i allmänhet. I relationen Åland-Finland ska man heller inte glömma möjligheten av ett tredje språk. Det är ju faktiskt så idag att när Finlands och Sveriges statsministrar Vanhanen och Reinfeldt möts så talar de engelska sinsemellan. Med avseende på hur stor andel åländska ungdomar som studerar i Sverige och hur många som blir kvar där, föreföll alla vara ense om att detta är viktiga framtidsfrågor som nödvändigt måste lösas. Mera internationalism efterlystes. Våga kommunicera på olika språk!

Från publikens önskades också en närmare kontakt mellan riksdagsledamoten och väljarna, att det inte bara var i valtider man möttes. Här kommer förstås en rad praktiska problem i vägen.

Riksdagsledamotsmedarbetare skulle behöva finnas i såväl Helsingfors som Mariehamn. Nauclér, som sade sig inte ha en enda sjukdag frånsett den svåra bilolyckan, gav dock det uttryckliga löftet att hålla kontakt med valfolket även under mandatperioden.

Såvida veterligt kommer inte lokal-TV att anordna någon riksdagsvaldebatt. Till nätbloggar förhöll Nauclér sig mera skeptisk då anonyma osakligheter lätt insmyger sig där. Som politiker måste man förstås vara tuff och hårdhudad i allmänhet, men även hur mycket politikerna måste tåla har sina rimliga gränser. ”Nu är ni alla övertygade?”, avrundade Nauclér med glimten i blicken, innan alla närvarande avtackades vid sin avfärd med handskakning och en nattlig tur med färjan till Hummelvik väntade på riksdagskandidaten.

 

 

Föglö, Seagram 11 februari

Efter mötet på Sottunga sågs valturnésällskapet rusa ombord på landskapsfärjan för att äta vad de hann i cafeterian innan de måste störta hals över huvud av på Överö i Föglö. Därifrån tog man sig till Degerby där ett nytt möte väntade kl. 18.00 på Seagram.

Nauclér hälsade de närvarande välkomna och berättade om sig själv. Inte heller denna gång kunde fiskodlingarnas betydelse för skärgårdskommunerna förbigås. Hon nämnde tillika sin svåra bilolycka 1996 och den handikappmedvetenhet det gav. Övergången från renodlad tjänsteman till politiker berörde hon också. Om vilka av riksdagens utskott som är av största betydelse ur åländsk synvinkel berättade Nauclér att frågorna rörande Ålands självstyrelse kommer upp i grundlagsutskottet. Åland har också haft en observatörsplats i stora utskottet där EU-frågorna hanteras. Ett säte i trafikutskottet har man likaså haft. Nu har den nuvarande riksdagsledamoten Roger Jansson också suttit med i framtidsutskottet. Som nykomling i riksdagen är det inte lätt att få plats i internationella organ.

Nyttan av internationalism är obestridlig, vidhöll Nauclér. Så har Åland kunnat inhämta kunskap om andra autonomier, såsom Färöarna och Grönland, för att använda detta till egen fördel, då Finland i det internationella ljuset tvingats vara snällt mot Åland. I allt internationellt engagemang från riksdagsledamotens sida måste alltid Ålandsnyttan invägas.

Ålänningen i riksdagen har en unik möjlighet att träffa diverse höjdare direkt. Genom att inskärpa att Ålands självstyrelse är inget privilegium utan en internationell minoritetslösning kan denne skapa helt nya insikter och ett annat klimat.

Att den borgerliga alliansens riksdagsledamot kommer att höra till svenska riksdagsgruppen klargjordes, detta till skillnad från socialdemokraterna som avser ha sin riksdagsledamot i den finska socialdemokratiska gruppen, något som knappast är till större gagn för vare sig självstyrelsen eller svenska språket, påpekade Nauclér.

Nauclér refererade några av huvudpunkterna i Svenska folkpartiets program och konstaterade att det mesta av dessa ämnesområden beslutas för Ålands del i Mariehamn, vilket gör att den åländska riksdagsledamoten har en mycket speciell roll i förhållande till alla övriga ledamöter i den finländska riksdagen.

Allt miljösträvanden kräver samarbete över gränser, så även energifrågor.

Nauclér frågade vad publiken har på hjärtat och refererade vad som kommit upp på hennes tidigare möten i skärgården.

I fråga om ett åländskt övertagande av skattekompetens påpekade Nauclér att riksdagsledamotens roll är att bana väg, men hur man vill ha det avgörs i det åländska lagtinget. Åland kan knappast bara rakt av ta över all beskattning, men att Åland bör få mera inflytande på inkomstsidan höll Nauclér för viktigt. Tjäna och spendera måste komma i balans och många bäckar små bildar en stor å.

Att vara populist är lätt i skattefrågor, påpekade Nauclér, som dock menade utifrån en allmäneuropeisk trend att arvsskatten bör tas bort. Skattebördan för pensionärer med en inkomst mellan 13 000 och 30 000 EURO per år framstår för henne som orättvis då dessa olikt arbetande i samma inkomstintervall inte kan göra avdrag. Att lova för mycket i skattefrågor är dock farligt, varnade hon, för därmed minskar man självfallet de offentliga inkomsterna.

Den största och viktigaste frågan bortom självstyrelsen är enligt Nauclér naturligtvis sjöfarten. Åland har ingen behörighet på detta område. Drastiska omkastningar har skett på detta område på senare tid med den globala konkurrenssituationen och inträdet av nya aktörer i Östersjön, ester, italienare med fler. Hittills har de finländska regeringarna trots idoga åländska ansträngningar sträckt sig blott till små ad hoc-artade ingrepp vid katastrofens brant. Den åländska sjöfarten har stor betydelse också för det närmast Åland liggande Åboland.

Publikdiskussionen berörde skatte-/tullgränsen mellan Åland och Finland. Nauclér påpekade att hon inte tänker gå i fällan att lova sudda ut gränsen, för det är bara helt enkelt inte möjligt. Frågan i sig gäller också i första hand landskapsmyndigheterna.

Fiskodlingarnas centrala betydelse även på Föglö kom också upp. Ett svårt problem rörande fiskodlingarna är, påpekade Nauclér, avsaknaden av enhetliga internationella bestämmelser. Landskapet har tagit initiativ till nordiskt samarbete kunde hon berätta och underströk behovet av enhetliga regler i och runt Östersjön.

Från publikens sida efterlystes en objektiv utredning om hur fiskodlingen smutsar ner. Det påpekades också att fiskodlingarna i vilket fall om helst är en rätt klen miljöbov jämfört med jordbruket. Fiskodlingen är långt mer miljövänligare, menades det. Samstämmighet föreföll råda om att det är lätt att komma åt fiskodlingarna jämfört med färjor och flyg. En enorm sjöfartsexpansion har inträffat i Östersjön efter Östblockets upplösning 1989/1990 med en kraftigt ökande belastning på miljön. Jämfört med andra transportformer är dock sjöfarten mest ekologisk, menade Nauclér, naturligtvis förutsatt en god säkerhetsnivå och inga oegentligheter med utsläpp i havet.

Finland har varit rätt ointresserat av en egen sjöfart, framförallt efter 1989/1990 och EU-inträdet 1995. Sjöfarten står för mindre än 1 (en) procent av Finlands BNP, medan däremot sjöfarten står för över 40 procent av Ålands BNP. Nu på senare tid har dock faktiskt också försvarsministeriet börjat bekymra sig över att det inte finns några finländska bogar. Hur säkerställer man landets försörjning då om det blir krig? Nauclér såg på Sveriges införande av längre strategier med bl.a. omlastningshamnar. Därtill påpekade hon att man inte får glömma småredarna med endast nåt enstaka fartyg.

På pensionsfronten påtalades de stora inkomstskillnaderna och det orimliga i att löntagare beskattas hårdare än löntagare, vilket hör samman med skiljaktiga möjligheter att göra avdrag. Även ”dubbelbeskattningen” av rikssvenska pensioner framdrogs. Nauclér påpekade dock att detta egentligen inte handlar om det utan om olika system, som vartefter kommer att utjämnas inom ramen för EU-integrationen.

Vidare kom frågan om platt- eller progressiv skatt upp. Med vilketdera system får man in mera i den offentliga kassakistan? De som är för plattskatt hör hemma i en nyliberal idéfåra, medan motståndarna menar att välfärdssamhället ryker. Resonemangen har en mera teoretisk-filosofisk natur menade Nauclér, som påpekade att frågan avgörs av lagtinget i Mariehamn. Hon förespråkade dock allmänt en förenkling av skattesystemet. Med ett enklare skattesystem som inte grundar sig på en hårdare progressivitet blir det svårare att fuska.

Spekulationer om röstningsprocenten i riksdagsvalet framfördes. Ett val har ju alltid två resultat, å ena sidan fördelningen av rösterna mellan kandidaterna och deras listor, å den andra sidan hur stor del av väljarkåren som deltar i valet.

Behovet av språkkunskaper i riksdagsarbetet berördes.
En allmän brist i det nutida samhället påtalades – man umgås inte med varandra.
Det konstaterades att samma skärgårdsfrågor möter vid rikets kuster som på Åland. Även här är fiskodlingarna av betydelse.
De närvarande avtackades och färden gick åter över Lumparlands Svinö till Mariehamn.

 

 

 
Sottunga 11 februari 2007
De obundnas riksdagskandidat Elisabeth Nauclér besökte Sottunga den 11 februari och höll möte i det trivsamma biblioteket. I resesällskapet denna gång befann sig också de obundnas ordförande Gun-Mari Lindholm. Nauclér blickade tillbaka på sin kampanj med att beröra glesbygdsproblematiken. Sin valturné hade hon inlett i skärgården för att visa att hon menar allvar i valet och att det också finns ett Åland utanför Mariehamn och centralkommunerna, vilket hon blivit varse om som ordförande för en skärgårdspolitikutredning.

Den åländska riksdagsledamotens roll som kontaktskapare underströks, han eller hon besitter en unik möjlighet att träffa en rad viktiga tjänsteman och makthavare. Hur skulle Nauclér klara av att hoppa över från tjänsteman till politiker? Tja, som tjänsteman har man ett gediget faktaunderlag för politiska beslut. Därtill underströk hon att heller inte har någon partipolitisk piska på sin rygg då hon ställer upp som ”obunden för de obundna”.

Nauclér ansåg att det nuvarande åländska klumpsummesystemet är ”osunt” och att självstyrelsen bör ha kontroll över sina egna inkomster. Att hävda att självstyrelsen inte är ett privilegium och resolut tala om att ålänningarna vill ”ta ansvar” går hem i Helsingfors, trodde Nauclér, som vill jämna vägen för ett åländskt övertagande av skattebehörighet. Frågan är vidare inte svart eller vit, det vill säga att Åland tar över allt eller inget, utan en mångfald mellanformer är tänkbara. Om Åland ska ha plattskatt eller inte är heller inte antingen-eller, utan där kan man åter tänka sig en rad kombinationer, men det är en fråga som sedan bestäms i Mariehamn.

Nauclér redogjorde för den borgerliga alliansen och dess värdegrund, som nu får konkurrens av socialdemokraterna. Att en socialdemokratisk åländsk riksdagsledamot kommer att sitta med de finska socialdemokraterna är vad som tydligast skiljer den socialdemokratiska listan från den borgerliga, vars ledamot kommer att, som fallet varit sedan länge, sitta med den svenska riksdagsgruppen. Samarbete med alla grupper i riksdagen är dock viktigt, underströk Nauclér, som också berättade allmänt om riksdagen. I stora utskottet, där EU-frågor behandlas, har Åland en observatörsplats, i grundlagsutskottet, är den åländska platsen inte given, men tillförhandlas. Att peka på andra motsvarande lösningar runtom i världen skapar förståelse för Ålandslösningen, menade Nauclér, som anser att Ålandsnyttan alltid måste vägas in den åländska riksdagsledamotens internationella engagemang.

Den finländska sjöfartspolitiken kräver långsiktig planering, vidhöll Nauclér. Hittills har det i stort bara gällt att hålla näsan över vattenytan från dag till dag. En lång sikt framåt måste till.

Med Sfp lyfte Nauclér fram vindkraftens förtjänster. Vindkraften sades vara mycket uppskattad på Sottunga, där vinden sörjer för all el. Något ytterligare kärnkraftverk anser Nauclér inte ska byggas i Finland. På lång sikt ska kärnkraften avvecklas.
Att följa upp pensionärernas ekonomiska situation är viktigt, men att lova att pensionerna följde löneutvecklingen vore ett populistiskt övergrepp. Pensionärsbeskattningen harmonieras vartefter genom EU-integrationen, varmed vad som för svensk-finska pensionärer tillsynes framstår som ”dubbelbeskattning” kommer att försvinna. Med en bred utblick över Europa ansåg Nauclér också att arvsskatten bort
Frågan om finskan kom åter på tapeten. Ministerierna är hyfsade på svenska, menade Nauclér, medan däremot riksdagsarbetet mest går endast på finska. Nauclér ansåg sig inte ha problem med att läsa och höra finska, men behöver öva upp sin talade finska. Pillemariskt menade hon sig inte behöva tolk, men att kanske hennes motparter behövde en.
På fråga om motsättningen mellan landskapsregeringen och den tidigare kanslichefen Nauclér och hur nu kontakten mellan landskapsregeringen och riksdagsledamoten, om denne heter Nauclér, ska fungera sade hon att officiellt har det ju sagts att det finns inga problem och att sålunda alla nu har chansen att visa att de har rent mjöl i påsen. Troligen kommer också Åland att få en helt ny landskapsregering i höst. Den borgerliga alliansen i sig har visat att kanslichefsdebaklet har lagts till akterna. Att få ställa upp var roligt sade Nauclér

Huruvida Nauclér såg fram emot dueller med medtävlarna kände hon sig väl rustad genom förtrogenhet med riksdagsarbetet. Är det nu också dags för en åländsk kvinna i riksdagen? Ja, statistik på hur rösterna fördelat sig mellan kvinnliga och manliga kandidater med ständigt stigande röstande på kvinnor visar att nu, år 2007, ska det bli en kvinna. Antagligen kräver en valvinst i år ca 3 000 röster. Är hon beredd att marknadsföra sig själv? Ja, svarte kandidaten. Nauclér blev också tillfrågad om hon kommer att ställa upp i lagtingsvalet i höst ifall att hon inte kommer in i riksdagen. Nej, detta riksdagsval är ”en enda gång i livet”, ”jaaa, om det förstås inte gäller omval till riksdagen igen om fyra år”, sade hon med en stor glimt i ögat. Hade den nuvarande riksdagsledamoten Roger Jansson ställt sig till förfogande för omval hade Nauclér inte ställt upp i riksdagsvalet. Den sittande riksdagsledamoten brukar alltid bli omvald om denne ställer upp, dock med ett markant undantag 1983, då Gunnar Jansson kom in. Valvakan i år, som hålla på Arken, trodde Nauclér blir en rysare.
 

Debattledaren Agneta Karlsson, Eriksson, Lundberg och Nauclér

Sittkoffs 10 februari
I Sittkoffs lördag den 10 februari ställde den borgerliga alliansen till med en festlig och välbesökt valupptakt. I estraddebatten deltog gemensamt listans tre kandidater Elisabeth Nauclér, Magnus Lundberg och Roger Eriksson. Utfrågningen sköttes av ekon. dr. Agneta Karlsson.

På plats för inpass vid ett eget bord invid estraden fanns också de tre äldre åländska riksdagsledamöterna Gunnar Jansson, Gunnar Häggblom och Roger Jansson.

Efter idel mysminglande hälsades publiken välkomna av liberalernas Viveka Eriksson, varpå estraddebatten körde igång. Samtalet kretsade främst kring alliansens gemensamma värdegrund med svenska språket och självstyrelsens utveckling i centrum. Klart gjordes att alliansens riksdagsledamot kommer att ha sin bas i svenska riksdagsgruppen tillsammans med Svenska folkpartiet och andra intresserade. Dock ska kanalerna också hållas öppna till alla andra grupper i riksdagen, så givetvis även till ministerierna och landets regering. 

Den för Åland livsviktiga sjöfartens konkurrensförutsättningar under finländsk och åländsk flagg med utökad åländsk insyn i utstakandet av en vidsynt sjöfartspolitik avhandlades. Spörsmål om miljö och framförallt Östersjöns tillstånd samt klimatförändringar hölls för viktiga. Det undrades från publikens sida om kandidaternas färdigheter i finska språket. Å andra sidan ställdes också frågor om svenskan tillstånd i Finland. Roger Jansson insköt här att när det kommer till kritan står endast Sfp som verklig garant för svenska språket bortom de grandiosa festtalen. I fråga om kärnkraften företedde Lundberg en avvikande uppfattning då han till skillnad från Nauclér och Eriksson var för byggandet av ett sjätte kärnkraftverk i Finland. Deltagarna liksom publiken avtackades och en trivsam lördagseftermiddag i Sittkoffs led mot sitt slut.
 

De obundnas riksdagskandidat Elisabeth Nauclér framträdde publikt torsdag 8 februari på Jomala kommunkansli, på inbjudan av Åland framtid som också ingår i den borgerliga alliansen. Inledningsvis presenterade kommundirektör Harry Jansson en rad fakta om sin kommun. Åf-ordföranden Anders Eriksson redogjorde för Åf:s stöd för alliansen och Nauclér, som i egenskap av tjänsteman ägnat hela sitt yrkesverksamma liv åt självstyrelsepolitiska frågor. Som sekreterare för den åländska delegationen i Nordiska rådet har hon också arbetat med finländska riksdagen allt sedan 1983.

Nauclér förordade allmänt en strikt och saklig stil i valkampanjen med uttalat avståndstagande till populistiska utspel som spelar på okunskap om var behörighetsgränserna mellan självstyrelsen och riket går. Att den åländska riksdagsledamoten bör engagera sig internationellt höll Nauclér för självklart, men i detta arbete bör alltid ”Ålandsnyttan” invägas. Av vikt är att skapa förståelse och insikt, såväl inom som utom Finland, för att Ålands självstyrelse är inget ”privilegium” utan en internationell minoritetslösning, vilket kräver sin pedagogiska färdighet. Allt miljöarbete å sin sida kräver överskridande av nationella gränser. På energiplanet framhöll Nauclér framförallt vindkraftens förtjänster. Sjöfartens obestridliga betydelse för Åland fick sin beskärda del av anförandet.

Som riksdagsledamot vill Nauclér bana väg för ett framdrivande av ett åländskt övertagande av skattebehörighet. Om sedan skattemodellen ska vara platt eller progressiv är inte så ”antingen eller” utan hon kan tänka sig en rad olika mellanformer. Att arvskatten bör avskaffas var enligt Nauclér klart, ”det ligger i tiden” sa hon utifrån en europeisk utblick. Den orättvisa skattebörda som drabbar pensionärer i inkomstintervallet 13 000 – 30 000 EURO i året måste också utjämnas.

I fråga om hur jobba för självstyrelsens utveckling, underströk Nauclér att den s.k. ”Roslinrapporten” innehåller mycket gott. Ålandskonceptet har förutsättningar för att utvecklas positivt vidhöll hon och uttalade klart sin tro på självstyrelsens utvecklingsmöjligheter. Hon påminde därtill om att det också bland finska statsmaktens företrädare finns Ålandsvänner.

Väl framme i diskussionen med publiken var språkfrågan. Nauclér fann att språkkunskaper givetvis alltid är nyttiga, men samtidigt underströk hon det orimliga i att av ålänningar kräva fullständiga kunskaper i finska. Detta är inte ungdomarna inte beredda att leva upp till med följden av utflyttning till Sverige. Från publiken påpekades svenskans bekymmersamma situation i riket och den fortgående utskiftningen av den åländska befolkningen, liksom det ironiska i att inga motsvarande krav på kunskaper i svenska förefaller existera.

I fall av att en åländsk socialdemokrat röstades in i riksdagen trodde Nauclér att denne som sittande i den socialdemokratiska riksdagsgruppen knappast har möjligheter hävda sin åländskhet och svenska språket. Att svenskan mår bra i riket är också viktigt för Åland, vidhöll Nauclér, som fann den nya språklagen för riket bra. Åländska lösningar som självständighet eller återanslutning till Sverige trodde hon inte på.

Beträffande Ålands felande EU-plats, menade Nauclér att EU själv bör se till problemet med olika småområden som för närvarande saknar direkt representation i EU. Som en viktig, också språkpolitisk fråga att bevaka hölls den markanta källskatt som drabbar bl.a. rikssvenskar som tar tillfälliga jobb på Åland.