President Tarja Halonen firade presidentämbetets 90 årsjubileum (26 juli 2009) med att besöka Kumlinge på Åland, vilket var helt i linje med rollen som president över både Finland och Åland. En aspekt som inte lyfts fram tillräckligt i debatten kring reformarbetet med grundlagen och parlamentarismens förstärkning.

Nationernas förbund beslöt i Genève 1921 att Åland skulle tillfalla den nyfödda staten Finland mot löfte om att Åland skulle ges vidsträckt autonomi, garantier för den svenska kulturen och att språket för alltid skulle förbli svenska. Lagstiftningsbehörigheten delades mellan Finlands två lagstiftande församlingar, riksdagen i Helsingfors och landstinget i Mariehamn. Finlands president fick från början en central roll i övervakningen av att självstyrelsesystemet fungerade. Ålandslösningen, denna internationella konfliktlösning som kommit att studeras av olika folkgrupper världen över genomfördes mot folkets vilja. En överväldigande majoritet av ålänningarna ville som bekant tillhöra Sverige, och Nationernas förbund påtog sig därför uppgiften som internationell garant. Ålänningarna fick rätt att klaga till Nationernas förbund över Finlands behandling av självstyrelsen. Om frågan var av juridisk karaktär skulle den överföras till internationella domstolen i Haag.

Nationernas förbund försvann och därmed också klagorätten. Diskussioner fördes efter andra världskriget om att söka en ersättning, närmast till hands låg Förenta nationerna, men utan resultat och ändå har självstyrelsen överlevt. En av förklaringarna är att ålänningarna fått andra garantier genom att tillskapa sig olika plattformer i internationellt samarbete, viktigast har för Åland det etablerade nordiska samarbetet, Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet, varit. Den främsta orsaken skulle jag dock vilja påstå är den roll som presidenten spelat. Presidentens ord har vägt tungt i många olika sammanhang, inte minst under Kekkonens tid då han medverkade till att byggande av självstyrelsegården i Mariehamn igångsattes men även den nuvarande presidentens insatser i lagövervakningen skall framhållas. Den starka ställning presidenten har inom Finlands statsförvaltning utgör grunden för detta arbete.

Som medlem i riksdagens utrikesutskott vet jag hur viktigt det parlamentariska inflytandet är. Få om något utrikesutskott i världen sammanträder så ofta som Finlands riksdags. Vi möts varje dag när riksdagen sammanträder och våra möten med den politiska ledning som bär ansvaret för landets utrikes- och säkerhetspolitik är en förutsättning för att den parlamentariska linjedragningen skall vara trovärdig. Jag kan därför lätt sätta mig in i de olika argument som framförs för en förändring av systemet, men för Ålands del är varje förändring av presidentämbetet riskfyllt och varje försvagning negativ.
 

Finlands president är, efter utlåtande från Ålandsdelegationen och ibland även från Högsta domstolen, den som avgör om en åländsk lag kan träda ikraft eller inte, med andra ord om lagtinget hållit sig inom sitt område eller gått ut över gränserna. Men det har också hänt att presidenten har varit tvungen att begära utlåtande från Högsta domstolen för att kunna avgöra om en lag stiftad av riksdagen kunde stadfästas i enligt med 77§ i grundlagen eller inte (Lotterilagen), med andra ord om riksdagen hållit sig inom sitt område eller gått ut över gränserna. Den centrala roll i systemet som Nationernas förbund gav presidenten har gjort att Finlands presidenter fått ett personligt intresse för självstyrelsen och därför klarat av denna svåra uppgift. Om presidentens roll nu förändras på denna punkt, måste man ställa frågan vem skall då övervaka att lagtinget håller sig inom sitt område och att riksdagen håller sig inom sitt område? Kommer det att bli nödvändigt att söka en ny utomstående garant i form av ett internationellt organ, eller skall det inom landet tillskapas en ny övervakningsfunktion? Presidentens sakkunskap har också utgjort en garanti för respekterandet av Ålands demilitarisering och neutralisering då presidenten är överbefälhavare och har beslutanderätten i militära kommandomål.
 

Den kommitté under ledning av minister Christoffer Taxell som nu arbetar med en eventuell revidering av grundlagen har inte till uppgift att revidera Ålands självstyrelselag, men arbetet kan alltså ändå komma att indirekt ha oanade konsekvenser för Åland.
Det sätt Finland skött förhållandet till Åland och då särskilt kontrollen av delningen av lagstiftningsbehörigheten varit en modell för andra, det finns en ”ålandsdelegation” med representanter för Kina och Hong Kong etc. Varje minoritetskonflikt som lösts på ett för båda parter tillfredsställande sätt ger anledning till stolthet. Efter att en av landets tidigare presidenter till och med fått Nobels fredspris för sina insatser på det här området skulle det vara underligt om Finland i tecken av parlamentarismen skulle dra bort plattformen för presidentens fortsatta roll i det egna landets arbete med internationell konfliktlösning.

Elisabeth Nauclér
 

Riksdagsledamot för Åland
 

Mariehamn
 

I sitt budgetanförande vid remissdebatten senaste fredag betonade Ålands
riksdagsledamot Elisabeth Nauclér vikten av att den reviderade
tonnageskattelagen nu verkligen blir konkurrenskraftig, så att alla
lastfartygsrederier i utrikesfart kan börja tillämpa den.

Däremot uttryckte hon stor oro över att den i regeringens handlingsprogram
utlovade utredningen av möjligheterna att införa möjlighet till
reserveringar i rederibeskattningen inte ännu framtagit av finansministeriet
och hoppades att regeringen i samband med behandlingen av tonnageskattelagen
fattar beslut om att de rederier som blir utanför tonnageskatteregimen skall
få möjlighet till fartygsanskaffningsreserveringar i rederibeskattningen.

Hon tog bland annat också upp sin finansmotion av ifjol om översättningar
till svenska av de allmängiltiga kollektivavtalen. Avtalen har, trots
justitiekanslers utlåtande, ännu inte översatts, varför hon återkommer med
en ny finansmotion i ärendet.

Jag bifogar anförandet i sin helhet. Den som vill kan läsa hela
remissdebatten via riksdagens hemsida www.riksdagen.fi

Ålands riksdagsledamot Elisabeth Nauclér har idag lämnat in tre budgetmotioner i anslutning till regeringens budget för år 2010. Motionerna berör anslag för översättning till svenska av kollektivavtal med allmänt bindande verkan, Finlands internationella bistånd och civil krishantering.

Nu finns det ungefär 150 kollektivavtal med bindande verkan, alla enbart på finska. Eftersom Åland med stöd av självstyrelselagen är enspråkigt svenskt, måste även de allmänt bindande kollektivavtalen finnas på svenska för att ha verkan i landskapet. Ledamot Nauclér påpekar att detta gäller inte bara ålänningar utan alla svenskspråkiga i landet som omfattas av dessa avtal. Hon föreslår att regeringen reserverar 200 000 euro för översättning till svenska av kollektivavtalen.
- Budgetmotionen undertecknades dessutom av nio andra riksdagsledamöter, däribland Annika Lapintie och Mikaela Nylander.

Anslaget för internationellt bistånd har i regeringens budget för 2010 fastställt till 60 miljoner lägre än vad man ursprungligen hade räknat med. Nauclér påpekar att den djupa lågkonjunkturen i världen slår hårdast mot de fattiga, och därför skall Finland satsa större belopp för att förverkliga en fruktbar och långsiktig biståndspolitik. I sin budgetmotion om det internationella biståndet föreslår Nauclér att regeringen ökar anslaget för internationella biståndet med 60 miljoner euro.
- Budgetmotionen undertecknades av elva andra riksdagsledamöter bland annat av Kimmo Kiljunen, Pertti Salolainen och Pekka Haavisto.

Finland har förbundit sig att förstärka sitt deltagande i civil krishantering. Krishanteringscentret som tar hand om utbildning och utvecklandet av Finlands civila krishantering, behöver en ökning av 600 000 euro för att kunna nå den nationella beredskapsnivå som de politiska målen kräver. Ledamot Nauclér framhäver att både regeringens strategi för civil krishantering (2008) och den säkerhets- och försvarspolitiska redogörelse för 2009 understryker att en ökning av resurserna för ökat deltagande och för att förstärka och utveckla den nationella beredskapen måste ske samtidigt.
- Budgetmotionen undertecknades av sex andra riksdagsledamöter bl.a. av Pekka Haavisto och Markku Rossi.

Närmare uppgifter ger riksdagsledamot Elisabeth Nauclér 09 432 3047, 050 512 1984 eller assistent Laura Lyly 09 432 4047.

I torsdagens aktualitetsdebatt om Afghanistan betonade Ålands riksdagsledamot Elisabeth Nauclér betydelsen av den civila krishanteringen för Afghanistan. Ledamot Nauclér påpekade den minimala satsningen på civil krishantering i jämförelse med den militära.

– Vad som nu när viktigt är att stödja och utveckla goda förvaltningsstrukturer i Afghanistan genom att reformera den statliga administrationen och den rättsliga förvaltningen.

Utrikesminister Alexander Stubb förklarade att Finlands arbete i Afghanistan nu är i en övergångsfas där ansvaret för säkerheten överförs till nationella myndigheter. Utrikesminister Stubb nämnde också behovet av ökade civila insatser, men tyngdpunkten ligger på att den militära och den civila krishanteringen stöder varandra.

Ytterligare information:
Riksdagsledamot Elisabeth Nauclér 09 432 3047, 050 512 1984
Assistent Laura Lyly, 09 432 4047

Anförandet återges nedan i sin helhet:

Ärade herr talman! Säkerhetsarrangemangen behövs i Afghanistan för att bygga ett tryggt demokratiskt samhälle, men som minister Häkämies påpekade nyligen i sitt tal till försvarskursen och även här i dag så löser man inte internationella kriser genom militär krishantering. Man tillhandahåller säkerhet för den civila krishanteringen och utvecklingen vilket är nog så viktigt, men viktigast är ändå att det föds en dialog och att dialogen leder till en politisk lösning. Militära satsningar är kortsiktiga lösningar. Att bygga upp ett demokratiskt samhälle kräver en långsiktig närvaro. Finland har i det här avseendet mycket att erbjuda ett instabilt land som Afghanistan, så låt oss göra det.

Målet är att stödja de afghanska säkerhetsstyrkorna till dess att de själva kan ta hand om säkerheten i landet. För tillfället är den civila insatsen i Afghanistan minimal i jämförelse med den militära. Vad som nu är viktigt är att stödja och utveckla goda förvaltningsstrukturer i Afghanistan genom att reformera den statliga administrationen och den rättsliga förvaltningen. Vi har i Finland gott om experter på området. Ett av de största hoten mot en varaktig fred ligger i den utbredda korruptionen och vad därav följer.

Behovet av en skiftning från militär krishantering till civil krishantering kommer tydligt fram i bland annat ISAF:s kommendör McChrystals senaste rapport. Stödet från folket är obetydligt och bristerna i statens trovärdighet ger utrymme för talibanerna och rebellgrupperna. För att Finland ska kunna bidra positivt till demokratiutvecklingen och stödja förvaltningen av den afghanska staten, anser jag att vi ska satsa på en ny strategi och en ökning av antalet civila krishanterare och satsar på att inleda en konstruktiv dialog. Försvarsministern har redan nämnt lämpliga namn.

Frankrikes ambassadör Françoise Bourolleau, riksdagsledamot Eisabeth Nauclér och riksdagsledamot Pertti Salolainen

Vid en ceremoni på Frankrikes ambassad i Helsingfors på tisdagen tilldelades riksdagsledamoten Elisabeth Nauclér Franska Nationalförtjänstordens medalj av andra klassen (officer) för sitt förtjänstfulla arbete Frankrike till fromma. Franska Nationalförtjänstorden grundades av president Charles de Gaulle 1963 och har fem klasser, ordensbandet är blått. Republikens president Nicolas Sarkozy hade beslutat tilldela ordenstecknet och den överlämnades av den franska ambassadören Françoise Bourolleau.

Vid överlämnande av förtjänsttecknet höll den franska ambassadören ett tal där hon tackade Nauclér för hennes insats och intresse för Frankrike. Hon betonade Nauclérs vida kunskap i utrikesfrågor samt hennes arbete i riksdagens utrikesutskott. Utöver detta tackade ambassadören Nauclér för hennes arbete som Frankrikes honorärkonsul i Mariehamn mellan åren 2000-2007. Bourolleau hänvisade även till Nauclérs mod i det arbete hon gjort i forna Jugoslavien. Ambassadören framhöll även Nauclérs intresse för Ålands fredsinstitut och att hon var forskarrådets första ordförande. För tillfället är riksdagsledamoten ordförande för Frankrikes vängrupp i riksdagen, och fortsätter att förstärka franskt intresse bland ledamöterna.

Nauclér var väldigt glad och hedrad över ärebetygelsen. I sitt tacktal framhöll hon att i den åländska historien finns tre viktiga märkesår. Nämligen år 1856 då Åland demilitariserades i samband med Parisfreden, år 1921 då Åland fick sin självstyrelse i Genève samt år 1995 då Åland genom ett beslut i Bryssel kom med i EU på basen av ett särskilt beslut. Besluten är alla fattade i städer där franska talas och är kanske orsaken till varför det finns ett så stort intresse bland fransktalande för Åland.

Vid mottagningen i samband med överlämnandet deltog representanter för Finlands riksdag, statsförvaltning, kultur- och näringsliv samt Nauclérs familj, där Ben Listherby numera fungerar som honorärkonsuln för Frankrike i Mariehamn.

Ytterligare information:
Riksdagsledamot Elisabeth Nauclér 09 432 3047, 050 512 1984
Assistent Janina Mackiewicz, 09 432 4047
 

I torsdagens plenum behandlades statsrådets redogörelse om EU-politiken. Riksdagsledamot Elisabeth Nauclér tog upp i talarstolen hur viktigt det är med en stark europeisk union, som bygger på gemensamma värderingar.
- Det måste vara målet med vårt unionsarbete att uppnå en internationell säkerhet som bygger på gemensamma värden och inte gemensamma fiender.

Riksdagsledamoten betonade även mångfalden i samhället och hur viktigt det är att respektera närhets- och subsidiaritetsprincipen i ett globaliserat samhälle. Även utrymme för olika lösningar inom unionen skall finnas. Därmed skall även Ålands särskilda ställning i EU beaktas.
- Åland är ingen europeisk region utan ett självstyrt område som saknar representation i EU-parlamentet och som dessutom inte fått försvara sig själv i domstolsprocesser, trots att det är en av de mest grundläggande rättsstatsprinciperna att den som är anklagad ska får försvara sig själv.
- I redogörelsen sägs att det nu efter att Lissabonfördraget trätt i kraft är en paus att vänta i den ständigt pågående institutionella förändringsprocessen. Det sker nog först när frågan om Ålands inflytande fått en tillfredsställande lösning.

Slutligen lyfte Nauclér fram biståndspolitiken i redogörelsen. Det betonas flera gånger att EU måste följa sina biståndsskyldigheter.
- Det stora frågetecknet är dock om Finland följer sina biståndspolitiska mål på det sättet som Finland kräver av EU.

Ytterligare information:
Riksdagsledamot Elisabeth Nauclér 09 432 3047, 050 512 1984
 

Laura Lyly slutför för närvarande sin avhandling för magisterexamen vid Åbo akademi, ekonomisk- statsvetenskapliga fakulteten, med huvudämnet folkrätt. Assistentjobbet är lämpligt för samhällsintresserade ungdomar, nyutexaminerade eller i slutskedet av sina studier, så att de vill göra ett avbrott i studierna för assistentuppdraget.

Det fanns många goda sökande, säger ledamot Nauclér, och jag hade gärna
denna gång anställt en av ålänningarna, men tyvärr var ingen i ett sådant skede av studierna att de kunde ta emot ett heltidsjobb.

Laura Lyly är glad över jobbet, det ger värdefulla erfarenheter för
framtiden och hon ser särskilt fram emot att lära sej mera om det
självstyrda Åland, som hon hittills studerat i teorin. De utskott som
ledamot Nauclér sitter i behandlar dessutom områden som ingått i studierna
och som hon är särskilt intresserad av.

Lauras kontaktuppgifter:

Riksdagsassistent Laura Lyly
tfn: 09-432 4047
fax: 09-432 2700
e-post: laura.lyly@riksdagen.fi
postadress: 00102 Riksdagen

Närmare uppgifter ger Elisabeth Nauclér tfn 050 512 1984
 

Under fredagens remissdebatt gällande statsbudgeten ställde ledamot
Elisabeth Nauclér en fråga till utrikesminister Stubb beträffande
biståndsanslagen, som inte höjs trots utrikesutskottets påpekande, hon
frågade om Finlands biståndspolitik verkligen är trovärdig, med tanke på att
Finland kandiderar för en plats i säkerhetsrådet.

Hennes fråga i sin helhet och ministerns svar finner ni på bilagan. Debatten
i övrigt finns på riksdagens hemsida www.riksdagen.fi

Nauclér redogjorde kort för innehållet och betydelsen av att denna fråga nu äntligen blir reglerad. Hon tog även upp Ålands lagtings behandling av ärendet och konstaterade att grundlagsutskottet inte har några invändningar mot regeringens förslag och GrU har inte heller i detta sammanhang sagt att självstyrelselagen inte kan avvika från grundlagen, vilket framförts i lagutskottets betänkande.

Hon försäkrade att grundlagsutskottet tar sin roll som ”Ålandsutskott” på fullt allvar och sakkunskapen i utskottet är gedigen.

Avslutningsvis konstaterade Nauclér ”Nu är det upp till parterna att koncentrera sig på att se till att det här fungerar i praktiken. Allt tyder på att införandet av skyddsjakt på skarv på Åland kommer att bli det första
fallet där de utvidgade talerätten kommer att prövas i praktiken och jag önskar parterna lycka till.”

Kimmo Sasi sade att utskottet behandlat detta lagförslag grundligt och konstaterar att förslaget är ändamålsenligt och tillstyrker lagförslaget utan ändringar. Det är viktigt att på lagnivå klargöra att statsrådet skall göra sitt yttersta för att trygga landskapet Ålands medinflytande i ärenden som hör till Ålands behörighet. Han önskade också en dialog med lagtinget för att kunna reda ut de missförstånd beträffande grundlagsutskottets tolkning i ärendet för att reda ut det missförstånd som tycks ha uppstått.

Behandlingen är nu avslutad och lagförslaget godkändes enhälligt.

Nauclérs anförande finns i sin helhet nedan, hanteringen av ärendet och debatten i sin helhet hittar man på riksdagens hemsida www.riksdagen.fi

18) Regeringens proposition med förslag till lag om ändring av 59c § i
självstyrelselagen för Åland
Regeringens proposition RP 57/2009 rd
Grundlagsutskottets betänkande
http://www.eduskunta.fi/triphome/bin/akxhref.sh?%7bKEY%7d=PeVM+6/2009 > GrUB
6/2009 rd

Diskussion

Elisabeth Nauclér /r: Ärade herr talman! Detta förslag till ändring av självstyrelselagen för Åland syftar till att på lagnivå garantera ett rättvist förfarande för landskapet Åland i de situationer där Finland i egenskap av medlemsstat i Europeiska unionen ställs till svars för åtgärder eller underlåtenhet från landskapets sida. Alltså fall där Åland har lagstiftningsbehörigheten och måste betala böterna, men hittills inte fått försvara sig. Propositionen är ett resultat av förhandlingar mellan regeringarna i Helsingfors och Mariehamn.

Lagförslaget godkändes i första behandling av riksdagen i juni efter att ha behandlats av grundlagsutskottet som inte hade några invändningar. Ålands självstyrelselag är inte en grundlag, men en lag som antas och ändras i grundlagsenlig ordning. Dessutom ska den godkännas av Ålands lagting. Så har nu skett och det borde alltså inte vara något problem, men det finns skäl att för ovanlighetens skull här ägna några ord åt ärendets behandling i Ålands lagting.

Ärendet behandlades som sagt var i grundlagsutskottet som inte hade något att invända mot lagförslaget. I betänkandet konstateras att landskapet på det här sättet får så stort inflytande som konstitutionen och EU-rätten medger. EU känner bara självständiga stater som medlemmar, och statsrådet kan inte förpliktas att avstå från sin egen ståndpunkt, men kan naturligtvis, om en sådan situation uppstår, avstå från att föra fram sin talan och låta sig representeras av Åland. Detta är så att säga den sista utvägen om inte statsrådet och landskapsregeringen kommer överens.

Frågan regleras av EU-rätten som återspeglas i konstitutionen, med andra ord Finlands statsförfattning eller som det står i den finska versionen av grundlagsutskottets betänkande "valtiosääntö". Med Finlands statsrätt avses hela systemet som i första hand finns reglerat i grundlagen, men dit hör också Ålands självstyrelselag.

Ålands lagting säger i lagutskottets betänkande att begreppet "perustuslaki" har använts i grundlagsutskottets betänkande och att grundlagsutskottet därför skulle haft den uppfattningen att grundlagen sätter begränsningar för vilka befogenheter som genom själstyrelselagen kan överföras till landskapet. I betänkandet sägs vidare, och jag citerar: "Utskottet finner således att grundlagsutskottets påstående är felaktigt eftersom det inte finns hinder för att bestämmelser i självstyrelselagen avviker från grundlagen". Men något sådant påstående finns inte i grundlagsutskottets betänkande. Det rör sig alltså om ett enda stort missförstånd.

Ålands självstyrelse bygger på en internationell konfliktlösning och har sin grund i Nationernas förbunds beslut. Grundlagen innehåller ett flertal bestämmelser som ska åtföljas i en rättsstat, såsom iakttagande av respekten för de grundläggande fri- och rättigheterna, näringsfrihet och rätten till arbete. Men även på de här punkterna kan i självstyreslelagen finnas avvikelser. Självstyreslelagen är nämligen en lag stiftad i grundlagsenlig ordning och därmed en speciallag i förhållande till grundlagen. Därför stadgas också i 120 § i grundlagen bara lakoniskt att "landskapet Åland har självstyrelse enligt vad som särskilt bestäms i självstyreslelagen för Åland".

Herr talman! Grundlagsutskottets betänkande innehåller ingen hänvisning till grundlagen eller "perustuslaki", och grundlagsutskottet har inte sagt att självstyreslelagen inte kan avvika från grundlagen. Tvärtom, den avviker på många punkter. Detta framgår också klart av de sakkunnigutlåtanden som legat till grund för grundlagsutskottets betänkande.

Jag kan alltså försäkra att grundlagsutskottet tar sin uppgift som ålandsutskott på fullaste allvar och att sakkunskapen i utskottet är gedigen. Betänkandet innebär inget avståndstagande från lagförslaget. Nu är det upp till parterna att koncentrera sig på att se till att det här fungerar i praktiken. Allt tyder på att införandet av skyddsjakt på skarven på Åland kommer att bli det första fallet där den utvidgade talerätten kommer att prövas i praktiken, och jag önskar parterna lycka till.
 

Behandlingen av regeringens proposition om förslag till lagstiftning om revidering av regionförvaltningen väckte debatt i riksdagens plenum 3.11.2009. Ålands riksdagsledamot Elisabeth Nauclér talade i går i plenum för fortsatt skydd av det svenska språket och garanterandet av svensk service i Finland så som det bestämts i grundlagen. Flera riksdagsledamöter deltog i debatten och krävde svar från förvaltnings- och kommunminister Mari Kivniemi om hur hon tänker svara på Justitiekanslerns utlåtande i ärendet. Justitiekanslern har påpekat att grundrättigheter väger tyngre än andra aspekter i reformen och att reformens utgångspunkt inte står i samma linje med grundlagsutskottets linjedragning.

Ledamot Nauclér framhävde att grundlagens bestämmelser respekteras och att de språkliga rättigheterna respekteras är grunden för en rättsstat. Den behandling ärendet fått hittills av grundlagsutskottet och justitiekanslern är tillfredsställande, men visar samtidigt att de små språkgruppernas rättigheter alltid måste bevakas av riksdagen om Finland ska fortsätta vara ett gott internationellt exempel som kan framhållas vid konfliktlösningar världen runt.

Anförandet i sin helhet:
Ärade Herr talman! Finland är ett tvåspråkigt land med två nationalspråk och två språkgrupper som ska behandlas lika enligt grundlagens bestämmelser. Det innebär ett stort ansvar för dem som styr landet. Grundlagens bestämmelser borde iakttas från början i beredningen utan att grundlagsutskottet behöver ingripa, men så är inte alltid fallet. Den finlandssvenska befolkningen är ingen minoritet och har därför inget internationellt minoritetsskydd.

Det har däremot Åland. Åland var föremål för en internationell konfliktlösning 1921. Nationernas förbund beslöt att Åland skulle tillhöra Finland med en vidsträckt självstyrelse och för alltid, jag upprepar, för alltid bevaras svenskt, och att alla kontakter mellan Åland och statsmyndigheterna skulle ske på svenska. Detta internationella åtagande går inte att leva upp till om inte det svenska språket respekteras och ständigt hålls levande i Finland. Det var därför mycket glädjande att statsminister Vanhanen tidigare i år påminde myndigheterna på olika nivåer om att självstyrelselagen ska respekteras, alla kontakter till åländska myndigheter ska vara på svenska.

Finland har två lagstiftande församlingar, riksdagen här i Helsingfors och lagtinget i Mariehamn. I går öppnades den ena under högtidliga former och i sitt öppningsanförande konstaterade talmannen, och jag citerar: "Det svenska språket är grunden för Ålands självstyrelse. Paragraf 36 i självstyrelselagen slår fast att Åland är enspråkigt svenskt. Ämbetsspråket i stats-, landskaps- och kommunalförvaltningen är svenska. Enligt paragraf 38 i självstyrelselagen ska skrivelser och andra handlingar som utväxlas mellan landskapets myndigheter och statens myndigheter vara på svenska. Den språkliga utvecklingen i landet gör att det för varje år verkar bli svårare för statsmakten att leva upp till de åtaganden och löften som finns i självstyrelselagen vilket är synnerligen allvarligt för Åland. Lägger man därtill det faktum att de flesta åländska ungdomarna utbildar sig i Sverige så är det lätt att förstå att vi här har ett växande problem framför oss. Ett problem som behöver få en lösning innan det förorsakar alltför mycket friktion och frustration i kontakterna mellan Åland och Finland".

Den behandling det här ärendet fått i grundlagsutskottet, som i sin tur är grunden för det beslut justitiekanslern fattade i fredags är en seger för rättsstaten. Åland berörs i mycket liten utsträckning av den här reformen, till och med landshövdingen blir kvar på Åland. Men indirekt och symboliskt är den oerhört viktig.

Herr talman! Att grundlagens bestämmelser respekteras och att de språkliga rättigheterna respekteras är grunden för en rättsstat. Den behandling ärendet fått hittills av grundlagsutskottet och justitiekanslern är tillfredsställande, men visar samtidigt att de små språkgruppernas rättigheter alltid måste bevakas av riksdagen om Finland ska fortsätta vara ett gott internationellt exempel som kan framhållas vid konfliktlösningar världen runt.