Nauclérs budgetmotioner om bistånd, civil krishantering samt översättning av kollektivavtal till svenska

Idag vid middagstid gick tiden ut för inlämnandet av budgetmotioner till riksdagen. Ålands riksdagsledamot Elisabeth Nauclér har inlämnat tre budgetmotioner.

Då Finland förbundit sig till att höja sitt bistånd till 0,51 procent av BNP före år 2010 och till 0,7 procent före år 2015 vill Nauclér att biståndet, vars summa i budgetpropositionen 915 645 000 euro uppgår till endast 0,46 procent, höjs med 53 miljoner euro.

För att Finland skall klara av sina internationella åtaganden inom den civila krishanteringen vill Nauclér höja anslagen för detta ändamål med 1 miljon euro.

Översättandet av gällande allmänbindande kollektivavtal till svenska är nödvändigt för att säkerställa rättssäkerheten och arbetarskyddet. För detta syfte vill Nauclér höja social- och hälsovårdsministeriets lagstiftningsenhets anslag med 210 000 euro.

Anslag för översättning av allmänbildande kollektivavtal till svenska

Till riksdagen

För tillfället översätts inte kollektivavtal med allmänt bindande verkan till svenska av någon statlig instans. På samma sätt som lagar och förordningar, vilka man måste översätta till svenska, är kollektivavtal med allmänt bindande verkan förpliktande. För att garantera rättssäkerheten och arbetarskyddet måste kollektivavtal med allmänt bindande verkan snabbt och korrekt översättas till svenska. Den ansvariga myndigheten är social- och hälsovårdsministeriet, men dess lagstiftningsenhet för arbetarskyddsärenden saknar för tillfället resurser för att genomföra översättningsarbetet.

I ett utlåtande från justitieministeriet till justitiekanslern konstateras att lagstiftaren har velat trygga att bindande normer finns på svenska och finska. Eftersom allmänt giltiga kollektivavtal är bindande och har en central roll för arbetsgivarna skall de likställas med lagstiftningsnormer. På grund av detta måste de finnas tillgängliga både på finska och svenska.

För att översätta de kollektivavtal som redan är i kraft skulle 210 000 euro erfordras.

Med stöd av det ovan anförda föreslår vi

att riksdagen ökar moment 33.01.01 i budgeten för 2009 med 210 000 euro för översättning till svenska av kollektivavtal med allmänt bindande verkan.
Helsingfors den 26 september 2008

Elisabeth Nauclér /sv
Mikaela Nylander /sv
Håkan Nordman /sv
Anna-Maja Henriksson /sv
Mats Nylund /sv
Annika Lapintie /vänst
Maarit Feldt-Ranta /sd
Janina Andersson /gröna

Anslag för civil krishantering

Till riksdagen

Finland har ett anseende i världen genom de insatser som gjorts för världsfreden. Ett särskilt krishanteringscenter (Crisis Management Centre Finland – CMC Finland) har inrättats i Kuopio. Det har sedan år 2007 haft ansvaret för utbildningen av experter inom civil krishantering och för forskning och utvecklingen inom området. Från och med sommaren 2008 ansvarar centret också för rekryteringen av experter för internationella civila krishanteringsuppdrag. Fortfarande går tankarna till katastrofer och humanitära insatser när vi hör talas om civil krishantering, och mycket riktigt pågår den civila krishanteringen, utvecklingsarbetet och det humanitära biståndet ofta sida vid sida och för samma ändamål, men de är självständiga om man ser till verksamhetsområde och finansiering.

Behovet av civil krishantering ökar. Samtidigt blir verksamhetsförutsättningarna allt mer utmanande och mångfacetterade, vilket förutsätter ett tillvägagångssätt och en funktionsförmåga med klarare helhetsbeting. Krishanteringen är en del av Finlands utrikes- och säkerhetspolitik. Genom den främjas Finlands utrikespolitiska mål och förbättras Finlands egen säkerhet. Namnet CMC – Crisis Management Centre – är egentligen fel. Finlands utrikespolitik skall inte gå ut på att släcka bränder, ta hand om kriser som redan uppstått, utan vi skall föra en politik som gör att preventiva insatser förhindrar kriserna att bryta ut. Det måste finnas medel för civila insatser som sätts in före väpnade konflikter bryter ut. Statsrådet har nyligen godkänt ett principbeslut om en nationell strategi för civil krishantering och Krishanteringscentrets behov är ganska väl tillgodosedda i budgeten, men för den flexibilitet som behövs om resurserna skall kunna stå till utrikesministeriets förfogande när de som bäst behövs erfordras ytterligare anslag.

Regeringens nyligen färdigställda nationella strategi för civil krishantering ställer som mål 150 civila krishanterare på fältet (FN, EU, OSSE m.fl.) och i sammanhanget skall nämnas att kostnaderna för utbildande och avlöning av dessa finländare uppfyller de så kallade ODA-kriterierna (Official Development Assistance) och insatserna kan således räknas in i Finlands bistånd.

Det kommer inte att bli möjligt att nå upp till målet om 150 utbildade experter om inte anslagen ökas för Krishanteringscentrets behov. Det finns en direkt koppling mellan antalet utbildade experter och resurserna vid Krishanteringscentret och med nuvarande resurser kan inte Finland uppfylla sina åtaganden. För EUMM i Georgien, EUPOL i Afghanistan och EULEX i Kosovo behövs ökade budgetanslag. För insatserna i Georgien som sattes in med kort varsel fanns inte resurser utan korta hyreskontrakt av material krävdes, men det är på sikt knappast lönsamt.

För att de civila krishanterarna även i praktiken skall utgöra en resurs för den finska utrikespolitiken genom att kunna medverka i det dagspolitiska läget krävs ytterligare medel.

Med stöd av det ovan anförda föreslår vi

att riksdagen ökar moment 26.01.01 i budgeten för 2009 med 1 000 000 euro för civil krishantering.
Helsingfors den 26 september 2008

Elisabeth Nauclér /sv
Mikaela Nylander /sv
Mats Nylund /sv
Håkan Nordman /sv
Anna-Maja Henriksson /sv
Pekka Haavisto /gröna
Kimmo Kiljunen /sd
Annika Lapintie /vänst

Ärade herr talman! Vi har i remissdebatten hört om de stora utmaningar, ja, rentav hot, landets ekonomi står inför. Osäkerheten på världsmarknaden undgår ingen i dagens globaliserade värld. De svårigheter vår träindustri står inför, och då särskilt de orter som berörs av kriserna, måste få all uppmärksamhet. Regeringen har för avsikt att vidta snabba åtgärder och det är viktigt.
Det tog något längre innan den svåra nedgången i sjöfartsnäringen åtgärdades. Den har särskilt drabbat Åland, ett litet samhälle där sjöfarten har samma betydelse som träindustrin för Finland. Därför är det med desto större tillfredsställelse jag noterar att effektiva åtgärder nu vidtas. Betydelsen av åtgärderna för sysselsättningen i små skärgårdskommuner kan inte nog understrykas. Det är ytterst viktigt att den finska sjöfarten kan verka på samma villkor som i omkringliggande länder.

Det vi nu ser i budgeten är ett infriandet av de löften som avgavs i regeringsprogrammet. Regeringen föreslår att de källskatteskyldiga ombordanställda på passagerarfartyg under finsk och åländsk flagg inryms under samma stödarrangemang som gällt för den finländska sjöpersonalens arbetskraftskostnader. Tack vare detta förslag försvinner den diskriminering som funnits mellan sjöanställda från Finland och sjöanställda från andra EU/EES-länder.

Vidare föreslår regeringen att stöd ska beviljas för byte av bemanning även på lastfartyg i ö- och kustcabotagetrafik, vilket gör att de får samma förutsättningar att konkurrera på lika villkor som lastfartyg i utrikesfart.

Den tredje konkurrensutjämnade åtgärden rör finländska fartyg som opererar på den internationella marknaden och inte anlöper finska hamnar. På dessa fartyg tillämpas en avlösning som innebär sex veckors arbete och sex veckors ledighet, vilket är sällan förekommande på utländska fartyg. En merkostnad uppstår när besättningen regelbundet ska bytas ut i utländska hamnar och transporteras hem. För att avhjälpa denna konkurrenssnedvridning förslår regeringen att 50 procent av kostnaderna för besättningsbytena ska stödjas.

Den följande stora frågan för sjöfarten, där jag likaså väntar på en europeisering av Finlands sjöfartspolitik, gäller en totalrevidering av tonnageskattelagen. Jag vet att en beredning pågår vid finansministeriet och nu måste det politiska budskapet gå fram så att näringen får en användbar tonnageskattelag i stället för den nuvarande som varit helt obrukbar. Det förväntas en möjlighet för både last- och passagerarfartygsrederier att gå in i en ny tonnageskatteregim så utformad att den gynnar en förnyelse och expansion av vår handelsflotta. Vår handelsflottas genomsnittsålder tillhör EU:s högsta. Alla de EU-länder som infört fungerande tonnageskatteregimer har upplevt en expansion av sina handelsflottor. Jag hoppas att Finland nu som en av de sista av EU:s sjöfartstater tar de nödvändiga stegen för att möta våra rederiers behov.

Om passagerarfartygen inte fullt ut kommer att kunna omfattas av tonnageskattelagen förutsätter jag att den saken klaras av genom en ändring av näringsskattelagen så att samma villkor som gäller för fartyg under till exempel dansk flagg, och som accepteras av EU, kan tilllämpas även på finska fartyg. Finland är geopolitiskt en ö som behöver all sin sjöfart.

Ärade herr talman! Från sjöfarten direkt över till Finlands bistånd. Finland har förbundit sig till Europeiska rådets beslut om en miniminivå om 0,51 procent av bruttonationalprodukten i bistånd senast 2010 och 0,7 procent 2015. Svenska riksdagsgruppen anser det vara viktigt att hålla de löften som getts. Regeringen är nog tvungen att återkomma till denna fråga i höstens budgetförhandling. Regeringsprogrammet förpliktar. Vi är skyldiga att också i handling visa mera solidaritet med de fattiga länderna.

Finland har ett anseende i världen genom de insatser som gjorts för världsfreden. Ett institut för utbildning av civila krishanterare har inrättats i Kuopio. Krishanteringen är en del av Finlands utrikes- och säkerhetspolitik, och genom den främjas Finlands utrikespolitiska mål och förbättras Finlands egen säkerhet. För att tillse att den nödvändiga flexibiliteten finns, så att resurserna står till förfogande för utrikesministeriet när de som bäst behövs, kommer jag att föreslå ytterligare medel i en budgetmotion.

Ärade herr talman! En vändpunkt är nådd genom att ett allvarligt menat eldupphöravtal har ingåtts med ett ovillkorligt tillbakadragande av trupperna, som inte på något sätt får brytas med hänvisning till säkerhetsskäl som det brukar heta. Vi får inte tilllåta att konflikten trappas upp eller fortsätter mot ett tillstånd som övergår i en frusen konflikt. Observatörerna måste få fri rörlighet inom området. Inga restriktioner får förekomma. Rätten till fri rörlighet måste krävas eftersom den är en förutsättning för att EU:s humanitära insatser, flyktinghjälp och bistånd till återuppbyggnad ska bli verkningsfulla.
Detta är också det avgörande ögonblicket för att få i gång en dialog som leder till en slutlig lösning. Det är nu tillfället finns och viktigt är att EU står enat. Det är oundvikligt att i det här sammanhanget nämna avsaknaden av en effektiv FN-insats. Vi har all anledning att fundera över hur vi ska återskapa FN:s roll.

När det gäller Sydossetiens och Abchaziens framtida status är det också oundvikligt i sammanhanget att nämna att Saakashvili förra året besökte Åland för att bekanta sig med vår självstyrelse och demilitarisering. Även utrikesminister Bildt har i uttalanden under sommaren talat om Ålandslösningen. Vi glömmer lätt att vi har ett exempel på en internationell konfliktlösning i Finland. Här finns unika konfliktlösnings- och förtroendeskapande mekanismer värda att studera. Minsk-gruppen tog under Finlands ordförandetid de båda parterna i Nagorno- Karabachkonflikten till Åland, och jag uppmanar utrikesministern att fundera i samma banor.

Förändrar händelserna i Georgien vår syn på Finlands säkerhetssituation? Det anser jag inte att den gjort. Vi har kanske tidigare glömt att det ständigt finns potentiella konflikter inom regionen. Det är en verklighet vi alltid levt i. Det gäller att inte vara naiv och inte heller dra förhastade slutsatser med för långtgående beslut på basis av händelserna. Vi har bara fått en påminnelse om hur verkligheten runt omkring oss lätt kan utveckla sig. Däremot bör vi ta lärdom av det inträffade och inse att vi hela tiden ska ha en beredskap för konfliktlösningar. Vi ska satsa mer på civil krishantering (Puhemies: Förlåt, men 2 minuter är fulla!) och preventiva fredsinsatser.

Ärade herr talman! Lagstiftningsbehörigheten i Finland är delad i fråga om lotterilagstiftningen. I riket beviljas tillstånd för anordnande av spel i enlighet med den lag som nu föreslås bli ändrad. Landskapet Åland har egen lagstiftning och egen tillståndsgivning. Inkomsterna går i båda fallen till samhällsnyttiga ändamål. Både Åland och riket har som mål att förhindra oegentligheter och brott samt minska de sociala problem som spelandet orsakar.
Både riket och Åland har hittills ansett att monopolsystemet är det bästa sättet för att nå dessa mål. Det gränslösa samhälle som verksamheten verkar inom sedan internet togs i bruk har gjort att flera länder gått över till att i stället införa licenssystem som genererar lika stora inkomster genom skatteintäkter.

För min del anser jag att Finland borde överväga en sådan modell, eftersom den är en naturlig följd av utvecklingen och erfarenheten visar att de nationella bolagen klarar sig bra i en sådan konkurrens. Vi använder alla Nokia-telefoner fast det finns billigare alternativ från andra länder, eftersom vi vet att det är ett pålitligt märke.

För att effektivera förebyggandet av sociala problem och hälsoproblem orsakade av penningspel föreslås i propositionen något så drastiskt som att i den finska rättsordningen ändra hela marknadsföringsbegreppet så, att det får en helt annan betydelse än för närvarande och troligen helt annan än i andra lagar. De exakta konsekvenserna är inte utredda och svåra att förutse. Vidare ska inrikesministeriet få möjlighet att genast ingripa och förbjuda marknadsföring samt utdöma vite.

Enligt min mening finns det inte tillräckliga skäl för att på det här sättet kringgå en normal domstolsbehandling som ger den rättssäkerhet medborgarna i en rättsstat har rätt att kräva. Det kommer att bli omöjligt att på förhand avgöra vad som är tillåten och vad som inte är tillåten marknadsföring av olika produkter och tjänster.

I propositionen förs ett resonemang kring frågan om grundlagsenligheten. Det finns enligt min mening all orsak att ifrågasätta om inte lagen borde antas i grundlagsenlig ordning, om den alls ska antas, då det nya marknadsföringsbegreppet som ska gälla både marknadsföring av tillåtna och otillåtna penningspel klart rör yttrandefriheten. Det är viktigt att saken på bland annat denna punkt får en omsorgsfull behandling i grundlagsutskottet.

Trots att propositionen kommer att ha helt andra verkningar för bolag med tillstånd enligt åländsk lag och således i enlighet med Finlands rättssystem med en delad lagstiftningsbehörighet än för utländska bolag har propositionen inte varit på remiss till Åland, vilket är helt i strid med 28 § 2 mom. i självstyrelselagen.

Det finns ingen anledning att skynda på lagförslaget. I stället vore det viktigt att överväga möjligheten till andra lösningar som skulle ge samma resultat i fråga om de sociala problemen, lika stora om inte större inkomster för staten och tilltron till Finlands rättssystem skulle kvarstå. Låt oss därför avvakta och se vad övriga EU-länder gör så att vi håller jämna steg med utvecklingen.

Svenskspråkig utbildning inom Gränsbevakningsväsendet
Till riksdagens talman

Det sammanlagda antalet sjöbevakare i landskapet Åland är strax under 60 (i rådande stund exakt 58). Inom de närmaste fem åren når hälften av områdets förmän pensioneringsåldern, vilket i konkreta tal betyder åtta personer. För personalen totalt är pensioneringsprocenten under samma period cirka 20, vilket betyder tolv personer.

Bland åländska ungdomar finns ett stort intresse att välja en framtida yrkesbana inom Gränsbevakningsväsendet men detta stöter på problem på grund av bristen på svenskspråkig utbildning inom Gränsbevakningsväsendet. I landskapet Åland tjänstgör i dag sjöbevakare som därför varit tvungna att vänta upp till åtta år på att slutföra sin grundutbildning. Möjligheten för personal med grundutbildning att avancera till mera krävande uppgifter samt till förmans ställning är näst intill obefintliga eftersom möjligheterna till vidareutbildning på svenska helt saknas. Arrangemangen för Gränsbevakningsväsendets svenskspråkiga grundutbildning motsvarar inte ens tillnärmelsevis gränsbevakningspersonalens naturliga bortfall i landskapet Åland. Det är av vikt att kunna rekrytera åländska ungdomar med lokalkännedom, som är av ovärderlig betydelse inom sjöbevakningen. De stannar i större utsträckning än andra kvar inom den åländska sjöbevakningen och ungdomarnas känsla av delaktighet i samhället ökar på så sätt.

Med hänvisning till det som anförs ovan får jag i den ordning 27 § riksdagens arbetsordning föreskriver ställa följande spörsmål till den minister som saken gäller:

Vad kommer regeringen att göra för att se till att ålänningar som söker sig till Gränsbevakningsväsendet behandlas jämlikt i fråga om rekrytering, utbildning och karriärmöjligheter samt att Gränsbevakningsväsendets uppgifter i landskapet Åland inte äventyras på grund av personalbrist?
Helsingfors den 9 september 2008

Elisabeth Nauclér /sv

————————–

Till riksdagens talman

I det syfte som anges i 27 § i riksdagens arbetsordning har Ni, Herr talman, till den minister som saken gäller översänt följande skriftliga spörsmål SS 630/2008 rd undertecknat av riksdagsledamot Elisabeth Nauclér /sv:

Vad kommer regeringen att göra för att se till att ålänningar som söker sig till Gränsbevakningsväsendet behandlas jämlikt i fråga om rekrytering, utbildning och karriärmöjligheter samt att Gränsbevakningsväsendets uppgifter i landskapet Åland inte äventyras på grund av personalbrist?
Som svar på detta spörsmål anför jag följande:

Inom Ålands sjöbevakningsområde arbetar för närvarande sammanlagt 59 gränsbevakningsmän. Av dem arbetar 25 i chefsuppgifter och 34 som sjöbevakare. Under följande verksamhets- och ekonomiplaneringsperiod fram till 2013 går ca 22 % av dem i pension. Gränsbevakningsväsendet har planerat att ersätta personalavgången genom att rekrytera ny personal samt genom att besätta de tjänster som frigörs främst genom interna överföringar inom Västra Finlands sjöbevakningssektion. Gränsbevakningsväsendets förvaltningsenheter, bl.a. Västra Finlands sjöbevakningssektion, svarar själva för rekryteringen av gräns- och sjöbevakare med hänsyn till den årsverkesram som staben för Gränsbevakningsväsendet har ställt upp. De som antas till gränsbevakarutbildningen testas i ett riksomfattande urvalsprov, som verkställs av Gräns- och sjöbevakningsskolan. Alla kan delta i urvalsprovet på sitt eget modersmål. För åländska sökande gäller samma allmänna behörighetskrav för gränsbevakare som på riksplan, bortsett från kravet på fullgjord värnplikt. De som klarat av urvalsproven till grundkursen utnämns till gränsbevakartjänster för viss tid i allmänhet från en till fyra månader före kursens början. Sedan de avlagt kursen med godkänt resultat utnämns de som ordinarie till tjänsten som gränsbevakare.

Gränsbevakningsväsendet har redan i årtionden ordnat svenskspråkig grund-, vidare- och påbyggnadsutbildning både för sjöbevakare och för institutofficerare. I synnerhet under 2000-talet har gjorts större satsningar än tidigare på svenskspråkig utbildning. Som exempel på svenskspråkig utbildning kan nämnas att man i enlighet med det gamla utbildningssystemet ordnade första delen av grundkursen för gränsbevakare 2002 och andra delen 2007 samt en påbyggnadskurs för gränsbevakare och en fortsättningskurs för gränsbevakare som förberedde för chefsuppgifter och riktade sig till sjöbevakare 2002. En sammanhängande ungefär ett år lång grundkurs av ny typ har ordnats sedan 2006. Från början av 2008 förlängdes grundkursen för gränsbevakare till cirka 14 månader. I den grundkurs för gränsbevakare som börjar vid Gräns- och sjöbevakningsskolan i höst deltar elever med både finska och svenska som modersmål från Västra Finlands sjöbevakningssektion. Även 2009 planeras en grundkurs för gränsbevakare dit tvåspråkiga elever kan antas. En helt svensk grundkurs för gränsbevakare ska enligt planerna vid behov ordnas vartannat år från 2010. Efter grundutbildningen och en viss arbetserfarenhet kan gräns- och sjöbevakare söka sig till vidareutbildning. Fortsättningskursen och mästarkursen för gränsbevakare är kurser som hör till utbildningssystemet för gräns- och sjöbevakare och som ger kompetens för mera krävande uppgifter. Till fortsättningskursen antas elever på basis av ett inträdesprov som Gräns- och sjöbevakningsskolan ordnar. Till mästarkursen antas elever bland de gräns- och sjöbevakare som gått fortsättningskursen enligt uppgiftsbehovet inom Gränsbevakningsväsendet och lämplighet. Följande svenskspråkiga fortsättningskurs för gränsbevakare ska enligt planerna vid behov ordnas 2011.

De uppgifter som frigörs vid Västra Finlands sjöbevakningssektion förklaras lediga att sökas inom hela Gränsbevakningsväsendet. Ansökningsgrunderna är lika för alla och ger alla lika möjlighet att avancera till mera krävande uppgifter. I och med ändringen av personalstrukturen inom Gränsbevakningsväsendet frigörs chefs- och sakkunniguppgifter när institutofficerare går i pension. Vidareutbildade gränsbevakare får således bättre möjligheter än tidigare att få mera krävande arbetslednings- och sakkunniguppgifter. I dessa uppgifter är mångsidiga språkkunskaper en fördel oavsett modersmål.

Åland är insatsområde i Västra Finlands sjöbevakningssektions kustverksamhet och det innebär att man även i framtiden kommer att sörja för att det finns personalresurser för de uppgifter som stadgats för Gränsbevakningsväsendet antingen genom rekrytering eller genom att överföra en tjänsteman vid Gränsbevakningsväsendet till en uppgift som frigörs inom närmast liknande förvaltningsenhet. Under dessa omständigheter håller Gränsbevakningsväsendets uppgifter i landskapet inte på att äventyras på grund av personalbrist.

Helsingfors den 2 oktober 2008

Inrikesminister Anne Holmlund
 

Ålands riksdagsledamot Elisabeth Nauclér besökte i måndags Sottunga och i onsdags Föglö kommuner med visiter på skolor, kommunhus, dagis, äldrevård samt andra kommunala faciliteter och viktigare företag jämte träffar med kommunens ledande politiker och tjänstemän samt intresserad allmänhet. I diskussionerna stod på tapeten språkfrågor i allmänhet och den svenskspråkiga servicen vid Finlands kommunförbund i synnerhet. Sjöfartsstöd och utflaggningar dryftades. Dieselskatten ansågs oskälig. Internetkommunikationen är ett ständigt huvudbry i skärgården. För skärgårdsborna är givetvis också fisket och Östersjöns tillstånd viktiga frågor. I Föglö besökte tillika Nauclér Ålands fiskförädling och informerade sig om företagets och branschens tillstånd och framtidsutsikter. EU och Lissabonfördraget togs upp i flera omgångar, varvid Nauclér kunde konstatera att någon plats för Åland i EU-parlamentet nog inte står att vänta. I Sottunga framfördes livlig kritik mot det allmänna förfarandet att anta nya EU-fördrag. Vidare diskuterades PAF och den finska regeringens lotterilagsproposition som gått till riksdagen utan hörande av Åland. Trots att lagen ska rikta sig mot alla icke-statliga aktörer blir det i praktiken PAF som hamnar illa ute. Skärgårdsfolket var också kritiskt mot avsaknaden av polis i deras hemmaområde och sjöbevakningens roll som skärgårdspolis. Föglöborna var speciellt bekymrade för Storklubbs sjöbevakningsstations framtid. Nauclér ämnar snarast ta upp frågan med inrikesminister Holmlund.