Ärade herr talman! Den redogörelse riksdagen fått av statsrådet om Finlands deltagande i Natos snabbinsatsstyrka har genomgått en snabb men noggrann behandling i utrikesutskottet. Vi har kunnat konstatera att deltagandet i den supplementära verksamheten, så som den skisseras upp i regeringens förslag kommer att bidra till att utveckla Försvarsmakten så att Finland får bättre förutsättningar att delta i internationella krishanteringsuppgifter.
Vi får tillgång till samma information och samma utbildning som övriga fredsbevarare i världen. Det i sin tur leder till att vi kan delta i gemensamma övningar och på så sätt utveckla vår kompetens. Bara om vi fungerar med andra kan vi ha en verklig roll att spela på den internationella arenan. Och vi ska spela en roll när det är dags för en verklig och krävande operation. Det är vår skyldighet att bidra till att utveckla en stabil värld och dela med oss av våra egna erfarenheter av samhällsbyggande.

Men med tanke på den kritik som deltagandet i internationella operationer får och ibland med rätta både här hemma och utomlands är det viktigt att vi själva avgör när, var och hur vi ska delta. Vi ska ta ställning i varje enskilt fall och kunna motivera varför just vi ska vara med på olika ställen, och det förslag vi nu behandlar uppfyller enligt min mening dessa krav.

Det främsta syftet med deltagandet i den militära krishanteringen är att stödja FN:s mål avseende fred och säkerhet i världen. Det kan innebära att insatserna bör koncentreras till deltagande i Nrf om FN så önskar, men det kan lika gärna innebära att vi hellre deltar direkt i FN-operationer eller i EU:s snabbinsatsstyrkor. Det tar vi inte direkt ställning till även om vi för närvarande har ett starkt engagemang i EU:s snabbinsatsstyrkor.

Det är dock viktigt att vi kommer ihåg att det handlar om samma personella och ekonomiska resurser, att vi öppet diskuterar de olika alternativ som finns, så att vi åstadkommer så mycket som möjligt. För min del är det bästa resultatet uppnått när vi har en militär krishantering på toppnivå som finns på de ställen i världen där de som bäst behövs och det har vi idag och ska ha.

Ärade herr talman! För egen del anser jag att om vi ska stärka det fortsatta arbetet inom FN så bör vi hålla fast vid att operationerna ska grunda sig på FN-mandat. Dels har det varit en fungerande grund för alla insatser i världen över årtionden och dels vore det att försvaga FN att säga att det inte behövs. Det faktum att termen Responsibility to Protect används för att i efterhand skapa en legal grund för ett ingripande i ett alldeles särskilt fall ska inte innebära någon förändring utan ses just som det undantag det varit avsett att vara.

I många olika sammanhang har det framhållits att det skulle vara bra om vi gått jämna steg med Sverige, särskilt som vi under många år har haft gemensamma övningar och även gemensamma operationer och det stämmer. Men när det nu inte gick, och uppenbarligen kommer det att dröja ett bra tag innan Sverige beslutar sig, så kan vi bara för vår del bidra till att samarbetet fortsätter på den inslagna vägen.

Ärade herr talman! Den redogörelse riksdagen fått av statsrådet om Finlands deltagande i Natos snabbinsatsstyrka har genomgått en snabb men noggrann behandling i utrikesutskottet. Vi har kunnat konstatera att deltagandet i den supplementära verksamheten, så som den skisseras upp i regeringens förslag kommer att bidra till att utveckla Försvarsmakten så att Finland får bättre förutsättningar att delta i internationella krishanteringsuppgifter.
Vi får tillgång till samma information och samma utbildning som övriga fredsbevarare i världen. Det i sin tur leder till att vi kan delta i gemensamma övningar och på så sätt utveckla vår kompetens. Bara om vi fungerar med andra kan vi ha en verklig roll att spela på den internationella arenan. Och vi ska spela en roll när det är dags för en verklig och krävande operation. Det är vår skyldighet att bidra till att utveckla en stabil värld och dela med oss av våra egna erfarenheter av samhällsbyggande.

Men med tanke på den kritik som deltagandet i internationella operationer får och ibland med rätta både här hemma och utomlands är det viktigt att vi själva avgör när, var och hur vi ska delta. Vi ska ta ställning i varje enskilt fall och kunna motivera varför just vi ska vara med på olika ställen, och det förslag vi nu behandlar uppfyller enligt min mening dessa krav.

Det främsta syftet med deltagandet i den militära krishanteringen är att stödja FN:s mål avseende fred och säkerhet i världen. Det kan innebära att insatserna bör koncentreras till deltagande i Nrf om FN så önskar, men det kan lika gärna innebära att vi hellre deltar direkt i FN-operationer eller i EU:s snabbinsatsstyrkor. Det tar vi inte direkt ställning till även om vi för närvarande har ett starkt engagemang i EU:s snabbinsatsstyrkor.

Det är dock viktigt att vi kommer ihåg att det handlar om samma personella och ekonomiska resurser, att vi öppet diskuterar de olika alternativ som finns, så att vi åstadkommer så mycket som möjligt. För min del är det bästa resultatet uppnått när vi har en militär krishantering på toppnivå som finns på de ställen i världen där de som bäst behövs och det har vi idag och ska ha.

Ärade herr talman! För egen del anser jag att om vi ska stärka det fortsatta arbetet inom FN så bör vi hålla fast vid att operationerna ska grunda sig på FN-mandat. Dels har det varit en fungerande grund för alla insatser i världen över årtionden och dels vore det att försvaga FN att säga att det inte behövs. Det faktum att termen Responsibility to Protect används för att i efterhand skapa en legal grund för ett ingripande i ett alldeles särskilt fall ska inte innebära någon förändring utan ses just som det undantag det varit avsett att vara.

I många olika sammanhang har det framhållits att det skulle vara bra om vi gått jämna steg med Sverige, särskilt som vi under många år har haft gemensamma övningar och även gemensamma operationer och det stämmer. Men när det nu inte gick, och uppenbarligen kommer det att dröja ett bra tag innan Sverige beslutar sig, så kan vi bara för vår del bidra till att samarbetet fortsätter på den inslagna vägen.

Talman! Det är alldeles rätt att samhället har blivit mer komplicerat, det var enklare för fem år sedan, under det kalla kriget visste vi vem som var vem. Nu har vi ett spektrum av olika möjligheter och att i det här skedet ställa sig utanför en grupp av konflikthanterare som FN faktiskt har vänt sig till och bett om hjälp av vore fel, därför att vi kommer inte att kunna delta och vi kommer inte att kunna stå på oss i konkurrensen i så fall. Jag håller helt med om det att det vore mycket enklare om vi kunde behålla allting inom FN så som det var en gång. Men nu är det inte på det sättet och vi måste se till realiteterna och vi behåller i det här fallet beslutet inom våra egna väggar.
 

Byggande av skyddsrum

Till riksdagens talman

I Finland måste alla byggnader enligt räddningslagen (FFS 468/2003 ) § 60 ha ett skyddsrum. Om skyddsrums storlek och i viss mån skyddsrums placering bestäms i förordningen om räddningsväsendet. Därtill finns också några förordningar om konstruktion och utrustande av skyddsrum (FFS 660/2005 , 1384/2006 , 1385/2006 ).

Enligt självstyrelselagen för Åland är byggnadslagstiftningen åländsk behörighet men inte bestämmelserna om byggandet av skyddsrum. Byggande av skyddsrum regleras av lagstiftning som finns tillgänglig både på finska och svenska, men däremot finns Byggnadsinformationsstiftelsens detaljanvisningar för byggande av skyddsrum (RT 92-10771), som en byggprojektör förutsätts ha till hands, enbart på finska.

Avsaknaden av svenskspråkiga detaljanvisningar för byggande av skyddsrum har under många år lyfts fram av såväl landskapsmyndigheterna som tidigare åländska riksdagsledamöter utan att problemet fått en lösning. Detta har åsamkat åländska byggprojektörer svåra problem och avsevärda tilläggskostnader.

På Åland är det vanligt att om möjligt använda sig av byggbestämmelser från Sverige. I fråga om skyddsrum är detta dock inte möjligt eftersom det i Sverige inte finns motsvarande krav på skyddsrum. Av länderna i Europa är det endast Schweiz som har liknande krav på skyddsrum som Finland.

Under regeringsförhandlingarna våren 2007 togs frågan upp till diskussion och avsikten var att kraven att bygga skyddsrum skulle ses över. I regeringsprogrammet sägs i kapitel 4 beträffande räddningslagen att en utvärdering skall göras av ändamålsenligheten hos de nuvarande befolkningsskyddsbestämmelserna. Om ändringar i lagstiftningen beträffande byggande av skyddsrum är mycket snart förestående, är det oändamålsenligt att kräva en översättning av de nuvarande detaljanvisningarna, men regeringen bör naturligtvis redan i samband med utvärderingen och den eventuella revideringen försäkra sig om att detaljanvisningar kommer att finnas tillgängliga också på svenska.

Med hänvisning till det som anförs ovan får jag i den ordning 27 § riksdagens arbetsordning föreskriver ställa följande spörsmål till den minister som saken gäller:

När kommer bestämmelserna om byggande av skyddsrum att ses över och revideras och
vad kommer regeringen att göra för att se till att aktuella detaljanvisningar för byggande av skyddsrum finns att tillgå också på svenska?
Helsingfors den 26 mars 2008

Elisabeth Nauclér /sv

————–

Till riksdagens talman

I det syfte som anges i 27 § i riksdagens arbetsordning har Ni, Herr talman, till den minister som saken gäller översänt följande skriftliga spörsmål SS 224/2008 rd undertecknat av riksdagsledamot Elisabeth Nauclér /sv:

När kommer bestämmelserna om byggande av skyddsrum att ses över och revideras och
vad kommer regeringen att göra för att se till att aktuella detaljanvisningar för byggande av skyddsrum finns att tillgå också på svenska?
Som svar på detta spörsmål anför jag följande:

En arbetsgrupp som inrikesministeriets räddningsavdelning tillsatt har tagit fram ett förslag om en strategi för att skydda befolkningen. Förslaget har också varit ute på en omfattande remiss. Som ett resultat av remissvaren och den fortsatta beredningen har inrikesministeriet sedan den 30 november 2007 en fastställd strategi för principerna för skyddet av befolkningen.

Skyddsmöjligheternas nuläge och utvecklingsbehov har utretts i samband med strategiarbetet och därefter inom ramen för förberedelserna inför översynen av räddningslagen (468/2003). Ett resultat av utredningsarbetet är att skyddsrum fortsatt bör inrättas i hela landet. Bestämmelserna om inrättande av skyddsrum kommer ändå att revideras, och det är meningen att man i samband med det bland annat ska höja de kvadratmetergränser som ligger till grund för skyldigheten att inrätta skyddsrum. Det har nämligen visat sig att den nedre gränsen på 600 kvadratmeter för denna skyldighet är tekniskt och ekonomiskt oändamålsenlig.

Arbetet med att se över räddningslagen startar under våren. Det är meningen att dels bestämmelserna om inrättande av skyddsrum, dels bl.a. bestämmelserna om förebyggande av olyckor ska ses över i räddningslagen. Avsikten är att propositionen om ändring av räddningslagen ska lämnas till riksdagen i början av 2010 och att lagändringarna ska träda i kraft vid ingången av 2011.

Ett skyddsrum ska enligt räddningslagen ge dem som uppehåller sig där skydd mot eventuella verkningar av vapen. Utifrån ett bemyndigande i samma lag utfärdar statsrådet genom förordning bestämmelser om skyddsrummens placering, storlek och konstruktion, medan inrikesministeriet genom förordning utfärdar närmare bestämmelser om skyddsrummens tekniska detaljer.

Bestämmelser om hur stort ett skyddsrum ska vara och om indelningen av skyddsrummen i olika skyddsklasser finns i statsrådets förordning om räddningsväsendet (787/2003). Inrikesministeriet har å sin sida utfärdat följande förordningar om de tekniska detaljerna i fråga om skyddsrum: förordningen om skyddsrum av skyddsklass S1, S3 och S6 i bergrum samt skyddsrum av skyddsklass S3 av armerad betong (1384/2006) och förordningen om skyddsrum av skyddsklass S1 och K av armerad betong (1385/2006). Inrikesministeriet har också utfärdat en förordning om anordningar och utrustning i skyddsrum (660/2005). Förordningarna finns på både svenska och finska.

Frågeställaren hänvisar till Bygginformationsstiftelsens detaljanvisningar för byggande av skyddsrum (för dem som konstruerar skyddsrum), som inte har funnits att tillgå på svenska. Stiftelsen företräder organisationerna inom byggbranschen. Till dess uppgifter hör att tillhandshålla informationstjänster inom branschen.

De krav som gäller skyddsrummens tekniska detaljer finns i inrikesministeriets förordningar, som har publicerats både på svenska och på finska. Däremot har ministeriet inte publicerat anvisningar eller handböcker om skyddsrumskonstruktion för byggkonstruktörer. Vi håller emellertid på med ett projekt som kan resultera i att konstruktörerna redan under detta år skulle kunna få tillgång till en handbok om teknisk konstruktion av skyddsrum. Handboken kommer i så fall enligt planerna att publiceras på både svenska och finska.

Helsingfors den 24 april 2008

Inrikesminister Anne Holmlund
 

Ärade herr talman! I regeringsförklaringen sägs att den finländska sjöfartens konkurrenskraft ska förbättras till samma nivå som i de viktigaste konkurrentländerna med hjälp av stödformer som EU tillåter och genom en revidering av rederibeskattningen. Lagstiftningen om tonnageskatt ska revideras också med konkurrenskraften för ögonen och förutsättningarna för nyanskaffningar av fartyg utredas. Utifrån försvars- och säkerhetssynpunkt sägs att den inhemska självförsörjningen av transporter i samhället ska tryggas i alla lägen.
Runt 80 procent av finska utrikeshandeln och rent av cirka 90 procent av exporten går sjövägen. Tillsammans med varvsindustrin och hamnarna sysselsätter den finska sjöfarten totalt cirka 50 000 personer. Sjöfarten är en global näringsgren med framtiden framför sig. Det inhemska tonnaget har minskat och stödet för ön runt 28 procent av importen och runt 18 procent av exporten 2007. Att kraftåtgärder måste vidtas till förmån för den finländska sjöfarten är uppenbart för alla.

Ärade herr talman! Rörande Finlands utgifter för utvecklingssamarbete fastslår regeringen i såväl sin programförklaring som i sin redogörelse om revideringen av ramarna för statsfinanserna 2008 till 2011, som godkändes förra året, att dessa bör ökas målmedvetet. I utrikesutskottets utlåtande över sagda redogörelse konstateras att Finland tidigare haft som ambition att få upp anslagen för utvecklingssamarbetet till 0,7 procent av bruttonationalinkomsten senast 2010, varmed Finland i likhet med de övriga nordiska länderna skulle uppfylla FN:s biståndsmål. Detta sätts också som mål i gällande regeringsprogram, dock utan att någon tidpunkt anges för när det skall nås.

Finland har bundit upp sig till EU:s gemensamma riktlinjer för det lägsta offentliga utvecklingsbiståndet om 0,51 procent av bruttonationalinkomsten senast 2010 samt 0,7 procent senast 2015. Inkommande år beräknas utvecklingsbiståndet röra sig om 0,44 procent av bruttonationalinkomsten och i sitt rambeslut utgår regeringen från att den ekonomiska tillväxten blir 2 procent per år, varmed Finlands bruttonationalinkomst för 2010 skulle bli 196,3 miljarder euro. Ett utvecklingsbistånd om 0,51 procent motsvarar då 1,1 miljard euro. Med de planerade höjningarna av de samlade biståndsanslagen till cirka 1 miljard 2010 nådde Finland med nöd och näppe miniminivån 0,51 procent beroende på hur de statistiska siffrorna avrundas.

Om regeringen däremot lyckas i sina föresatser att upprätthålla en stark ekonomi och sysselsättning måste prognosen 2 procent per ekonomisk tillväxt skrivas upp, vilket i sin tur betyder att Finland inte klarar av utvecklingsbiståndsmålet 0,51 procent 2010. Det är viktigt att miniminivån, 0,51 procent, faktiskt nås 2010 samt 0,7 procent senast 2015. En 2-procentig tillväxt till 2015 förutsätter runt 1,5 miljarder euro för utvecklingsbistånd för att nå målet 0,7 procent senast 2015. För att detta ska bli möjligt bör miniminivån 0,51 procent överskridas med god marginal 2010.

Jag förutsätter därför att regeringen inte bara höjer biståndsanslagen i euro utan också entydigt åtar sig att nå nivåmålet 0,51 procent senast 2010 om så krävs genom att öka biståndsanslagen. För regeringen gäller nu att fundera på hur detta ska genomföras.

Ledamoten i Brändö daghem Milan med 7 årige Lars Blomqvist

Ålands riksdagsledamot Elisabeth Nauclér besökte i påskveckan som planerat ytterligare två skärgårdskommuner, Brändö i tisdags och Kumlinge i onsdags. På båda håll bekantade sig ledamoten med både äldreboendet och dagisverksamheten och hade samtal med både personal och invånare. I skolorna höll ledamoten timmar och berättade om hur riksdagen fungerar och hur det är att representera Åland där.

Brändö kommun visade också upp husbygget på Ramsholm, växthusodling, flisvärmecentral samt sin nya sporthall. Samtalen med kommuninvånarna rörde, förutom skärgårdens levnadsbetingelser förstås, framförallt Åland och Lissabonfördraget, sjöfarten och utflaggningen, jämställdhetsfrågor, avlägsnandet av hinder för handel med Sverige samt svenska språket i Finland. Ledamot Nauclér uppskattade särskilt besöken hos de äldre och möjligheten att få tala till ungdomarna och hoppades det skulle ges möjlighet att besöka henne i riksdagen. Nauclérs nästa kommunbesök riktar sig till Geta den 31mars.

Ålands riksdagsledamot Elisabeth Nauclér medverkade den 13 mars i den internationella engelskspråkiga Internetupplagan av den ansedda tyska tidningen Spiegel om snuset och att lilla Ålandsöarna hotar nobba Lissabonfördraget. Se artikeln bifogad i pdf-format. På ett ställe i texten anges Nauclér ha sagt att »Åland is furious with Finland«, det vill säga ”Åland är rasade på Finland”. Nauclér vill understryka att återgivningen inte är korrekt utan det hon sa bör närmast översättas ”ytterst missnöjt”.
Artikeln finns på nätet

>http://www.spiegel.de/international/europe/0,1518,541281,00.html<

Ålands riksdagsledamot Elisabeth Nauclér fortsätter sina kommunbesök. Näst i tur står Brändö tisdagen den 18 mars och Kumlinge dagen därpå, den 19 mars. Nauclérs kommunrundor faller tillbaka på ett löfte från valrörelsen 2007 och syftar till att på ort och plats bekanta sig med kommunernas politiska företrädare och invånare, deras sorger och glädjeämnen. Besökspunkterna består av skola, där timme hålls om riksdagsarbetet med de äldre eleverna, vidare bibliotek, dagis, ålderdomshem, större företag samt möten med både allmänhet och kommunens representanter. Nauclér inledde sin kommunturné på Kökar den 28 januari i år och avser senast vid årets slut ha besökt samtliga 16 åländska kommuner.

Herr talman! Att skicka ut män och kvinnor till en krävande krissituation kan vara ett svårt beslut. Eftersom Finland hör till världseliten på fredsbevarande operationer skulle det vara synnerligen svårt för oss att dra oss från ansvaret att bidra till att upprätthålla den internationella freden och säkerheten. Det är i grunden det som ett kommande engagemang i Natos snabbinsatsstyrkor, Nrf, skulle innebära; ett fortsatt finländskt engagemang för den internationella freden och säkerheten.
Svenska riksdagsgruppen har redan tidigare uttalat sitt stöd för ett finländskt deltagande i Nrf under vissa förutsättningar. Vi har ansett dels att varje land självständigt från fall till fall måste kunna besluta om deltagandet, dels att den verksamhet som beslutet gäller är förenlig med krishanteringslagen. Själv anser jag till och med att utgångspunkten bör vara att operationen grundar sig på ett FN-mandat.

Suomi osallistuu valtioneuvoston mukaan Nrf-toimintaan myös oman kapasiteettinsa ja osaamisensa vahvistamiseksi. On selvää, että meidän on varmistettava, että Suomi "puhuu samaa kieltä" muiden maiden kanssa standardien, yhteensopivuuden ja menettelytapojen osalta. Osaamisemme vahvistaminen ja kokemusten saaminen erityyppisistä kriisinhallintatehtävistä on mitä tärkeintä.

Statsrådet föreslår att Finland deltar i Nrf:s supplementära verksamhet. Finland är berett att komplettera Nrf-trupperna vid behov efter ett självständigt beslut från fall till fall. Efter det beslut som regeringen nu har fattat är det viktigt att Finland och Nato kan komma överens om i vilka truppsammansättningar vi skall delta och därmed skapa förutsättningar för Finlands deltagande i behövliga övningar. I detta finns också en klar nordlig dimension.

EU utgör den samarbetsram inom vilken Finland vill stärka säkerheten såväl i Europa som ur ett globalt perspektiv. Det har i praktiken visat sig att Natos och EU:s trupper kommer att komplettera varandra och därför skall de inte heller ses som motsatser. Med det integrerade säkerhetspolitiska samarbetet vill Europa ytterligare stärka sin kapacitet att svara mot förändringar i vår omgivning. Också för Finlands del innebär Nrf ett komplement till denna verksamhet.

Arvoisa puhemies! Päätös osallistumisesta Nrf-toimintaan valtioneuvoston nyt ehdottamassa muodossa ei muuta Suomen suhdetta Natoon. Päinvastoin päätös olla osallistumatta merkitsisi taka-askelta kansainvälisessä yhteistyössämme, koska emme pystyisi kehittämään mahdollisuuksiamme osallistua kriisinhallintatehtäviin ja rauhanturvatoimintaan jäämällä vapaaehtoisesti ulkopuolelle. Kuten tähänkin saakka Suomi tulee myös jatkossa tekemään itsenäisesti päätöksensä osallistumisesta Nato-johtoisiin operaatioihin.

Eftersom ett ökat engagemang även medför ökade kostnader borde man så småningom genomföra en helhetsbedömning av det finländska krishanterings- och fredsbevarande engagemanget, såväl det militära som det civila. Bara för att vi själva skall kunna dra slutsatser om vilka typer av engagemang som leder till bästa resultat för alla parter och för att kunna koordinera våra insatser på bästa sätt.

Arvoisa puhemies! Valtioneuvosto toteaa selonteossa, että Nrf:n osalta yhteydenpito Ruotsiin on ollut tiivistä. Saamieni tietojen mukaan Ruotsi ei vielä tee päätöstä. Eduskuntaryhmämme pitää pohjoismaiden kannalta hyödyllisenä myös Nrf:n piirissä Ruotsin mahdollista osallistumista. Ruotsilla on myös pitkä kokemus rauhanturvatoiminnasta, ja maiden toiminta voi pitkälti täydentää toisiaan kokonaisuutta hyödyntäen.

Ser man på de typuppgifter som formulerats för Nrf-styrkorna märker man att de till stora delar passar den traditionella finländska krishanteringen. Speciellt viktig anser svenska riksdagsgruppen att den förebyggande verksamheten är. Det viktigaste säkerhetspolitiska arbetet är nämligen utan vidare det förebyggande arbetet. Även vår biståndspolitik måste kunna styra samhälleliga fenomen som kan leda till problem och ett krav på demokrati- och människorättsarbete måste prägla de långsiktiga samarbetsprojekten.

Ålands riksdagsledamot Elisabeth Nauclér höll onsdagen den 5 mars 2008 ett föredrag med titeln "Åland, riket och Europa" på anrika Svenska Klubben i Helsingfors. I förgrunden stod Lissabonfördraget och varför ålänningarna är tveksamma till att godkänna det. Nauclér försökte beskriva hur den starka ställning Ålands självstyrelse har enligt folkrätten känns hotad genom att EU inte känner några andra medlemmar än självständiga stater och därför inte har mycket förståelse för Ålands ställning. Föredraget var mycket välbesökt då över 50 personer deltog och bidrog till en intressant diskussion. Den helsingforsiska Svenska Klubbens syfte har sedan grundandet år 1880 varit medlemmarnas "sällskapliga umgänge och förströelse". Klubben har idag runt 700 medlemmar, som med jämna mellanrum bjuds på högklassiga föredrag på svenska av landets toppar inom kultur, politik, försvar och näringsliv.