För att den vård som ges vid enprivat massagemottagning skall kunna utgöra momsfri hälso- och sjukvårdsservice ska den som ger vården vara en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvård. Detta gäller enligt uppgift enbart om massören fått sin utbildning i Finland, inte massörer som fått sin utbildning i annat nordiskt land. Riksdagsledamot Nauclér har fått påstötar om detta från Åland och anser att detta är emot det nordiska samarbetes andemening och syfte. Hon frågade därför den 13.3 regeringen vad de möjligen gjort för att ändra på detta missförhållande och om de planerar att göra något i framtiden.

Finansminister Rinne konstaterar i sitt svar att enligt mervärdesskattelagen betalas inte skatt på försäljning av hälso- och sjukvårdstjänster. Kosmetisk vård, allmän rekreation eller annan sådan verksamet är inte befriad från skatt. Den privata verksamheten är avgränsad så att endast sådan vård som står under samhällets tillsyn och som utförs av yrkesutbildad personal med skyddad yrkesbeteckning är befriad från skatt.
Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården i Finland Valvira för ett centralregister över yrkesutbildade personer.

En person med massörsexamen från Sverige, eller annat nordiskt land, kan hos Valvira anhålla om rätt att använda yrkesbeteckningen. Valvira bedömer förutsättningarna för rätten attanvända beteckningen, till exempel hur väl utbildningen motsvarar den utbildning som ges i Finland. I vissa fall kan man kräva avläggande av fristående yrkesprov i Finland.

Enligt minsterns svar har Social- och hälsovårdsministeriet för avsikt att granska om det finns behov av att förnya centralregistret och i samband med denna granskning även fastställa de allmänna och enhetliga principer enligt vilka yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården framöver skall definieras. Däremot kommer man inte att ta upp enskilda yrkesbeteckningar till granskning före denna övergripande granskning.

- Det var ett uttömmande svar, säger Elisabeth Nauclér. Jag hoppas att social- och hälsovårdsministeriet då man arbetar med förnyelsen löser problemet och gör det smidigare att få yrkesutbildning från andra länder godkänd i Finland, det är många som studerar utomlands, det är inte bara många ålänningar som studerar för en yrkesexamen i Sverige, det gör även många finlandssvenskar. Är reglera för krångliga eller fördyrande, flyttar dessa ungdomar inte hem för att arbeta. Nu gäller det för oss på Åland att aktivt följa upp utvecklingen.

Frågan (för övrigt Elisabeth Nauclérs sextonde denna period) och svaret kan ni hitta här på hemsidan.

Närmare uppgifter ger Elisabeth Nauclér, 050 512 1984.

Nedan kommer lite statistik över skriftliga spörsmål, motioner, muntliga frågor samt anföranden under riksdagsperioden
Ni hittar alla mina aktiviter på riksdagens hemsida

Skriftliga spörsmål till regeringen: 16
Budgetmotioner: 3
Muntliga frågor till regeringen: 9
Anföranden i plenum: 112

Sammantaget en väldigt aktiv period!

Skriftligt spörsmål SS1246
Momsfrihet för massörer med finsk utbildning

Till riksdagens talman

Det har framkommit att näringsutövare inom hälso- och sjukvården, om vi tar exemplet med massörer som utbildat sig i Sverige och har ett eget företag i Finland, har en mycket sämre sits än sina konkurrenter som har en massörutbildning från Finland. Detta eftersom massörens kunder betalar mervärdesskatt på de tjänster som de köper medan om massören däremot skulle ha varit utbildad i Finland så skulle hans/hennes tjänster vara momsfria. Detta resulterar i att massören med utbildning i Finland får behålla mer av sina intäkter än massören som är utbildad i Sverige, eller övriga nordiska länder. Varför en finsk massörutbildning kopplas ihop med momsfrihet är svårt att förstå och acceptera.

Enligt 34 § 1 mom. i mervärdesskattelagen betalas moms inte på försäljning av hälso- och sjukvårdstjänster. Med hälso- och sjukvårdstjänster avses åtgärder för att återställa eller upprätthålla en människas hälsa samt funktions- och arbetsförmåga. Detta gäller inte bara statliga eller kommunala inrättningar utan också privata aktörer och yrkesutbildade personer, inklusive massörer. Hälso- och sjukvårdstjänster kan därmed tillhandahållas av självständiga yrkesutövare. Men för att få tillhandahålla hälso- och sjukvårdstjänster krävs att massören ska ha tillstånd av tillståndsmyndigheten.

Med självständig yrkesutövare avses sådan yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården som har erhållit rätt att utöva yrke (legitimerad yrkesutbildad person) eller tillstånd att utöva yrke (yrkesutbildad person som beviljats tillstånd) eller en person som har rätt att använda yrkesbeteckning för en yrkesutbildad person (yrkesutbildad person med skyddad yrkesbeteckning).

Yrkesutbildade personer med skyddad yrkesbeteckning är exempelvis utbildade massörer.

En självständig yrkesutövare ska lämna in en skriftlig anmälan om verksamheten till regionförvaltningsverket innan han eller hon börjar tillhandahålla hälso- och sjukvårdstjänster.

Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården (Valvira) och regionförvaltningsverken driver tillsammans ett riksomfattande informationssystem (register över tillhandahållare av privat service). I informationssystemet ingår som separat del ett register över privata producenter av hälso- och sjukvårdstjänster och över självständiga yrkesutövare. De självständiga yrkesutövarna finns registrerade i Terhikki-registret.

För att den vård som tillhandahålls vid en privat massagemottagning ska kunna utgöra momsfri hälso- och sjukvårdsservice, ska den som ger vården vara en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården. Detta gäller dock enligt uppgift bara massörer som fått sin utbildning i Finland, inte massörer som fått sin utbildning i annat nordiskt land.

Detta regelverk är emot det nordiska samarbetets andemening och syfte.

Med hänvisning till det som anförs ovan får jag i den ordning 27 § riksdagens arbetsordning föreskriver ställa följande spörsmål till den minister som saken gäller:

Vad har regeringen gjort för att ändra på det missförhållande som beskrivs ovan och ämnar regeringen att ändra på detta inom en snar framtid?

Helsingfors den 13 mars 2015

Elisabeth Nauclér /sv

Svaret från minister Rinne

Till riksdagens talman

I det syfte som anges i 27 § i riksdagens arbetsordning har Ni, Herr talman, till den minister som saken gäller översänt följande skriftliga spörsmål SS 1246/2014 rd undertecknat av riksdagsledamot Elisabeth Nauclér /sv:

Vad har regeringen gjort för att ändra på det missförhållande som beskrivs ovan och ämnar regeringen att ändra på detta inom en snar framtid?

Som svar på detta spörsmål anför jag följande:

Enligt 34 § i mervärdesskattelagen betalas skatt inte på försäljning av hälso- och sjukvårdstjänster. Enligt 35 § i mervärdesskattelagen avses med hälso- och sjukvårdstjänster åtgärder för att bestämma en människas hälsotillstånd samt funktions- och arbetsförmåga eller för att återställa eller upprätthålla hennes hälsa samt funktions- och arbetsförmåga, om det är fråga om 1) vård vid en verksamhetsenhet för hälso- och sjukvård som upprätthålls av staten eller kommunen eller vård som avses i lagen om privat hälso- och sjukvård (152/90), 2) vård som ges av en sådan yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården som bedriver sin verksamhet med stöd av lagstadgad rätt eller som enligt lag är registrerad.

Enligt regeringens proposition (RP 88/1993 rd) är en utgångspunkt vid regleringen av hur långt hälso- och sjukvården ska vara skattefri att skattefriheten så långt som möjligt följer de allmänna politiska målen för vilken typ av vård som ska vara föremål för samhällets stöd. Kosmetisk vård, allmän rekreation eller annan sådan verksamhet befrias inte från skatt. Den privata verksamheten är avgränsad så att endast sådan vård som står under samhällets tillsyn är befriad från skatt. Vad gäller definition av en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården hänvisar regeringens proposition till lagstiftningen gällande yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården.

Enligt 2 § i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (559/1994) avses med yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården de som med stöd av den aktuella lagen har erhållit rätt att utöva yrke (legitimerad yrkesutbildad person) eller tillstånd att utöva yrke (yrkesutbildad person som beviljats tillstånd) samt de som med stöd av den aktuella lagen har rätt att använda i förordning av statsrådet avsedd yrkesbeteckning för en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården (yrkesutbildad person med skyddad yrkesbeteckning). Som yrkesutbildade personer med skyddad yrkesbeteckning räknas bland annat utbildade massörer.

Erkännande av yrkeskvalifikationer grundar sig i Finland på yrkeskvalifikationsdirektivet (2013/55/EU) och lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (559/1994). Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården Valvira för ett centralregister över yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården för att sköta sina uppgifter enligt lagen om Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården (669/2008). Yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården ska ha en ändamålsenlig utbildning för att kunna utöva ett yrke med skyddad yrkesbeteckning i Finland. Valvira övervakar utbildningarnas ändamålsenlighet. Samma tillstånds- och tillsynsbestämmelser gäller för finländare och yrkesutövare som kommer till Finland från andra stater.

I förordningen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården fastställs det att en förutsättning för användning av den skyddade yrkesbeteckningen utbildad massör är att personen i fråga har avlagt fristående examen enligt lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning (631/1998). En massör som fått sin utbildning i Sverige ska ansöka om rätt att använda yrkesbeteckningen hos Valvira. Valvira bedömer förutsättningarna för beviljande av rätt att använda beteckningen, till exempel hur väl den avlagda examen i Sverige motsvarar den utbildning som ges i Finland. Bedömningen av motsvarigheten kan förutsätta avläggande av fristående yrkesprov i Finland. Tjänster som säljs av en i Sverige utbildad massör som beviljas rätt att använda yrkesbeteckningen utbildad massör i Finland på ovannämnda sätt är mervärdesskattefria hälso- och sjukvårdstjänster i Finland.

Social- och hälsovårdsministeriet har för avsikt att granska om det finns behov av att förnya centralregistret. Denna granskning kommer att göras med hänsyn till behoven inom tillsynen över hälso- och sjukvården. Hälso- och sjukvården kommer att beaktas i sin helhet. Avsikten är att i samband med granskningen fastställa de allmänna och enhetliga principer enligt vilka yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården framöver ska definieras. Det är inte ändamålsenligt att ta frågor gällande enskilda yrkesbeteckningar upp till behandling förrän denna övergripande granskning har gjorts. Detta för att de enskilda lösningarna ska vara förenliga med de allmänna principer som fastställs senare.

Helsingfors den 9 april 2015

Finansminister Antti Rinne

Efter påstöt från apoteksbranschen på Åland ställde riksdagsledamot Elisabeth Nauclér i början av mars ett skriftligt spörsmål till regeringen gällande vissa problem som uppstår då man vill ta ut mediciner i ett annat nordiskt land än det där receptet skrivits ut.

Hittills har man med stöd av föreskriften ’Expediering av läkemedel i Finland 5/2011’ och överenskommelser mellan länderna enkelt och smidigt kunnat inhandla sina viktiga läkemedel i annat nordiskt land, så länge recepten fanns på papper. I och med att recepten nu skrivs elektroniskt och är lagrade i nationella databaser, kan denna smidighet inte längre utövas enligt denna föreskrift, apoteken kommer nämligen inte åt receptcentren i andra nordiska länder. Detta leder till problem för patienter som behöver få ut sina ibland livsviktiga läkemedel, de har förlitat sig på att alla recept finns i det elektroniska receptcentret och bär inte med sig information över sin medicinering.
Detta är ett problem som ofta uppstår på Åland, många nordiska medborgare besöker Åland och många tillbringar längre tider på sitt åländska fritidsboende.

Nauclér frågade därför regeringen vad de tänker göra för att möjliggöra fortsatt trygg och kontinuerlig läkemedelsanvändning för patienterna och smidighet vid expediering av elektroniska recept, då recepten är lagrade i nationella databaser och pappersformen börjar bli historia.

Svaret kom idag från minister Laura Räty som konstaterade att det finns flera fördelar med elektroniska recept, men de är problematiska vid resor utomlands. Man är i Finland medveten om situationen och har, tillsammans med Sverige, deltagit i ett europeiskt projekt, epSOS-projektet för att råda bot på situationen. Försöket var tekniskt lyckat men man konstaterade flera problem; skillnader mellan läkemedelspreparat, juridiska problem i anslutning till datasäkerhet och skillnader i medicineringspraxis. De sistnämnda är inte problem inom Norden men nog på europeisk nivå.
När projektet slutförts upphörde utbytet av recept med Sverige på Sveriges begäran, man såg många problem och man ville inte fortsätta utan en bilateral överenskommelse.
Finland ville fortsätta efter försöksprojektet, så att man samtidigt skulle bereda förbättringarna, vilket man informerat Sverige om, men ärendet har ändå inte framskridit. För närvarande är en överenskommelse mellan länderna under beredning och tekniska definitioner utvecklas och man väntar på Sveriges beslut i ärendet.
Finland har redan beaktat utbytet av elektroniska recept mellan EU/EES länderna i en lagändring gällande elektroniska recept våren 2014 och man har teknisk beredskap att med kort varsel inleda förmedlingen avrecept enligt epSOS projektet.

- Det var ett positivt besked av ministern gällande Finlands beredskap att lösa problemet, konstaterar ledamot Nauclér, jag hoppas nu att Sverige inom en snar framtid kan slutföra beredningen och anpassa sig till utvecklingen på detta område, så att patienterna inte råkar i kläm, utan även i fortsättningen kan lita på att få sina viktiga läkemedel även då de inte befinner sig i hemlandet.

Närmare information om detta ger riksdagsledamot Elisabeth Nauclér, tfn 050 512 1984.

Det skriftliga spörsmålet finns i sin helhet här

SS 1208/2014 vp – Elisabeth Nauclér /r

Nordiska recept

Till riksdagens talman

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet, Fimea har utfärdat föreskrift om ”Expediering av läkemedel” 5/2011 i Finland. Enligt överenskommelse finns sjukförsäkringsavtal mellan de nordiska länderna. I föreskriften 5/2011, punkt 5.6 finns anvisningar för expediering av nordiskt recept i Finland. Enligt denna anvisning får recept som har utfärdats av läkare på Island, i Norge, i Sverige eller i Danmark expedieras i Finland enligt bestämmelserna i föreskriften.

Det läkemedel som expedieras ska ha försäljningstillstånd i Finland och i det land där receptet har utfärdats eller vara ett läkemedel som tillverkats på apotek. Om läkemedlet har olika namn i olika nordiska länder kan preparatet expedieras om det i övrigt är helt motsvarande. På receptblanketten ska dock i så fall antecknas namnet på det expedierade läkemedelspreparatet.

Enligt föreskrift 5/2011 kan det nordiska receptet vara i original eller ett förnyat recept. Egentlig narkotika, alkohol eller sådana läkemedel som en läkare endast får förskriva på recept som ska förvaras på apoteket, får inte expedieras mot ett nordiskt recept.

Om bruksanvisningen inte kan tolkas, till exempel på grund av språket, får receptet expedieras om patienten säger sig förstå bruksanvisningen. I så fall finns även anvisningar om hur apoteket ska utforma apoteksetiketten för bruksanvisningen.

Befolkningen inom Norden kan enkelt resa mellan länderna utan några hinder. Många finländare är genom sitt arbete ständigt på resa mellan de nordiska länderna och andra har släktingar eller fritidsbostäder i det nordiska grannlandet. Föreskriften angående expediering av läkemedel och punkten nordiskt recept är mycket klar och ger inte upphov till feltolkningar. Det innebär att den ger möjlighet till att patienter lätt och smidigt kan inhandla sina viktiga läkemedel i ett annat nordiskt land än där receptet utfärdades. Tillvägagångssättet är således enkelt, läkare i ett annat nordiskt land förskriver patientens läkemedel på en receptblankett som patienter använder som dokument på apoteket i Finland vid inhandlandet av läkemedel.

I och med att recepten endast skrivs elektroniskt finns nu ett praktiskt problem, då patienterna behöver få sina ibland livsviktiga läkemedel. Recepten finns numera enbart nationellt lagrade i elektroniska databaser, vilket gör att smidigheten över gränserna i Norden inte längre kan utövas enligt föreskriften 5/2011. Patienter och hälsostationer runtom i Norden är inte varse problemet förrän patienterna är i behov av sitt läkemedel. Problemet är att recepten finns i nationella receptcenter som apotek i de nordiska grannländerna, där patienterna befinner sig, inte kommer åt. Patienterna förlitar sig helt på att alla recept gällande patienten finns i det elektroniska receptcentret, vilket gör att patienten sällan bär med sig information över sin medicinering. Detta system kan inte anses utgöra en trygg läkemedelsanvändning.

Detta praktiska problem uppstår ofta på Åland: många nordiska medborgare besöker Åland, både i arbetet och på fritiden, många tillbringar också längre tider på sitt åländska fritidsboende.

Fimeas föreskrift Expediering av läkemedel mot ett europeiskt recept 1/2014 ger anvisningar om att recept som förskrivs i original eller elektroniskt i annat EU- eller EES-land eller i Schweiz kan expedieras i Finland. Med recept som skrivits ut i Finland kan läkemedel också hämtas ut i annat EU-land. Patienten måste själv aktivt be läkaren om en så kallad europeisk läkemedelsförskrivning, för att det ska vara möjligt. Det är inte tillåtet att använda landets nationella recept för uttag i andra EU-länder.

Med hänvisning till det som anförs ovan får jag i den ordning 27 § riksdagens arbetsordning föreskriver ställa följande spörsmål till den minister som saken gäller:

Vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att uppmärksamgöra de övriga nordiska länderna om detta problem och i enlighet med den nordiska överenskommelsen möjliggöra fortsatt trygg och kontinuerlig läkemedelsanvändning för patienterna och smidighet vid expediering av recept på läkemedel utfärdade av nordiska läkare, då recepten enbart är lagrade nationellt i databaser och recept i pappersform börjar bli historia?

Helsingfors den 6 mars 2015

Elisabeth Nauclér /sv

Svar från minister Rinne

Till riksdagens talman

I det syfte som anges i 27 § i riksdagens arbetsordning har Ni, Herr talman, till den minister som saken gäller översänt följande skriftliga spörsmål SS 1208/2014 rd undertecknat av riksdagsledamot Elisabeth Nauclér /sv:

Vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att uppmärksamgöra de övriga nordiska länderna om detta problem och i enlighet med den nordiska överenskommelsen möjliggöra fortsatt trygg och kontinuerlig läkemedelsanvändning för patienterna och smidighet vid expediering av recept på läkemedel utfärdade av nordiska läkare, då recepten enbart är lagrade nationellt i databaser och recept i pappersform börjar bli historia?

Som svar på detta spörsmål anför jag följande:

Trots flera fördelar är elektroniska recept ofta problematiska vid resor utomlands. De elektroniska receptens utformning varierar och det finns ingen internationell standard. Samtidigt bör konstateras att det ofta också är svårt att använda recept i pappersform, om utlandsresan inte har beaktats när receptet har skrivits ut.

Vi är medvetna om situationen och inom Europeiska unionen har man försökt förmedla elektroniska recept mellan länderna inom ramen för epSOS-projektet. Finland deltog i projektet tillsammans med Sverige. Tekniskt var försöket lyckat, men man konstaterade flera problem som berodde på bl.a. skillnader mellan läkemedelspreparat, juridiska problem i anslutning till datasäkerhet samt viljan att begränsa godkännandet av recept på grund av skillnader i medicineringspraxis. Det sistnämnda är inte ett problem inom de nordiska länderna, men nog på Europeisk nivå. Det största problemet för Sverige var att det enligt Sveriges lagstiftning inte är möjligt att överlåta information utan patientens samtycke, men i det nuvarande systemet finns ingen möjlighet för patienten att ge sitt samtycke.

När försöksprojektet slutförts upphörde utbytet av recept med Sverige på Sveriges begäran. Utöver ovan nämnda juridiska problem upplevde man att läkemedelsutbudet som användes vid försöket var för begränsande och man ville inte fortsätta verksamheten utan en bilateral överenskommelse. Finland har velat fortsätta det påbörjade utbytet av recept efter försöksprojektet, även om förbättringar samtidigt är under beredning. Sverige har underrättats om Finlands önskemål i flera sammanhang, bl.a. har social- och hälsovårdsministern skickat ett brev till sin svenska kollega, men ärendet har inte framskridit. För närvarande är en överenskommelse mellan länderna under beredning och tekniska definitioner utvecklas. Ärendets framskridande beror på Sveriges beslut.

I Finlands lagstiftning har utbytet av elektroniska recept mellan EU/EES-länderna redan beaktats i ändringen av lagen om elektroniska recept våren 2014. Finland har också teknisk beredskap att med kort varsel inleda förmedlingen av recept i enlighet med epSOS-projektet.

Helsingfors den 26 mars 2015

Social- och hälsovårdsminister Laura Räty

Vecka 15

Veckan började som sig bör i Mariehamn, med många intryck från helgen med ”den rumänske fotografen” som han visst kallas i den ”Lilla mammuten”. Bilen gav dock ett annat intryck denna måndagsmorgon som visst kallas annandag påsk och var en helgdag. Det blev lite politiska uppdrag och förberedelser för en kommande vecka med många aktiviteter.

Kampanjarbetet har fortsatt med hjälp av villiga händer och Ålandstidningen gjorde ett reportage, men tyvärr har det inte funnits plats för denna insats i tidningen på hela veckan. Det hade naturligtvis varit en uppmuntran för de som engagerat sig.

Valdebatt

En valdebatt har hållits under veckan. Handikappförbundet hade liksom tidigare år kallat ihop till en valdebatt med många åhörare och den resulterade i att flera frågor belystes på ett bra sätt. En av frågorna var naturligtvis varför inte Finland ratificerat FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Riksdagen fattade glädjande nog ett beslut som innebär att konventionen kommer att ratificeras i höst när Finland har genomfört alla ändringar av vår lagstiftning som är en förutsättning för ratificeringen. Det är en skam att Finland ännu inte ratificerat konventionen. Ja, det där är två olika sätt att se på samma sak. Det stämmer att Finland borde ratificerat den för länge sedan och det kan nog sägas vara en skam, men det är å andra sidan glädjande att vi ändå nådde så långt på vägen innan riksdagen tog paus.

Det viktiga är nu att det inte tar fyra år innan handikappfrågorna kommer upp till diskussion. Själv har jag under min tid i riksdagen både utfört frivilligarbete vid Fixtjänst och jag har försökt hålla kontakten genom olika besök och jag hoppas att det skall bli mer av den varan under de kommande fyra åren. På plats under debatten fanns bland många andra Pelarens ordförande Christian Beijar som visade upp en glad min. Hur mycket Pelaren betytt vittnade många om på mötet.

Själv har jag deltagit i Ångestloppet som arrangeras av Klubbhuset Pelaren som är Ålands Fountain House. I Ångestloppet är alla deltagare vinnare och så borde det vara. Vi har alla något att bidra med och vi är alla vinnare.

Inställd valdebatt

En debatt som däremot inte hölls var den traditionella debatten på Ålands lyceum. För fyra och för åtta år sedan inbjöds alla kandidater att delta i en debatt på lika villkor. Någon sådan debatt anordnades inte i år och mitt förslag att låta grundlagsutskottets ordförande, förre justitieministern och ålandsansvarig minister, medlemmen av ”Halonenkommittéen” Johannes Koskinen som var på besök i landskapet betecknades som ”god dag yxskaft”. Det var beklagligt eftersom frågan om Ålands självstyrelsesystem kunde ha belysts på ett professionellt sätt och berikat debatten. Det måste anses vara viktigt att eleverna får en mångsidig belysning där alla kan delta på lika villkor.

Möten med väljare

Det blev många möten med väljare i ett väder som allt annat än lämpade sig för utomhusdiskussioner. Förkylningen fick ett ordentligt grepp om min kropp med feber och frossa, men inget får hindra en riksdagskandidat.

Valdebatten hölls också igång på insändarsidorna.

Vem är egentligen för och vem är emot NATO? Mitt svar är som tidigare nej. Den inställningen har jag haft länge och jag ändrar mig inte oavsett att det säkert finns de som är kritiska.

Skall vi rucka på den grundlagsenliga strejkrätten? Mitt svar är nej. Strejkrätten hör till de viktigaste hörnstenarna i arbetsrätten och skall så förbli. Sedan är det en annan sak att parterna i vissa fall kan ha nytta av att besinna sig när landet står inför svåra ekonomiska tider och åtstramning, men det är en annan sak.

De här och många, många andra frågor har varit uppe under veckan.

Ålands framtid inbjöd i samband med sitt årsmöte allmänheten till att komma och lyssna till Ekenäsbon Leif Höckerstedt. Han skrev boken ”Svenskan på plats” och rörde om ordentligt i den heta språkgrytan. Nu kunde man lyssna till hans resonemang här i Mariehamn.

Musik

Trots det intensiva valprogrammet har jag kunnat njuta av lyxen att gå på konserter, något som annars inte hör till min vardag i Mariehamn. Det blev Mariehamns ungdomsorkesters traditionella vårkonsert i Alandica, tätt följd av konserten med Viktor Klimenko i Missionskyrkan som gav mersmak och söndag kväll hann jag i regnvädret med en vacker upplevelse i St. Görans kyrka. Där hölls en körkonsert med ett antal körmedlemmar som tillsammans bildar ett fint inslag i vårt musikliv, men vad heter de? De leds av dirigenten Judit Deáki, men har inget namn. På Mariehamns ungdomsorkesters konsert spelade en orkester med namnet TBOITWF. Det skall utläsas The Best Orchestra In The World Forever. Kanske kunde den här kören som uppträdde i St. Görans kyrka ta namnet TBCITWF, The Best Choir In The World Forever. Det är mitt förslag om ingen kan komma med något bättre.

Vecka 14

Privata näringslivet

Veckan började som sig bör i Mariehamn med möten i Mariehamn. Under veckan publicerades en artikel om vad vi gör i GE-huset. Riksdagsledamotens arbetsrum i Mariehamn finns sedan något år tillbaka i denna byggnad med sjöfartstraditioner så det heter duga. Det är naturligtvis trevligt att sitta i trevliga utrymmen, men vad viktigare är här finns det möjlighet att diskutera med representanter för många entreprenörer inom olika sektorer av vårt näringsliv. Som framgår av tidningsartikeln handlar det om banking, gruvbolag, malmådror, geoparker, advokatverkssamhet, konstruktionsritningar till verkstadsindustrier, stabilitetsmätningar- och beräkningar för fartyg och mycket mer. Sist men inte minst skall också nämnas Mariehamns rederi och GE-rederiet.

Minst 100 kvinnor i riksdagen

Cecilia Wikström, behöver vi en man för att representera kvinnor eller duger en kvinna? Ja, det var en fråga som diskuterades på mötet med en av Sveriges EU-parlamentariker och naturligtvis är det så att det skall vara både män och kvinnor, men under en övergångsperiod får nog vi kvinnor låta oss bli inkvoterade och vara beredda att axla ett större ansvar på det här området. De män som är engagerade är tyvärr för få ännu.

Så mycket praktiskt det finns att sköta om mitt i valarbetet. I vanliga fall när man är i riksdagen finns det inte tid att gå till tandläkaren, ta hand om träd som borde fällas i trädgården och mycket annat.

På kvällen var det återigen dags för ett kommunbesök och den här gången handlade det om en sammanslagning av Lemland och Lumparland. Kommunerna samarbetar bra det fick vi klart för oss. Det kanske inte har så mycket med riksdagspolitiken att göra, men samarbete behövs på alla områden i politiken om det skall bli resultat.

Minority Protection at a crossroad

Det var rubriken på seminariet som Ålands fredsinstitut arrangerade tillsammans med Högkommissarien för nationella minoriteter inom OSSE, eller som hon är mera känd på Åland Ålandsministern Astrid Thors. Utan att försöka återge vad det hela handlade om (för det kan man läsa på hemsidorna http://www.peace.ax/en/ och http://www.osce.org/hcnm/) kan det väl sägas att minoritetsfrågor inte är i ropet nu. Färre och färre vill befatta sig med minoritetsfrågor. EU har ingen särskild minoritetspolitik och vill inte ha, det vet vi, men det blir också sämre och sämre i andra organisationer.

Vad kan vi dra för slutsats av det? Jo, att det är dags att ta nya tag. Vi får inte ge upp, vi måste ta nya tag. Det finns så många som behöver oss.

Möte med väljare

Ja, det blev ett antal möten med väljare och alla lika intressanta. Förutom i Mariehamn blev det Lumparland, Sund, Godby, och lite till.

I Mariehamn höll Sveriges generalkonsul avskedsmottagning och den nye välkomstmottagning, allt på en gång. Konstnären Adreas Dienert hade vernissage på galleri Skarpans och i Sittkoffs öppnades den nya serveringen med mingel och möjlighet att umgås med folk. Jag hade gärna umgåtts med byggarbetarna som kom från gamla bekanta platser som Pale och Bjelovar, men de hade tyvärr redan hunnit dra vidare. Trevligt var det ändå.

I påsktider brukar det bli kyrkobesök och så även den här gången. Mariehamn på skärtorsdagen och Saltvik på Långfredagen med avskedskonsert av Oratoriekören med bl.a. Christian Juslin. Vad mer kan man önska sig.

Påskpaus med den rumänske fotografen

Octavian med studio i Helsingfors kom, sågs och segrade. Det blev Åland från alla vinklar och vrår och inte många foton för min del, men ett tog ja i alla fall av Mercedes vackra chokladrosor.

Men det var inte bara Nybonds som besöktes. Det blev Fotgrafimuseet i Finström, Finströms kyrka, Smakbyn, Bomarsund, Dånö Gamlan, Geta kyrka, Önningbymuseet och mycket mer därtill, men det får Octavians bilder visa och inte mina.