Vecka 14

Privata näringslivet

Veckan började som sig bör i Mariehamn med möten i Mariehamn. Under veckan publicerades en artikel om vad vi gör i GE-huset. Riksdagsledamotens arbetsrum i Mariehamn finns sedan något år tillbaka i denna byggnad med sjöfartstraditioner så det heter duga. Det är naturligtvis trevligt att sitta i trevliga utrymmen, men vad viktigare är här finns det möjlighet att diskutera med representanter för många entreprenörer inom olika sektorer av vårt näringsliv. Som framgår av tidningsartikeln handlar det om banking, gruvbolag, malmådror, geoparker, advokatverkssamhet, konstruktionsritningar till verkstadsindustrier, stabilitetsmätningar- och beräkningar för fartyg och mycket mer. Sist men inte minst skall också nämnas Mariehamns rederi och GE-rederiet.

Minst 100 kvinnor i riksdagen

Cecilia Wikström, behöver vi en man för att representera kvinnor eller duger en kvinna? Ja, det var en fråga som diskuterades på mötet med en av Sveriges EU-parlamentariker och naturligtvis är det så att det skall vara både män och kvinnor, men under en övergångsperiod får nog vi kvinnor låta oss bli inkvoterade och vara beredda att axla ett större ansvar på det här området. De män som är engagerade är tyvärr för få ännu.

Så mycket praktiskt det finns att sköta om mitt i valarbetet. I vanliga fall när man är i riksdagen finns det inte tid att gå till tandläkaren, ta hand om träd som borde fällas i trädgården och mycket annat.

På kvällen var det återigen dags för ett kommunbesök och den här gången handlade det om en sammanslagning av Lemland och Lumparland. Kommunerna samarbetar bra det fick vi klart för oss. Det kanske inte har så mycket med riksdagspolitiken att göra, men samarbete behövs på alla områden i politiken om det skall bli resultat.

Minority Protection at a crossroad

Det var rubriken på seminariet som Ålands fredsinstitut arrangerade tillsammans med Högkommissarien för nationella minoriteter inom OSSE, eller som hon är mera känd på Åland Ålandsministern Astrid Thors. Utan att försöka återge vad det hela handlade om (för det kan man läsa på hemsidorna http://www.peace.ax/en/ och http://www.osce.org/hcnm/) kan det väl sägas att minoritetsfrågor inte är i ropet nu. Färre och färre vill befatta sig med minoritetsfrågor. EU har ingen särskild minoritetspolitik och vill inte ha, det vet vi, men det blir också sämre och sämre i andra organisationer.

Vad kan vi dra för slutsats av det? Jo, att det är dags att ta nya tag. Vi får inte ge upp, vi måste ta nya tag. Det finns så många som behöver oss.

Möte med väljare

Ja, det blev ett antal möten med väljare och alla lika intressanta. Förutom i Mariehamn blev det Lumparland, Sund, Godby, och lite till.

I Mariehamn höll Sveriges generalkonsul avskedsmottagning och den nye välkomstmottagning, allt på en gång. Konstnären Adreas Dienert hade vernissage på galleri Skarpans och i Sittkoffs öppnades den nya serveringen med mingel och möjlighet att umgås med folk. Jag hade gärna umgåtts med byggarbetarna som kom från gamla bekanta platser som Pale och Bjelovar, men de hade tyvärr redan hunnit dra vidare. Trevligt var det ändå.

I påsktider brukar det bli kyrkobesök och så även den här gången. Mariehamn på skärtorsdagen och Saltvik på Långfredagen med avskedskonsert av Oratoriekören med bl.a. Christian Juslin. Vad mer kan man önska sig.

Påskpaus med den rumänske fotografen

Octavian med studio i Helsingfors kom, sågs och segrade. Det blev Åland från alla vinklar och vrår och inte många foton för min del, men ett tog ja i alla fall av Mercedes vackra chokladrosor.

Men det var inte bara Nybonds som besöktes. Det blev Fotgrafimuseet i Finström, Finströms kyrka, Smakbyn, Bomarsund, Dånö Gamlan, Geta kyrka, Önningbymuseet och mycket mer därtill, men det får Octavians bilder visa och inte mina.