Conference on Political Stability, Human Security and Development in West Africa. Role for ECOWAS-Parliament? / Conférence sur Stabilité Humaine et le Développement en Afrique de l’Oust. Quel rôle pour le Parlement de la CEDEAO?

oktober 31st, 2013My Articles and Speeches


What Role for ECOWAS-Parliament?

Dakar, Senegal 29 October 2013

Opening Ceremony

Son excellence, Mme la Commissaire chargée des Affaires politiques, la Paix et la Sécurité, Commission de la CEDEAO

Son excellence, M. le président du parlement de la CEDEAO

Son excellence, M. le président de l’Assemblée nationale de la république du Sénégal ;

Monsieur le Secrétaire Général du Parlement de la CEDEAO,

Honorable députés, membres du parlement de la CEDEAO,

Mes dames et messieurs, les cadres du parlement de la CEDEAO ;

Mes dames et messieurs, partenaires internationaux pour le développement et experts ;

Chers participants,

C’est pour moi un honneur et une joie d’être ici parmi vous ce matin et de représenter l’AWEPA à l’occasion de cette conférence sur la sécurité humaine et la stabilité politique en Afrique de l’ouest.

La présidente de l’AWEPA, le Ministre d’état Mme Miet Smet qui malheureusement n’a pas pu se joindre à vous ce matin pour des raisons personnelles, m’a confié la commission de vous faire part de cette allocution introductive, que je prononcerai en anglais.


First of all I want to thank the ECOWAS Parliament and Senegal for hosting this conference. Your region called West Africa is a highly dynamic region, boasting Africa’s most populous nation Nigeria. Here we find the continent’s first stable constitutional democracy, namely Ghana. The region consists of robust and growing economies such as Cameroon, Ghana, Senegal and Nigeria. The first female president Ellen Johnson Sirleaf was elected in Liberia. You have done great progress in poverty reduction and in achieving the Millennium Developments Goals, but there is still much to be done, and it is here that the ECOWAS-Parliamentary cooperation has a crucial role to play.

The Millennium Development Goals are all about disaster and human tragedy. It is therefore encouraging to find some very positive results when it comes to your region. The proportion of the population living below an income of 1,25 USD/day is halve in Senegal, The Gambia, Guinea, Mali, Niger, Burkina Faso, Ghana, Togo, Benin and Nigeria.

The proposition of the population that is undernourished is halve in Mauritania, Mali, Niger, Burkina Faso, Ghana, Togo, Benin, and Nigeria.

Mali has achieved the goal of universal primary education. Liberia has reduced the child mortality by two-thirds. The Gambia, Mali, Guinea, Burkina Faso, Ghana and Benin will halve the proportion of people without sustainable access to drinking water. The maternal health situation is improving and the HIV begun to reverse the spread. And last but not least many countries promote gender equality and empower women, but a lot more needs to be done to achieve strong human development in the region, and that is one of the main targets for the work of ECOWAS.

Challenges are not negligible, West Africa periodically experiences violent civil conflict with repercussions over several generations sometimes, and it usually takes years to emerge completely from the economic setbacks.

You have experienced severe damage to livelihoods and food security through periodic and increasingly deleterious flooding and drought, and last year’s food crisis was compounded by political crisis and conflicts, as well as severe flooding in port and other strategic logistic corridors which impeded timely delivery of critical humanitarian goods and ultimately protracted the food crisis.

Fragile democracies, decades of post-colonialist military rule have simply muted underlying fissures, and it takes time to rebuild trust for government and nascent political parties. The goes for fragile economies – large informal economy, lubricated by the drug and arms trafficking which come with civil conflict and porous borders; alarming levels of youth unemployment, coupled with a population explosion whereby in some countries more than 50% of the population is under the age of 30.

We commend ECOWAS Parliament for taking on the challenge of tackling these issues through the human security and political stability lens: these perspectives permeate and define the challenges the region is facing to meet their development goals.

The ECOWAS Parliament is in a unique position to intervene in these issues, as many of the challenges are regional in scope – or take on regional proportions (i.e. flooding in Benin and Niger affected relief efforts in Mali; political crisis in Cote d’Ivoire affected neighbouring countries suddenly forced to deal with hundreds of thousands of refugees on a daily basis, etc.)

A greater role for the parliament will enhance the region’s ability to retain increasingly scarce donor funding, as well as building the capacity of national and regional entities to respond to their constituents, thereby strengthening political parties and the democratic process. Increased oversight and collaboration between the executive and legislative branches will increase aid effectiveness, ameliorate the perception of government and introduce accountability mechanisms which are necessary for effective programming and ultimately achieving development objectives.

We know that Africa has the knowledge, the technology and the means to end hunger and food security. We also know that a consistent strategy is needed. It will take a coordinated response across sectors, and ECOWAS has a crucial role to play. Institutions must be strengthened if fragile states shall develop into states where role of law is respected and good governance is implemented. Parliaments are legislators, and it a solid state is built on a legal system where laws are passed, implemented and respected. The value of cooperation by Parliaments cannot be overestimated. Equal legislation, equal rules, equal approach to common problems is a goal in any region with common interest, may it be the US, the EU or I would prefer to compare with the Nordic Council, a cooperation between the parliaments in the five independent states and the three autonomous territories in the Nordic countries having their 61st plenary session in Oslo this week. Already in the beginning of the 1950s did they have a common labor market and a passport union, long, long before the now existing Schengen union. Parliaments are bodies deciding on taxation, and domestic resource mobilization can only be done through a taxations system that is based on equal values, that respect bordering countries taxation system, and that is not seen as arbitrary. A condition for good governance, a system that combats corruption and let the guilty face justice is strong governing bodies, and if the whole region should follow this concept ECOWAS has a key-role to play.

The role of women in the political life is crucial. I represent Finland, the first country in the world where women had full political rights, the first country in the world to have female majority in the government, the first ASG in the UN system came from Finland etc. Women are significant food producers, but their control of land in sub-Saharan Africa is less than in any other region. Women in sub-Saharan Africa have less control than men do over productive resources such as assets, land and credit, their access to key institutions is curtailed 4 % of those who have signed a peace-treaty has been a woman during the last two decades. The UN Resolution 1325 on Women, Peace and Security must be followed up by an action-plan. Finland has now passed its second action plan, and this is of common interest to the ECOWAS Parliaments. Together you can write action plans and together you can see to that they are implemented.

It is easy to find many shortcomings and disturbing figures in West Africa, but now is the time for looking forward. A volatile situation is in itself a challenge and an encouragement for taking actions for changes. You have the golden egg in your hands; you can make it happen here and now. You are in the lucky position to have the attention of the international community, you have partners here and now ready to support and assist you, AWEPA is not the only. It is time to turn the guidelines into an action plan, and it is time to take concrete measures. We are here to see this happen during these three days of conference in Senegal. I wish us all luck. Yes, we can !


Mme Smet n’a pas pu être ici ce matin, mais tient à adresser personnellement le message suivant à son excellence le Président du parlement de la CEDEAO, l’Honorable Ike Ekweremadu et à tous les participants: « Cette conférence représente un moment d’importance critique pour les états d’Afrique de l’ouest par rapport aux défis de sécurité et de pauvreté qui existent dans la région. Cet évènement est important si bien pour le parlement de la CEDEAO que pour le partenariat entre celui-ci et l’AWEPA. Je vous souhaite toute la réussite que le sujet mérite.»

Elisabeth Nauclér
MP, Finland

Kronprinsbesök i Helsingfors

oktober 28th, 2013Veckobrev

Kronsprins Haakon

Kronsprins Haakon

Vecka 43

Veckan inleddes som sig bör i Mariehamn, och närmare bestämt med ett möte med lantrådet och sällskap. Det är det traditionella månadsmötet då alla de frågor som avhandlas mellan landskapet och riket, eller fastlandsfinland som det numer heter i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Det har smugit sig in i motiveringar till lagtexter m.m. Och den språkmedvetne måste ju då fråga sig finns det också ett Fastlandssverige? Intressant i sammanhanget är att datorns stavningskontroll visar att det inte finns något Fastlandsfinland, men väl ett Fastlandssverige. Nej, det är och förblir riket som är den enda juridiskt korrekta term för det förlovade landet i öster.

Till de gemensamma frågorna hör naturligtvis det arbete som nu börjar med en revision av självstyrelsesystemet. Först på programmet står ett seminarium som Riksdagens ålandsforum ordnar i riksdagen den 5 november.

Vilka lagar finns i riksdagen, och vilka lagar är på kommande var också två punkter vi talade om på mötet. Skall man behöva ha finskt medborgarskap för att gå polisutbildning i Finland och skall man behöva ha finskt medborgarskap för att gå utbildningen för gränsbevakare? Vilka åtgärder skall vidtas för att riksmyndigheterna skall sluta att internationellt lansera Ahvenanmaa etc. etc.

Ålands ömsesidiga försäkringsbolag kallade till ett ovanligt långt styrelsemöte. Men det där med ömsesidighet kräver mycket funderande; att vi inte skall se till att vinsterna maximeras och att alla behandlas lika och premiebetalarna får hjälp när de behöver, men samtidigt inte slösar pengar på de som kanske inte är lika noggranna och ordentliga.

På måndagar brukar det inte hända så mycket som riksdagsledamöterna är engagerade i. Den här måndagen var dock ett undantag. Hollands ambassad hade bjudit in stora utskottets medlemmar till en träff med Joop Nijsen från holländska utrikesförvaltningen och den tyske forskaren Ulrike Guérot. De skulle båda delta i ett seminarium följande dag som stora utskottet tillsammans med Utrikespolitiska institutet arrangerat. Det skulle handla bl.a. om det förslag som Holland framlagt angående subsidiaritetsprincipen och hur man kunde se över regeln så att besluten kommer närmare människorna inom EU. Det kom kvällens diskussion att handla om. På Åland är det sjöfågelsjakten och snusförsäljningen som upprör, i Holland är det skolmjölken som upprör, men i samtliga fall just sådana problem som för många är stora och begripliga. Samtalsspråket var engelska fast det främmande språk ambassadören är bäst på är svenska. Hans hustru är svenskalärare och det har satt imponerande spår, eller rättare sagt han talar inte alls svenska utan skånska.

Följande dag inleddes med just detta seminarium arrangerats av stora utskottet tillsammans med utrikespolitiska institutet, och som på svenska hade rubriken ”Finlands EU-politik i en föränderlig omvärld och i europeiskt perspektiv. Hur har EU:s ekonomiska kris påverkat EU:s inre dynamik och utveckling?”. Engelsmännen är som bekant mycket skeptiska till dagens EU och frågan är skulle de idag ha varit med att skapa EU om det inte funnits? I riksdagen arrangeras hela tiden intressanta seminarier och hör de till mina utskott så försöker jag delta, men i övrigt är det viktigaste att delta i utskottsarbete. Den här veckan har grundlagsutskottets verksamhet gått på halvfart. Ordföranden och en medlem har varit i USA hela veckan med utrikesutskottet och även andra medlemmar har varit på resor.

Följaktligen tidigt på plats i Helsingfors tisdag morgon blev det tidigt möte med rättschefen på Utrikesministeriet, tillika ordföranden i den åländska kontaktgruppen. Kontaktgruppen skulle ha möte nästa dag och det fanns det naturligtvis all anledning att uppmärksamma. Hur tänker Finland profilera sig 2015 då OSSE har jubileum, och parlamentariska församlingen samlas i Helsingfors för att uppmärksamma att 40 år förflutit sedan säkerhetskonferensen hölls i Helsingfors. Under årens lopp har Ålandslösningen lyfts fram i många sammanhang där OSSE varit aktiva och särskilt har Högkommissarien för nationella minoriteter varit aktiv i sammanhanget, och nu finns naturligtvis all anledning att tro att aktiviteten blir ännu större på det här området när Astrid Thors fått just detta jobb, även om hon inte representerar Finland i det här sammanhanget. Det och mycket mer fanns det anledning att tala om. Och den alltid återkommande frågan i de här sammanhangen är ”på vilket sätt använder sig Finland av Ålandsexemplet?”. Ofta har man känslan av att kunskapen om Ålands självstyrelse är så ringa att man helt enkelt tar det säkra för det osäkra och är tyst i sammanhang där det funnits mycket att ge.

På tal om konfliktlösning så planeras det nästa år att uppmärksammas att Finland haft fredsbevarande trupper på Cypern. Saken har också diskuterats inom Cyperns vängrupp i riksdagen och mitt förslag har där varit att de civila insatserna också borde uppmärksammas. Det kunde t.ex. arrangeras ett seminarium om Sakari Tuomioja och kring hans och andra fredsförhandlares insatser. Sakari Tuomioja var FNs förste utsände civile fredsförhandlare (SRSG) på Cypern (han började med uppdraget 1963).



Under veckan inföll FN-dagen. Den firas överallt i Helsingfors. Respekten för FN och dess verksamhet är stor i Finland, och den har kanske ökat sedan Ahtisaari fick Nobels fredspris för de insatser som gjorde Kosovo självständigt. UN Women arrangerade i samarbete med riksdagens kvinnonätverk och Finlands 1325-nätverk ett seminarium om kvinnors roll i konfliktlösningsarbete. Öppningstalade gjorde Helena Ranta, ordförande i 1325-nätverket. Själv satt jag i en panel där representanter för Nonviolent Peaceforce – eller obeväpnat fredsbevarande som det kallas på svenska – presenterade sin verksamhet. De var i Finland för att söka finansiärer till sin verksamhet. De uppgifter de utför är i princip samma som vad civila fredsbevarare inom FN-systemet gör. Finns det då plats för den här typen av verksamhet som skall finansieras med privata medel samtidigt som den stora FN apparaten har helt andra resurser till sitt förfogande? Ja, det finns många platser dit FN inte skickar några civila fredsbevarare och där har säkert den här typen av insatser en roll att fylla. Min roll var att tillsammans med min förre kollega och riksdagsman Kimmo Kiljunen sitta i en panel och ha synpunkter på verksamheten. Kimmo är numer utrikesministerns särskilde representant för regional fredsmedling. Före oss hade President Halonen gett sitt stöd för verksamheten.

Den största debatten i riksdagen handlade om de två skuggbudgeter som gjorts upp av de två stora oppositionspartierna Centern och Sannfinländarna. Centern hade en mycket sansad skuggbudget som tyder på att de börjar se sig som ett eventuellt kommande ansvarsfullt regeringspart. Inte många oseriösa billiga poäng. En snabb koll med sökmaskinen visade att ordet ”Ahvenanmaa” fanns inte i någondera skuggbudgeten. Jag kunde med andra ord ta det lugnt.

Bland besöken under veckan kan nämnas en representant för den vitryska oppositionen, Olga Karatch. Hon hade med sig en broschyr som handlade om vad polisen sysslar med i Vitryssland. Vad gör din pappa på jobbet? hette broschyren och vänder sig till barn och uppmanar dem att ställa frågor. Skall inte barn vara stolta över sina pappor som är poliser, är deras pappa en av de poliser som våldtagit, misshandlat kvinnor tills de fått missfall, torterat offer?

Riksdagen fick också besök av Polens ambassadör. Ordföranden i den Polens vängrupp var Astrid Thors och hon har nu ersatts av Arto Sattonen. Finland har en oerhört aktiv ambassadör i Polen det är välbekant, men oavsett var Jari Vilén befinner sig är han aktiv, inte minst under sin tid i riksdagen och som Stora utskottets ordförande. Polen har många kontakter, många ministerbesök och klart är att RP Niinistö tackat ja till att besöka Polen. Polens talman, eller ”Marshal” som det heter på polska, skulle gärna få besöka Finlands riksdag. Bland åländska kontakter med Polen måste naturligtvis nämnas det värdefulla arbete som utförts av Elzbieta Palamarz vad gällde renoveringen av Kastelholm. Det verkar av många vara bortglömt vilka insatser hon stått för. Den andra kontakten som är uppseendeväckande är att den studieinrättning utanför Sverige och Finland där flest åländska studenter studerar är Pomorski Uniwersytet Medyczny i Szczecin.

Men det trevligaste besöket var naturligtvis kronprins Haakons besök i Helsingfors. Det blev inget besök på riksdagen. Det hör inte till att kungligheter blandar sig i politik. Som halvnorsk riksdagsledamot representerande Åland i Finlands riksdag så kvalificerade jag tydligen för att bli bjuden på lunch med kronprinsen. Världen är som bekant full av prinsar, men kronprinsar det är något helt annat det.

Fredagen innehöll också den årliga kaffebjudningen. Det är Globalgruppen och Fairtrade Finland som slår ett slag för rättvisemärkt kaffe och även chokladprodukter. Vi uppmanar andra och påminner oss själva om att tänka efter innan, att göra mer aktiva val.

Flyg till Mariehamn på fredag, tidig uppstigning på lördag, färja och bil. Bilen kör jag tvärs igenom Sverige tills jag ser Norge, då vet jag att det är dags att stanna. Den plenifria veckan har börjat. Många har fått för sig att det är en ledig vecka för riksdagsledamöterna att ta det lugn och vila. Inget kan vara så fel. Det är en av de mest intensiva veckorna, då skall allt göras privat tillika det som skall göras inom ramen för riksdagsarbetet.

Inbjudan till seminarium om utvecklingen av Ålands självstyrelsesystem

oktober 28th, 2013Okategoriserade

Ålands landskapsregering tillsatte i maj 2010 en parlamentarisk kommitté med uppdrag att lämna förslag till reformering av självstyrelsesystemet och självstyrelselagen för Åland. Den skulle ta hänsyn till nya behov, den allmänna samhällsutvecklingen, den globaliserade ekonomin, den europeiska integrationen och Finlands nya grundlag. Kommittén, som leddes av lagtingsledamoten Gunnar Jansson, lämnade sitt betänkande med förslag till en modernare och enklare ordning för överföring av behörighet mellan parterna i oktober 2010 (Åländsk utredningsserie 2010:2).

I mars 2012 tillsatte justitieministeriet en parlamentarisk arbetsgrupp med uppgift att kartlägga hur Ålands självstyrelse fungerar och vilka behov det kan finnas att utveckla självstyrelselagen för Åland. Arbetsgruppen skulle också göra preliminära bedömningar av de frågor och förslag som togs upp i den av landskapet tillsatta parlamentariska kommittén. Arbetsgruppen, som leddes av ambassadör Alec Aalto, lämnade sitt betänkande i december 2012 (justitieministeriets betänkanden och utlåtanden 4/2013).

För att följa arbetet i den av justitieministeriet tillsatta arbetsgruppen och fungera som referensgrupp för landskapsregeringen i arbetet med att reformera självstyrelsesystemet och självstyrelselagen för Åland tillsatte landskapsregeringen i maj 2012 en parlamentarisk kommitté. Kommittén, som leddes av vice talmannen Roger Jansson, avlämnade sin slutrapport i augusti 2013 (Åländsk utredningsserie 2013:2).

Med anledning av det förberedande arbete som gjorts tillsatte statsrådet i september i år den parlamentariskt sammansatt kommitté för att reformera självstyrelselagen för Åland. Kommittén leds av president Tarja Halonen. Kommitténs uppdrag är att föreslå sådana ändringar av självstyrelsesystemet och självstyrelselagen som motiveras av samhällsutvecklingen och utarbeta förslag till en modern lagstiftning om självstyrelsen. Kommittén ska också föreslå åtgärder för att utveckla den ekonomiska självstyrelsen.

Med anledning av de utredningar som redan gjorts och det omfattande reformarbete som nu inleds inbjuder Riksdagens ålandsforum till ett seminarium på riksdagen, i Lilla parlamentets auditorium den 5 november 2013 kl. 9.00. Seminariet arrangeras i samarbete med justitieministeriet och Ålands landskapsregering och syftar till att närmare belysa de frågor som kommer att behandlas ingående i det fortsatta arbetet. Seminariets språk är både svenska och finska, och tolkning kommer att användas.


Riksdagens ålandsforum

Elisabeth Nauclér Johannes Koskinen
Ordförande Vice ordförande

Seminariet arrangeras i samarbete med Ålands landskapsregering och justitieministeriet

Obs! Anmälningar måste göras till senast den 1 november på grund av riksdagens säkerhetskontroll


Seminarium om utvecklingen av Ålands självstyrelsesystem
5 november 2013
Finlands riksdag, Lilla parlamentets auditorium

Seminariet arrangeras av Riksdagens ålandsforum i samarbete med justitieministeriet och Ålands landskapsregering

9:00 Välkomstord
Talman Eero Heinäluoma

09:10 Seminariet öppnas
Lantråd Camilla Gunell

09:20 Behörighetsfördelningen i går, i dag och i morgon
President Leif Sevón

09:40 Enumerationsprincipen v. residualprincipen
Professor Markku Suksi, Åbo Akademi

10:00 Diskussion

10:30 Kaffepaus

10:50 Självstyrelsens ekonomiska system
Direktör Bjarne Lindström, Ålands statistik- och utredningsbyrå

11:10 Kommentar – Självstyrelsen och det ekonomiska systemet ur ett principiellt och praktiskt perspektiv
Lagstiftningsråd Sten Palmgren

11:25 Diskussion

11:00 Avslutningsord
Justitieminister Anna-Maja Henriksson

12:00 Seminariet avslutas

Riksdagsledamot Nauclér deltog i panel om civilt fredsbevarande

oktober 25th, 2013Nyheter och pressmeddelande

Pressmeddelande 25/10 2013
Publiceringsfritt: Genast

Riksdagsledamot Nauclér deltog i panel om civilt fredsbevarande


Riksdagsledamot Elisabeth Nauclér deltog under FN-dagen i torsdags (24 oktober) i en panel som diskuterade civilt fredsbevarande under seminariet ”The Future Potential of Unarmed Civilian Peacekeeping”. Hon tillfrågades att delta i panelen på grund av hennes arbete och erfarenhet som civil tjänsteman inom ramen för FN:s fredsbevarandeuppdrag i forna Jugoslavien.

Evenemanget, som var ett informations- och insamlingsevenemang för fredsbevarandeorganisationen Nonviolent Peaceforce (, hölls i det internationella kulturcentret Caisa i Helsingfors. NP gör obeväpnat fredsbevarandeuppdrag i Sydsudan, Kirgizistan, Filippinerna och Burma.

- Under seminariet, där president Tarja Halonen var en av åhörarna, framkom att NP gör ett viktigt arbete. Och även om de utför liknande uppdrag som FN:s enhet för fredsbevarande operationer finns det såklart plats för flera aktörer, och det är bra att andra organisationer är på krigsplatser där FN inte är, förklarar Nauclér.

Deltog i programmet gjorde bland annat NP:s nya vd Doris Martiani, Alex Virtanen, som gör obeväpnad fredsbevarande i Filippinerna, Tarek Al-Khoury, som har flytt från Syrien till Libanon och Kimmo Kiljunen, som är utrikesministerns specialrådgivare.


Evenemangets Facebook-sida:

Mer information ges av Elisabeth Nauclér som nås på +358(0)94323047 eller på e-postadress eller av Gustav Blomberg som nås på 094324047 eller på e-postadress

Tacktalet från franska ambassaden 17/10

oktober 23rd, 2013My Articles and Speeches

Votre excellence M l’Ambassadeur,
Chers collègues députés,
Chers collaborateurs,
Chers amis,

Je vous avoue que la surprise a été complète lorsque l’Ambassadeur de France, M. Lebédel m’a envoyé un texto cet été pour m’annoncer que je vais recevoir l’Ordre de la Légion d’Honneur. Je me rendais en Roumanie avec mon nouveau Lumia, et je ne faisais pas du tout confiance à ce portable. Peut-être l’appareil s’est trompé, il a fallu le vérifier, mais non c’était vrai, le texto est envoyé à moi et il est venu d’ici. Convaincue j’ai prononcé le seul mot correct – mersi, pas merci, parce que j’étais en Roumanie et il faut parler la langue locale.

C’était vraiment une grande surprise parce que suis déjà décoré avec l’Ordre Nationale de Mérite.

C’est vrai que j’entretiens depuis très longtemps une relation étroite avec votre pays, ou peut-je même dire le nôtre. Je n’ai aucun lien naturel avec la France, pas des racines, je n’ai jamais vécu en France ni travaillé là-bas. Je ne sais pas si c’est par hasard ou si c’est mon destin de m’engager dans les relations, d’abord Franco-Ålandais et plus tard Franco-Finlandais.

Je suis née en Suède, moitié suédoise et moitié norvégienne, une produite d’un mariage mixte, mais je ne le savais pas avant mon séjour au Balkan pendant la guerre. J’ai un passeport finlandais et j’ai le droit de domicile des îles d’Åland et je suis la première et seule personne qui a immigré en Finlande, demandé la citoyenneté moi-même et qui a été élue membre du Parlement de Finlande, mais j’entretiens une relation étroite avec la France.

Dans un sens c’était naturel aux îles d’Åland, la France joue un rôle important dans l’histoire des îles d’Åland. Les îles sont démilitarisées par un traité signé à Versailles en 1856. Le Président du Conseil français, George Clemenceau a joué un rôle important dans les négociations quand les habitants des îles d’Åland aspiraient d’être réunifiés avec la Suède. La question est soumise à la Société des Nations à Genève en 1921 résultant à l’autonomie actuelle.

Comme j’ai déjà dit j’étais dans le service de l’ONU au Balkan pendant la guerre en Yougoslavie, et par hasard, ou peut-être c’est mon destin, je me trouvais dans un milieu très francophone, avec des commandants en force français, et surtout quand j’ai travaillé dans le bureau de M. Sergio Vieira de Mello à Zagreb qui s’entourait des militaires français ou canadiens, mais bilingues.

Mais les relations les plus étroites que j’ai entretenu avec la France, c’est en tant que membre du Parlement de Finlande, et presque tout ce temps comme président(e) du groupe d’amitié Finlande France. Je ne sais pas pourquoi les relations avec la France sont plus intensives que les relations avec les autres pays en Europe. La France a la particularité et la chance d’avoir une couverture territoriale en Consuls honoraires en Finlande exceptionnelle, par rapport à la fois aux autres pays nordiques, mais aussi aux grands Etats européens comme l’Allemagne ou le Royaume-Uni. Les étudiants finlandais à l’ENA ont fondé une association déjà en 1985, une association très active avec 29 membres aujourd’hui etc.

Le groupe d’amitié Finlande France est un des groupes les plus anciens du Parlement, et il a joué un rôle important dans les relations bilatérales parlementaires de nos deux pays depuis plusieurs décennies. Nous sommes en effet privilégiés dans le sens que notre groupe a deux interlocuteurs en France: le groupe d’amitié France Finland de l’Assemblée nationale, et celui du Sénat. Nous avons pu constater que l’échange entre nos groupes a été régulier et nous a permis mieux nous connaître.

Personnellement j’ai pu participer à ces visites depuis 2007, et je me réjouis du fait que ces jours qui nous avons pu passer ensemble – en Finlande ou en France – a crée des liens d’amitié authentiques.

Nous espérons que l’échange entre nos groupes puisse continuer dans l’avenir malgré les contraintes économiques.

L’échange au niveau des groupes d’amitié est d’autant plus important en attendant la visite des présidents de l’Assemblée nationale et du Sénat en Finlande. Je sais que c’est notre but commun – le but du groupe d’amitié ainsi que de l’Ambassade de France – de faire notre mieux afin de voir une telle visite se réaliser dans l’avenir proche. On peut ajouter que jusqu’à présent quatre présidents du Parlement de Finlande ont visité votre parlement : Johannes Virolainen 1977, Riitta Uosukainen 1998, Paavo Lipponen 2005 et Sauli Niinistö 2008. Je veux souligner que réciprocité est importante dans la vie diplomatique.

Comme j’ai une place dans la Grande Commission où nous nous occuperons des affaires européennes, j’ai envie de continuer mon discours encore pendant une heure en vous expliquant comment nous nous sommes devenues de plus en plus proches, presque des voisins maintenant. Il y a des débats sur le Nord contre la Sud, et Les grand pouvoir contre les petits, mais l’Union européenne a besoin de la France, et l’Union européenne a besoin de la Finlande.

Recevoir une décoration est toujours un grand honneur mais, comme le nom indique, la Légion d’Honneur est un honneur exceptionnel. Cet hommage est donc adressé au Parlement de Finlande. C’est pour moi un grand privilège d’avoir tous les contacts avec la France et avec les représentants de votre, ou notre pays et, c’est grâce au fait d’avoir été élue membre de ce parlement. Je vous remercie infiniment, ainsi que le Président de la République M. Hollande, qui sera bienvenu « à Åland » (je dis toujours les îles d’Åland) s’il trouvera le temps pour une visite.

Je tiens également de remercier tout particulièrement Vous, Monsieur l’Ambassadeur, et Madame Lebédel, pour votre accueil toujours si chaleureux ici à l’Ambassade de France.

I have some friends here who made it all the way from London especially for this occasion, and even if you have not understood everything I have said, I can assure you that your presence here tonight in the French embassy is highly appreciated.

Det finns kanske också någon svenskspråkiga här som inte ännu lärt sig franska, men till er vill jag också säga att jag uppskattar mycket att ni kommit, både ni som kommit från Åland, men också alla andra.

Viimeiseksi, Suomi on kaksikielinen maa, mutta nyt tiedätte että valitettavasti minä puhun paremmin ranskaa kuin suomea. Kunniamerkin vastaanottaminen on minulle suuri kunnia, mutta yhtä hyvin arvostus on suunnattu eduskunnalle. Kiitän eduskuntaa saamistani mahdollisuuksista työskellellä näiden aioiden parissa. Kiitos että olette täällä jakamassa tätä kunnianosoitusta minun kanssani.

Elisabeth Nauclér
Helsingfors, 17 octobre 2013

oktober 22nd, 2013Veckobrev

Övning inför vårt framträdande

Övning inför vårt framträdande

Vecka 42

Veckan började som sig bör på Åland, och eftersom veckan inte på länge börjat I Mariehamn så blev det en intensiv dag. Först fick jag möjlighet att bekanta mig med hjälpmedel som kan göra livet lättare för den som inte längre tar sig fram på egna ben. Rullstolar vet vi att finns, men går de i skog och mark, kan man plocka bär och följa med sina barn på cykeltur om man sitter i rullstol? Ja, det kan man om man använder Zoomisen som nu finns hos [zoom]camp Åland. Zoomisen är en stark fyrhjulad eldriven maskin som kan ta sig fram i rätt svår terräng, inklusive t.ex. sand, skog och mark. Om Zoomisen skall vara till nytta för den behövande behöver man naturligtvis kunna köra den överallt. Men eftersom den har en liten motor krävs det godkännande från statligt håll, kanske inte när det gäller hemma på vår privata gårdsplanen, men för att få köra den t.ex. på stadens gator och torg så krävs det tillstånd. På Åland är man pragmatisk vad gäller sådana saker, här har de fått ett godkännande, men ännu inte i riket, och det var det det här mötet handlade om. På Åland och i Sverige är Zoomisen klassad som cykel klass 3 vilket gör att det är tillåtet att köra med den på gågator, cykelvägar, torg etc. I riket verkar det som att det här inte är fallet.

Sedan var det dags att ta sig en titt på den Strategi för Ålands delmilitarisering och neutralisering som landskapsregeringen utarbetar. Och den hänger för övrigt nära samman med den proposition (Rp 92/2013) vi har nu i grundlagsutskottet i riksdagen. Är gränsbevakningen en militär organisation? Nej, brukar det sägas. Det är en civil organisation som lyder under inrikesministeriet, men lika fullt krävs det finskt medborgarskap för att gå utbildningen… – eftersom det är en militär organisation! Det där går inte riktigt ihop och den oklarheten borde utredas. Vad som däremot är helt klart är att i en kris- eller krigssituation kommer gränsbevakningen under militärt kommando, och vad händer då med Åland? Skall Åland då lämnas åt sitt öde, eller skall befälet över den del av gränsbevakningen som opererar i landskapet fortsätta att vara civilt? Ja, de här frågorna måste ovillkorligen redas ut under en tid då vi inte har någon kris så att vi har en klar plan. Det finns också sagt i ett betänkande från utrikesutskottets 2009 (UtUB 5/2009 rd – SRR 1/2009 rd):

”Ålands ställning tas inte upp särskilt i redogörelsen. Ålandsöarnas status som demilitariserat och neutraliserat område har fastställts 1921 i konventionen angående Ålandsöarnas icke-befästande och neutralisering (det s.k. Ålandsfördraget, FördrS 1/1922) och ett fördrag med Ryssland 1940 som bekräftar Ålandsöarnas demilitariserade status (FördrS 24/1940, FördrS 9/1948). Båda fördragen är internationellt i kraft och binder alla fördragsslutande parter. Upplägget med Ålands ställning bidrar till stabiliteten och säkerheten i Östersjöområdet. I Östersjöområdet måste Ålands folkrättsliga, demilitariserade och neutraliserade särställning beaktas när Finland utvecklar sitt militära samarbete i Europeiska unionen och internationella organisationer. Men det måste vara behörigen klarlagt hur Ålands särställning ska beaktas i olika slag av framtida icke-militära krissituationer – som oljekatastrofer och terroristangrepp – och hur gränsbevakningen har ordnats med tanke på militära krissituationer.”

Det var år 2009, nu är det på tiden att något händer.

En lunch med uppdatering av hur livet lever för människor i Knin och Drniš hölls också på måndagen. Ett samtalsämne och ett innehåll som bara den som besökt stället under kriget, levt med invånarnas öden, kan förstå. Jag gick därifrån med vin från Drniš och Frankes kaffe, sånt kaffe som man måste ha för att hemma i den lilla turkiska mässingspannan koka turkiskt kaffe på kroatiskt sätt – så som man drack kaffe i Kroatien före kriget, alltså innan man blev ett civiliserat västeuropeiskt land i EU. Doften och minnena finns kvar. Jugonostalgija!

Bild från Knin

Bild från Knin

Från Krajina över till Sund. Martin Nilsson hade förberett en mycket bra presentation av företaget BioEnerMart och det projekt som planeras på en bondgård i Sund, som vi också besökte, men vi började i Smakbyn hos Micke Björklund. Tanken är att liksom vid ÅCA ta tillvara den energi som nu försvinner vid de olika processerna i lantbruket. Det handlar om att minska näringsämnen till Östersjön. I en stor ladugård med många kor blir det oundvikligen mycket gödsel. Den körs naturligtvis ut på åkrarna och kommer på så sätt visserligen till användning, men den skulle kunna tas tillvara på direkt och bli energi som skulle kunna användas för något särskilt projekt. Minister Niinistö talade sig varm för just sådana här projekt när han medverkade vid Östersjöfondens senaste prisutdelning, och i riket har man avsatt medel för liknande projekt. Det blir spännande att se vad det blir av det hela, men om jag känner de två herrarna Björklund och Nilsson rätt så händer det saker och ting när de tar initiativ, och ladugården och korna de finns ju redan på plats.

Fullt program på Åland med andra ord. Väl tillbaka på riksdagen återtog arbetet med flera intressanta frågor vi har i grundlagsutskottet för tillfället – intressanta därför att de innehåller sådana juridiska knoppigheter som vi måste avgöra om är förenliga med Finlands grundlag eller inte. Skall man ha samma bestämmelser för att ta ifrån störande elever en mobiltelefon som en stilett, och hur störande skall eleven vara innan sådana åtgärder får vidtas? En annan proposition vi arbetar med är en ändring av försäkringsbolagslagen (Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagar om ändring av försäkringsbolagslagen och vissa lagar i samband med den (Rp 83/2013)). Finns kravet på proportionalitet inskrivet i grundlagen? Ja, i så fall skall grundlagsutskottet se på frågan.

Inom ramen för stora utskottets ansvarsområde gavs det möjlighet att träffa och samtala med Angela Merkels rådgivare Josef Janning som var i Helsingfors och under måndagen medverkat i ett seminarium under rubriken ”The Options for a True Economic and Monetary Union” på Upi. Kommer det att bli någon union? Kommer länderna att släppa ifrån sig sin suveränitet? Kommer syd och nord att närma sig? Vad är alternativen för att uppnå en stabilare ekonomi? I Tyskland finns hela tiden Konstitutionsdomstolen som drar gränsen för vad Tyskland kan gå med på. I Finland är det väl närmast grundlagsutskottet som drar gränsen.

Under förra veckan kom det tråkiga beskedet att Heidi Hautala lämnar regeringsarbetet med Finlands bistånd. Den här veckan kom det tråkiga beskedet att Pekka Haavisto lämnar den nya blandade Självstyrelsekommittén innan den ens hunnit starta sitt arbete. Efter att ha suttit bredvid honom i utrikesutskottet i två timmar varje dag i fyra år så vet jag att han skulle behövts i kommittén. Nu blir det inte så och det blir en förlust för Åland. Däremot kommer han säkert att göra ett bra jobb i utrikesministeriet. Det skall bli intressant att höra när han blivit varm i kläderna hur det blir i fortsättningen med ”aid for trade”.

Under veckan blev det en mottagning på franska ambassaden med familj, riksdagskollegor, arbetskamrater och andra vänner. Medaljen jag fick har delats ut sedan 1802 och det beräknas att ca 1 miljon personer runt om i världen fått den under årens lopp, så man är i gott sällskap. På Frankrikes ambassads hemsida kan ni se en bild från mottagningen.

Framtidsdebatten som skulle hållas i plenum under den här veckan inställdes. Det gjorde däremot inte debatten om Nordiska rådets berättelse, men var var samarbetsministern? Jo, han var i Indien. Jag hade tänkt mig att ställa en fråga till honom vad han och de andra samarbetsministrarna tänker göra för att få till ett nordiskt, eller gärna europeiskt, pantsystem. Nordiska rådet har gått in för att frågan skall lösas, men ministrarna tar inte itu med saken. Utan minister på plats var det ingen idé att ställa någon fråga.

På riksdagen fick jag äran att öppna en kubansk konstutställning – Ajiaco (som var en del av den kubanska veckan i Helsingfors). Det var verk av tre kubanska konstnärer bosatta i Finland och alla på plats. Där var dessutom Kubas ambassadör (här hittar ni pressmeddelandet från öppnandet). På riksdagen hölls förövrigt den här veckan den traditionella Nejonögsafton. Det är riksdagsledamoten Simo Rundgren som står i ledningen för den här trevliga tillställningne som inte bara lockar riksdagsledamöter utan inbjudna representanter för livet utanför granitborgen, inklusive ett icke oansenligt antal ambassadörer som t.ex. Estlands (som är i startgroparna för att resa till Åland), Frankrikes och Polens.

Redan under början av veckan kom det glädjande beskedet att värmlänningen Christian Holm av OSSE:s president Ranko Krivokapić utsetts till ordförande för OSCE Parliamentary Assemblys adhoc Working group on Belarus som har ett särskilt uppdrag i Vitryssland. För människorna i Vitryssland kan det komma att ha stor betydelse. Människorättsgruppen i Finlands riksdag såg det som en seger för våra strävanden.

För ovanlighetens skull en fredagskväll i Helsingfors och följaktligen fanns det möjlighet att gå på första filmen i den serbiska filmfestivalen som arrangeras i Helsingfors för andra gången. Filmen Kad svane dan (regisör: Goran Paskaljević) fick många att tas tillbaka till verkligheten, och den historielöset vi lever i när det finns riksdagsledamöter som uppenbarligen inte ser allvaret i att göra nazisthälsning i Finlands riksdag. Filmen handlade om en äldre man i Belgrad som just fått veta att han i själva verket inte var barn till det par han vuxit upp hos, utan son till ett judepar som som inte överlevde andra världskrigets judeutrotning. Den plats i Belgrad där utrotningslägret fanns finns kvar, men nästan utan någon uppmärksamhet. Det sägs att det är den enda Holocaust-inrättning som finna kvar efter andra världskriget och som fortfarande inte är uppmärksammat på något sätt. Politiker i Belgrad har lovat en ändring i 70 år utan att något hänt.

Och så var det dags för familjebröllopet, Svenska riksdagsgruppens familjemedlemmar har tagit sig till Jakobstad. Vi började i Pedersöre kyrka där vår tidigare lagstiftningssekreterare Corinna Temmenmaa och riksdagkollegan Mats Nylund blev man och hustru innan vi fortsatte festen på Jakobstads gymnasium.

Dukat till fest

Dukat till fest

MEP-kandidat Rantala i lantlig miljö

MEP-kandidat Rantala i lantlig miljö

Generalrepition inför uruppförandet vid nästa familjebröllop

Generalrepition inför uruppförandet vid nästa familjebröllop

Som sig bör fångades brudbuketten av nästa brud

Som sig bör fångades brudbuketten av nästa brud

Bondbrud i gott sällskap

Bondbrud i gott sällskap

Pressmeddelande: Riksdagsledamot Nauclér riddare av Hederslegionen

oktober 18th, 2013Nyheter och pressmeddelande

fram amb
Pressmeddelande 18/10 2013
Publiceringsfritt: Genast

Följ Elisabeth Nauclér på hennes blogg

Riksdagsledamot Nauclér riddare av Hederslegionen


Riksdagsledamot Elisabeth Nauclér tilldelades i torsdags (den 17 november) på franska ambassaden i Helsingfors riddartecknet av Hederslegionen, som är den högsta och förnämsta franska orden. Den instiftades 1802 av Napoleon. Frankrikes ambassadör höll en mottagning på ambassaden i Helsingfors för att överlämna utmärkelsen i närvaro av familjemedlemmar, riksdagskollegor, arbetskamrater, och från Åland bland annat förre franske honorärkonsuln.

Ambassadören framhöll i sitt tal speciellt att Nauclér genom åren haft mycket goda kontakter med Frankrike både privat och i sitt arbete. Under FN-tiden i forna Jugoslavien hade hon både civila och militära kontakter och under sin tid som riksdagsledamot har hon varit en mycket aktiv ordförande i riksdagens fransk-finska vängrupp.

Nauclér framhöll i sitt tal att trots att hon egentligen inte har någon fransk anknytning, aldrig bott eller arbetat i Frankrike, så har hon i egenskap av fransk honorärkonsul på Åland, FN-tjänsteman i forna Jugoslavien och ordförande av riksdagens vängrupp kommit att knyta många band till Frankrike och fransmän.

Hon tackade för utmärkelsen och framhöll att den tillfaller lika mycket riksdagen son henne själv. Hon hälsade att president Hollande säkert är välkommen till Åland, men under tiden hoppades hon att franska ambassaden och vängruppen i riksdagen lyckas med att få en fransk talman att besöka Finlands riksdag. Hittills har fyra finska talmän besökt Frankrikes parlament; Johannes Virolainen, Riitta Uosukainen, Paavo Lipponen samt Sauli Niinistö, men ingen fransk talman har ännu varit på officiellt besök i Finlands riksdag.

Nauclér har sedan tidigare den franska hedersutmärkelsen Ordre National du Mérite (officer).


På bilden bifogad kan ni se från vänster: riksdagsledamot Satu Haapanen, Frankrikes ambassadör Eric Lebédel, riksdagsledamot Elisabeth Nauclér, riksdagsledamot Jörn Donner, riksdagsledamot Mikaela Nylander och riksdagens generalsekreterare Seppo Tiitinen.

Mer information ges av Elisabeth Nauclér som nås på +358(0)94323047 eller på e-postadress eller av Gustav Blomberg som nås på 094324047 eller på e-postadress

Tal från öppnandet av den kubanska konstutställnignen den 15 oktober på riksdagen

oktober 16th, 2013My Articles and Speeches

Estimados amigos y artistas,

Es un gran honor para nosotros, el grupo parlamentario de Amistad Cuba-Finlandia, poder inaugurar por segunda vez una exposición de arte cubano en este edificio. La cultura es un puente que une a los pueblos.

Todos los que trabajamos aquí y los que vengan a visitarnos podrán apreciar las obras de los artistas Félix Torres, Alberto Oviedo y Jorge Frías.

Las obras recrean el ambiente tropical de Cuba con sus formas y colores, gracias a los artistas por su trabajo y por mostrarnos arte cubano.

Muchas gracias a ustedes,
¡Bienvenido, Ajiaco!

Mer information om Elisabeths medverkan i öppnandet kan ni läsa i pressmeddelandet här på bloggen.

Pressmeddelande: Nauclér öppnade kubansk konstutställning på Riksdagen

oktober 16th, 2013Nyheter och pressmeddelande
På bilden kan ni se Kubas ambassadör i mitten. De övriga är de tre kubanska konstnärerna plus Elisabeth

På bilden kan ni se Kubas ambassadör i mitten. De övriga är de tre kubanska konstnärerna plus Elisabeth

Pressmeddelande 16/10 2013
Publiceringsfritt: Genast

Nauclér öppnade kubansk konstutställning på Riksdagen


I samband med den kubanska kulturveckan i Helsingfors fick igår tisdag Elisabeth Nauclér äran att öppna en på Riksdagen årligen återkommande kubansk konstutställning med ett öppningstal. Den här gången var det konstnärerna Alberto Oviedo Stuart, Félix Torres Hurtado och Jorge Ernesto Frias Castillo (de tre är kubaner men för närvarande bosatta i Finland) som var verkens mästare.

Kubas ambassadör till Finland Enrique Orta González deltog också vid öppnandet av utställningen. Kubavängruppen i Finlands riksdag är en av de mest aktiva vängrupperna.

- Ålandsbroschyren i spansk översättning kom till användning första gången på Kuba då Christer Elm, som var Sveriges representant i gruppen med uppgift att lösa svensk-åländska gränsfrågor, blev Sveriges ambassadör på Kuba. Det var en ära att få möjlighet att öppna utställningen, förklarar Nauclér.


På bilden bifogad kan ni se Kubas ambassadör i mitten. De övriga är de tre kubanska konstnärerna plus Elisabeth

Nedan kan läsa Elisabeths tal i sin helhet (på spanska)

Här kan ni läsa om den kubanska kulturveckan i Helsingfors (dock bara på finska)

Mer information ges av Elisabeth Nauclér som nås på +358(0)94323047 eller på e-postadress eller av Gustav Blomberg som nås på 094324047 eller på e-postadress

Estimados amigos y artistas,

Es un gran honor para nosotros, el grupo parlamentario de Amistad Cuba-Finlandia, poder inaugurar por segunda vez una exposición de arte cubano en este edificio. La cultura es un puente que une a los pueblos.

Todos los que trabajamos aquí y los que vengan a visitarnos podrán apreciar las obras de los artistas Félix Torres, Alberto Oviedo y Jorge Frías.

Las obras recrean el ambiente tropical de Cuba con sus formas y colores, gracias a los artistas por su trabajo y por mostrarnos arte cubano.

Muchas gracias a ustedes,
¡Bienvenido, Ajiaco!



oktober 14th, 2013Veckobrev

Alejandro Solalinde i mitten och Pia Kauma, kollega i OSCE och i Grundlagsutskottet bl.a., till vänster.

Alejandro Solalinde i mitten och Pia Kauma, kollega i OSCE och i Grundlagsutskottet bl.a., till vänster.

Vecka 41

Inte heller den här veckan började som sig bör i Mariehamn utan i Saint Mandé, men i ett strålande väder som gjorde att Paris framstod som en trevlig stad att bo i; att promenera runt Place des Vosges i solskenet för att sedan tillbringa en del av dagen med gamla vänner gjorde inte saken sämre. Det finns FB-sidor där man kan hitta människor som har det gemensamt med en själv att de upplevt samma sak, på samma plats vid samma tidpunkt, om än för väldigt länge sedan. För den som gick i Centralskolan i Charlottenberg på sextiotalet och ännu inte besökt FB-gruppen ”Du vet att du är uppväxt i Charlottenberg med omnejd när du…”. Så nu är det hög tid ge sitt bidrag och hitta gamla bekanta. På samma sätt kunde det skapas en FB-sida under rubriken ”Jag vet att jag var i Paignton och läste engelska 1967 för att…”, det var där i symaskinsfabrikören Isac Singers palats som de engelska städerskorna varje måndag morgon på nedersta trappsteget började putsa mässingsräcket för att på lördag ha nått översta trappsteget så att de på måndag på nytt kunde börja på första trappsteget, för det var i de salar vi studerade engelska som Isadora Duncan dansat fram innan hon stryptes av sin långa scarf som fastnade i ekrarna på den öppna bilen på Promenade des Anglais i Nice, för det var där vi hade beach party och med engelsk cider på sena mörka nätter på Torbays sandstränder, för det var då vi for till Torquays och lyssnade på Kinks och andra 60-tals band, för det var då vi for till London och gick på Marquee för att lyssna på Peter Green, för det var då någon på en rast kom med en nyinköpt nyutkommen LP som spelades på en grammofon ute på gräset i parken vid Oldway Mansion, LP:n hette Sgt Peppers Lonely Heart Club Band och aldrig senare har jag hört någon av melodierna från denna Beatles skiva utan att i sinnevärlden befinna mig just där i parken. Ja, just så satt vi och talade när vi träffades vid La Bastille 46 år senare, trots att det var alldeles nyss. FB är en underlig företeelse.

Tur att jag anlände till Helsingfors redan söndag kväll så att jag inte tidigt på måndag missade seminariet Women and Girls in Fragile States and Crisis Areas – saving lives by promoting sexual health and rights. Det finns mycket internationellt samarbete på det här området, men aldrig räcker det till.

Veckan förde med sig ett möte med Dr Ashraf Badr (International Director for Marie Stopes International Yemen och Executive Director of the National NGO, the Yamaan Foundation). Organisationen Marie Stopes International Yemens verksamhet går bl.a. ut på att förbättra förhållandena för flickor och kvinnor, samt förbättra sexuell och reproduktiv hälsa soch rättigheter, i Jemen. Finland inleder ett projekt där man satsar just på den här verksamheten i Jemen. Den som arbetat fram det här avtalet och som gjort att Finland tar sitt ansvar inom just det här området är biståndsminister Heidi Hautala, och den här dagen lyssnade jag till henne för sista gången som biståndsminister. Alla har följt hennes fall den här veckan, och det var inte roligt att se. Var det ”drevet går” spm fick henne på fall? Var det för att hon är kvinna som hon inte fick det stöd män brukar få? Ja, så kan man fortsätta att spekulera. Säkert är dock att hon som biståndsminister gjort ett enastående arbete! Likaså att hon både tidigare i riksdagen och i EU-parlamentet profilerat sig som en människorättskämpe av just den sorten det behövs fler av. Likaså kan man slå fast att man aldrig ska svara på frågor journalister ställer när man befinner sig långt borta och inte har tid och rymd förklara för sig. Att svara på journalisters frågor när man väcks klockan 3.00 på natten är inte det enklaste – jag vet av erfarenhet. Lättare sagt än gjort i praktiken, då blir man lätt klassad som arrogant.

På tisdag var det också dags för en en riksdagsgrupp att besöka Ålandskontoret och den här gången var det vänstergruppens tur. Så här kunde man läsa om besöket i det pressmeddelande som skickades ut i fredags:

Med ordförande Annika Lapintie i spetsen var det denna vecka vänsterförbundets riksdagsgrupps tur att få en dos Ålandsinformation på Ålandskontoret. Riksdagsledamot Elisabeth Nauclér inledde med en översikt av självstyrelsen; bakgrund, utveckling och aktuella frågor just nu.

Informationssekreterare Britt Inger Wahe presenterade Ålandskontorets verksamhet och presenterade olika slag av statistik om Åland, den stora inflyttningen till Åland väcker alltid förvåning. Sedan var frågan fri, gästerna ställde många frågor och det blev en bra och informativ diskussion. Särskilt trevligt var det att Mia Haglund deltog, hon är vänsterförbundets riksdagsgupps representant i arbetsgruppen för revidering av självstyrelselagen och hon är mycket intresserad av uppdraget och hade redan börjat ”läsa på”.

Annika Lapintie ingick i Alec Aalto-gruppen och hon tycker det är bra att den blandade gruppen nu är tillsatt, så att man kan inleda det verkliga revisonsarbetet tillsammans med ålänningarna. Även om det är Mia som ingår i arbetsgruppen kommer alla i riksdagsgruppen av vara uppdaterade och följa med arbetets gång genom att Mia rapporterar vid gruppmötena på torsdagar


Den årligen återkommande, och högst traditionella, höstliga strömmingsmarknaden startade redan i slutet av förra veckan, men fortsatte under den här veckan fram till fredag. Jag själv kunde inte ge ett besök till marknande på grund av en fullspäckad kalender och, kan jag erkänna, en till viss del dålig planering. Istället fick min assistent Gustav göra besöket, vilket han gjorde under slutrushen på fredag. Getas Bergmans hade redan packat ihop för den kommande hemfärden, men kvar i sitt stånd fanns ännu en lemlänning som visserligen var trött och sliten efter allt köpslående med både utlänningar och finländare men ändå var på gott mod för att sälja det sista som fanns kvar. Hon berättade bland annat strömmingsmarknanden under 70-talet var mycket större, och att det var svårare att få affärerna att gå bra på den tiden eftersom konkurrensen var hårdare. Nu för tiden är det alla de regler och lagar man måste följa för att få sälja sin fisk på ståndet i Helsingfors, och i längden en lönsamhetsfråga, som gör att det är mycket svårare idag än på 70-talet att vara fiskförsäljare på strömmingsmarknaden.

Lemlänning på strömmingsmarknanden

Lemlänning på strömmingsmarknanden



Det ungerska parlamentets vängrupp besökte riksdagen den här veckan och vid det här laget känner alla till mycket om Åland, även om det naturligtvis är Finland som är broderlandet och finskan som är språkkusinen. Men för den som har stora delar av sin befolkning bosatt i grannländerna (t.ex. i Transylvanien och Slovakien) där de lever med minoritetsstatus är Ålands självstyrelse intressant.

Andra besök i Finland och i riksdagen är den mexikanske prästen Alexandro Solalinde. Människorättsgruppen mötte honom och han utvecklade sin syn på hur Mexiko behandlar alla de flyktingar som hamnat där i läger när de försökt fly till USA, men hindras av den mur USA satt upp. Mexiko är ett land som vi i Europa oftast inte förknippar med svåra människorättsbrott, men fader Solalinde var av en annan åsikt och bad oss uppmärksamma denna fråga. Han bad oss också försöka påverka de förhandlingar som förs mellan USA och Mexiko om den ohållbara situationen.

Alejandro Solalinde i mitten och Pia Kauma, kollega i OSCE och i Grundlagsutskottet bl.a., till vänster.

Alejandro Solalinde i mitten och Pia Kauma, kollega i OSCE och i Grundlagsutskottet bl.a., till vänster.

Solalindes anledninig för att var i Finland var en festivalanledning, nämligen närmare bestämt den latinamerikanska filmfestivalen Cinemaissi i Helsingfors.

Riksdagens havsgrupp hade möte den här veckan. Vi var inbjudna av Finlands hamnförbund, där inte någon åländsk hamn är medlem, men som gav en oroande bild av hur det skall bli när svaveldirektivet träder ikraft. Mest handlar det dock om oro, ingen vet egentligen hur det kommer att utveckla sig. Kommer finska fartyg att söka transporter utanför Östersjön istället för att bygga om fartygen, och kommer de att ersättas av mindre nogräknade redare som räknar med att det inte finns några sanktioner vid överträdelser? Ingen vet något med säkerhet.

I grundlagsutskottet behandlades i veckan lagar där det är klart att de berör Åland, men det varit si och så med hörandet i regeringspropositionen om lagen om Polisyrkeshögskolan (rp 64/2013). I Grundlagsutskottet har vi också en regeringesproposition om ändring av gränsbevakningsväsendets förvaltning och om behandling av personuppgifter vid gränsbevakningsväsendet (rp 92/2013). Hur är det egentligen med gränsbevakningen? Är den av militär eller civil karaktär? Vad innebär det att Åland varit demilitariserat sedan 1856 i det sammanhanget?

Laxsoppan kom inte som väntat upp i Stora utskottet den här veckans fredag utan vi väntar en vecka till. På onsdag är det meningen att besult skall tas om Finlands ståndpunkt i EU gällande laxkvoten och andra fiskekvoter. Kommer riksdagen den här gången att gå på samma linje som regeringen eller får vi än favorit i repris från förra året? Stora utskottes ärenden innebar ändå inte att vi inte hade ett långt möte på fredag och det fick bli flyg via Stockholm hem på fredag, annat var det på Air Ålands tid.

Det mest oroande just nu är den amerikanska ekonomin. Det är beklämmande att lyssna till Obamas tal om shutdowns. Hur kan det få fortsätta? På franskt manér diskuterade mina vänner i Paris hur ordet egentligen skall uttalas – inte som vi fransmän uttalar det i alla fall sade den unge mannen jag talade med. Just nu känns det kanske inte – inte ens för den som är intresserad av språk – som det viktigaste hur ordet uttalas. Amerika och vi kan stå inför en total katastrof och vad kan vi göra annat än stå bredvid och se på, möjligen diskutera hur ordet skall uttalas.

För den som är intresserad av språk föll det sig naturligt att den här veckan gå på ett seminarium på Helsingfors universitet med ett antal professorer med anledning av det medborgarförslag som kommer att komma till riksdagen under hösten och som vill ta bort den obligatoriska svenskan i finska skolor. Inläggen var utomordentligt intressanta, välgrundade, och alla gav sitt fulla stöd för att svenskan är ett nyttigt språk att lära sig. Det sades att man inom utbildningspolitiken i EU har som mål att alla skall lära sig tre språk, sitt modersmål, ett världsspråk och ett grann- eller minoritetsspråk. Så långt var allt väl, men publiken var av en helt annan åsikt, inte alla, men de tongivande. Stämningen var hatisk och närmast rasistisk.

Den amerikanske ekonomin kan man inte göra mycket åt, men den förre kollegan och dåvarande finanschefen vid landskapsregeringen kan man prata ekonomi med, men kanske ändå inte på hans födelsedag. Nej, det fick bli andra samtalsämnen på hans 60 årsmottagning på Pellas i Lemland.