Pressmeddelande 30/3 2012
Elisabeth Nauclér. Ålands representant i Finlands riksdag
Publiceringsfritt genast

Elisabeth Nauclér och Barbro Sundback på konfliktseminarium i Azerbajdzjan

Måndagen 2:a april åker Elisabeth Nauclér till Azerbajdzjans huvudstad Baku för att delta i en expertpanel om Ålandsexemplet under seminariet ”CONFLICT, RESOLUTION AND RECONCILIATION IN THE CONTEMPORARY WORLD”. Hon är inte den enda ålänningen som har nöjet att delta i expertpanelen, utan också Barbro Sundback kommer att vara med. Andra deltagare i seminariet är också bl.a. Markku Kivinen (direktör för Alexanderinstitutet), Finlands utrikesminister Erkki Tuomioja samt ambassadör Heikki Talvitie.

Mera information kan ni få hos riksdagsassistent Gustav Blomberg (094324047) eller Elisabeth Nauclér (0505121984)

Pressmeddelande 30/3 2012
Elisabeth Nauclér. Ålands representant i Finlands riksdag
Publiceringsfritt genast

Elisabeth Nauclér:
Glädjande och viktigt svar på skriftligt spörsmål

Ålands riksdagsledamot Elisabeth Nauclér har nu fått svar av utrikesminister Erkki Tuomioja på sitt spörsmål gällande utrikesministeriets handlingsprogram för fredsmäkling. I spörsmålet påpekar hon att man redan under regeringsförhandlingarna lade grunderna för det handlingsprogram för fredmäkling som presenterades i december. Då tog man upp möjligheterna att särkilt nämna Ålandslösningen och vad den inneburit för Finlands möjligheter att etablera sig i fredsmäklingssammanhang.

Nauclér ställde därför frågan varför Åland inte alls nämns i handlingsprogrammet, trots att man redan då under förhandlingarna kom fram till hur mycket Ålandsexemplet har betytt och fortfarande betyder för Finland i krishanterings- och fredmäklingsammanhang.

I sitt detaljerade och positiva svar konstaterar utrikesminister Tuomioja att den samlade kompetens som finns i Finland, bland annat tack vare erfarenheterna av Ålandsfrågan, stärker landets profil som ett land som kan erbjuda konkreta lösningar i aktuella krissituationer.

I svaret har utrikesministeriet gett exempel på de evenemang som Finland ordnat och som bidragit till att öka kundskapen om Ålandslöningen och dess användning i dagens konflikter. Evenemang som ledamoten Nauclér mycket väl känner till eftersom fem av de sex evenemangen (åren 1999-2004) inföll just under den tid hon hade fått förtroendet att representera Ålands landskapsregering i kontaktgruppen mellan landskapet och utrikesministeriet. Som det sjätte evenemanget nämns den paneldiskussion som ägde rum i New York i januari i år.

- Det är ett positivt och viktigt svar, konstaterar ledamot Nauclér. Det är viktigt att man i Finland är medveten om den betydelse Ålandslösningen har för landets renommé i krishanterings- och fredsmäklarsammanhang. Det är också bra att man uppskattar kontaktguppens verksamhet liksom den nya koordinationsgruppen för fredsmäkling; jag är själv med i den nya gruppen och finner det väldigt inspirerande att man kommer att ta upp Åland som ett särskilt tema.

Det skriftliga spörsmålet (frågan) och frågan finns här på riksdagens hemsida och också inkopierat i sin helhet nedan.

Elsiabeth Nauclér lämnar gärna närmare information, tfn 050 512 1984

———————————————–
SS 160/2012 rd – Elisabeth Nauclér /r

Handlingsprogrammet för fredsmäkling

Till riksdagens talman

Under arbetet med regeringsprogrammet våren 2011 lades grunden för det som skulle resultera i utrikesministeriets ”Handlingsprogram för fredsmäkling” och presenterades i december 2011. I avsnittet om ”Utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken och EU-ärenden” i regeringsprogrammet finns en kortfattad redogörelse för regeringens planer på att utveckla Finlands satsningar på internationell fredsmedling och förebyggande av kriser. Det talas om att utarbeta ett åtgärdsprogram för fredsmedling i syfte att stärka Finlands kompetens.
Redan i det skedet diskuterades möjligheten att särskilt nämna resultatet av Nationernas förbunds konfliktlösning 1921, Ålandslösningen, och erfarenheterna av de mekanismer som skapats under årens lopp, samt på vilket sätt detta som en del av Finlands varumärke kunde användas i olika sammanhang. Finland är unikt genom de olika minoritetslösningar som finns inom landet. Finland är ett tvåspråkigt land, med ett autonomt område som tillkommit genom internationell medverkan, vidare finns inom landet en folkgrupp som tillhör ursprungsfolken och dessutom har romerna under årtionden integrerats på ett bättre sätt än på många andra ställen. Därtill kan läggas erfarenheter som historien burit med sig. Finland har därför all anledning att lyfta fram alla dessa exempel för att på så sätt bistå andra med erfarenhet.
Dessa erfarenheter har i sin tur troligen medverkat till att Finland skapat sig en arena i fredsmäklarsammanhang, där den klart mest framstående personen varit president Martti Ahtisaari, som också använt sig av erfarenheterna från Ålandslösningen i olika sammanhang där de varit till nytta.
Det Handlingsprogram för fredsmäkling som nu föreligger är mycket omfattande (34 sidor). Där beskrivs i detalj vilka olika former för fredsmäklingskapacitet Finland har. Där talas om de egna erfarenheterna och hur man kan utnyttja redan uppnådd renommé. Trots det nämns inte Åland en enda gång. Nationernas förbunds autonomilösning från 1921 är en av de internationellt mest kända och studerade konfliktlösningarna, kanske mest därför att det är en av de få konflikter som lösts av en internnationell organisation och som varat i nittio år.
I Handlingsprogrammet för fredsmäkling beskrivs också mer ingående några av de konfliktområden där intresset för Ålandsfrågan väckt särskilt stort intresse och där parterna i vissa fall till och med besökt Åland för att på ort och ställe närmare bekanta sig med de former för delad förvaltning (power sharing) och god förvaltning (good governance) som minoriteten varit tvungen att utarbeta i samarbete med staten Finland. Hit hör områden som Palestina, Krim, Transnistrien och Sudan, men inte heller i detta sammanhang nämns Åland.
Under President Tarja Halonens tid som utrikesminister tillkom den s.k. kontaktgruppen vid utrikesministeriet som bl.a. har till uppgift att se till att erfarenheterna av Ålandslösningen kommer till användning som ett element i civil krishantering i alla de sammanhang där den kan bidra till att ge parterna i konflikter stöd och inspiration för att fortsätta sitt arbete för att hitta konfliktlösningar. Inte heller detta arbete har fått något omnämnande.
Många personer inom utrikesförvaltningen har dock insett nyttan av att dela med sig av erfarenheterna av autonomi som ett av de sätt att lösa en minoritetskonflikt som finns. Finlands representation vid Förenta nationerna i New York anordnade i januari i år på International Peace Institute (IPI) en utställning och ett seminarium tillsammans med Indonesiens representation med rubriken ”Åland Islands Solution – A Precedent for Successful International Disputes Settlement”, vilket visar att det finns både intresse och kunskap i ärendet, trots att inget sägs om frågan i Handlingsplanen.
Med hänvisning till det som anförs ovan får vi i den ordning 27 § riksdagens arbetsordning föreskriver ställa följande spörsmål till den minister som saken gäller:
Vilka är planerna på att använda sig av Ålands självstyrelse och erfarenheterna av den konfliktlösning Nationernas förbund åstadkom genom sitt beslut år 1921 att Åland skulle vara en del av Finland och samtidigt det enda demilitariserade, neutraliserade och autonoma området i världen, i det fortsatta arbetet med att genomföra utrikesministeriets ”Handlingsplan för fredsmäkling”, och kommer detta arbete särskilt att intensifieras under den tid som återstår av Finlands kampanj för att få en av de icke-permanenta platserna i FN:s säkerhetsråd?

Helsingfors den 7 mars 2012

Elisabeth Nauclér /sv

Till riksdagens talman

I det syfte som anges i 27 § i riksdagens arbetsordning har Ni, Herr talman, till den minister som saken gäller översänt följande skriftliga spörsmål SS 160/2012 rd undertecknat av riksdagsledamot Elisabeth Nauclér /sv:

Vilka är planerna på att använda sig av Ålands självstyrelse och erfarenheterna av den konfliktlösning Nationernas förbund åstadkom genom sitt beslut år 1921 att Åland skulle vara en del av Finland och samtidigt det enda demilitariserade, neutraliserade och autonoma området i världen, i det fortsatta arbetet med att genomföra utrikesministeriets ”Handlingsplan för fredsmäkling”, och kommer detta arbete särskilt att intensifieras under den tid som återstår av Finlands kampanj för att få en av de icke-permanenta platserna i FN:s säkerhetsråd?

Som svar på detta spörsmål anför jag följande:

Möjligheten att tillämpa Ålandsexemplet i Finlands fredsmäklingsarbete är ett centralt element i genomförandet av handlingsprogrammet för fredsmäkling, som offentliggjordes i december 2011. Innan programmet offentliggjordes presenterade utrikesministeriets koordinator för fredsmäkling programmet och dess genomförandeplan för Ålands vidkommande för den åländska kontaktgruppen. En nationell koordinationsgrupp för fredsmäkling, som tillsatts med stöd av handlingsprogrammet, sammanträdde för första gången den 28 februari 2012. Under mötet kartlades de styrkor som utmärker den finländska fredsmäklingskompetensen. I det sammanhanget framhölls möjligheten att utnyttja Ålandsexemplet som en styrka. I Finlands riktlinjer för fredsmäkling, som utrikesministeriet gav ut 2010, lyftes också den åländska modellen för självstyrelse fram som en viktig lösningsmodell.
Vid utrikesförvaltningen finns det en stark tradition när det gäller att göra Ålandsexemplet känt och tillämpa det i aktuella krissituationer. År 1998 tillsattes en kontaktgrupp med företrädare för Ålands landskapsregering och utrikesministeriet. Kontaktgruppen tillsattes i syfte att utveckla och öka Ålandsexemplets användning i internationella sammanhang och även på annat sätt öka informationen om samt kontakterna till Åland. Under årens lopp har kontaktgruppen deltagit i organiseringen av flera evenemang som bidragit till att öka kunskapen om Ålands självstyrelse och Nationernas förbunds beslut om Åland 1921 genom konventionen om icke-befästande och neutralisering av Ålandsöarna.
Nedan ges exempel på evenemang som Finland har ordnat och som bidragit till att öka kunskapen om Ålandslösningen och dess tillämpbarhet också i konflikter i dag:
• Paneldiskussion i New York i januari 2012 om lösningen av konflikter, ”Settling International Disputes: Lessons from the Past, Challenges for the Future”, där man behandlade Ålandslösningen som en inspirationskälla för fredsprocessen i Aceh och diskuterade på vilket sätt Ålandslösningen eller de lösningar som tilllämpats i Aceh kan användas i nu aktuella krissituationer. Utifrån seminariet, som väckte ett brett intresse, behandlades frågan bland annat i marockanska medier i anslutning till konflikten kring Västsahara,
• Tankesmedja om autonomier i Helsingfors 2004, Gross rapport till Europarådet,
• Autonomies in the European Union, the special case of the Åland Islands” i Bryssel i mars 2003,
• Autonomy – an alternative to secession, A seminar on Åland Islands as an example for peaceful governance” i New York 2001,
• ”Seminar on autonomy as a conflict-solving mechanism” i Stockholm i mars 2000,
• The Åland Islands: An inspiration for contemporary crises management” i Genève i december 1999.
Nästa inplanerade evenemang är ett Ålandssymposium om fredsmäkling i Genève sommaren 2012 i samarbete med fonden Geneva Center for Security Policy.
I samband med de evenemang som anges ovan har det ofta också ordnats utställningar som beskriver Ålandslösningen. En historisk utställning om lösningen av Ålandsfrågan öppnades den 21 juni 2011 i FN:s lokaler i Genève. Det finns också en ambulerande version av utställningen som visades i New York i januari 2012 och som går vidare till Washington senare under våren 2012.
I fortsättningen kommer den ovan nämnda koordinationsgruppen för fredsmäkling att regelbundet sammanträda med avsikt att på varje möte koncentrera sig på ett visst tema. Frågor som gäller Ålandsexemplet bildar ett naturligt tema för koordinationsgruppen. Också den åländska kontaktgruppens erfarenheter utnyttjas. En god grund för behandlingen av temat utgörs av de senaste årens krissituationer där modellen har tilllämpats i praktiken, till exempel vid fredsprocessen i Aceh och den politiska dialogen om Krim. Gruppen kan diskutera hur Ålandsexemplet kan utnyttjas ännu effektivare inom fredsmäklingen.
Begivenheterna under 2011 och 2012 har särskilt inspirerats av 90-årsdagen för lösningen av Ålandsfrågan. Evenemangen är ägnade att ge en positiv bild av Finland också med tanke på Finlands säkerhetsrådskampanj. Den samlade kompetens som finns, bland annat tack vare erfarenheterna av Ålandsfrågan, stärker Finlands profil som ett land som kan erbjuda konkreta lösningar i aktuella krissituationer.

Helsingfors den 26 mars 2012

Utrikesminister Erkki Tuomioja

Några utmärker sig alltid!……… men jag glädjer mig åt att majoriteten av Finlands befolkning består av smarta, intelligenta och toleranta människor.

Suomi vaihtaa Ahvenanmaan Suursaareen nopealla aikataululla

Pressmeddelande
29.3.2012
Publiceringsfritt genast

Blomqvist, Gästgivars, Nauclér och Östman: Viktigt att stöda våra svenskspråkiga företagare!

I tre skriftliga spörsmål till regeringen, som lämnades in till talmannen 29:e mars, lyfter kristdemokraternas Peter Östman och svenska riksdagsgruppens Thomas Blomqvist, Lars-Erik Gästgivars och Elisabeth Nauclér upp de svenskspråkiga företagarnas verksamhetsförutsättningar. I sina spörsmål tar riksdagsledamöterna fasta på den bristfälliga svenskspråkiga kommunikationen eller verksamheten inom tullen, Finpro och Finlands standardiseringsförbund (SFS).

I spörsmålet angående tullen, poängterar ledamöterna tullens viktiga uppgift att främja en smidig utrikeshandel. Tullen är därför i kontakt med företagarna gällande olika bestämmelser. Tyvärr har det från finlandssvenskt förtagarhåll rapporterats om brister i tullens kommunikation på svenska. De svenskspråkiga företagarnas rätt att få information på svenska tryggas av språklagen, respektive självstyrelselagen för Åland. Ledamöterna frågar därför vilka åtgärder regeringen tänker vidta för att tullens svenskspråkiga kommunikation garanteras.

Liknande problem finns i Finlands standardiseringsförbund SFS ry, som sköter de viktigaste administrativa uppgifterna i anslutning till standardiseringen liksom det nationella upprätthållandet av standardiseringssystemet. Från företagarhåll kritiserar man deras brist på svenskspråkig kommunikation och verksamhet. Standardisering är av väsentligt intresse för alla företag såväl i riket som på Åland och vi anser att SFS driver verksamhet på statens vägnar och att förbundet följaktligen skall efterleva språklagen.

I det tredje spörsmålet efterlyser ledamöterna bättre service på svenska i Finpro. Ledamöterna konstaterar att det är diskriminerande mot de svenskspråkiga företagen i Finland att Finpro använder enbart det ena nationalspråket i främjanget av företagens internationalisering. Finpro utgör ett centralt element i den statliga verksamheten på näringslivsområdet, och dessutom finansieras största delen av Finpros verksamhet av offentliga medel.

- Företagsamheten är mycket viktig för vårt land. Vi behöver företag som skapar sysselsättning och välfärd. Därför ska vi stöda våra driftiga företagare och ge dem goda verksamhetsförutsättningar, också när det gäller språkliga rättigheter, sammanfattar Blomqvist, Gästgivars, Nauclér och Östman.

Tilläggsuppgifter:

Thomas Blomqvist 050 512 1776
Lars-Erik Gästgivars 0500 261 043
Elisabeth Nauclér 050 512 1984
Peter Östman 050 512 1845

Pressmeddelande 29/3 2012
Elisabeth Nauclér. Ålands representant i Finlands riksdag
Publiceringsfritt genast

Elisabeth Nauclér:
Nauclér ställde fråga om oroligheterna i Tibet

——————————–
Elisabeth Nauclér ställde onsdagen 28:e mars ett skriftligt spörsmål till regeringen med anledning av de senaste oroligheterna, och då i synnerhet självantändningarna, i Tibet.

I Tibet har protesterna mot regimen i Kina blossat upp igen i form av bland annat självantändningar, våldsamma protestaktioner samt demonstrationer med början förra året. Det rapporteras om våldsamheter som svept över Tibet och oroligheterna har betecknats som de värsta sedan 2008. De protesterar mot regimens förtryck av deras kultur och religion samt Dalai Lamas exil. Efter oroligheterna 2008 i Tibet har Kina ytterligare intensifierat sitt grepp om den autonoma regionen. Detta gäller åtstramning av rätten till fri rörlighet, mötesfrihet, yttrandefrihet och religionsfrihet. Dessutom har säkerhetsstyrkornas närvaro i regionen ökat kraftigt. Antalet självmordsförsök genom självantändning rapporteras vara 28, varav sex har skett under 2012.

Att tända eld på sig själv har blivit ett av de mest uppmärksammade sätten att protestera mot orättvisor. Tidigare har denna typ av självbränningar i Tibet bara utförts av nunnor och munkar. Nu finns också rapporter om att tre tibetanska boskapsherdar nyligen satt eld på sig själva vilket skulle vara första gången vanliga tibetaner väljer denna metod. De tibetanska nomaderna, som utgör 2.25 miljoner av den totala befolkningen på 6 miljoner, har under långa perioder tvångsförflyttats. Dessutom, tidigare brukade protesterna genomföras i de större städerna av den lägre medelklassen, men nu förekommer även demonstrationer bland småbönder och nomader på landsbygden.

- Nauclér förklarar att oroligheterna i Tibet börjar bli såpass alvarliga nu att något måste göras. I regeringsprogrammet sägs det att regeringen skall främja utvecklingen av demokrati och mänskliga rättigheter i deras utrikespolitik. En av regeringens viktigaste kanaler är EU, och man borde därför jobba för att EU och Kina öppnar en diskussion om de mänskliga rättigheterna i Tibet. Dessutom kunde regeringen jobba för liknande åtgärder inom FN.
——————————–

Mera information fås hos Gustav Blomberg på gustav.blomberg@riksdagen.fi

Hela skriftliga spörsmålet i sin helhet:

SKRIFTLIGT SPÖRSMÅL
SJÄLVANTÄNDNINGARNA I TBET

Till riksdagens talman

I Tibet har protesterna mot regimen i Kina blossat upp igen i form av bland annat självantändningar, våldsamma protestaktioner samt demonstrationer med början förra året. Det rapporteras om våldsamma protester som svept över Tibet och oroligheterna har betecknats som de värsta sedan 2008. De protesterar mot regimens förtryck av deras kultur och religion samt Dalai Lamas exil. Protesterna har blivit allt starkare sedan 2008, och efter oroligheterna i Tibet samma år har Kina ytterligare intensifierat sitt grepp om den autonoma regionen. Detta gäller åtstramning av rätten till fri rörlighet, mötesfrihet, yttrandefrihet och religionsfrihet. Säkerhetsstyrkornas närvaro i regionen har ökat kraftigt. Antalet självmordsförsök genom självantändning rapporteras vara 28, varav sex har skett under 2012.

Kinesiska myndigheter har utdömt långa fängelsestraff och det rapporteras om att munkar och nunnor försvunnit. I mitten av februari grep kinesiska myndigheter hundratals tibetaner efter möten med Dalai Lama i Indien, där de gripna, enligt Human Rights Watch (HRW), måste genomgå en ”politisk omskolning”. HRW uppger att gripanden i sådan stor skala inte skett sedan 70-talet. Kina fördömer självmorden som resultat av extrema partier och politiska konspirationer där den ytterst ansvarige enligt dem är Dalai Lama.

Att tända eld på sig själv har blivit ett av de mest uppmärksammade sätten att protestera mot orättvisor. Tidigare har denna typ av självbränningar bara utförts av nunnor och munkar. Nu finns också rapporter om att tre tibetanska boskapsherdar nyligen satt eld på sig själva vilket skulle vara första gången vanliga tibetaner väljer denna metod. De tibetanska nomaderna, som utgör 2.25 miljoner av den totala befolkningen på 6 miljoner, har under långa perioder tvångsförflyttats. Tidigare brukade protesterna genomföras i de större städerna av den lägre medelklassen, men nu förekommer även demonstrationer bland småbönder och nomader på landsbygden.
De internationella människorättsorganisationerna Amnesty International och Human Rights Watch har upprepade gånger uppmanat Kina att upphöra med åtgärderna riktade mot det tibetanska folkets religionsfrihet och kulturella rättigheter och att ta itu med de bakomliggande orsakerna till självmordsförsöken. De har uppmanat Kina att genomföra en omfattande utvärdering av människorättssituationen i Tibet.

En månadslång hungerstrejk av tre tibetaner utanför FN-högkvarteret i New York i slutet av mars i år resulterade i ett löfte från FN att tillsätta en speciell rapportör för mänskliga rättigheter som skall undersöka situationen inne i Tibet. Höga kommissionären för mänskliga rättigheter Navi Pillay har en inbjudan från Beijing att besöka Kina och löften gavs att resan kommer att bli av. Bevisligen finns det nu momentum att agera.

I Kinas konstitution erkänns religionsfrihet, fri rörlighet och mötes-och yttrandefrihet. Kina har också åtagit sig att följa internationella normer för mänskliga rättigheter genom att ratificera konventionen mot tortyr (CAT), konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering (CERD), konventionen om avskaffande av all slags diskriminering mot kvinnor (CEDAW) och internationella avtalet om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ESCR). De har också skrivit på internationella avtalet om civila och politiska rättigheter (CCPR) så tidigt som 1998.

I regeringsprogrammet sägs att Finland skall främja utvecklingen av rättsstatsprincipen, demokrati och mänskliga rättigheter inom de bilaterala förbindelserna och internationella organisationer på ett resultatinriktat sätt.

Europeiska unionen är en viktig kanal för Finlands människorättspolitik och Finlands mål är att säkerställa att de mänskliga rättigheterna beaktas i allt EU: s beslutsfattande. Sedan 1995 har det mellan EU och Kina fortsatt en dialog om mänskliga rättigheter, men människorättsproblemen i Tibet saknas.

Med hänvisning till det som anförs ovan får jag i den ordning 27 § riksdagens arbetsordning föreskriver ställa följande spörsmål till den minister som saken gäller:

– Vilka konkreta utvecklingspolitiska och EU-politiska åtgärder har regeringen vidtagit eller ämnar vidta för att få till stånd en dialog mellan EU och Kina kring frågor om mänskliga rättigheter, och särskilt relationen till Tibet? Och vilka åtgärder ämnar regeringen, med hänvisning till att FN skall tillsätta en speciell rapportör för mänskliga rättigheter som skall undersöka situationen i Tibet, vidta inom FN för att säkerställa att de mänskliga rättigheterna efterföljs i Tibet?

Helsingfors den 27 mars 2012
Elisabeth Nauclér /sv

Vecka 12

Veckan började som vanligt i Mariehamn, och den slutade som vanlig i Mariehamn, däremellan Helsingfors som vanligt, nej inte riktigt. Det här var ingen vanlig vecka. Regeringens ekonomiska ramar för åren 2013-15 skulle sys ihop och det innebar naturligtvis mängder av möten och extramöten. Sex partier skulle enas om hur det skulle gå till att få bukt med det stora statsunderskottet såsom utlovat i regeringsprogrammet, samtidigt skulle det ses till att de egna vallöftena om att sänka skatten eller inte sänka skatten, om att höja momsen eller inte höja momsen, om att höja pensionsåldern eller inte höja pensionsåldern skulle infrias, eller åtminstone inte svikas helt. Mitt i detta för hela landet viktiga arbete pågick det tragikomiska skådespelet om Stefan Wallins vara eller inte vara.

Förhandlingarna om budgetramarna

Arbetet med landets framtida ekonomi och i förlängningen också landskapets ekonomi var viktigt och krävde all uppmärksamhet som kunde uppbådas. Resultatet blev, anser jag gott. Alla fick ge och alla fick ta, så som det är i den politiska verkligheten. Socialdemokraterna fick solidaritetsskatten, att den sedan inte ger så mycket i pengar är en annan femma, men den visar till namnet vad vi alla måste vara inriktade på. Det viktigaste var att få arbetsmarknadsparterna med i båten och det lyckades på ett nästan ofattbart bra sätt. Ingen tvekan om att det finns fördelar med att ha Ihalainen med i regeringen. En budget som lett till konfrontation med arbetsmarknadsparterna skulle inte möjliggjort solidariska krafttag. Spara måste vi, men också se till att ha en ekonomi som innehåller stimulansåtgärder om vi skall få upp sysselsättningen. Läget är annorlunda i landskapet än i riket, men de ökade skatteintäkterna ger ett välkommet tillskott till landskapets budget.

Ahde och Wallin

Samtidigt som detta viktiga arbete pågått har ett tragikomiskt skådespel passerat framför våra ögon, eller egentligen två och båda med lyckligt slut. Kommunikationschefen Hilkka Ahde på bil- och transportfacket AKT som nyligen fick sparken från sitt jobb på grund av ”samarbetssvårigheter” – för övrigt en vanlig företeelse bland kvinnor i hennes ålder – fick tillbaka jobbet i väntan på att polisutredningen om hennes chefs eventuella mobbning slutförs, då man beslutar om hans avstängning eller om något annat skall hända med honom. Vad som sedan händer om han inte åtalas och får tillbaka sitt jobb, ja det återstår att se. Han fick bort henne och hon fick bort honom 1-1 så långt.

Den andra tragikomiska episoden var proposition till riksdagen om godkännande av
överenskommelsen mellan Finland och Israel om ömsesidigt skydd av säkerhetsklassificerad information och med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i överenskommelsen
som hör till området för lagstiftningen (RP 4/2012 rd). Vadå, säger ni kanske? Jo, så hette ärendet som man försökte få försvarsminister Stefan Wallin på fallrepet med. Det visade sig att få visste om att man med vilket ärende som helst kan få till stånd en förtroendeomröstning. Överenskommelse med Israel var föredragen av försvarsministern och då gick det att i plenum föreslå att han inte skulle få fortsatt förtroende. Ingen av de två första talarna från Centerpartiet och Sannfinländarna sade ett ord om överenskommelsen och det är tydligen också möjligt att tala om något helt annat. Nu vet alla, och det kommer säkert att bli flera liknande shower under den närmaste tiden. Ärendet handlade alltså om att Stefan Wallin på en fråga om vad det som stod i regeringsprogrammet i detalj betydde gett ett svar, ett svar som i praktiken innebar att Dragsvik blir kvar, i alla fall under den här regeringsperioden, och något annat var inte heller föreslaget. Ska inte en minister ge svar på frågor om vad som menats med det som står i regeringsprogrammet? Ska inte en minister ge politiska riktlinjer? Om inte behöver vi inga ministrar och inga val. Onödigt att kasta bort pengar på det som vi brukar kalla demokrati. Presidenten ansåg sig inte förd bakom ljuset i egenskap av ordförande i utrikes- och säkerhetspolitiska utskottet.

För säkerhetsskull har Stefan Wallin nu bett om ursäkt åt höger och vänster, uppåt och nedåt, utåt och inåt, allt på samma dag, en tiofaldig pudel, minst.

ÅSFH och Ungdomsparlamentet

Som tur är har veckan inneburit viktigare saker. I fredags hölls Ungdomsparlamentet i riksdagen och för första gången i historien satt någon på den åländska riksdagsledamotens plats. Personen ifråga hette Lukas Mattsson. Med i salen på läktarplats fanns också skolans rektor Gerts Friman och en annan elev Moa Clemes som fungerade som journalist. Åland är ett eget valdistrikt i riksdagsvalet och Åland har en egen plats i riksdagen och självfallet skall det sitta någon på den platsen i Ungdomsparlamentet då det anordnas vartannat år. Varför så inte varit fallet förut vet jag inte, men nu var det så. Talman Eero Heinäluoma poängterade att det var första gången en ålänning fanns på plats. Allt var som vanligt. Lukas ställde sin fråga på svenska och tolken översatte till finska. Minister Häkämies svarade på svenska och det översattes till finska, men ingenting översattes till svenska, precis som det är i verkligheten. Lukas kunde alltså inte förstå vad som sades och vad som pågick. Bredvid sig hade han en flicka som på engelska hjälpte honom att förklara hur omröstningen skulle gå till. Riksdagen ville att allting skulle vara precis som på riktigt, och så är verkligheten. Det finns ingen simultantolkning i riksdagen trots att landet är tvåspråkigt, trots att det är en självklarhet att det översätts i andra länder som Canada, som Kosovo, som Sydafrika där man har tolkning till elva språk och även för åhörarna på läktaren. I Finlands riksdag finns också utrustningen installerad, men ingen tolkning finns.

Elisabeth Nauclér, Moa Clemes, Lucas Mattsson och Gerts Friman

Inte bara ungdomarna Lukas och Moa besökte riksdagen, dit kom också Ålands egen studentförening i Helsingfors (ÅSFH) på besök (de har också en egen sida på Facebook). Det blev guidning, genomgång av hur det är att arbeta i riksdagen och en pratstund om både det ena och det andra. Mer om den här träffen kan ni läsa på min här på min blogg.

Serbiens talman och Georgiens ambassadör i Sverige på besök i riksdagen

Bland de utländska gästerna som besökte riksdagen fanns Serbiens talman Prof. Dr Slavica Djukic Dejanovic. Av olika orsaker har jag träffat henne flera gånger och hon kan vid det här laget ganska mycket om Finland och om Finlands riksdag. Särskilt intressant är de i Serbien som söker samarbete med Finland och med Finlands riksdag för att kunna få fler kvinnor att ställa upp i val och engagera sig i politiken. Det kommer att ge effekt redan i parlaments- och kommunalvalet som hålls den 6 maj. Vallagen har ändrats och kvotering har införts så att ett visst antal kandidater måste vara kvinnor, eller män den dagen kvinnorna är i majoritet.
En väldigt trevlig och inte särskilt betungande uppgift var att få stå värd för en lunch för Finlands alla honorärkonsuler som tillsammans med Norges ambassadör Maimo Henriksson besökte riksdagen. De hade naturligtvis varit i Finland många gånger och var nu på väg till Lappland, men riksdagen ville de inte missa.

Georgiens ambassadör i Stockholm ville komma förbi och tala med riksdagsmännen om möjligheterna att bilda en vängrupp och att få komma och presentera landet för riksdagsledamöter vid något tillfälle. Då faller det sig uppenbarligen naturligt för dem att kontakta den åländske riksdagsledamoten eftersom Ålands självstyrelse tveklöst är något som skulle intressera dem som lösning på landets interna konflikter. Och känt har det naturligtvis blivit sedan presidenten besökte landet.

Redarföreningens traditionella middag och Mariehamns litteraturdagar

Redarföreningens traditionella middag avåts i Helsingfors, och det i närvaro av representanter för arbetsgivarna och arbetstagarna, tjänstemän och politiker, alla med samma intresse att se till att det finns förutsättningar för finsk sjöfart att leva vidare och trafikera under egen flagga. Det har många gånger klagats på mycket, men nu ser det bra ut. Tonnageskattelagen som alla länge väntat på har kommit och kommer enligt alla prognoser att leda till att fartyg flaggas in, eller borde man säga att de flaggas ut till Finland? Ja, det är en smaksak.

Staden Mariehamn var som vanligt vid den här tiden full av litterärt intresserade besökare. Mariehamns litteraturdagar är ett välkommet arrangemang och många besökare från Sverige och Finland kommer och besöker eventet. Mer kan ni läsa om detta i Ålandstidningen och Nya Åland.

Pressmeddelande 22/3 2012

——————————–
Tisdagen 22 mars bjöd Elisabeth Nauclér in Ålandska studentföreningen i Helsingfors till riksdagen. Varje år bjuds studentföreningen in till riksdagen av riksdagsledamoten då både studenterna och riksdagsledamoten kan bekanta sig med varandra. Att gamla och nya studenter i Helsingfors får en chans att besöka riksdagen och träffa riksdagsledamoten kontinuerligt är viktigt eftersom det skapar nätverk och studenterna får en chans att få en närmare insyn i hur arbetet på riksdagen fungerar.

Efter en 45 minuter lång guidning på riksdagen träffade studenterna Nauclér i mottganingsrummet i A-flygeln där det bjöds på mat och intressanta diskussioner.

Elisabeth pratade om hur det är att jobba i Finlands riksdagen, vad som kan vara problematiskt med arbetet, vad som krävs, hennes uppgifter och hur hennes uppdrag är utformat med tanke på Ålands självstyrelse och därigenom den speciella sitts den åländska riksdagsledamoten har i riksdagen jämfört med andra riksdagsledamöter. Dagsaktuella frågor diskuterades också, som exempelvis de senaste turerna kring Stefan Wallin och försvarsreformen och de svenska och finska namnen på kartorna.
———————————–

ÅSFH på besök i riksdagen

Mera information får ni från riksdagsassistent Gustav Blomberg på gustav.blomberg@riksdagen.fi eller 094324047.

Pressmeddelande 23/3 2012

—————————–
Ungdomsparlamentet samlades till plenum i Finlands riksdag idag fredagen den 23 mars. Sammanlagt 400 elevrepresentanter, journalistelever och klubbledare från hela landet deltar i Ungdomsparlamentet, som i år hålls för åttonde gången. För första gången är också Åland representerat genom eleverna Lucas Mattsson (ledamot) och Moa Clemes (journalist) och rektor Gerts Friman från Kyrkby högstadieskola i Jomala.

Ungdomsparlamentets plenum hålls som en muntlig frågestund, där regeringen svarar på ungdomarnas frågor. Riksdagens talman för ordet. I år får eleverna också för första gången bekanta sig med utskottens arbete där Lucas deltog i Stora utskottet. I Stora utskottet fick Lucas allt tolkat till svenska.

Ungdomsparlamentet sammanträder i riksdagen vartannat år och deltagarna väljs ut bland parlamentsklubbarna i skolorna. I parlamentsklubbarna får eleverna i årskurs 8 och 9 tillsammans med en klubbledare studera frågor typ representativ demokrati, riksdagen, folkrepresentationens historia och dagens arbetssätt. Parlamentsklubbarna kan vara projekt i samarbete med historia och samhällslära, modersmål och elevhandledning. Dessa klubbar är aktiva också de år då Ungdomsparlamentet inte sammanträder.

På Åland finns inte ännu någon klubb av denna typ, utan det är riksdagsledamot Elisabeth Nauclér som trogen sitt löfte från valdebatterna ordnat så att också en åländsk elev får delta i Ungdomsparlamentet. Hon hoppas att detta skall kunna väcka flera åländska skolors intresse för samhällsfrågor, politik och för det arbete som görs av riksdagen, det är många frågor som påverkar ålänningarnas dagliga liv som avgörs här. Dessutom hoppas Elisabeth på att också andra åländska högstadieskolor ansöker om att delta i framtida Ungdomsparlament.

Under frågestunden ställde Lucas (en av de 20 som blev utvalda) en muntlig fråga till regeringen om skillnaden mellan Ålands näringsliv och rikets näringsliv. Lucas var nöjd med svaret, men tyckte att tolkningen till svenska inte var lika bra som under Stora utskottets session.

Senare under dagen träffade de tillsammans med representanterna från de andra svenska skolorna Elisabeth Nauclér, justitieminister Anna-Maja Henriksson, Astrid Thors och Thomas Blomqvist Svenska riksdagsgruppens grupprum.
——————————

Mera information får ni från riksdagsassistent Gustav Blomberg på gustav.blomberg@riksdagen.fi eller 094324047

Pressmeddelande – Kenyanska parlamentariker besökte Ålandskontoret

En grupp om åtta parlamentariker och tre tjänstemän från parlamentet i Kenya var på studiebesök till Finland senaste vecka, de representerade ett utskott som sysslar med förvaltningsärenden. Finlands riksdag stod värd för besöket och gästerna bekantade sig med riksdagsarbetet och samhällsförhållanden i Finland, de hade även önskat information om Ålands självstyrelse och samarbetet mellan Finlands riksdag och Ålands lagting.
Därför besökte de Ålandskontoret senaste vecka och fick allmän information om Åland av informationssekreterare Britt Inger Wahe och om Ålandsexemplet och kontakterna mellan riksdag och lagting av riksdagsledamot Elisabeth Nauclér.
Gästerna var mycket intresserade av informationen och ställde många frågor, särskilt förundrade man sig över folkmängden och de många kommunerna, flera av dem kom från mycket tättbefolkade områden i Kenya, där Ålands befolkning ”lätt kunde rymmas i en stadsdel”.

Nästa mål på studiebesöket var Los Angeles, där de skulle studera federalstatssystemet.

Elisabeth Nauclér ger gärna närmare information vid behov, tfn 050 512 1984

Vecka 11

Återigen måste jag ställa mig frågan är det verkligen någon som läser vad jag skriver på min hemsida och facebook, eller är det i tidningarna man skall skriva om man skall förmedla någon information till uppdragsgivarna, eller väljarna som de också kallas. Någonting säger mig att de som följer sociala media noggrant ändå är väldigt få, att den stora gruppen människor som är politiskt intresserade återfinns bland tidningsläsarna, må det sedan vara pappersversionen eller nätversionen. Alltså borde man, eller jag som första person singularis heter på svenska, ägna mer tid åt att skriva riksdagsbrev som kan erbjudas tidningarna. Den diskussionen har jag nu haft med chefredaktörerna för de lokala bladen.

Frankrikes presidentval

Frankrike står inför ett presidentval och det föranledde att jag sammanträffade med franske ambassadören för att fråga om han kan komma till riksdagens vängrupp för Frankrike och berätta om valet. Det kan han, men en fransk ambassadörs möjligheter att tala om ett kommande presidentval är begränsade. Vi kan få veta allt om hur valet går till rent tekniskt och kanske få resultatet från några valpejlingar, men inte mer. Resten får vi ta reda på själva. Och det går inte att undvika om man som jag följer France 24. Där talas nästan inte om något annat. Om att Marine LePen nu fått ihop de sista 500 underskrifterna hon behövde för att bli officiell kandidat, om hur Sarkozy gör olika populistiska utspel. Han friar till LePens väljare och till Hollandes om vartannat. Han talar om att lämna Schengen, knappast allvarligt menat. Vad är då Marine LePens roll? Hon kommer inte att gå till andra omgången som sin far, och hon kommer inte heller att ge rösterna till någon utpekad i andra omgången. Istället kommer hennes röster att vara inom räckhåll för den som kan locka hennes väljare, och då gäller det att ligga på högerkanten vara fientligt inställd till invandrare etc. Men allt det här är naturligtvis bara spekulationer. Hur det går i verkligheten det får vi vänta till den 22 april innan vi får veta. Vad livet skulle vara fattigt utan presidentval.

Jaakko Hautamäki

Jaakko Hautamäki var en uppskattad och kanske ibland fruktad skribent i riksdagen. Han var Helsingin Sanomats bevakare av vad som hände i riksdagen. Han hörde till riksdagscaféets inventarier. En av de första gånger jag medverkade i en presskonferens i riksdagen och sedan kunde konstatera att inte ett ord av vad jag sagt fanns med i hans artikel ringde jag upp honom för att fråga om han inte förstått vad jag sagt. Han tackade för att jag tagit kontakt, men han hade nog förstått. Jaakko talade en mycket god svenska och följde också med presidenten till Åland på hennes sommarbesök 2010. Hans penna var skarp, men alltid saklig och korrekt. Blev man inte citerad hade man nog inte sagt något viktigt. Nu finns inte Jaakko mer, han rycktes bort i för några dagar sedan och den här veckan fanns en kondoleansbok utlagd i riksdagen.

UN WOMEN

Finlands UN WOMEN:s strategigrupp, där jag ingått hade sitt sista möte och vi lade sista handen vid strategin som alltså är hur det som en gång hette UNIFEM och var Helvi Sipiläs baby nu skall bedriva verksamheten vidare. UN WOMEN omfattar ett mycket större område inom FN strukturen, men är trots det mindre kända. Hur många på gatan vet vad UN WOMEN sysslar med? Hur skall vi bli kända? Ja, det var frågor vi försökte hitta svar på. Vi skall fortsätta verka för kvinnofrågor på det nationella planet, det kan gälla invandrarkvinnors integrering i det finska samhället genom att bekämpa analfabetismen, men också vara aktörer på det globala planet. Vi skall försöka dra vårt strå till stacken för att Rio plus-mötet skall ha en inriktning som mer tar hänsyn till kvinnornas roll i arbetet.

Riksdagens kvinnonätverk hade möte under veckan och diskuterade bland annat hur vi kan bidra till utvecklingen i länder där inte kvinnor har den roll kvinnliga riksdagsledamöter i Finland har. De länderna är många, men genom Finlands medverkan i olika internationella sammanhang blir frågan mer intressant på vissa håll. Hit hör Afghanistan och länder som varit föremål för den s.k. arabiska våren och jag tänker då främst på Tunisien. Vårt samarbete kvinnor emellan över partigränserna har sällan motsvarighet i de länder där inte demokratin har en längre tradition som i Afghanistan. Kvinnliga parlamentariker där är särskilt modiga, medan de i länder som Tunisien haft en fri ställning, men nu hotas av nya vindar som vi inte alls vill förknippa med den arabiska våren utan snarare med en nattsvart arabisk höst. Låt oss hoppas att deras och vårt arbete inte är förgäves.

Människohandel

Under veckan hölls också inom ramen för det kvinnliga nätverket i riksdagen i samarbete med NYTKIS, TANE och Ombudsmannen för minoriteter/Nationella rapportören av människohandel med titeln ”How to Prevent and Combat Sex Trade in Finland”. Det var en självklarhet att minoritetsombudsmannen Eva Biaudet skulle delta och var en självskriven talare. Finland är väl framme på området, men fortfarande finns mycket att göra. Det gäller att hela tiden vara vaksam och det är nog bara att konstatera att Sverige med sin strängare lagstiftning som förbjuder köp av sexuella tjänster över lag och inte som fallet är i Finland bara i de sammanhang det handlar om offer för människohandel är mer effektiv. Prostitutionen har minskat i Sverige. Säkert är det så att den delvis flyttat inomhus så att den inte skall synas ute på gatan, men det är inte hela sanningen. Den har minskat. Eftersom vi just nu sysslar med just den frågan i Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet börjar man känna sig lite som specialist på de här frågorna. Finland är slutligen i färd med att godkänna regeringspropositionen om Europarådets konvention om bekämpande av människohandel. Visserligen blir det nu ett erkännande, men på en miniminivå. Och de som inte får det skydd de borde få i större omfattning är offren, oftast kvinnor, men inte alltid. Det finns män som också är offer för människohandel, särskilt inom arbetslivet. I Sverige är kriteriet för att dåliga arbetsvillkor som gör att det betraktas som människohandel att det handlar om ”slavliknande förhållanden”. Det första fallet som fördes till rätten klassades inte som människohandel, vi får se hur utvecklingen går, men en sak är säker arbetarskyddsmyndigheterna har en stor roll i sammanhanget.

Vängrupper och utrikespolitik

Flera av riksdagens vängrupper sammanträdde, men det intressantaste mötet var nog det som utrikesutskottet och Israels vängrupp hade med professor Dan Schueftan från Haifa som var mycket direkt i sina uttalanden och som beskrev vilket framgångsrikt land Israel är i alla avseenden, men att det inte hjälper när man lever i ett så orligt område. Att den våg av förändring som drar fram i Nordafrika inte bara ger osäkerhet i de länder den drar fram, men att det också gör Israels situation mer utsatt. Han var mycket kritisk till FN och tog som exempel den FN resolution om Libyen som dagen innan hade godkänts av FN. Trots det var han för en tvåstatslösning.

För den som alls funderar på utrikespolitik är det omöjligt att gå förbi Syrien, läget försämras, rapporterna blir bara grymmare och grymmare. Antalet dödsoffer stiger och något måste göras. FN är som ett antal gånger tidigare handlingsförlamat utom på en punkt. Till området har man skickat en av sina mest erfarna och respekterade tidigare medarbetare Kofi Annan som också träffade president Bashar al-Assad. Hans privata mail till den engelskfödda hustrun har läckt ut och de handlar bland annat om hur han skall kunna skaffa filmer och musik från väst trots att landet är under sanktion. Det verkar helt absurt i sammanhanget. Hur kan en man med en god utbildning och som genom äktenskapet varit utsatt för västerländsk influens under många år svara för sådana grymheter mot det egna landets invånare? Frågan är nu vilken betydelse FN:s nya och omhuldade doktrin ”Responsibility to protect” har? Finns det en skyldighet att ingripa i Syrien? Den uppmärksamme tittaren kunde se att bland de rådgivare som åtföljde Kofi Annan fanns Robert Dann, chef för den enhet inom FN som heter Mediation Support Unit (MSU), och som var en av de medverkade i det seminarium om Ålandsfrågans lösning som hölls i New York i januari i år.

När jag är inne på utrikesfrågorna bör det också nämnas att vi på Ålandskontoret i Helsingfors hade besök av parlamentariker från Kenya. De var i Finland för att studera förvaltningsmodellen. Vad finns på kommunal nivå, vad finns på regional nivå och vad finns på statlig nivå. Hur är Ålands självstyrelse uppbyggd och hur passar den in i sammanhanget. Vem har beskattningsrätt och vem har inte, och i så fall varför inte. Inte så lätt att förklara att Åland har en helt särskild ställning som självstyrt område utgående ifrån ett beslut av Nationernas förbund och ingen nationell lösning. Förhoppningsvis lyckades jag förklara systemet så att de kunde ställa de relevanta frågorna när de träffade de som verkligen kunde besvara varför och hur den finska förvaltningsmodellen är uppbyggd.

Kommunreformen i riket

Det var på sätt och vis en bra övning inför riksdagskollegan Maarit Feldt-Rantas presentation för de åländska socialdemokraterna av den pågående kommunreformen i riket. Det var hennes 91:a presentation av ämnet och det märktes. Beskrivningen var klar och tydlig. Den har inte så mycket med förhållandena på Åland att göra, men väcker frågor som behöver besvaras här också. Vad är en kommun och vad skall den ha för uppgifter. Ingenstans i Europa är kommunerna så starka som i Finland och det beror naturligtvis på att i alla länder åligger många av de uppgifter som ankommer på kommunerna på regionala organ. Län, landsting eller vad det kan heta. Men nu har det visat sig att de här uppgifterna är övermäktiga även för de relativt starka finska kommunerna. Primärkommunerna måste förstärkas. Det skall ske på frivillig väg och med oppositionens medverkan var det tänkt. Hur det går med den saken det återstår att se. Viktigt skulle dock vara att det så långt möjligt sker genom diskussioner som leder till enighet, all intern splittring i de här frågorna riskerar att äventyra svenskan i riket. Och det är här Åland kommer in i bilden. Kommunreformen i riket har inte med Åland att göra. Landskapet är enspråkigt svenskt och det bygger på självstyrelselagen. I riket däremot är svenskans framtid i mindre eller större utsträckning beroende av hur den här reformen lyckas. Och om svenska försvagas i riket blir relationen mellan riket och Åland svårare.

Maarit Feldt-Ranta på besök

Den andra aspekten av reformen som kan ha betydelse för Åland är beskattningen, uppbärande av avgifter eller statsandelar. Åland har lagstiftningsbehörigheten vad gäller kommunalskatten. Om systemet för uppbärande av kommunalskatt i riket förändras eller man kan rent av i teorin åtminstone tänka sig att Finland inte längre skulle uppbära kommunalskatt utan nöja sig med en statsskatt som fördelas enligt någon norm till kommunerna ja, då gäller det för oss att vara med och se till att inte självstyrelsen naggas i kanten.

Debatten om de svenska och finska namnen på Åland

Det här veckobrevet är självfallet inte komplett om jag inte skriver något om Ahvenanmaa och Maarianhamina, ja så heter faktiskt Åland och Mariehamn på ett annat språk, och så ska det heta på det språket. Det kan ingen ifrågasätta, precis på samma sätt som det heter Lontoo, Ruotsi och Tukholma. En språknämnd har nu gjort en språklig och kulturell bedömning av frågan och kommit fram till att dessa namn har historisk hävd och att de därför skall användas parallellt. När Mariehamn blev stad 1861 var Finland och Åland en del av Ryssland och det var två parallella namn på staden. Vad som glöms bort i sammanhanget är att sedan dess har något hänt. Nationernas förbund har beslutat att Åland skulle tillhöra den självständiga staten Finland mot ett löfte om att Åland skulle bevaras svenskt och så sker inte när det i internationella sammanhang är de finska namnen som dyker upp på kartor och i andra sammanhang. I globaliseringens tidevarv har de finska namnen brett ut sig över hela världen, och det svenska namnet Åland börjar försvinna, Åland som hittills varit ett varumärke. Lantmäteristyrelsen har sagt sitt båda namnen skall finnas kvar även om det innebär att hela världen kommer att tala om ”the Ahvenanmaa islands”, les îles d’Ahvenanmaa” eller ”die Ahvenanmaa Inseln”. Därmed basta. Den juridiska bedömningen däremot den ligger nu hos Justitieombudsmannen dit Ålands handelskammare fört ärendet. Hur det går får vi se.

En sak är dock säker det här är ingen nytt fenomen. Det är en välkänd metod i konflikter att döpa om minoriteters eller fiendens ortsnamn. Metoden har tillämpats i forna Jugoslavien med större eller mindre framgång. Jag kan ännu känna respekt för namnen Lički Osik och Teslingrad. Det gällde som FN-tjänsteman att aldrig använda fel ord i fel sammanhang. I Europa rådets senaste rapport över Kroatien är en av de punkter landet kritiseras på just det faktum att man tagit bort namnskyltar med den variant landets minoritet använder. En minoritet har rätt till sina ortsnamn och det har visat sig svårt i dagens internet tid om det inte finns vilja att gå över till bara minoritetens eget namn.

Ett av förslagen är till att lösa problemet är att genom en överenskommelseförordning bli ett eget kartland som Färöarna redan länge varit, men det känns verkligen som långsökt. Skall det inte gå att få förståelse för den här frågan ändå. Det handlar ju bara om en liten folkspillra på 28.000 människor som aldrig kan hota majoritetsbefolkningens rätt till att använda Ahvenanmaa och Maarianhamina, men som om inte förståelsen finns från de ansvariga kan röra upp så mycket hat mot minoriteten.

Vera filmfestival

Under veckan pågick också filmfestivalen Vera i Mariehamn. Den avslutades på lördagen med bl.a. en film om Cuba av den serbiske dokumentärfilmare Goran Radovanović. Han besökte tillsammans med sin hustru Åland, eller Alandski ostrva som det heter på serbiska än så länge. Han var här första gången för sex år sedan då han också vann Vera statyetten. Det gjorde han inte den här gången, men han kommer tillbaka får man anta. Nästa filmprojekt handlar om Kosovo och om den verklighet majoriteten och minoriteten där lever i. Där pågår hela tiden just det att man byter namn på varandras orter så att man inte skall känna sig hemma där man är oönskad.