PRESSMEDDELANDE 23 september 2011

Det är första gången Finland åberopar subsidiaritetsprincipen i en stor EU-fråga, energieffektivitetsdirektivet (PR 27/2011 rd).

I riksdagsdebatten om direktivet om energieffektivitet igår på torsdag eftermiddag den 22 september lyfte riksdagsledamot Elisabeth Nauclér fram det faktum att det inte bara är Finland som för första gången gör en invändning med hänvisning till subsidiaritetsprincipen, utan Ålands lagting har också bedömt frågan och kommit fram till samma slutsats. 

Se bifogade uttalande:

http://fakta.eduskunta.fi/faktatmp/utatmp/akxtmp/puh_38_2011_vp_2_13_73_p.shtml

Tilläggsuppgifter:

www.riksdagen.fi

Riksdagsledamot Elisabeth Nauclér, tel. 050 5121984

Riksdagsassistent Katja Brandt, tel. 050 5860990

PRESSMEDDELANDE 14 september

Under tisdagens remissdebatt den 13 september i riksdagen diskuterades ett vilande förslag till lag om ändring av 59 a § i självstyrelselagen för Åland.   (VLF 4/2011 rd)

PRESSMEDDELANDE 7 september 2011 

Den 31 augusti 2011

Pressmeddelande: FD Katja Brandt ny riksdagsassistent

Riksdagsledamot Elisabeth Nauclér har idag beslutat anställa FD Katja Brandt från Helsingfors, som är född och uppvuxen på Åland, som sin nya riksdagsassistent. 

Det kom glädjande många ansökningar till arbetet som riksdagsassistent säger Elisabeth Nauclér, jag kunde välja mellan kompetenta och välmeriterade sökande. Katja Brandt  har en gedigen utbildning och ett långvarigt samhällsengagemang och jag ser fram emot ett gott samarbete med henne.

Katja Brandt tillträder sin tjänst på riksdagen i samband med att riksdagen inleder höstsessionen.

Närmare uppgifter ger riksdagsledamot Elsiabeth Nauclér, tfn 050 512 1984

eller Ålands riksdagsledamots sekreterare Britt Inger Wahe, tfn 040 550 1144.

Svaveldirektivet

Veckan inleddes med genomgång kring senaste nytt om det s.k. svaveldirektivet och strategi för hur vi på bästa sätt skall kunna nå resultat, och vad är då ett lyckat resultat? Jo, att genomförandet av en lägre svavelhalt för trafiken på Östersjön skjuts upp med minst fem år. Överenskommelsen att sänka svavelhalten är naturligtvis bra, men tidtabellen är helt orimlig. Finland är geopolitiskt en ö och kommer helt oskäligt att beröras av enormt ökade transportkostnader. Det här skall den finska industrin klara av samtidigt som landets ekonomi dras med stort underskott och små möjligheter att kunna räkna med kompensation från staten för de orimligt ökade kostnaderna. Kostnader som andra transportörer i samma farvatten inte behöver dra på sig eftersom de inte är bundna av samma åtaganden. Hur kan Finland ha gått med på detta orimliga krav som bara har en marginell betydelse för Östersjöns rening om alls någon? Sverige som inte alls har ett lika utsatt transportläge som Finland har nu vaknat och anser tidtabellen vara orimlig. Nu gör Finland, Estland och Sverige gemensam sak i Bryssel. Högst troligt får de också stöd av England, som i och för sig är ett hybridland, vilket innebär att de har hamnar inom och utanför området. De kan alltså genom att flytta trafiken från en hamn till en annan undvika hela problemet. Det blir då längre transporter till lands och knappast till någon fördel för miljön, men problemet går att undvika. I England har man trots det vaknat nu när man inser att hela trafiken på Themsen och i Londonområdet måste till orimliga kostnader flyttas till någon annan hamn till ingen nytta för miljön.

Under veckan utsågs till rapportör i den här frågan den finska MEP-aren Satu Hassi. Arbetet går vidare, och Finlands regeringsprogram är mycket tydligt på den här punkten. Tidtabellen skall ändras.

Grundlagsutskottets studiebesök till Stockholm

Det blev mycket Sverige, som det sällan eller aldrig brukar bli för min del, genom att Grundlagsutskottet for till Stockholm för att besöka Konstitutionsutskottet i Sveriges riksdag. Vi hann också med ett besök i de Geerska palatset som Finlands residens i Stockholm var och en bild av hur man uppfattar läget i Sverige. Med Konstitutionsutskottet kunde en inblick i deras arbete och även en beskrivning av hur de ser på den senaste ändringen av Regeringsformen, det som väl närmast kan jämföras med Grundlagen i Finland, även om Sverige har fyra lagar som räknas som grundlagar. Finland har något som kallas positiv parlamentarism. Statsministern skall godkännas av Riksdagen efter val. I Sverige däremot har man haft något som kallas negativ parlamentarism. Statsministern får sitta kvar efter nyval om han inte avsatts. Det här skall det bli ändring på nu, och det kan antas göra det svårare att bilda minoritetsregeringar som annars är vanligt i Sverige. Det här är naturligtvis bara spekulationer. Den som lever får se hur det utvecklas.

Vidare kommer justitieråden inte längre att kallas utan de skall alla ansöka om en tjänst för att komma ifråga m.m. Jag hade ganska klart för mig vad reformen innebar och kunde ställa de rätta frågorna eftersom jag på vägen dit läste den utredning som en kär gammal vän suttit ordförande för, nämligen Per Unckel. Just därför tänkte jag en hel del på honom den här dagen och på att jag nu känt två landshövdingar i Stockholm som båda upprepade gånger bett mig komma och hälsa på i deras ståtliga tjänstebostad, men det hade inte blivit av. Att sedan få nyheten om att Per avlidit just denna dag när jag flera gånger tänkte på honom kändes underligt. Osökt gick tankarna till den dag vi i Mariehamn satte oss i baksätet på landskapet och hans telefon ringde. Det var hans sekreterare i Köpenhamn som ringde för att meddela att Anna Lindh avlidit. Nu är också Per borta.

Vi fick också en ingående beskrivning av hur man i Sverige slagit ihop alla ombudsmän och kvinnor till en Superombudsman eller som det heter Diskrimineringsombudsmannen, och hur man i Sverige inte längre har någon jämställdhetslagstiftning som innehåller förslag till åtgärder om hur man skall arbeta för jämställdhet, utan en diskrimineringslag som säger att det är förbjudet att diskriminera andra bl.a. på grund av etnisk tillhörighet, religion eller kön. Vem blir diskriminerad om en muslimsk man kommer till en arbetsplats och söker arbete, vägrar ta den kvinnliga chefen i hand, eftersom han inte tar kvinnor i hand, och därför inte får jobbet? Har mannen diskriminerat kvinnan genom att inte ta henne i hand, eller har kvinnan diskriminerat mannen genom att inte ge honom jobbet? Rätt svar är att det är mannen som blivit diskriminerad av kvinnan.

Vängrupper sammanträder

Stockhlmsbesöket följdes av ett besök från Sveriges riksdag i Finlands riksdag. Det finns ett antal riksdagsledamöter som är stora Finlandsentusiaster av olika orsaker. En del är födda i Finland, andra har arbetat för finska företag etc. De kommer till Helsingfors och till Mariehamn för att där få kontakter med lagtingsledamöter. Förhoppningsvis så lyckas vi i riksdagen också skapa en vängrupp.

På våren efter ett val brukar alla utskott resa på en kortare resa för att lära känna varandra och de olika vängrupperna brukar sammanträda för att konstituera sig. På grund av de långt utdragna regeringsförhandlingarna i år kom inte utskotten iväg och vängrupperna samlas nu istället. Det stör enligt min uppfattning annat arbete och utskottet åker starkt nedskurna på grund av andra uppdrag. Då förfelas hela syftet med resan, bara halva utskottet far och vi lär inte känna varandra.

Franska vängruppen träffade nye franske ambassadören Lebedel och tyska gruppen träffade representanter för Tysklands ambassad. I båda fallen talade vi självfallet en hel del om den finansiella krisen och stödpaketet och om Merkel och Sarkozys roller. Franska vängruppens ordförande, undertecknad, fick sitta kvar, medan den tyska gruppens ordförande avträdde till förmån för Mari Kiviniemi som nu blev ny ordförande.

UPI 50 år – på två språk

Under veckan firade Utrikespolitiska institutet 50 år med ett jubileumsseminarium där högtidstalaren och tillika presidentkandidaten Paavo Lipponen ledigt svängde sig mellan de två nationalspråken i sitt anförande. Så skall det låta.

Fotograferad som Vennamo

Efter all fotografering som man måste genomgå den här veckan när alla utskott skulle fotograferas, också en rit som brukar utföras direkt efter valet, men som nu på förekommen anledning flyttats till hösten kände man sig alldeles stel i ansiktet. Nåja, det var kanske värt det. En dröm jag alltid haft, nämligen att få avbildas i en av de pampiga stolarna i rikssalen på samma sätt som Veikko Vennamo avbildades i en sådan stol en gång gick i uppfyllelse.

Himmelsk musik i Finström

Veckan avslutades med Heliga spektakel i Finströms kyrka. Först ett föredrag av biskop Lennart Koskinen, följt av en ”Himlalek-mässa” och efter det middag i Mikaelsgården med självaste Prosten Frans Petter von Knorring och prostinnan som värdpar. Violinisten Matilda Koskinens spel skall jag sent glömma, men det behöver jag säkert inte fundera över, henne får jag med säkerhet höra mer av och ni också, en mycket lovande stjärna.

 Lunch med Sydkoreas ambassadör

Måndag i Mariehamn med förutom vanligt kneg god lunch på Nautical med Sydkoreas ambassadör och fru. Han gästade landskapet och lantrådet bjöd på lunch. Sydkorea har självfallet en honorärkonsul på Åland, självfallet skulle jag vilja påstå eftersom flera åländska fartyg byggts där. Själv har jag aldrig varit där, men det känns nästan som om jag hade det, eftersom jag hade en chef, Mr Min, från Syd Korea under ett års tid, och dessutom delade arbetsrum med hans specialassistent, en Sydkoreansk diplomat under samma tid. Det blev naturligtvis mycket Sydkoreansk mat och många långa diskussioner om deras kultur, språk och framför allt politik.

Ändring i Ålands självstyrelselag remitterades

Väl i Helsingfors var det dags att ta itu med de vilande lagförslagen. Ändringar av grundlagen skall godkännas av två riksdagar med val emellan. Självstyrelselagen är ingen grundlag, men skall ändras i grundlagsenlig ordning. Nu fanns det av båda sorterna och om det är så att två olika riksdagar skall godkänna så måste det betyda att båda riksdagarna skall ha behandlat och tagit del av ärendet. Följaktligen skall samma hörande äga rum igen i grundlagsutskottet. Vi får ta nya tag. Ändringen av självstyrelselagen remitterades i veckan och eftersom det var så många nya riksdagsledamöter ansåg jag det vara på sin plats att ta till orda och föra samma resonemang som jag gjorde när vi förra gången behandlade ärendet.

Kommunsammanslagningar förhandlades

Den mest intressanta diskussionen under veckan i grundlagsutskottet kom dock att handla om den lag som kan verka bara helt teknisk och oproblematisk, men som liksom allt annat måste granskas mot grundlagen. Det handlar om det fall att två kommuner slås samman och vilket fullmäktige skall då bestämma över den nya kommunen innan val hållits ifall de skulle råka fatta beslut om att sammanslås vid en annan tidpunkt än då val hålls. Aldrig är det tråkigt att sitta i grundlagsutskottet. Fortsättning i nästa nummer.

Balkanseminarium: Tjugo år senare

Det har nu gått 20 år sedan Slovenien blev en självständig stat och det samma gäller för övrigt för Kroatien. Sloveniens ambassad hade därför ordnat ett seminarium på UPI om de f.d. delrepublikerna i Jugoslavien och deras framtid, med många framstående föredragshållare, ett verkligt professionellt team. Trots att huvudtalaren Sloveniens förre utrikesminister och nuvarande EU parlamentarikern Ivo Vajgl sent kvällen före seminariet meddelade att han p.g.a. den starka blåsten satt fast i Salzburg och inte kunde komma alls.

Boklansering: blev författare!

Morgonen samma dag medverkade jag tillsammans med Maria Wetterstrand och Ylva Larsdotter vid en presentation av ”vår” bok som kom ut samma dag. Det var frukost på Hanaholmen och djupa diskussioner med författarna, för jag är nämligen från och med idag författare. Under årens lopp har det blivit många kapitel om Åland i olika böcker, men aldrig har jag uppmärksammats som författare som jag nu blivit. På kvällen hade vi releaseparty och senare i veckan var jag inbjuden till Söderströms tillställning för att presentera höstens böcker, och författare. Alltså måste jag vara författare. Jag skall framträda på Nifin, medverka vid bokkalaset i Ekenäs och hålla tal i Stockholm på Svenska dagen. Jag är författare från och med nu. 

Bra tajmning

Nu frågar säkert vän av ordning, vad sysslar hon med där i Helsingfors? Skall hon inte sitta i riksdagen och inte medverka i tillställningar för att lansera en bok, eller seminarier om Balkan. Jo, det stämmer. Därför är det väldigt tacksamt när riksdagen ordnar idrottsdag och inställer allt utskottsarbete just samma dag som de här sakerna arrangeras. Det anser jag är tajmning.

Hälsade på hos Arbetsmiljöinstitutet

Även om arbetet inletts i utskotten har det hittills i Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet mycket kommit att handla om information. Den här veckan hann vi med ett besök hos Arbetsmiljöinstitutet för att få en presentation av deras forskningsarbete. Tyvärr handlar det mycket om arbetslöshet och ohälsa. Hälsa var ett ord som också diskuterades. Vi har ett begrepp om vad sjukdom är, men vad är hälsa? Och vad är ohälsa och vad är sjukdom.

Svenska i plenum – utan tolk…

Under veckan meddelades att riksdagen under två dagar skulle sakna tolk i plenum. Troligen var det första gången i historien som detta hände.

Självfallet kan det ses som ett sätt att tysta en minoritet. Vissa inlägg kan skrivas i förväg och översättas, men spontana inlägg kan inte det. Jag hade inget behov av något spontant inlägg, men väl en fråga som formulerades några minuter innan den hölls. 

Bra gick det och plötsligt är vi tre som redan vid det här laget av den här riksdagen som talat enbart svenska i plenum. Den besvarades av Erkki Tuomioja och Heidi Hautala.

Under den föregående  fyraårsperioden var det om jag minns rätt fem med undertecknad. 

Skördefest

Att veckan för min del avslutades med något som måste bidra till allas hälsa det är jag säker på, fysisk såväl som mental hälsa. Man kommer hem helt vederkvickt efter att ha varit på Skördefest. Det blev inte så stor runda för min del, men det behöver det inte vara. I år blev det Lemland och Lumparland.

Riksdagsarbetet börjar komma igång så smått, men bara så smått. Utskotten far på tvådagarsresor för att bekanta sig med varandra. Kulturutskottet for till Åland. De var mycket imponerade av vad de mötte, lyceet såväl som Alandica hörde till höjdpunkterna. Tyvärr kunde jag inte möte dem här på hemmaplan, det tillät inte det vardagliga arbetet i riksdagen.

Besökens vecka

Det var besökens vecka, Lagtinget gästades av Mercedes Bresso (1944-) ordförande i EU:s regionkommitté och jag hann just lyssna på hennes halvtimmes tal om subsidiaritetsprincipen, vilket kan tyckas abstrakt, men är väldigt viktigt.

Vem bestämmer i EU?

Riksdagens stora utskott gästades under veckan av EU-parlamentets vicetalman Anni Podimata (1962-), och det handlade mycket om den ekonomiska krisen och problemen i Grekland, vilket inte är att undra på eftersom hon själv är grekiska. Under veckan hörde vi också EU-kommissionären Viviane Reding (1951-) som naturligtvis fick svara på frågor om romernas ställning och framtid i Europa, eftersom hon så modigt uttalade sig och fördömde den politik som förts mot romerna i Frankrike. Hon liksom många andra framhöll att Finland historiskt sett är ett föredöme när det gäller behandlingen av romer. Diskussionen handlade också om de stora och de små i EU. Vem bestämmer? Hon ansåg inte att man kan fördöma Tyskland och Frankrike när de träffas och gör upp över huvudet på de små. Man kan kritisera, men de små borde ta ett liknande initiativ att träffas, menade hon. Det stämmer verkligen, tillsammans blir de små väldigt stora. Hon vet vad hon talar om, hon kommer från Luxemburg.

Den europeiska ekonomiska krisen

Stora utskottets arbetsvecka avslutades som vanligt på fredagseftermiddagen efter plenum med hörande av ett antal ministrar. Den mest väntade ministern var naturligtvis den här fredagen finansminister Jutta Urpilainen. Vi ville alla få något nytt, något som inte stått i tidningarna, men det mesta har redan skrivits. Det fanns egentligen ingen nytt, men värdefullt var att få det bekräftat som vi alla trodde. Hur det fortsätter var inte mycket klarare efter mötet. Den kris den europeiska ekonomin är inne i har många stora prövningar att möta.

AIDS-situationen i världen

Det var inte bara från EU vi fick gäster under veckan. Även från FN kom en högre tjänsteman, nämligen direktören för FN:s organ för bekämpande av HIV/AIDS (UNAIDS) Michel Sidibé (1952-) för att tala om AIDS-situationen i världen. Och även hans besök fick stor täckning i pressen. 

Förbud mot landminor

Den enda stora debatten vi hade i riksdagen handlade om personminorna. Alla har varit överens om att även Finland skall ansluta sig till konventionen om förbud m.m. mot personminor, eller infanteriminor som man valt att kalla det i lagen, men det var tidigare i säkerhetspolitiska utredningar när inte allt var så nära inpå (mitt anförande i plenum hittar du här). Nu skall verkligen Finland ansluta sig till avtalet och det skall till en lag för det (RP 15/2011). Den skall antas av riksdagen och där kommer problemet in. Finland är det enda EU-land som inte anslutit sig och 156 stater i världen har skrivit på. Det är ingen tvekan om att det finns problem. Bland de länder som inte skrivit på finns USA, Kina och Ryssland. Ottawakonventionen som den heter bär alltså namn efter huvudstaden i ett land som gränsar till USA, en granne de tydligen anser sig kunna lita på, medan Finland, ett land med en lång landgräns till Ryssland anser sig behöva personminor.

Annan säkerhet än vapnens

Debattörerna möttes aldrig i sak. En del talade om minornas katastrofala följder och det kom mycket att handla om länder långt borta. Till dessa talare hörde Pekka Haavisto. Vapenskramlarna däremot ansåg inte att det hade något med saken att göra vad man håller på med i Afrika; det här är Finland och här har vi reda på våra minkartor och behöver skydda oss mot grannen med personminor. Det var liten eller ingen diskussion om den effekt på nedrustningen som slopandet av minor har, att den säkerhet vapen ger måste ersättas med annan säkerhet, att det krävs dialog och samarbete för att uppnå stabilitet i området. Sannfinländarna hörde till de stora miniförespråkarna, men Timo Soini hade faktiskt suttit med i den utredning som enigt hade kommit fram till slopande av minor. Nu räcker det inte att slopa användandet av minor; det är först när tillverkningen upphör som vi nått målet. Pekka Haavisto talade om sin egen erfarenhet av minfält. Det kunde jag också ha gjort, om alla otaliga minfält jag sett, om alla gånger jag med bilen kryssat mellan minor, men i det fallet inte personminor. Jag kunde också ha talat om alla gånger jag varnats för att gå in i hus och trädgårdar som kunde vara ”booby-trapped”.

Film av Kaurismäki

Riksdagens höstsession brukar inledas med någon konsert, teater eller film och den här gången var det Aki Kaurismäkis (1957-) film ”Le Havre” som handlar om en papperslös flykting från Afrika som kommer till Le Havre och får hjälp att komma vidare. Det var en mycket demoraliserande historia tyckte vänner av ordning (förvaltningsutskottet). Pojken utan papper klarade sig vidare till sin mor i London och en fransk polis underlät att avslöja honom för sina kollegor för att han tyckte synd om den stackars pojken.

Omtolkning av grundlagen

I grundlagsutskottet kom faktiskt arbetet igång eftersom vi ägnade ett helt möte åt frågan om en omtolkning av grundlagen. En sådan kan nämligen grundlagsutskottet begrunda även om det är ovanligt. En proposition med samma innehåll ansågs i våras onödig, men nu dök frågan upp på nytt varvid man undrade om man inte helt enkelt kunde omtolka grundlagen utan andring. Frågan handlar om när staten måste ta upp lån för att finansiera statsbudgeten och när inte.

Åland och vindkraften

Vindkraften och möjligheten för Åland att få del av inmatningstarifferna har ännu inte lösts så det blev flera samtal med statsminster Jyrki Katainen och näringsminister Jyri Häkämies om den saken som dragit ut på tiden alldeles för länge.

Öppet hus på Sveriges generalkonsulat

I Mariehamn var det öppet hus på Sveriges generalkonsulat med ett intressant föredrag om Hjalmar Branting (1960-1925) som är långt ifrån bortglömd på Åland och även en presentation av Ann-Gerd Steinby (1941-) om badhusepoken runt 1900-talets början och Badhusparken där Svenska generalkonsulatet nu ligger.

Operan 100 år

Sommaren har inte bjudit på mycket opera, eller rättare sagt ingenting sedan Nyslott, men det gäller att ta uppdraget som medlem av operans förvaltningsråd på allvar och det anser jag mig ha gjort när jag gick på Richard Wagners (1813-83) ”Niebelungens ring” eller bara ”Ringen”, som är en del av Operans 100-års jubileumsprogram. Drygt sjutton timmar varade det. Det måste sägas vara på allvar, men ingen plåga eller plikt måste tilläggas. För mig har sedan min barndom, och för övrigt för de flesta Brunhilde och Wagner varit lika med Birgit Nilsson (1918-2005), men det var dags att glömma att man aldrig fick höra henne livs levande. En annan som förknippas med Wagners musik är Adolf Hitler och därför har Wagners musik inte spelats i officiella sammanhang i Israel, men även där anser man det vist vara dags att glömma detta samband som ju inte kan anses vara Wagners fel, då han levde långt före Hitler och nazismen.

Veckan kom att präglas av ett antal besök av riksdagskollegor i olika formationer. Slutet av augusti är just en sådan period då besökare gärna kommer till Åland och faktiskt också oftast får med sig något av det bästa Åland har att bjuda, nämligen en blandning av strålande sol och dramatiskt åskväder som gör att Geta framstår i all sin rikedom.

Barfota i Geta

Svenska riksdagsgruppen (Srg) hade förlagt sitt årliga sommarmöte till Havsvidden och kunde också ägna en del av tiden åt att bekanta sig med vad Geta i övrigt har att bjuda. Dit hör skolan, med bibliotek och kommunkansli, byggnader som är så vackra och välskötta att presidenten tar av sig och går barfota. Så gjorde nu även Svenska riksdagsgruppens medlemmar.  Vad som avhandlades vid mötet har kablats ut i rikspressen, och fick också riksmedia att ta sig till Geta. Bolstaholms byggnader blev en vacker inramning för årets sommarbilder.

Justitieminister på besök

Dagen före Srg:s besök hade också justitieminister Anna-Maja Henriksson avsatt en hel dag för att besöka Åland och sätta sig in i aktuella frågor som behovet av att all kommunikation i lagstiftningsärenden går på svenska, att det blir en lösning på frågan om att systemet med inmatningstariffer kan komma den åländska vindkraften tillgodo och hur självstyrelsen skall kunna reformeras så att den bättre överensstämmer med dagens globalisering. Allt detta och mer därtill har funnits väl redovisat i pressen under veckan.

Finland och Greklandsstödet

Till besöken hörde också finska Penningautomatföreningens/RAY:s besök på Åland, och även här fanns en riksdagskollega med bland besökarna, nämligen Hannes Manninen, som till alldeles nyligen var en kollega till mig i grundlagsutskottet. En dag måste jag ändå fara till Helsingfors och ett blixtinkallat möte med grundlagsutskottet. Det handlade om stödet till Grekland och avhandlades för övrigt i flera utskott den här veckan. Viktigast var naturligtvis Stora utskottets möte, men även vid Srg:s möte fick vi en bra bild av hur man i Europa ser på Finlands krav på bilaterala garantier mellan Finland och Grekland eftersom vi hade Carl Haglund på plats. Huruvida det är illa för Finland eller inte att ha ställt krav på större säkerhet än andra länder har avhandlats i pressen under veckan och den frågan kommer vi nog att höra mer om den närmaste framtiden.

Torgpalaver och kvinnobank

Veckan avslutades med att de åländska partierna hade sin Palaver på torget och tävlade inte bara i debattdueller utan också vem som bakade den bästa Ålandspannkakan. Allra sist var det tid för Kvinnobanken och vi var ett femtiotal kvinnor som med vår startavgift stödde projektet som förhoppningsvis kan leda till ett bättre liv för andra kvinnor i länder där inte kvinnornas möjligheter är som hos oss.

Årets Fredrika

Och på tal om kvinnor måste det sägas att Astrid Thors försvann från Srg:s möte på Åland redan efter en dag, men det var för att delta i Stora utskottets möte, och för att bli korad till årets Fredrika. Det har vi all förståelse för.