Vecka 8/2011

Om firandet av Mariehamns stads 150-årsdag finns det inte mycket mer att säga, det mesta är redan sagt i de lokala tidningarna, frimärksutgivning, bokutgivning, och välförtjänt pris till Jonas Wilén. Klänningarna har presenterats i bild, och tur att jag hade en klänning i garderoben som hade ett skärp jag kunde hänga armen i, mitella ni vet. Det var naturligtvis en stor ära och förmån att få vara med på denna historiska begivenhet. Ett särskilt stort tack skall dock min hårfrisörska ha som när hon kammade mitt hår hittade ett stygn i pannan som inte sjukvårdspersonalen funnit och avlägsnat. Så lär också de första fältskärerna ha rekryterats bland barberare som helt enkelt fick en fördjupad kurs i att skära. Kanske något att fundera på för dem som har ansvaret för inbesparingar inom utbildningssektorn.
sdasas

Mr. President,

The Oslo Session last year included a side event entitled “Integrating multiethnic societies: a response to security challenges” organized by the Parliament of Norway and the High Commissioner Mr. Vollebaek. Here in the tenth winter meeting the topic has been upgraded and we have a debate on “Immigration, Integration and Multi-Ethnic Dialogue” In Oslo I suggested that an entire session should be devoted to this subject, and it was later on reiterated by a colleague of mine in Astana. I dare bring up this subject a third time, because I really think that we need to pay more attention to integration, minorities and minority policy. Mr. Vollebaek focused in Oslo on the importance of education and language as crucial elements of good minority policies, and it is obvious that the Oslo recommendation is followed by many countries, and could yet be implemented by many others. If followed they can result in inclusiveness and active participation by minorities. Here other important elements have been introduced in the debate. sdasas

Riksdagsarbetet

Elisabeth Nauclér har som Ålands representant varit ledamot av Finlands riksdag under riksdagsperioden 2007-2011. Hon valde efter sitt inval att tillsammans med SFPs riksdagsledamöter ingå i svenska riksdagsgruppen.
Hon har under perioden varit medlem av grundlagsutskottet och utrikesutskottet och representerat Åland i Stora utskottet (EU-utskottet). I utskotten har Elisabeth flitigt deltagit i arbetet att granska och påverka lagförslagens innehåll.
Arbetet i grundlagsutskottet är särskilt viktigt, där behandlas alla ändringar av självstyrelselagen för Åland och andra för Åland viktiga lagar. Arbetet i utrikesutskottet är viktigt och intressant, då utrikespolitiken inte ingår i den åländska behörigheten. I stora utskottet har Elisabeth bevakat de EU frågor som rör Åland, bland annat Lissabonfördraget. sdasas

Vecka 7/2011

Det är bara att konstatera att det finns en ”motlista” och man får vara glad att man inte står på den utan på ”förlistan”. Listan som är för att bygga broar, listan som är för att fortsätta på den inslagna vägen, listan som är för ett fortsatt samarbete med vänner i öster, listan som är för att utgående från en gemensam värdegrund och ett gemensamt valprogram gå enade till Helsingfors och listan som i den andan är för en reformering av självstyrelsen. Häng med oss som är för! sdasas

På onsdagen (16.2) kom den omdiskuterade mervärdesskattelagen till första behandling i riksdagens plenum. I lagförslaget föreslås att mervärdesskattelagen ändras så att det lägsta mervärdesskattebelopp som uppbärs vid import sänks från 10 euro till 5 euro. Frågan har väckt känslor både på Åland och i riket, därför var det också flera riksdagsledamöter som deltog i debatten.

Ålands riksdagskvinna Elisabeth Nauclér uttryckte sitt missnöje med lagändringen. Nauclér konstaterade att Åland knappast skulle ha gått med i EU om inte Finland kommit på idén att låta Åland stanna utanför skatteunionen för att på så sätt möjliggöra transporter till och från ön även i fortsättningen.
”Kanske som någon form av kompensation fick ålänningarna därför möjlighet att importera utan att de allra minsta momsskattebeloppen skulle uppbäras. Det ansågs inte löna sig att uppbära så små belopp. Ålänningarna fick någon sorts kompensation och dessutom gynnade det handeln till den finska landsbygden. Detta begav sig på den tiden då finansministern hette Iiro Viinanen, men nu lever vi i en annan tid. Under de år som gått, har Åland byggt upp en verksamhet som innebär, med åländska mått, många arbetsplatser …”. sdasas

Vecka 6/2011

Ni kanske tror att det är min och mina medkandidaters valslogan inför riksdagsvalet, men så är det inte, utan lantrådets löfte vid presentationen av utmanarlistan.

Det är ingen hemlighet att jag inte tror att allianssprängningen är någon framgångssaga. Att som jag kunna komma till Helsingfors och kunna säga att jag är invald från en lista som fick stöd av över 85 % av rösterna är svårslaget. Det var ett verkligt val med flera alternativa kandidater. Både jag och min bäste medkandidat fick över 4.000 röster var så ingen kan säga att det inte handlade om ett verkligt val, men vi hade samma värdegrund, samma valprogram och stod på något som utgjorde en gemensam bas. Den naturliga plattformen i Helsingfors var för oss Svenska riksdagsgruppen.

Att i fara till Helsingfors med det budskapet att vi är eniga i den politik vi för i riket är oslagbart. Finland har en tradition av en enad utrikespolitik och det har visat sig hålla mot starka grannar och yttre påtryckningar. Där har Åland mycket att lära. Det har också varit tanken med det förslag till reformering av självstyreslelagen som en kommitté med alla politiska grupper i lagtinget, under vicetalman Gunnar Jansson, tagit fram.

Nog för den här gången om sprängda allianser och gemensamma signaler. Mitt mål har varit att bygga broar och överlappa gap, och det har uppenbarligen lyckats eftersom vi nu kunnat enas över blockgränserna om att signalen i Helsingfors skall vara gemensam. Enligt min åsikt den enda rätta vägen. sdasas

Antalet polisanmälningar bekymrar

Veckan inleddes med Ålands ömsesidiga försäkringsbolag styrelsemöte som avslutades med en avskedsmiddag för Klas Mörn från Långbergsöda som suttit ett kvarts sekel i bolagets styrelse och förvaltningsråd. Det var oundvikligt att inte diskutera alla de polisanmälningar som blivit mer eller mindre vardagsmat under de senaste tre-fyra åren. Vad beror det på? Varför var det inte så tidigare? Varför kunde man diskutera och komma överens? Ja, jag kan bara gissa mig till svaret, men det är i alla fall inget fenomen att vara stolt över. Bättre kunskap och engagemang skapar förutsättningar för att komma överens. Synd i alla fall att så värdefulla människorelationer som byggts upp under decennier på det här sättet far dit pepparn växer. sdasas