Vecka 36

Veckan började en sista gång den här sommaren i Häljeboda, men redan nästa dag bar det av bort därifrån med just så mycket saker i bilen som man har när sommaren är över. Alla utemöbler skall in, den sista veden skall klyvas, växterna skall packas och tas med till stan etc.

Redan förra veckan hade vintertidtabellen för färjorna inträtt, men kvällsfärjan gick fortfarande kl. 20.00. Då ja, när det rörde sig om en söndag, men ack inte denna tisdag. Så otroligt förargligt att komma till Kapellskär en halv timme för sent och inse att komma till riksdagen i tid skulle innebära att få en plats med fraktfartyg till Nådendal trots att det inte fanns några platser. Det blev istället tillbakafärd till Uppsala, övernattning där och ett nytt försök nästa dag. Och tänk när jag sent om sider kom till riksdagen på onsdagen vid halv åtta tiden så fanns det fortfarande några talare kvar på listan och jag kunde kvala in, med anmärkning för sen ankomst.

Strukturreformen fick alltså vara för min del och skulle kanske fått vara i alla fall.

Det blev i alla fall två riktiga dagar i Helsingfors med plenum, utskottsmöten och gruppmöte. Ingen kan ha missat att gruppen fick en ny gruppmedlem Jörn Donner, stort pressuppbåd och många frågetecken om vad han sagt till Iltalehti och vad han inte sagt. Jag håller för trolig att det var det senare som vara närmast sanningen, nämligen att han knappast lämnat elaka kommentarer till varför Gestrin lämnar platsen i utrikesutskottet. Det blev alltså Jörn som fick ställa veckans fråga i plenum och den handlade om Syrienpolitiken, vad visste regeringen om vad Niinistö förhandlat med Obama om i Stockholm och hur ställer sig Finlands regering till användandet av kemiska vapen. Tuomioja svarade som väntat med att hänvisa till FN, och var med andra ord mycket försiktig, men lika försiktigt var det gemensamma papper son de nordiska länderna och USA kommit överens om att var resultatet av mötet i Stockholm. Väldigt vagt och frågan är var det skrivet innan mötet hölls av försiktiga tjänstemän, eller kom man inte närmare varandra.

Finns det bevis för att kemiska vapen använts och i så fall vem har använt dem? Kommer Ryssland under några omständigheter att gå med på en FN resolution, hur skall FN:s nya grund om att FN har en skyldighet att skydda (responsibility to protect) tolkas i Syrienfallet? Skall alla länder gå till sina parlament först etc? – Frågorna är många och under tiden dör många oskyldiga. Intressantast i sammanhanget är kanske att den nytillträdde USA- ambassadören vid FN är Samantha Power, kvinnan som skrivit boken om folkmord (A Problem From Hell är boken titel) som kom 2002. Efter andra världskriget sade man aldrig mer, men vad händer. Power var mycket kritisk och klagande över att allt för lite gjorts i dessa situationer. Skall vi förlita oss på FN eller krävs det mer av oss?

Intressant var att i Helsingfors få med sig några av de inledande anförandena i seminariet ”Maanpuolustus, sukupuoli ja tasa-arvo”. Det var närmare bestämt Arto Jokinen och Anders Ahlbäck anföranden jag lyssnade på.

Himanen/Katainen historien som sysselsatte oss så intensivt i våras i grundlagsutskottet blev föremål för JK:s kritik. Det hade varit motiverat att konkurrensutsätta Himanenrapporten konstaterade JK. Mycket väntat att det blev kritik mot en oskicklig behandling, men lika väntat att det inte var statsministern som utsattes för kritiken. En statsminister skall kunna räkna med att ha kompetent personal som tar ansvaret för att saker och ting sköts lagenligt.

Det blev en sväng förbi en restaurang som heter Belge (alltså belgisk) och samma sväng hade Heinäluoma och några andra riksdagsledamöter fått för sig att göra. Där kunde vi inte bara äta moules & frites utan också lyssna till Anna Puu. Jag vet inte om det var så smart att klistra in den här bilden här.

En intervju om det kommande seminariet i London och besöket på kyrkogården i Lewis hanns med före hemresan som skedde via Stockholm som är det vanliga sedan Air Åland försvann.

Helgen i Mariehamn innebar en fantastisk dag i Föglö på deras höstmarknad, med trevliga människor, intressanta diskussioner och ett helt fantastiskt väder. Trots en lång dag i Föglö och arbete på kontoret slutade kvällen i glada vänners lag med ”Ein gros fest mit lampen”, eller vad man på svenska kanske skulle kalla en trädgårdsfest.