Vecka 46

Veckan började som sig bör i Mariehamn, men med ett mycket tidigt plan till Stockholm och den här gången för att komma vidare till Bryssel och sammanstråla med de övriga från Stora utskottet. Namnet är en kvarleva från den tid Finlands riksdag hade något som kunde liknas vid en andra kammare. Numera är det EU-ärenden som behandlas där. Trots det finns det inget intresse av att byta namn på utskottet. Det är något visst med det där namnet och särskilt på engelska, franska m.fl. språk. Det är något stort över ”the Grand Committee”.

Det är viktigt att utskottsmedlemmarna hela tiden har fullständig kontroll over vad som sker inom EU-politiken. Vi följer ärendena på ett sätt som knappast något annat parlament i Europa, och det är man väl medveten om i Bryssel. Finland är ett föregångsland. I fredags fick utskottet en ny medlem, Christina Gestrin, som väljer att gå över till Stora utskottet just för att bli så insatt i EU-frågor som en kandidat i EU-valet behöver vara.

Besöket i Bryssel bjuder sällan på överraskningar. Alla är pålästa och kunniga, de viktigaste samtalsparterna är insatta i programmet. Följaktligen träffade vi Kommissionens generalsekreterare Catherine Day och avdelningsdirektör Elizabeth Golberg , eller ”mrs Refit” som hon brukar kallas. Den process som pågår har ”REFIT – Fit for growth” som slogan och innebär att Kommissionen tar ambitiösa steg för att göra EU ”law lighter”. Förkortningen REFIT står för Regulatory Fitness and Performance Programme. Ordföranden Barroso har sagt att EU måste bli ”big on big things and smaller on small things”. Så dags, säger säkert många. Mer om detta kan ni hitta i Annex till COM(2013) 685.

Till den här processen hör också det holländska initiativet om en genomgång av EU lagstiftningen både vad gäller subsidiaritet och proportionalitet. Visserligen vad det just den frågan vi för ett par veckor ingående behandlade i Helsingfors när Joop Nijssen från Nederländernas utrikesministerium besökte oss. Trots det besökte vi ändå Hollands representation och träffade deras jurist för att få en fördjupad bild av hur de ser på de olika frågorna, inte bara skolmjölken skall tilläggas, och framför allt på möjligheten för olika länder att påverka när de inte är nöjda med olika kommissionsinitiativ. De är kanske inte helt nöjda efter att de tillsammans med tio andra stater ha gjort invändningar, eller visat gult kort som det kallas, mot planerna på en gemensam europeisk åklagarmyndighet. Inget hände trots invändningen, och enda försvaret för det är väl att alla andra stater tyckte att det var OK att fortsätta på den inslagna vägen, och till de staterna hörde Finland. Sverige däremot hörde till en av de stater som hade invändningar.

Självfallet besökte vi Finlands representation och vid mötet deltog också några av våra MEP:ar. Det är värdefullt att få höra vad de tycker om den politik vi för hemma, och ingen tvekan om att det kunde vara mer kontakter. De tycker att de inte får klara signaler om vad vi egentligen anser i Helsingfors. Samma sak känner också jag ibland, nämligen att jag inte får tillräckligt många och klara signaler från de åländska politikerna om vilka frågor som jag förväntas driva inom EU-politiken. Det skall dock sägas att på tjänstemannaplan fungerar det utmärkt mellan min riksdagsassistent och landskapsregeringens EU-enhet.

Frågor som nu är särskilt aktuella och som vi fick veta mer om är den digitala inre marknaden och EU:s energi- och klimatmål 2030 (Ni kan hitta mer information om EU:s energi- och klimatmål här). Och så fick vi naturligtvis, förutom de aktuella frågorna en genomgång av det kommande EU-valet. Bland de som deltog i resan fanns flera säkra EU-kandidater och några osäkra. Det är ingen tvekan om att stora utskottet är drivhus för de som kandiderar i EU-valet.

Trots ett intensivt program under två dagar fanns det lite tid för annat och det fick bli ett möte med en f.d. parlamentariker från Rumänien som nu återfinns i europaparlamentarikern Laszlo Tökes (biskopen från upproret i Timisoara) kontor. Det är svårt att förstå varför det medborgarförslag om nationella minoriteter som avslogs i september på formella grunder. Det underkändes helt från början och det aldrig kom att behandlas. Svårt är också att förstå den våldsamma reaktion det väckt att Tökes i somras bad att Ungern skulle ge sitt stöd till den ungerska minoriteten i Rumänien. En av hans kollegor i EU-parlamentet har reagerat så våldsamt att hon sagt att man kan visserligen inte ta ifrån honom hans rumänska medborgarskap, men däremot hans riddartecken av ”Order of the Star of Romania” som han fick 2009 vid 20 års jubileet av revolutionen i Rumänien. Och tro det eller inte, men den processen är igång i Rumänien. Jag tvekade inte en sekund innan jag tackade ja till att fara till Transsylvanien för att framträda gemensamt med ”Timisoarabiskopen” vid årets högtidlighållande av händelserna 1989. En lördag och ingen plenidag går till spillo, klart att jag ställer upp.

Det passade med tanke på det här uppdraget alldeles utmärkt att tankesmedjan Magma hade inbjudit Dr. Csaba Tóth från Budapest och parlamentsledamoten László Borbély från Rumänien som också han företräder den ungerska minoriteten i Rumänien precis som Timisoarabiskopen. Borbély är tidigare mångfaldig minister och vice ordförande för partiet RMDSZ (Romániai Magyar Demokrata Szövetség).

Väl tillbaka i Helsingfors var det dags att ta itu med grundlagsutskottets många intressanta ärenden och dit hör t.ex. Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagstiftning om indragning av landsbygdsnäringarnas besvärsnämnd och om överföring av besvär till förvaltningsdomstolarna (rp 121/2013), Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om Polisyrkeshögskolan samt vissa lagar som har samband med den (rp 64/2013), Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagar om ändring av lagen om gränsbevakningsväsendets förvaltning och lagen om behandling av personuppgifter vid gränsbevakningsväsendet samt vissa lagar som har samband med dem (rp 92/2013), Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagar om ändring av skogslagen och 48 a kap. 3 § i strafflagen (rp 75/2013), Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om kontroll av brottslig bakgrund hos frivilliga som deltar i verksamhet bland barn, lag om ändring av straffregisterlagen och lag om ändring av lagen om lagring av straffregisteruppgifter och om utlämnande av sådana uppgifter mellan Finland och de övriga medlemsstaterna i Europeiska unionen (rp 149/2013), Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagar om ändring av markanvändnings- och bygglagen och av 7 kap. 7 § i lagen om bostadsköp (rp 147/2013) och Justitiekanslerns i statsrådet berättelse för år 2012 (B 7/2013).

För den som är jurist är nog högsta vinst att få en plats i grundlagsutskottet, det tycker i alla fall jag. Det är visserligen nästan ett måste om man representerar Åland, men även om jag inte representerade Åland i riksdagen skulle nog grundlagsutskottet komma väldigt högt på önskelistan.

EU har ett antal frihandelsavtal på gång med bl.a. Ukraina och Moldavien, och båda har väckt stor diplomatisk aktivitet också i Helsingfors. Det gäller att få alla EU-länder med på noterna och det innebär säkert att aktiviteterna är lika stora i andra europeiska huvudstäder. EU har bundit ihop underskrivandet av handelsavtalet med frisläppandet av Julia Tymosjenko vilket enligt min åsikt inte är den rätta kopplingen. Det är två helt separata saker, både måste genomföras, men inte nödvändigtvis kopplas samman. Det andra avtalet mellan EU och Moldavien kallas DCFTA (Deep and Comprehensive Free Trade Area), och det, tillsammans med andra EU-ärenden (t.ex. Moldavien-EU-visum dialogen), gav upphov till ett besök av en delegation från Moldavien som bl.a. inkluderade Moldaviens vice statsminister och tillika utrikesminister Natalie Gherman i Helsingfors. Hon är dessutom tidigare ambassadör i Finland, men var stationerad i Stockholm. Nu var hon alltså här i Helsingfors och hade ett möte med bl.a. utrikesminister Tuomioja, men också med oss i Stora utskottet. Vi fick en ingående beskrivning av hur Chisinau på allt sätt försökt dra in utbrytarrepubliken Transnistrien i handelsavtalet för att ge dem möjligheter att också dra nytta av samarbetet och på så sätt få igång sin handel. Konflikten mellan Transnistrien och Moldavien hör till de så kallade frusna konflikterna, men en konflikt forsätter att existera bara så länge det finns människor som inte vill lösa dem. Tänker EU här ta en aktivare roll än vad man gjorde när Cypern blev medlemsstat? Knappast troligt med tanke på EU:s oförmåga att engagera sig i denna och liknande konflikter. Inrikesfrågor som staterna får lösa internt brukar vara det vanliga synsättet, eller en bra ursäkt för att ingenting göra.

Förhållandet Transniestrien Moldavien är en fråga som varit på tapeten på Åland. Båda kombattanterna besökte Åland I OSSE:s regi, och samma sak med Sri Lanka. De tamilska tigrarna besökte Åland för att se på vår lösning. Det var ett samarrangemang sprunget ur ett initiativ taget av Norges Eriks Solheim, då inte ännu minister, som tillsammans med Olof Palme institutet och Finlands utrikesministerium kom till Åland. De Tamiltigrar jag då lärde känna är nog alla döda, och många med dem. Fred har det blivit, men vilken fred. Den saken är just nu på tapeten i världspressen med anledning av att Samväldesmötet på Sri Lanka. Det är första Samväldesmötet drottning Elizabeth inte deltar i på 40 år. Och redan när det blev bestämt i somras så diskuterades det om det verkligen var för att drottningen skulle börja trappa ned och inleda med att göra färre långflygningar, eller om anledningen var att det fanns mycket att invända mot regimen i Colombo och deras sätt att hantera de forna motståndarna som de besegrat. Iakttas mänskliga rättigheter? Nu är i alla fall prins Charles och hans gemål på plats. Den som intresserar sig för frågan kunde häromdagen höra hur landets president försvarade sin regim och dess handlingsmetoder med att det har förekommit terrorhandlingar. Terrorhandlingar är något vi inte kan acceptera, men inte heller att minoriteter förföljs under täckmantel av att det finns fara för terrorism, eller som i andra fall misstanke om penningtvätt. Det kan vi inte acceptera i en rättsstat. Samtidigt som det talades om Sri Lanka i världspressen talades det om Sri Lanka i riksdagen. Det var riksdagens Sri Lanka-vängrupp under ledning av Tuija Brax som fick besök av Keijo Ahorinta, en entusiastisk finsk person som jobbar för organisationen Aito Fiilis ry. Keijo Ahorinta har varit på Sri Lanka och byggt upp både hus och människors tillvaro. Barn som fötts till slum och sexarbete hade inom ramen för de projekt vi fick höra om kunnat räddas, och rent konkret kunde han visa bild av ett hus som byggts med medel som insamlats av Zonta. Det kunde man med all tydlighet se eftersom det i takets tegel skrivits ZONTA.

I världspressen har däremot inte förhållandena för kurderna i Iran fått någon uppmärksamhet alls. Det gjorde att riksdagens Människorättsgrupp förra veckan fick besök av en delegation som representerar kurder i Iran. Samtidigt besökte Turkiets statsminister Erdogan Finland och det fanns all anledning att fråga finska regeringen om kurdernas situation tagits upp med Erdogan, och då särskilt det faktum att staterna närmar sig varandra i gällande deras minoritetspolitik, speciellt när det gäller motståndet mot kurderna. Fler och fler hamnar i fängelse och döms till döden i Iran. Någon fråga blev det inte förra veckan trots att jag hade fått Svenska riksdagsgruppens fråga, men den här veckan fick jag faktiskt ställa frågan som ni kan läsa om i pressmeddelandet här på min blogg.

Också den grekiska vängruppen hade möte med ambassadören den här veckan. Ordförande i gruppen är Kristdemokraternas riksdagsledamot Sauli Ahvenjärvi som är ordförande i föreningen. Mötet hölls i det grekiska högsätet i Helsingfors, nämligen i en lokal som heter Berghyddan och som är GUF:s ungdomslokal. Det står för Gammelstads ungdomsförening. På mötet fanns inte bara ambassaden representerade utan också de som ansvarar för Grekland vid UM, representanter för grekiska föreningar i Finland, och då kan man notera att det finns ingen grekisk förening på Åland. Och på plats fanns naturligtvis den grekiske invandrare som driver Berghyddans restaurang. Invandrare och invandrare, han har bott i Finland i så där 40 år och har både barn och barnbarn i Finland. Det blev en hel del diskussioner om det ekonomiska läget i Grekland och man kunde konstatera att det fanns olika synssätt. Den som inte kan betala amorteringen på sitt bostadslån i Finland får lämna sin bostad om så är, men inte i Grekland där är bostaden något som är skyddat och inte kan tas ifrån den som bor där även om han eller hon inte kan betala amorteringarna på bostadslånet. För att man skall förstå EU-politiken och dess ekonomiska politik är det viktigt att ha en djupare kunskap om de olika ländernas förhållanden.

Sauli Ahvenjärvi som har ett förflutet som lärare vid sjöfartsutbildningen i Raumo är också ordförande i riksdagens Havsgrupp. Gruppen hade under veckan årsmöte och verksamhetsplanen för nästa år fastställdes. Vi beslöt att nästa år skall gruppen om möjligt försöka delta i Sjöfartens dag i Mariehamn den 15 maj.

Närmat kom i blickpfånget när riksdagens närmatsklubb hade seminarium i veckan, men olika producenter fick också presentera sina produkter av olika slag efter seminariet. Det gavs smakprov på lufttorkad skinka, på olika fiskprodukter, på olika slags bröd m.m., men av någon åländsk produkt syntes inte röken. Och frågan är väl om åländska produkter är närmat i riket. På frågan om hur det står till med den saken fick jag som svar att i Sverige har man ett närmatsbegrepp som defineras utifrån att maten inte skall vara producerad längre bort än 100-150 km bort, men i Finland har man inget sådant begrepp för det skulle nämligen kunna innebära att närmat kunde vara mat ifrån Tallinn eller Ryssland, ja kanske rent av från Åland. Istället talar man i Finland om ”inhemskt”. Det är det där ordet som inte finns i Sverige, där skulle man tala om svenskt, men i Finland heter det inhemskt och innebär att hellre tar man maten från Ivalo till Helsingfors än trån Tallinn till Helsingfors. Enligt min åsikt inte riktigt något europeiskt tänkande.

Till matdiskussionerna i riksdagen hörde också ett seminarium om diabetes (namnet på seminariet var ”Sokerit pilvessä! Miten diabetes ja sen kustannukset saadaan kuriin?”) och som Färjestads förre målvakt Sinuhe Wallinheimo hade tagit initiativ till. Diabetes håller på att bli en folksjukdom och det borde vi kunna förhindra med bättre matvanor, mer motion etc.

Godby högstadieskola kom på besök till riksdagen tillsammans med en finsk skolklass från Hiidenkiven koulu. Det är deras ”vänklass” kan man kanske kalla det. Godbyeleverna kommer hit till Helsingfors för ”finnbete” och helsingforseleverna kommer att fara till Åland senare. När ålänningarna är här talas det finska och när Helsingforsarna är på Åland talas det finska. När ålänningarna är i Helsingfors besöks riksdagen och när helsingforsarna är på Åland räknar jag med att det blir ett besök i Lagtinget. Reciprositet är viktigt och landet har två parlament, två lagstiftande församlingar och landet är således indelat i två jurisdiktioner.

Eeva Koskinen från Kvinnliga journalister rf som är mycket aktiv inom olika kvinnoprojekt i Afghanistan kom till riksdagens kvinnliga nätverk för att tala om det initiativ som tagits för att vi skall kunna stödja kvinnliga parlamentariker i Afghanistan. Eeva har haft många grupper till Finland, men även en grupp kvinnor tog hon till Åland. Women Empowerment-tåget fortsätter framåt.

Arbetsveckan avslutades med att Belgien firade en av sina nationaldagar. Den rätta är i juli, men då är många borta och nu har man hittat en annan lämplig dag att fira. Därefter passade det bra att gå direkt till Frankrikes ambassad. Där hölls ett konsulsmöte och den här gången var även respektive inbjudna och det är inte så dumt att någon gång få vara helt utan plikter och bara vara ”respektive”, eller ”medföljande” som det heter bland utsända diplomater.

Men veckan var inte riktigt slut för den här gången valde jag nämligen att helt frivilligt stanna till lördag i Helsingfors och via Åbo och Långnäs ta mig till Mariehamn. Varför denna frivilliga vistelse i Helsingfors en extra dag? Jo, för att vi var några riksdagsledamöter som har det gemensamt att vi är förtjusta klänningar som arkitekten Kirsti Kasnio designat åt oss. En annan som fått sin slottsbalklänning designad av Kasnio är Tarja Halonen. Vi har det gemensamt att vi burit dem på slottet den 6 juni. I år blir det ingen galamottagning på slottet och inga aftontoaletter kommer att visas upp. Så vi ville då ställa upp och visa våra egna klänningar i år. som skedde samtidigt med några professionella unga, trådsmala mannekänger visade hennes andra skapelser. Det hela ägde rum vid en brunch på hotell Socis i Helsingfors. Resultat? Man blev en erfarenhet rikare. Så är det alltså att gå på catwalken och så är aktiviteten i rummet timmarna före. Det skall makas, friseras, strykas, kanske sys om någon söm gått upp etc. Och så kom då det stora ögonblicket då det gällde att se avslappnad ut, ha good fiilis som det heter på finska, gå långsamt, se naturlig ut etc. etc. Allt det där fast man går för fort, uppför sig onaturligt och är allt annat än avslappnad, men en kul upplevelse var det. Hon som höll i trådarna och var den som verkligen fick oss på bra humör heter Saimi Hoyer. Och Ålands flagga fick vara med i form av den lilla väskan som Kirsti Kasnio designat.